Pitbull är inte en registrerad eller godkänn ras i SKK, så det finns inga svenska uppfödningar av rasen i den bemärkelsen. Vilket gör det betydligt svårare att kontrollera om personer som äger eller föder upp rasen i Sverige verkligen har renrasiga pitbulls då dessa i såna fall måste registreras i en annan kennelklubb än den svenska.

#1: synd att den inte är tillåten enligt SKK, då man kan göra alla raser till en "kamphund"
Finns det ingen "pitbull klubb" för pitbull ägare eller uppfödare?

#0: Pitbull är inte en godkänd ras av SKK så här kan de inte reggas eller få stamtavla.
Rasen är heller inte godkänd hos AKC, USA's motsvarighet till SKK.

Vill du ha en äkta pitbull får du nog importera från USA och även där vara väldigt noga i ditt val av uppfödare.
Jag hade tidigare en kund med en USA-importerad pitbull som var reggad hos the United Kennel Club (UKC) och the American Dog Breeders Association (ADBA). Vill minnas att den hade stamtavla genom samma förbund. Allt som allt kostade väl hunden runt 70 000-80 000kr när den väl var hemma. (Tillägg: Det hundköpet gjordes för runt 15år sedan, så jag törs inte tänka på vad priset skulle bli idag.)

Det finns så otroligt många andra raser tillgängliga så jag skulle säga att en pitbull, hur trevlig en bra pittis än är, inte är värd det besväret och den kostnaden men framförallt inte att utsätta en valp för en så lång flygresa.

#2: Inte godkänd för registrering är inte detsamma som inte tillåten att äga.

"man kan göra alla raser till en "kamphund""
Det där är en väldigt naiv inställning. Det är absolut inte så enkelt att få fram en duglig kamphund. Bullhundarna har en lång målmedveten avel bakom sig. Det är inget man varken trollar fram eller bort på ett par generationer.

#2: Rasen är absolut tillåten i Sverige, bara inte erkänd som ras. Du kan importera Pitbulls från USA eller dylikt, men den kan bara registreras som en blandras i Sverige.

Det är en stor skillnad på att göra så att en individ utvecklar aggressiva beteenden genom vanvård, dålig skötsel, misshandel eller dylikt och att medvetet avla på kampegenskaper för att framhäva och befästa dessa i en ras under många generationer.

Amstaff är i grund och botten en pitbull där man fokuserar mer på att avla bort kampegenskaperna och istället framhäva rasens andra, fantastiska egenskaper. Så vill du ha en pitbull, köp och stöd uppfödningen av Amstaff och köp en hund från en duktig, erfaren och seriös uppfödare där istället. 🙂

Håller med vad som skrivs i #5.

Amstaff är en mycket trevlig och följsam ras, OM den blir rätt avlad och sedan uppfostrad.

Gällande APBT skulle jag säga att det bästa sättet är kontakter. De flesta som säljer renrasiga hundar gör det inte på blocket.

Det är nog lättare att få tag i en Amstaff men även där måste man vara medveten om deras bakgrund. Vill man ha en hund som fungerar smärtfritt med andra hundar är kamphundsraserna inte rätt ras.

Jag vill inte ha hit fler galna hundar

#8: Var skrev Ts att hon skulle ta in en galen hund?

#9: ingenstans. Det är min iakttagelse av vilka hundar som är aggressiva ute vid möten.

#10: Det är knappast renrasiga APBT eller ens renrasiga Amstaffs.

#11: många renrasiga amstaffar jo. Och den nu omåttligt populära bullien. Som ju skapats genom bland annat Pitbull.

#12: Har dessa galna hundar haft stamtavlan hängandes i halsbandet eller hur vet du att det är renrasiga hundar ni mött?

#13: känner man dom inte själv gör en vän det.
Blir så när man bott på samma område hela livet.

Vad nu det spelar för roll. Det är inte tavlan som gör eller inte gör dom hundhatande. Det är typen av hund. Könsaggressivitet är vanligare i vissa raser och blandningar med dom. Det är också vissa raser som lättare vänder från lek till bråk.

Och populära raser innebär alltid många okunniga ägare som tillsammans med vissa raser blir livsfarliga.

#14: Ja, alltså det var du som var noga med att påpeka att just dessa hudnar var renrasiga så det verkar spela roll för dig iaf.

Jag tror som föregående talare mer på att du träffat på shitbulls eller "renrasiga amstaff's som saknar stamtavla" som okunnigt folk brukar uttrycka det.
En sund amstaff är relativt förarvek och visst kräver de sin ägare men det är inte raketforskning det handlar om.

Tillägg: Sen att slå över från lek till bråk tycker jag mer är ett terrier-fenomen än just ett bullhunds-fenomen.

#15: Nu har du misstolkat. Jag helt enkelt berättade det eftersom #11 hade fel.

Och varför du tror något när jag vet är en gåta. De flesta här är renraser. Rent dumt att sitta och fortsätta tro något annat. Det är inte viktigt men när ni tror fel är det klart jag påtalar det. Att du inte vill förstå att det gäller även renraser visar ju att du inte känner till raserna väl nog. Stamtavla betyder inte att en hund är stabil eller uppfostrad.

Och nej, det är typiskt för dessa raser. Och en sådan hund som inte uppfostras som den ras den är hör och ser inte sin ägare när den är ute efter en annan hund.

Det har jag aldrig varit med om med terrierna. Och de flesta terrier är små, inte alls lika farliga om kopplet går av eller som här om dagen ägaren föll och kasade efter sin amstaff när den siktade in sig på min hund.

#16: Du tycker inte jag är tillräckligt insatt i amstaff men det låter som det gick över huvudet på dig att både amstaff och pitbull är just terriers.
När jag skrev Sen att slå över från lek till bråk tycker jag mer är ett terrier-fenomen än just ett bullhunds-fenomen. menade jag då att det inte är något unikt hos just bullhundar utan något som finns hos fler raser av terrier-släktet.
Edit. För att förtydliga ytterligare så pratar jag här om renrasiga hundar.

Jag påstår inte att en renrasig amstaff aldrig är aggressiv, det jag menar är att det är klart fler shitbulls som har både dassiga ägare och kassare lynne med allt vad den kombon kan innebära. Jag påstår heller inte att en stamtavla garanterar varken stabil eller uppfostrad hund. Sluta lägg ord i min mun tack.

#17: så fort du slutar slutar tro när du fått veta hur det ligger till.

#18: Du får sitta och leka i sandlådan ensam.

#19: ja det är ju verkligen jag som sitter i den. 🤷‍♀️

#10: du kan få vilken hund som helst att bli "galen".
Som jag säger; hunden blir vad du gör den till.

#21: Så enkelt är det inte. Varje ras och varje individ har ett arv som man möjligen kan finjustera lite men absolut inte forma till vad man vill.

#21: det funkar inte så.

#21: Du kan förstärka eller dämpa egenskaper som hunden har men nej, den "blir inte vad du gör den till". Olika hundraser och -typer har olika egenskaper och karaktärsdrag, det går inte att träna bort.
Och precis som en stövare är en jakthund även om den inte jagar eller har jagats med på flera generationer så är en kamphund…just en kamphund även om man inte kampar med den. Att blunda för att amstaff och liknande bullhundar har den bakgrunden och att de till stor del fortfarande har de egenskaperna är naivt och kan dessutom slå rejält snett.
Skaffar man den typen av hund utan att veta vad man har i kopplet så kan det sluta riktigt illa.
Absolut att en vettigt avlad och rätt hanterad amstaff kan vara en jättetrevlig hund, men det förändrar inte rasens ursprung.
"Pitbull" har kommit att stå som ett samlingsbegrepp för "pitbulliknande hundar" men om man syftar på American Pitbull Terrier (Apbt) så skall man vara medveten om att rasen fortfarande avlas efter samma kriterier - och dessvärre även med samma typ av avelsutvärdering - som i många, många generationer. Apbt är i allra högsta grad fortfarande en kamphund och som jag ser det hör den inte hemma i vårt samhälle.

#21: Nej. Hundar har saker de ärver oavsett hur mycket du tränar dem.

Det jag menar är att,
Om du är en riktig hemsk jäkel mot hunden,(slår den osv)
Kommer hunden inte att vara aggressiv?

#26: Kanske, kanske inte. Hundar är individer och alla svarar inte på trauman på samma sätt. En del blir utagerande andra försvinner in i sig själva och blir apatiska.
Sen är det skillnad på aggressivitet mot människor och andra hundar. En folkilsken hund kan fungera utmärkt med andra hundar och vice versa.
Tittar man bakåt i tiden när det kommer till uppfostran av både hundar och hästar är det skrämmande hur mycket våld som var accepterat för att få djuren "lydiga".

#26: Oj… nej, det är inte så det fungerar alls. Det där är en fruktansvärt förenklad syn på mycket allvarliga, djuprotade och komplicerade problem.

Du kan älska din hund mer än något annat på jorden. Du kan överösa den med kärlek, klappar, gos, mat, godsaker, leksaker och allt annat en hund kan önska sig och aldrig ens höja rösten åt den, men den kan fortfarande flyga på grannhunden och bita ihjäl den nästa dag. Varför? Det finns massor av möjliga anledningar.

Grannhunden kan ha gjort utfall och skällt mot din hund dag ut och dag in när ni varit på väg ut på promenad och provocerat den till tusen och den här dagen fick din hund till sist nog och tålamodet rök. Understimulans och för lite motion kan göra vilken hund som helst till ett frustrerat, lättretat nervvrak och det kan få utlopp i form av en attack mot en annan hund som "provocerade" den. Tidigare trauman är en annan. En hund som blivit attackerad av en svart hund kan utveckla en stark rädsla för andra svarta hundar och välja att gå efter principen att "anfall är bästa försvaret" och attackera i förebyggande syfte. Det behöver inte bara gälla svarta hundar, men det är en väldigt vanlig rädsla. Jag kände en hund av jätteras som blev allvarligt attackerad av en liten hund när den bara var valp. Det resulterade i en livslång haträdsla mot alla småhundar, som den försökte bita ihjäl så fort den fick chansen.

Könsaggressivitet är ärftligt och innebär att hundar oftast inte tål eller fungerar ihop med hundar av samma kön, oavsett hur snäll och tålmodig du är mot hunden. Det sitter i generna och är ganska vanligt inom till exempel pitbull och amstaff-raserna, vilket sorgligt nog med stor sannolikhet blivit värre i och med rasens hundkampshistoria. Hanar slåss mot hanar, tikar slåss mot tikar så den egenskapen avlades på och förstärktes.

Resursförsvar är nog en av dom vanligaste anledningarna till att hundar slåss och bits, både andra hundar och människor. Det uppstår inte för att hunden har blivit illa behandlad och saknar förtroende för människor, utan för att hunden som individ har hög integritet och vill ha sina saker för sig själv utan att någon kommer och tar dom. Oftast handlar det om mat och ben, men det kan även handla om andra värdefulla föremål som hunden tycker om. Vissa hundar delar gärna med sig till sin människa utan problem eller träning, men andra vill inte och där gäller det att träna byteshandel stenhårt.

Jag är 32 år gammal. Backa dryga 25 år i tiden och då var det i stor sett vardag och allmänt känt att man "behövde prygla sin hund till lydnad för att den skulle veta sin plats och inte ta över." Dominanstänket var lag och om du inte gjorde det skulle hunden ta över familjen och bli ett monster, bitas och attackera.

Jag har sett människor göra fruktansvärda saker mot sina hundar i "uppfostrans" namn och deras hundar var bland dom snällaste du kunde stöta på. Gjorde aldrig en fluga förnär, umgicks med familjens andra djur och lekte med kvarterets andra hundar och barn. Fanns inte ett aggressivt ben i kroppen på dom. Men om dom gjorde fel, ja, då fick dom stryk.

Ingen av dessa hundar blev aggressiva, varken mot människor, barn eller andra djur, men dom blev inte lydigare eller "duktigare" av den fruktansvärda behandlingen heller. Bara kuvade och rädda, speciellt när en människa blev eller lät arg.

Tänket för drygt 30-40 år sedan var att om du INTE var hård och sträng mot din hund och visade med våld vem som bestämde så skulle hunden bli aggressiv, dominant mot människor, bitas, aldrig lyssna eller respektera dig och försöka ta över familjen som ledare. Tyvärr lever en stor del av det tänket kvar än idag, men det arbetas bort bit för bit och överbevisas med studier som visar hur mycket bättre det är för hunden och oss själva att arbeta med positiva och belöningsbaserade metoder istället för att straffa bort felaktiga eller oönskade beteenden.

Att vara en "hemsk jäkel" mot en hund är ingen som helst garanti för att hunden kommer bli aggressiv mot någon, precis som att det inte är en garanti att ens hund kommer vara snäll mot allt och alla bara för att man själv är snäll mot hunden och älskar den. Många av dom snällaste, mildaste och mest kärleksfulla hundar jag träffat kommer från hem där dom fått stryk eller blivit misshandlade. Flera av dom mer opålitliga hundar jag känt som anfallit och bitit andra hundar kommer från kärleksfulla familjer där hunden blivit älskad och ompysslad från dag ett som helt plötsligt attackerar från till synes ingenstans.

#28: 👏Väldigt bra svar!

Tillägger att väldigt sällan i vår stora värld är något svart och vitt, väldigt sällan är något så simpelt. Särskilt när det kommer till levande sentinentala varelser :)