Nafsande ska man snabbt ta bort på en hund.

Som valp kliar det mycket i tänderna, precis som det gör på bebisar när de börjar få tänder. De behöver något att bita i, så det är ett naturligt beteende för en valp.
Men det verkar ha blivit en naturlig grej för din valp att bita på händer och kläder, och det är inte okej.

När han biter, ge honom en leksak att tugga på istället. Eller ett tuggben. När han tuggar på den istället, beröm. När han tuggar på dig när du ska hälsa eller ni kelar, fös bort honom. Och varje gång han biter, fös bort honom. Så skulle jag göra.
Det viktiga är att du är lugn och bestämd. Du bestämmer, inte han.

Lika när ni är på promenader. Låt honom inte bita på folk, då tar du bort honom från personen och säger ifrån.

Detta beteende ska bort nu, inte om några månader.

Var lugn och bestämd, du är ledaren. Du bestämmer.

Valpar är såna. Det är normalt. I min erfarenhet så är bitandet hos en valp inget man behöver träna bort, det försvinner av sig själv i takt med att valpen blir äldre.

#2: fel. Ett bitande måste tränas bort, annars är risken stor att hunden kommer fortsätta bita i tron att det är okej.

Jag har inte tillåtit mina valpar att bita på fingrarna eller händerna. Utan då har jag föst undan dem och sagt ett skarpt nej. Det har fungerat både på Beardisar och Chihuahua.

Valpar har oftast inte de spärrar som vuxna hundar har, så bitandet kan göra riktigt ont, och det kan gå hål på huden om man har otur.

Jag tänker att du bestämmer själv vad som är okej eller inte. En valp/yngre hund som går upp i stress eller får överslag kan ha svårare att skilja på vad som är rätt och fel, särskild om den inte fått lära sig vad som ÄR rätt och fel.

Mina hundar får bitas och ha sig vid lek bäst dem vill, sålänge de respekterar och slutar när jag avslutar leken.

Min unghund var precis likadan som din (och kan vara ibland på grund av stress) där han skulle nafsa och ha sig minsta man tog på honom. En ”trigger” var klappande, så där började jag bara med att ha min hand på honom och sen gå över till att klappa i 10 sekunder och sen avsluta när han fortfarande var lugn. Bitande vid borstning/torkning av tassar så har jag bara fortsatt att göra det jag gör tills jag är färdig, och han har insett att hans bitande inte kommer få mig att sluta/leka. Jag varken berömmer eller säger nej, utan visar bara att ”nu ska jag göra detta och sen går vi vidare med livet”; inga förväntningar på belöning och inget tjafs.
Andra hade kanske fyat och nejat här, men personligen orkar jag inte fya och neja mina hundar hela tiden.

Sen när det kommer till det här med gäster så hade jag personligen inte låtit de hälsa på honom. En hund som ser lugn ut på utsidan behöver inte vara det på insidan.

Överlag så tycker jag det låter som att din valp kan vara stressad och/eller under-/överstimulerad och inte som ett dåligt beteende; att han helt enkelt går upp i onödiga nivåer stress vid vanliga interaktioner/situationer där han inte vet vad han ska göra med sin adrenalin mer än att använda munnen. Detta är bara en teori såklart då jag inte har sett din valp i vardagen, men det kan vara värt att analysera själv hur du tycker han beter sig i olika situationer; är han glad eller är han stressad? Vad har han för förväntningar i olika situationer?

Jag hade jätteproblem med det här med våran nu nästan 14-åriga tjej och fick också veta att vi måste få bort det medan hon var valp annars skulle de fortsätta för alltid.
Men hon slutade när hon blev lite större och har aldrig bitit igen se'n dess.
Därmed inte sagt att det blir så för andra - det här är bara min erfarenhet.

Jag har ju varit bestämd med att man inte skall bita på händer eller fingrarna med alla mina hundar redan när de var valpar.
Så jag har inte haft det problemet egentligen. Men jag skall absolut inte säga att det inte går över med tiden, det kan det mycket väl göra.

Har du provat pipmetoden? Alltså gnäll till som en hund gör, så han tror att han gjort illa dig. Det har alltid funkat för mig, de har blivit förskräckta och börjat fjäska (be om ursäkt typ) och sen har de bara tagit fint och när det varit tillåtet. Men jag har ju kört det på ett tidigt stadium, kanske är för sent för dig.

Det är inte så konstigt att de tar i. Har läst att hundar har tjockast hud av alla däggdjur och väldigt få smärtreceptorer (utom på vissa ställen). Så de tål hårda tag och måste lära sig förstå att vi är ömhuding som man måste vara försiktig med.

ignorera detta

Jag behöver kanske förtydliga att jag inte låter honom bara tugga eller naffsa på mina (eller andras) händer eller fingrar, men jag har försökt att inte göra en stor sak av det i tron att det är det berömda valp-bitar-fenomenet. Och vad jag läst mig till så skall man avleda eller ignorera då detta går över.
Men jag har kanske varit för mild i mitt tänkande och agerande, speciellt vid beröring.

#5: jag är lite inne på som du säger att han nog blir stressad/exalterad och vet inte hur han skall hantera sina känslor. Jag upplever inte hans nafssnde som aggressivt eller ett sett att "försvara sig", han är aldrig stel eller stirrar eller fryser. Med det är ändå ett sett för honom att "ta kommando" eller typ säga "jag gör som jag vill". Tänker jag, men är inte 100, därför jag ber om råd och tips här :)

Det var så viktigt i början att han var glad och positiv på hundar och människor att så länge han var glad så "fick han uppföra sig som han ville" och där ligger säkert en del av hans hype idag.
Han har oftast svårt att gå ner i varv och slappna av hemma, speciellt på kvällarna. Jag har börjar jobba på passivitetsträning och att ha lugna mentalt stimulerande lekar istället för tex kamplek inomhus. Men när han är "in the moment" så är nafssndet på max. Han biter som sagt väldigt sällan hårt. Men han blir även naffsig när han blir uppspelt, som vid beröm vid träning, när vi kommer hem från promenad osv

Jag har jobbat med honom från början i tron att han är en väldigt aktiv och energisk valp som behövt mycket aktivitet och som lätt blir understimulerad. Men jag tror nu att jag nog överstimulerat honom istället.

Hur vet man om valpen/unghunden är under eller övrstimulerad? Hur mycket stimuli och i form av vad skall en ung hund ha, han är ju "bara" 5mån? Och I relation till hans ras som ändå är en aktiv ras.

Mycket tankat som går

#10 Att veta om ens hund är under-/överstimulerad är nog tyvärr något man själv får lära sig att läsa av, vilket inte alltid är lätt alls. Men med tiden lär man sig att se vissa mönster, särskilt om man har i åtanke vad som hänt och vad man gjort under dagen eller senaste veckan. Ett exempel på min unghund när han är understimulerad är att han hittar egna uppgifter, som att stjäla saker, förfölja katterna, vakta på promenaderna; och när han är överstimulerad försöker han få mig/de andra hundarna att underhålla honom med mer aktivitet genom att "tetas" för att få en reaktion (en positiv eller negativ reaktion har mindre betydelse, bara något händer).
När det kommer till mängden aktivitet är det samma sak där: det är något man själv får försöka läsa av och som är så olika från individ till individ.

Något som är så vanligt hos hundar som har lätt till stress eller för att bli exalterade är just överslagshandlingar som att bitas, skälla, jucka, ta sönder saker, mm. Och något som är lika vanligt är inlärd stress (att de nästan automatiskt utsöndrar stresshormoner i vissa situationer) och att de tar till dessa inlärda handlingar för att få utlopp för den. Att skälla på en hund som är uppe i stress är som att argumentera med ett träd: man får inte ut något av det och det hjälper inte grundproblemet. Det är grundproblemet man måste ta tag i och arbeta med när hunden fortfarande är mottaglig för det.

Just passivitetsträning är enormt viktigt och något man egentligen behöver träna på hela tiden. Likaså är struktur, regler och rutiner för en hund som har lätt till stress. Om hunden inte vet som förväntas av denne eller vad som händer härnäst så skapas lätt förväntningar och osäkerhet. Till exempel när ni kommer hem från en promenad är pulsen redan förhöjd--förknippas ofta med stress hos hunden och leder till en överslagshandling--och han vet kanske inte riktigt vad som förväntas av honom nu eller vad du/ni ska göra härnäst, och då måste du helt enkelt lära honom rutiner för när ni kommer hem.

Sen det här med att han är extra "on" på kvällarna är mer vanligt valpfnatt skulle jag säga, där dem ofta är lite trötta men också har lite överskottsenergi. Det jag har gjort med mina hundar är att antingen ignorera det och låta de röja, eller så har de fått en Kong eller liknande fylld med något extra gott (gärna fruset så de hålls underhållna längre då). Detta brukar i alla fall går över av sig självt med åldern.

Aggressivitet behöver du inte ens nämna. En valp som uppvisar aggressiva beteenden är så ovanligt och då hade det varit allvarliga fel i psyket (antingen nedärvt eller från något traumatiskt i valplådan). Att hans bitande skulle grunda sig i detta är minimalt.

Tack snälla för ditt svar.
Förstår att det är väldigt individuellt från hund till hund, men det gav mig goda tips och råd på vad jag skall titta efter.

Pluttisen har svårt att finna ro om "man inte gör något" på promenaderna, då försöker han gärna att hitta på något i form av att leka med kopplet (som han inte får göra), tar upp pinnar och försöker få mig att leka med honom eller leka själv, plocka upp all möjlig skräp, jaga fåglar, extra fokus på andra hundar, barn, cyklar osv

Men jag tycker mig redan se en förbättring med bitandet. kom på igår på kvällen att hela dan hade gått utan att behöva tjafsa om att han inte skall bita på händerna :)

Förhoppningsvis räcker det med det jag gör nu + att han tappat sina sista valptänder för att få bukt med han nafsandes :D

Jag skall googla och kolla runt lite, men är det någon som har någon tips på en bra bok, artikel, person, blogg eller liknande om just passivitetsträning? Jag söker nog framförallt inomhus, men alla tips är välkomna.

Tack igen för alla svar, det är alltid skönt att få tips, kunna bolla idéer och lära sig något nytt.