Vad var det som gjorde att du fastnade för basenji?

#0: Samma fråga som ovan, varför just Basenji. Kan vara lättare att tipsa om vi vet lite mer 🙂

#2: Oj kanske borde ha förtydligat det. Vad som just fått mig att fastna för Basenji är att den fäller mindre än andra hundar, att pälsen är relativt lättskött, passar lägenhetsboende (är det själv), inte hyperaktiv men ändå att man kan gå och vara ute med den i några timmar. Har en syster på 8 år och Basenji ska ju tydligen vara okej för den åldersgruppen. Vet inte vad mer jag ska säga egentligen 🙂

Vill inte låta som hundrasist nu men tycker inte om skinny hundar, nakna hundar eller typ bulldog/mops. Så Basenijns utseende tilltalar mig väldigt mycket också

Då förstår jag bättre varför just basenji. Har ingen egen erfarenhet av just Basenji, men efter vad du skriver så är den väldigt lika Welsh och Engelsk springer spaniel, även Bearded Collie har de kriterier du är ute efter, men Beardisen har ju mycket päls, fast den går ju att hålla kortklippt. Våra har blivit klippta när de har "gått i pension" :)

Bild på gamlingen, nyss fyllda 11 år

#4: Drog en snabb googling på hundarna du nämnde där, och både welsh och engelsk springer spaniel var fina och fyllde "kriterierna". Även om din Bearded Collie var otroligt fin så tror jag inte att jag har tid för pälsvården den kräver. Tack för din hjälp, uppskattas mycket 😊

#3: Det är få hundraser som inte trivs i lägenhet och hur barnvänlig en hund är skulle jag säga ligger mycket hos individen snarare än rasen generellt. Att vara ute några timmar klarar också de allra flesta hundraser av. Möjligen trubbnosarna som inte klarar av det.

Jag tänkte mer på att basenji kan vara ganska så reserverade och riktiga jaktidioter, är det egenskaper du vill ha hos din kommande hund?
(Själv har jag haft vinthundar så det är egenskaper jag själv trivs med, men det passar förstås inte alla.)

Försök att inte titta så mycket på utseendet. Fundera på vad du vill ha för egenskaper (och vilka du vill ha mindre av), vad du (realistiskt) kan erbjuda hunden och sålla därefter bort ev. raser med hälsoproblem och låt utseendet avgöra när du har gallrat fram en handfull lika intressanta raser.

#6: Att den är reserverad spelar nog inte mycket roll skulle jag säga., och jaktinstinkten den besitter skulle nog inte kunna bli något större problem det heller. Många kvalitéer som Basenjin har tilltalar mig så det är inte bara utseendet. Det bästa skulle nog dock som du sa att hinna en handfull raser och sedan sålla bort de steg för steg. Då får jag i slutändan den ras som passar mig bäst.

Basenjin är en väldigt fin hund. Den rasen kan vara mycket "modig" och framåt. Vill gärna ha massor av motion. Rangordning och hierarkin är väldigt viktig för badenjin, den vill veta sin plats i flocken. Egentligen en jakthund men fungerar i nuläget bra som sällskapshund. En intelligent hund som behöver få jobba även med hjärnan. Observera att allt jag skrev kan variera från individ till undivik.
Skulle rekommendera att du kollar upp rasen Shiba Inu. En liknande hundras som i dagsläget fungerar bra som sällskapshund. Kanske inte den perfekta rasen om man är nybörjare, men en verkligt trogen vän bara man har tid och tålamod att träna med den. Kan precis som Basenjin vara revirvaktande och reserverad mot främlingar.

Är detta din första hund eller har du erfarenhet sedan tidigare? Om det är första hunden och du bor helt ensam, så skulle jag kanske i första hand ta reda på vilka raser som är de "enklaste" att börja med och efter det se till utseendet.

#5: Jo beardisen har mycket päls. Och även om man klipper ner dem, så växer det ju ut igen. Jag brukar klippa våran 2 ggr om året.

#8 Tänkte också på Shiban, rent utseendemässigt :) Det finns både Shiba Inu och Akita Inu. Bägge har liknande utseende.
Har dock ingen erfarenhet av någon av raserna. Tror de är rätt ovanliga i Sverige också, har inte sett många av dem.

#8: Jo det är min första hund, men jag är öppen för att lära mig så mycket som möjligt. Bor inte ensam, det kommer alltid vara någon hemma med hunden.

Har läst på lite om Shiba Inu. Väldigt fin hund och passar mitt liv relativt bra. Men det finns väll inte många uppfödare av den rasen? Eller har jag läst fel…

Det skulle kanske gå att kolla med Svenska kennelklubben? De borde väl ha koll på vilka uppfödares om finns.
Sen är det väl så att om du vill ha en lite mera "ovanlig" hundras så kan du få vänta länge. Många står i kö för att få valpar som inte är födda ännu.

#12: Okej men då ska jag nog gå och kolla där. Brukar folk verkligen ställa sig i kö så tidigt, Basenji tikar löper ju till hösten t.ex. Tror du att folk redan är i kö för att få en sån valp?

#13: Här finns en lista över basenjiuppfödare.
http://www.basenji.se/Uppfodare

Oh ja, även de mer vanliga raserna kan ha långa köer hos de eftertraktade uppfödarna. Sen beroende på om uppfödaren går efter väntelista eller handplockar sina köpare så är det alltid bra att etablera en kontakt tidigt och visa sitt intresse.

#14: Okej då borde jag ta kontakt med någon uppfödare så snabbt som möjligt. Tack!

Återkom gärna och meddela hur det går med letandet! Önskar dig lycka till!

#16: Har nu ringt runt bland massa uppfödare, ställt frågor och satt mig i kö. Tack för all hjälp!

#0 Hej! Nu kanske jag missat det någonstans (läste bara lite snabbt) men vad vill du göra med hunden, träning/aktivering? Tävlingsambitioner?

Jag har ingen personlig erfarenhet av just Basenji annat än att jag träffat en del (och läst på lite för en massa år sedan)…men vad jag vet om rasen så är det en urhund = mycket egen vilja, instinkter och kanske inte den lättaste rasen att få dit man vill.

Jag trivs med just "egna hundar"… men alla gillar ju inte att "slita sitt hår" för att hunden inte vill göra det man vill, haha. Därmed så kanske en urhund (eller en annan hund som är väldigt "egen" och självständig) inte precis är ultimat om man vill satsa på ex. lydnadstävlingar eller så. Värt att tänka på innan man skaffar sin hund så att det inte blir fel.

Lycka till med hundköpet.
Mvh/Chinesecrestedlover

#17: spännande! Vilken hund står du i kö för? Intresserad av vad det blev! 😁

#19: Det blev Basenji, kändes som det bästa i slutet. Förhoppningsvis så kommer jag få uppleva många år av glädje nu. 😊

#18: Nej jag har inga ambitioner i att tävla med min hund. Det ser ju ut som att det blir basenji nu så för att aktivera hunden så blir det väll lure-coursing )som jag har hört passar den rasen), några långa promenader och hur mycket lek som hunden än känner för 😊

Vad roligt! Det är en väldigt fin och häftig hundras!

Jag har lite erfarenhet av basenji, hälsat på ett flertal i hundrastgårdar osv. Själv har jag en shiba! Inte helt olika vad jag förstått. Vet att det är långa köer på shiba just nu, flera år har jag hört vissa tala om!! Många verkar inte tycka om hundar med basenji/shiba mentalitet, vilket jag i vissa lägen kan förstå :P men jag skulle aldrig kunna tänka mig något annat!! Har faktiskt smygkollat in basenjin lite, som eventuell hund i een mycket avlägsen framtid! Jag svarar gärna på frågor om det är nått du undrar kring shiba eller om de få basenjis jag träffat :)

#23: Ja tack snälla berätta om Basenji och Shiba! Finns så lite här på internet om Basenji, verkar inte ha fått chansen att stå i rampljuset än eller vad man borde säga 😂

Skulle vilja höra om mentaliteten lite. Hur är det att leva med en så självständig och smart vovve? Fungerar Shiba/Basenji bra som första hund? Vad behöver man veta innan man skaffar någon av de två raserna?

#24: shiba var min första hund! jag har haft två stycken, varav en som fortfarande lever idag. Jag bodde hemma när vi köpte den första och det var min och min pappas hund som vi skulle dela på. Jag har märkt att de är väldigt olika i sina individer.

Vår första, Yoshi var extremt mycket mer enmanshund och blev extremt tillgiven till mig då jag tog hand om honom mest. Han hade mycket jakt och var i princip omöjlig att ha lös. Han var väldigt ointresserad av andra människor och var väldigt dominant mot andra hundar. Tillskillnad från vår andra, Akki som var mycket mer familjär och var mer tillgiven till "flocken" dvs mig, min pappa och våra närmsta vänner som ofta kom över.

De två kom bra överens trots att de ej var bästisar direkt ;) Yoshi var mer atletiskt och krävde mycket mer motion varav Akki kan nöja sig med ett par korta skogspromenader sedan sola sig på tomten resten av dagen. Yoshi var betydligt "svårare" då han var väldigt reserverad kring nya människor, ogillade sällskap och ibland kändes det som han helt enkelt ville bo själv ute på fjället. Akki däremot känns väldigt familjekär. Han umgås gärna med oss även om vi idag ej bor hos pappa så märks det att han föredrar när "flocken" är samlad. Han kom bra överens med nya människor och trots att han har mycket egen vilja så är han mycket mer samarbetsvillig. Jag kan ju endast tala för shiban, men det bästa är nog att ta kontakt med någon kennel och åk och hälsa på! Eller ta kontakt med någon i ditt närområde! Prata med basenjiägare via socialamedier och tänk dig alla deras "negativa" egenskaper och tänk dig om du känner dig ok med dem :) för mig så är shibans egensinnighet mitt normala och när jag träffar/passar t.ex pudlar, labradorer och liknande så kan jag och Akki titta på varandra och känna, herregud vad är det här för energi-dåre, så mycket hund..!!!

#24: insåg nu att det blev ett långt svar! Om du har fler frågor så svarar jag gärna! :-)

#25: Ahahah det gör inget att det var så långt svar det var jätteroligt att läsa igenom dina erfarenheter och äventyr. :)

Så som jag förstår det är det då alltså inte bra att spendera för mycket tid ensam med sin hund, då den då alltså kan bli mer av en enmanshund och svårare bland främlingar? (Detta skulle ju också kunna leda till att det blir svårare med ensamhetsträning skulle jag kunna tänka mig).

Nä men det blir nog som du säger, åka ner till en kennel och fråga och kolla in hundarna när dem väl föds. Man tackar ju aldrig nej till att kolla på gulliga valpar. ;)

#27: haha exakt! Hm vet ej där! med bägge två har vi spenderat "lika mycket" tid och trots att jag även nu har det huvudsakliga ansvaret över Akki så är han mycket mer tillgiven mot flocken. tror det är rätt individ baserat det där. När vi köpte vår andra kände vi ju redan till kenneln och väntade flertal år på just honom. Vi stressade inte speciellt utan pratade med kenneln när vi började känna oss redo och sa lite vad för egenskaper vi önskade och när hans föräldrar skulle paras så fick vi veta det innan och "bokade" en valp i den kullen då den kombinationen skulle matcha våra önskemål bättre. Jag vet ej hur tillgången är på Basenjis? Speciellt nu i coronatider :o men skulle nog säga att bra konversation med sin kennel är väldigt givande! Vi har fortfarande mycket kontakt med vår uppfödare vilket har vart mycket skönt då man ofta stöter på små problem eller har frågor hur man kan lösa speciella shiba-envishets problem ;)

#28: Jaha men vad bra, då är det bara att gosa upp hunden så mycket jag vill hahah ;)

Tror tillgången till Basenjin är relativt låg, men efterfrågan så som jag har förstått det ska vara väldigt låg den också. Så det verkar som att jag kan få det kön och färg som jag vill ha när det väl blir att köpa. Det är ju alltid väldigt skönt att slippa vänta flera år :)

Erbjuder kennel-ägarna verkligen hjälp så länge efter att man faktiskt köpt hunden? Det visste jag inte :O

#29: Hm! vet ej hur det är med alla kennlar såklart! Men när vi köpte vår första åkte vi först dit utan att det ens fanns någon kull och bara fikade, pratade om hur vi var och vilket liv vi kunde erbjuda osv! Sedan var vi där flertal gånger under valpens liv och genom sociala medier har vi en kennelgrupp där man kan hålla kontakt! Vårt kennel är extremt mån om sina hundar (tror generellt att de shiba-kennlar som finns i Sverige är väldigt bra och måna om sina hundar eftersom de fortfarande finns ett sådant lågt antal) och uppskattar alla uppdateringar! Alla kennlar är ju olika men jag tycker det är viktigt att man får en fin kontakt då de ändå är ansvariga för den hunden man sedan ska leva med under en lång tid framöver! och shiban generellt är väldigt känsliga som små och präglas starkt av deras första tid i livet!

#30: Jo men jag hade ju nog också velat ha kontakt med dem som tar hand om de valpar som jag fött upp (om jag nu gjorde det).

Tack för all hjälp! Tror inte jag har några mer frågor för tillfället, blir nog att åka ner och träffa några kennlar. Tack återigen!