#0: Jag hade börjat med ett veterinärbesök bara för att kunna utesluta något rent fysiskt fel. Om undersökning inte visar något hade jag tagit kontakt med en duktig tränare eller hundpsykolog som kan ge råd utifrån vad denne ser.

Börja med besök hos veterinär. Det är inte normalt tonårsbeteende att bli aggressiv i sådana situationer.

Veterinärbesök i första hand. Detta är inte normalt beteende.

#1, #2 och #3 Tack för era svar! Får nog ringa till veterinären imorgon och boka in en tid.

Det kan vara så att hunden är stressad på grund utav ett beteende ni har utfört mot den, kanske ovetandes. Munkpeppar, zylkene m.m. kan hjälpa hunden att lugna hormoner och sänka stressnivån men viktigast är nog miljön och trygg positiv förstärkning.

hitta en sida med ganska bra detaljer som kan va värd att kolla in om du vill veta mer
https://www.domesticerat.se/stressad-hund/

#5 Kan bra vara. Han har ju "tvingats" bli tvättad och trimmad eftersom han är en sådan ras, men har alltid försökt göra det så positivt som möjligt med godis och beröm och att han själv får välja hur han ska stå/ligga/sitta bara det går. Pratade även med veterinären nu imorse som sa att han bara tror detta är någon form av könsmognad och trots där hunden ska pröva sina gränser och vara "självständig", men sa ändå att jag vill komma in på kontroll så ska dit klockan 4 idag. :) Han har blivit väldigt resursvaktande med vissa saker, inte matkoppen eller leksaker, men tuggben och saker han inte får ta såsom strumpor eller skor så det är åtminstone något vi ska fokusera på nu. Tänkte öva på byteshandel och att han ska "lämna" saken istället för att jag tar den av honom, hoppas det ska hjälpa!

Bra att ni kollar hos veterinär, tänk dock på att veterinärer inte har så mycket utbildning på djurs beteende så ta eventuella träningsråd därifrån med en nypa salt. Jag upplever också att sjukgymnast/fysioterapeut brukar vara bättre på att hitta smärtor i kroppen än veterinärer.

Anklaga inte er själva, jag har hört om flera andra småpudlar som har exakt samma problem. Kanske en blandning av känslighet i kroppen och explosivt humör? Att de måste utstå mycket hantering från tidig ålder hjälper förstås inte heller.

#7 Känns skönt att höra att man inte är den enda som har detta problem, man känner sig så snabbt som en dålig hundägare. Dedär med hundens temperament har jag också tänkt kan inverka då min hund är (och enda sedan liten har varit) vääldigt energisk, smart och busig. Tänkte även själv på att någon annan yrkesexpert eventuellt skulle kunna vara bättre, men jag är i en väldigt liten stad nu över sommaren och här finns tyvärr inga övriga hundexperter förutom då lite inofficiella hundtränare och en veterinär (om jag inte då kör över 100 km).

Jag uppdaterar er efter veterinärbesöket!

Vi har nu varit till veterinären. Alla hälsokontroller var ok, så det finns inte någon smärta bakom hans aggressionsproblem. Han reagerade med morr då veterinären skulle titta i öronen men de e troligen pga att det har (ganska förståeligt) varit obehagligt då det ska dras bort. Veterinären rekommenderade att vi ska öva på hantering varje dag, och sa även att om vi väl börjar med något så slutför vi det också så att han inte lär sig att morr och bit gör att han slipper detta. Veterinären sa även att det vore bra att gå på kurser så att han överlag blir bekväm i olika situationer, vilket även är planerna för hösten då vi kommer till min studieort igen. Gällande öronsituationen vore det nog bäst för mig att säkert gå till någon lokal trimmare som kan plocka dem eftersom det ena örat (som jag inte har fått plockat) hade rätt så mycket vax och hår. Men ja, det är väl bra nyheter att inget är fel - men känns såklart tufft att försöka vända hela hans inställning nu, utan att förvärra problemen mer…

Eftersom det dröjer innan du kan ta praktisk hjälp så tänkte jag skriva lite vad jag tänker så länge (men sök stöd i person till hösten).

För det första, har man en hund som kan reagera med bett/nafs vid hantering är det en god idé att vänja den vid munkorg. På så sätt kan ni göra det som behövs utan oro, men det är viktigt att man lär in det på ett positivt sätt och sedan inte bara använder munkorgen vid otrevligheter, annars kan hunden börja reagera aggressivt på att man tar fram munkorgen…

Kan tipsa om denna onlinekurs, både för hantering och munkorgsträning https://www.hoppsan.nu/butik/leka-doktor-hantering-pa-hundens-villkor/

Ni får tänka ut vilken strategi ni vill ha, det veterinären föreslår handlar om att få hunden att ge upp och foga sig, att den lär sig att det inte lönar sig att säga till. Alternativt gör man tvärtom och lär hunden säga "ja eller nej" utan att använda aggression, i det ingår att man respekterar ett nej från hunden så att den inte pressas att morra eller nafsa (givetvis finns det nödsituationer, då är det bra med munkorg och att man skiljer detta tydligt från när hunden får välja).

Oavsett så skulle jag råda er att försöka planera för att undvika onödiga konflikter. Vad gäller selen till exempel, kan hunden ha ett brett halvstryphalsband en period istället, eftersom det är en trigger att knäppa upp selen? Eller en annan typ av sele? Sedan kan man i lugn och ro träna att ta på och av selen.

#10 Jo, har funderat om det vore bra att köpa en munkorg och börja öva med den… Sen beställde jag faktiskt ett halvstryphalsband, men att det aldrig "stryper", utan på spändaste sitter det bara som det ska, och det har fungerat bättre då jag prövade igårkväll och imorse.

Måste ikväll försöka få lite hår bortplockat ur hans öra innan det blir någon öroninflammation, så får se hur det går. Håller tummarna haha.