Jag tror inte att varken labradoren eller jrt klassas som brukshundar men skulle själv inte klassa dem som sällskapshundar heller. Vet inte om denna frågan är riktad just för folk som har minst en brukshund. I vilket fall som så har jag haft jrt och labrador samtidigt och hade det inte varit för min dåliga ekonomi och hälsa hade jag gärna alltid haft två hundar samtidigt. Jag tycker att det är hälsosamt för hundar att bo med en artfrände (självklart klarar inte alla hundar det, syftar inte på inte dessa hundar). Andra hundar ger saker vi människor inte kan ge helt enkelt

Som människa tycker jag att man har ansvaret att se till att det inte blir konkurrens om resurser, att alla hundarna i hemmet känner sig säkra och lyckliga - detta gäller även hundar som har svårt att säga ifrån: då får man gå in och säga ifrån åt dem.

Ibland kan olika raser ha svårt för att passa tillsammans om de är så olika att konflikter uppstår. Men jag skulle snarare tro att det handlar mer om individer och socialisering, en hund som aldrig blivit sociliserad kan ha svårt att umgås med vilken hund som helst. Sen precis som oss människor kommer alla hundar helt enkelt inte överens. Storleksskillnad kan väl spela roll om du gar en väldigt liten hund tillsammans med en stor och klumpig hund som leker för hårt - men jag tycker att det är bra om alla hundar lär sig att leka med hundar av alla storlekar och att då kunna anpassa leken för mindre hundar.

Har du en mindre krävande hund och en mer krävande hund tillsammans (typ en arbetande hund och sällskapshund) och den arbetande hunden är jobbig mot den andra hunden så ska man gå in som människa och lära att den måste få vara ifred när den vill det. Och så får man aktivera den arbetande hunden såpass att den inte stör den andra hunden allt för mycket.

Går du promenad och hundarna är reaktiva och triggar varandra får du gå en och en tills de inte längre påverkar varandra. Oftast brukar man ha en äldre hund som redan kan de grundläggande momenten så när man skaffar den nya hunden läggs mer tid i träningen på den nya. Jag hann aldrig ha två hundar särskilt länge för min första hund gick bort när min labbe var drygt 1 år. Hade han levt längre så hade jag kunnat tänka mig aktiviteter där antingen båda får ta del av samtidigt - det kan handla om distraktionsträning, men sedan får man ta vissa saker en och en som t ex spårning eller kurser. Den hunden som inte aktiveras hade fått vänta i bilen då mina båda hundar aldrig haft problem med bilar (de båda älskade att åka bil!).

jag ångrade det i ca en vecka, innan jag insåg att det skulle funka, och nu, ångrar jag det inte en sekund, min Vincent är en så mycket gladare hund, gått upp i vikt och äter bättre och Leela (nya hunden) är bara en sån underbar hund att vara kring, så alla 3 mår bättre av det

#1: Kan inte redigera mitt inlägg längre men erfarenhet av alla sorters hundar är lika intressant! :D Det var dåligt formulerat av mig.

Det är lite i de banorna jag också tänker. Att hundar kan få ut (i vissa fall) positiva saker av varandras sällskap. Även t.ex. hund & katt-relationer.

Jag tycker du har kloka tankar och det känns väldigt roligt och intressant att få ta del av dem, stort tack för ditt svar!! :D

#2: Åh vad kul att höra att det vände för er, så roligt att det hade så positiva effekter :D

#3: Jo men precis :) Har även en katt i nuläget, däremot så får labben inte ut lika mycket av henne som han fick av jrtn. De är inte särskilt nära och han är nästan lite rädd för henne. Tack själv, bara roligt att bolla tankar och diskutera :)

Jag har en border collie och en sheltie. Sheltien bodde här först, bcn kom in som valp när sheltien var nästan 3 år. Det kostar mer, de kan trigga varandra när de blir upprörda, glada eller rädda, det är lite krångligare med passning. Annars ser jag typ bara fördelar - och då är mina ändå inte de allra bästa vännerna. Men de har ett enormt utbyte av varandra, min sheltie har fått ett annat självförtroende och lugn, och är bcns stora idol i livet. Upplever inte att träningen måste ta mycket längre tid - för när hund 1 behöver vila kan man träna hund 2. Har svårt att tänka mig ett liv med bara en hund igen - tycker två är väldigt lagom!

#6: okej åh vad kul att höra, tusen tack!! Så intressant och påminner om det jag hörde från en kvinna som skaffade en till Pudel. Då blev hennes första Pudel lugnare och tryggare när den nya kom in i familjen (om jag minns rätt). Och som du nämner så finns det även negativa bitar med det så det gäller nog att ha hundpassning utrett innan samt. att man känner att man kan styra upp sin första hund innan man tar in en till hund i familjen. (annars om det är två hundar som är svåra att kontrollera så blir det väldigt jobbigt kan jag tänka mig - om man inte gör som @Tismon nämnde, att man går med dem separat)

Tack alla för svaren. Blir glad av att läsa dem! :)

Vi har en aussie och en jappe och jappen (han var 4 år och aussien var en valp) bodde här först. I början var det väldigt jobbigt då jappen inte har tyckt om vår aussie förrän hon kanske var 6 månader. Nu så har han dock blivit en lugnare hund (väldigt osäker hund i vanliga fall) och även gosigare samt att han verkar gladare. Han och vår aussie leker även mycket och kör dragkamp så tror det endast var positivt för hans skull att vi skaffade en till hund! Och nu funderar vi på att skaffa ytterligare en eftersom aussien bor med mig på gymnasiet i veckorna så nu är han ensam igen😅 Får jag som jag tycker blir det nog någon BC eller Sheltie eller något liknande då den även ska kunna leka med vår aussie (vår aussie är 16 månader och har mycket energi och vår jappe är inte speciellt glad i hennes form av lek🙈)

#8: Åh okej, vad härligt att höra, tack så mycket :D Jaa! Vi har en liten dvärgschnauzer i området som leker med alla sorters hundar, tycker den är tuff och himla söt. :D

Spännande med rasval, får se vad det blir då alltså :D