Valp som skäller, vad göra?
Hej igen! Jag har en 10v bichon havanais tik som är jätteduktig för det mesta. Men hon skäller ibland och jag undrar bara hur jag ska göra i dessa situationer. Hon skäller inte utan anledning, ibland är det av glädje eller exaltering och det är ju okej, men när vi är ute på innergården de gånger vi bara ska rasta utan promenad kan hon skälla på förbipasserande grannar, samt ovanliga ljud såsom fåglar m.m. I dessa situationer behåller jag lugnet och ibland avleder jag med godis och går bort några steg för att byta fokus, men hon småskäller ändå efteråt och får ingen ro att göra sina behov sen. Och ibland känns det fel att ”belöna” med godis. Rädd att hon förknippar skall med godis sen. Nu idag när hon skulle kissa kom grannhunden som är på andra sidan ett stängsel och började skälla och hugga mot min valp och hon blev såklart rädd och skällde tillbaka, så jag sa bara ”det är ingen fara, kom” så gick vi bort några steg utom synhåll från den andra hunden och gjorde några ”sitt”kommandon och gav godis. I sådana situationer är det såklart hennes instinkt att skälla men jag undrar vad jag kan göra för att det inte ska bli ett problem senare? Funderar på att börja med skvallerträning men vet inte om det är för tidigt. Alla tips för att lugna henne när hon skäller är välkomna. Ska tilläggas att vi bor i lägenhet och hon kan skälla när vi är ute på natten och det stör ju grannarna såklart så det vill man ju träna bort. Tack på förhand!
Småhundar kan vara lite mer skälliga än större hundar. Avled som du har gjort hittils, och om det inte fungerar så ta tag i hunden, i örat eller nackskinnet och använd ett "argt" kommando som nej, fy eller annat liknande.
Som #1 säger så är små hundar mer skälliga utav sig. Ta bara tag i örat eller nackskinnet å säg nej bestämt å släpp när hunden drar ner huvudet(annars ser det ut som du drar ner hunden i marken tyvärr)
Meow:3
Öh… eller kanske inte.
#3: Kanske inte vad då ?
#0: Jag tycker du ska fortsätta som du gör nu. Minns jag rätt att din valp iaf tidigare har varit lite åt det försiktiga hållet?
Fortsätt visa valpis att du fixar biffen och har koll på läget, att du är en lugn trygghet man kan lita på när världen är otäck. 🧡
Skvallerträning tror jag skulle vara toppen för henne! Du kan börja träna redan nu. Ta ut ordentligt avstånd till det hon reagerar på så det blir lättare för henne att lyckas, det stärker självförtroendet (hos er båda).
Om du inte alltid vill avleda skällande med godis framför nosen så kan du tex prova att "hitta en skatt" på marken intill henne eller något steg ifrån om du kan få hennes uppmärksamhet, helst innan hon börjat skälla. Då blir budskapet "Äh, skit i den där människan, kolla vad jag har hittat här i gräset! En godisbit, mycket mer intressant än främlingar." 😊
Att ta tag i örat eller nackskinnet får ofta slut på skällandet i sig men jag jobbar hellre med orsaken till varför hunden skäller till att börja med. En rädd hund blir inte mindre rädd för att den inte får skälla tex. Jag tycker inte om att neka hunden till att uttrycka sig. Bättre att jobba med känslorna (orsaken) bakom skällandet, morrandet, hoppandet etc. etc.
Tillägg: Just ja! När min senaste omplacering flyttade in så hade vi en del skällande att träna bort (stor hund med lika stora röstresurser) och för att mildra grannars ev irritation på en gång så satte jag upp en lapp på min ytterdörr där jag både bad om ursäkt och om lite överseende då vi jobbade hårt på att få bukt på skällandet. Ingen av grannarna klagade. Inte vad jag fick höra iaf. 😳
// Harley
- Redigerat 2021-08-08 16:31 av Herveaux
Inte ta tag i! Då kommer hon troligen småningom att börja förknippa tex grannhunden med obehag (varje gång hon ser grannhunden tar du henne i nackskinnet) och då blir problemen bara värre :)
Starta ny diskussion