Vadå promenader? :P
Mira är inte alltid så villig att gå promenader, speciellt inte om man ska gå själv med henne. Ofta stannar hon bara och glor på saker då (alltid gjort det sen hon var valp) eller försöker vända för att gå hem.

Går man fler går det bättre!

När jag går med henne är dock ett problem att hon ibland vägrar göra annat än att "gå fot" och stirra på mig för att få godisar även om hon egentligen är jättekissnödig!

Sen har jag en lite gosegrej med pip i hon brukar vilja ha och leka med men hon har ovanan att släppa den så man måste gå tillbaka efter den hela tiden (men hon vill ändå inte att jag ska gå och bära på den). Hon gillar dock inte när den blir blöt.

Ibland hittar hon saker hon vill bära med sig hem, men sen är hon så van att hoppa upp på stenar för att få godis så hon hoppar upp på dem men inser sen att hon inte kan ta godisen för hon inte vill släppa "skatten" hon hittat 😂

Speciellt när hon var yngre (men händer även fortfarande) kan hon gå en hel lång promenad utan att kissa och bajsa och så fort man kommit hem vill hon ut igen för då är det jätteakut att gå på toa!

Ser hon en liten brun hund blir hon superglad och ska fram för hon tror det är hennes bästis, andra hundar tycker hon däremot är läskiga (speciellt om dem skäller) och tycker ibland att "anfall är bästa försvar" och ska skälla på dem (om man vet det blir trångt vid hundmöte brukar jag ta upp henne under armen och då är hon lugn).

Sigge sköter sig själv. Hade han kunnat skulle han gå sina promenader själv 😄
Han går alltid lös.
Vill han leka, leker han. Hittar han en pinne så kan han slänga den i luften eller lägga sig o tugga.
Han har själv lärt sig att gå vid sidan av vägen, hör han en bil säger han till. Antingen stannar han upp eller går vid sidan.
En gång sa han till att det kom ett motorfordon. Ingen bil, men ett flygplan.
Så tittade han upp och visade var.
Det värsta han gör är väl att gå i alla vattenpölar, i all lera, bada i alla diken. Han är som ett barn.
Men han är tränad från 8 v att tänka själv o gå lös.

Min hjorthund Rufus hade en del tokigheter för sig. 😅

Tex att slakta plastkassar. Han vart helt tossig när han hittade en påse på marken.
Tänk er en gigantisk gråraggig hund som står och hoppar jämfota med en fladdrande kasse i munnen som han sen sliter i fina små strimlor som jag får stå och städa upp i en mindre evighet. Han tyckte det var så förbaskat roligt så jag hade inte hjärta att hindra honom heller. Inomhus var dock plastkassar inte ens värda en blick.

Han var också en sakletare av rang. Pinnar, vantar, plaströr… Precis som hundar här ovanför var han så otroligt stolt över sina fynd.

Ville gärna bära på saker. Bonus om det prasslade. Jag jobbade på hunddagis en tid när jag hade honom och då fick han ofta bära min lunch från ica tillbaka till dagiset.
Han kom också på tekniken att haka av godispåsen som jag och kollegorna hade på höften under promenaderna under de varma månaderna. Han tjuvade aldrig något godis utan hakade bara av den och bar den stolt i munnen.

En av dotterns Wawwor fik vi skämmas ögona ur oss när vi var på promenad och mötte kompisen som hade en stor schäferhanne. Vi hade avtalat att mötas för att gå en promenad längs elljusspåret här nedan.

Hundarna hoppade runt och busade och gjoprde låtsasattacker mot oss och varamdra och hade jätteskoj, tills kompisen kom. Ur intet kryper lillvalpen ihop och gallskriker rakt ut, han skrek som kniven satt i honom, och vi blev jättenervösa och trodde att han hade gjort illa sig ordentligt. Vi rusade fram och kollade , men hittade inga fel på honom.

Vi kunde inte begripa vad det var för fel, sen kom vi på att det var schäfern han var rädd för. Så fort schäfern tittade på honom eller kom för nära så vrålskrek han rakt ut. Vi höll ju på att garva ihjäl oss, eftersom schäfern är något av det snällaste som finns i hundväg. Han blev jätteolycklig stackaren. Han ville ju bara hälsa.

Nu ska vi se. 7 åringen går och tittar vädjande på en med frågan "ska vi inte vända hem någon gång". Runt 2-3 års åldern slutade han tycka om promenader och vill helst bara mysa eller träna. Men att gå och leka botaniker och undersöka vartenda lilla grässtrå är fortfarande väldigt viktigt!

6,5 åringen håller stenkoll på omgivningen och varnar/skrämmer bort minsta lilla ljud. Går från att undersöka varenda plats den äldsta undersöker till att snabbt skynda sig vidare till nästa plats som ska undersökas. Den äldsta är hans stora förebild och trygghet i livet så han härmar honom väldigt mycket även om han egentligen har mer spring i kroppen än han låter oss tro.

1,5 åringen och jag går skilda promenader från de äldre, dels för att bevara freden och dels för att de har olika behov på sina promenader. Han varierar mellan att släpa mig efter sig för allt måste gå fortfortfort, och mellan att gå fot och tigga träning och godis. När han inte har fullt upp med att leta efter saker att jaga, gärna katter, så leker han gärna med pinnar och ska stolt visa upp sina fynd, fram tills han bestämt sig för att de ska slitas sönder. Emellanåt får han fnatt och tacklar mig, springer som tusan och leker med kopplet.
Han har också problem med hundmöten, och de dagar jag känner att jag har rätt lugn och inställning så tränar vi på dessa, och andra dagar så vänder vi/försöker ta ut så mycket utrymme som möjligt för att undvika ett dåligt möte.