#0: Läste precis ditt inlägg inne på Pudel och ja, den här listan tycker jag låter som en klockren Pudel! 😄

#1: Haha! Ja visst gör det!

Nu räknas ju min som en brukshund, men är han det, nja… Du har just beskrivit min långhåriga colliehane till punkt och pricka, bortsett från att han är ca tio centimeter för hög, fast det märker inte jag som har Borzoi också ;)

#3: Tack!! Vilken fin kille du har och vad kul!! den rasen kan jag inte mkt om. Blir till att kolla upp.

Du har även precis beskrivit min Bearded Collie hane 😉

Dock så är han större och pälsen är lång, men det går att klippa ner om man inte vill ställa ut 😉

Och isländsk fårhund! Den prickar till och med in storleken. 😉😀
Skämt åsido, en islandshund är en väldigt bra friluftshund. En päls som är perfekt anpassad till nordiskt klimat och betydligt lättare att sköta än man kanske tror. En funktionell hund helt enkelt.
Jämför man med Pudel och även collie och Bearded Collie som nämns här ovan i tråden så är en islandshund sannolikt lite mer egensinnig och envis. Det är ju en vallhund och ganska lättränad - men också en typisk spets. Hänger gärna med på det mesta men är kanske inte riktigt lika mjuk och följsam som raserna ovan.
Oftast väldigt låg jaktlust, med vettig träning brukar de inte vara svåra att ha lösa. Vakten beror lite på vad man menar. En isländsk fårhund talar om att någon kommer - men hälsar glatt på besökarna. Däremot vaktar en del sin gård från fåglar, katter och skadedjur.
Brukar annars funka väl med både folk och fä.

Överlag en frisk och sund ras men de skäller! Vallar med skall och skallet ligger nära till hands i de flesta aktiviteter. Visst går det till viss del att träna men skalltröskeln är låg, har man svårt för skälliga hundar så är det förmodligen inte rätt ras.

#5: Å vad kul att höra. Har kikat på rasen innan, men pälsen har gjort mig väldigt tveksam. Läste någonstans att det inte är en ras som man klipper ner (att man förstör pälsen!?), så detta var en glad nyhet. Helt klart värt att kika vidare på då! Tack snälla för din input!

#6: Spännande med en ny ras att läsa in sig på. Tack för ditt svar!! Låter onekligen som en bra hund att ha som "friluftshund". Skällandet är väl inte ngt positivt, men man får ju välja lite mellan olika egenskaper. Blir nog ganska svårt att pricka alla rätt på egenskaperna hos en hund ;0)

#7: De skall varken klippas eller trimmas. Men det gäller endast om de skall ställas ut. Skall man inte ställa ut dem så lan man lika bra klippa ner dem 🙂

Jag har haft utställningshundar, och även Speedy (bilden ovan) har blivit ställd som valp. Men han hade ett bettfel som var diskvalificerande, så då fick han bli sällskapshund och nerklippt. Det tyckte han var alldeles perfekt, då han är en riktigt gosegris 😊
Han fyller 12 år i April, men han beter sig som han vore 2 😜

Skulle säga Shetland Sheepdog! Om vi bortser från att jag fick en jaktgalning som inte är rastypisk för fem öre, så är det en ras som är lätt att ha lös, håller sig nära ägaren och med liten till ingen jaktinstinkt och en tydlig av och på knapp. Lättskött och vattenavstötande päls som fäller ur underullen ett par gånger om året och kan då behöva borstas lite oftare ända ner till huden. Dock drar de in en hel del skit i hemmet tack vare sin päls som hela världen tycks fastna i ibland.

Har aldrig träffat en sheltie som inte är pigg, glad, alert, lättlärd, redo för äventyr och att få göra någonting med sin ägare. Det är en reserverad ras som dock inte ska vara rädd och jag skulle säga att mycket hänger på vad man gör under uppväxten. En sheltie som får träffa människor och barn kontinuerligt redan som valp har sällan problem med någondera. Dem umgås för det mesta med andra hundar utan problem vilket är ett plus om det är något du tänkt göra.
Precis som den isländska fårhunden har den lätt till skall. En del får shelties som aldrig skäller, en del får shelties som skäller ibland men som är lätt att träna bort, och en del får shelties som "okynnes skäller" och som kan vara svårare att träna bort.

Storleken är alltid en chansning och kan vara svår att förutspå. Man kan få kullsyskon där en är 30cm och en är 45cm i mankhöjd, men skulle säga att majoriteten håller sig kring rasstandarden på 35-39cm.

#9: Haha! Härligt att han är så pigg!! Tycker de är SÅ fina och har verkligen gillat de jag träffat. Kul att höra om pälsen, utställning kommer det inte bli så då är ju inte pälsen ngt hinder. Kul!

#10: Tack! Låter ju absolut som en ras värd att kika vidare på, härligt! Värdefullt att få höra om raser från er som har erfarenhet av den på nära håll. Älskar din beskrivning om att hela världen tycks fastna i pälsen, haha, men hur är pälsvården då!? Inte så kul att rensa päls efter varje skogstur man tagit!?

Om du har tolerans för viss vaktlust/skällighet så finns det ju många trevliga spetsar som skulle kunna passa:

• Finsk lapphund
• Västgötaspets
• Isländsk fårhund
• Japansk spets
• Mittelspitz

Jag har haft sheltie, och upplevde inte att hon drog in så mycket smuts, men upplever att de kanske har blivit pälsigare på senare år? Min sheltie var dock väldigt pjoskig med att bli blöt om tassarna, så jag skulle inte beteckna henne som en "ur- och skurhund", och jag vet att det förekommer generellt i rasen, men känner också shelties som inte bryr sig så mycket.

#13: Tack! Vad kul nu har isländsk fårhund dykt upp ett par gånger :0) Blir till att kontakta uppfödare och höra mer om rasen. Stort tack för tips om spetsarna, låter ju som att det kan vara rätt typ av rasgrupp.

#12 Jag själv borstar min sheltie en gång i veckan, tar kanske 30 minuter, och det är mest för att jag vill att han ska se välvårdad ut och för att jag tycker han drar in mindre skit då. Vet andra som borstar sina kanske en gång i månaden. Sen under fällperioderna är det bara att borsta, borsta, borsta, och då börjar men ifrågasätta sitt val av ras och hur mycket päls det ens kan sitta på en hund.

Det är framförallt på hösten och vintern min drar in mest skit med tanke på att vi bor i regniga Skåne där allt blir lerigt. Det mesta går att skölja av, men det som fastnar i fanorna (den långa pälsen på baksidan av frambenen) kan vara svårare att få bort, så när det torkar ramlar det av. Annars fastnar det mest pinnar och löv när vi är i skogen, men det är lättare att bara plocka bort. Händer dock ofta att jag hittar en liten pinne/mossa/bark i soffan och då vet jag exakt vem det kommer från ;)

#13 Jag har en helt annan uppfattning om rasen, och det är att de generellt inte alls bryr sig om regn utan följer mer än gärna ut oavsett väder. Men det är såklart min egen erfarenhet från min sheltie, de jag känner och från sheltie grupper; självklart finns det de som hatar allt vad vatten heter, som med alla raser.

Sen när det kommer till mängden päls är det liten som med höjden; svårt att förutspå vad man får. Min egen och de jag känner har inte den överdrivna pälsen majoriteten av utställnings sheltisarna har, men våra är inte heller utställningshundar :P
Och just när de började få mer och mer päls är folk lite oense om, vissa säger de senaste 10 åren och vissa säger de senaste 50 åren; vissa skyller på de amerikanska linjerna och vissa på de engelska linjerna, osv.

När jag säger att de drar in mycket smuts så jämför jag med mina långhåriga chihuahuor (skulle säga att de är mer semilånghår dock) som inte drar in något alls. Verkligen allt bara ramlar av dem, medans gegga och skit, pinnar och barr gärna gräver sig in i pälsen på benen och bröstet/magen på min sheltie.

#15: Ja, du har rätt i att det handlar om perspektiv - alla andra av mina hundar har haft jobbigare päls (spaniels och spanielkorsningar), jämfört med dem hade sheltien knappt någon smuts med sig in…☺️

När jag hade sheltie (några decennier sedan, ska erkännas) så upplevde jag det som en "sanning" i de kretsarna att shelties avskydde vatten. Men jag har också sedan dess träffat en del shelties som inte bryr sig eller till och med gillar vatten. Har också sett en könsskillnad, där tikarna är pjoskigare och hanarna mindre brydda, men jag vet inte om det var en tillfällighet beroende på de individer omkring mig.