Nu vet jag inte specifikt om hur bullyn funkar som första hund. Beroende på person, erfarenhet, kunskap, vilja samt den individuella hunden ifråga tror jag att vilken ras som helst kan funka som första hund. Men det är en sak att hantera stora djur och en annan att hålla tillbaka dom om dom verkligen vill fram till något eller gör utfall med allt dom har bakom det.

Om en häst skulle göra utfall så som en hund kan göra mot en annan hund och kasta sig framåt med all sin styrka och kroppsvikt och du hade hästen i halsband eller sele istället för grimma/träns, skulle du orka hålla tillbaka den? Det skulle troligtvis ingen, gissar jag. 😂

Om en stor hund på 60-70 kg muskler gör detsamma, orkar du hålla tillbaka den? Om hunden bestämmer sig att den ska gå åt ett visst håll och inte lyssnar på det du säger, är du stark nog att stoppa den? Jag frågar helt ärligt för jag vet inte hur stark du är och du kan vara tillräckligt stark, men det är bra att reflektera över det.

Hur mycket kunskap du än besitter och hur mycket du än tränar hunden finns det saker som är utanför vår förmåga att påverka. Din hund kan visa sig ha en inre osäkerhet trots den bästa träningen och uppfostran från dig samt bra uppfödare och göra utfall. En lös hund kan smita och attackera din hund och skapa rädslor och problem. Bara som några exempel. Sen så om du köper valp har du ju den "fruktade" unghundsperioden där all träning och lydnad har en tendens att försvinna spårlöst..

Man bör alltid ha med det värsta tänkbara scenariot på ett hörn i sina hundplaner. På så vis kan man hitta lösningar på problem innan dom uppstår och vara mycket mer förberedd. :)

Du skriver att du kontaktat uppfödare. Dom hade inte några tips om eventuella Facebook-grupper eller liknande där du kan kontakta andra bullyägare och fråga dom hur deras hundar är och hur dom fungerar i olika miljöer som till exempel lägenheter?

Jag tycker mentaliteten bland dom är tvivelaktig så jag hade inte rekommenderat det. Speciellt inte till någon som inte haft hund och gått igenom valp och unghundsperioderna.

#2: För att inte tala om hälsan…
XL är väl visserligen en av de sundare av bullyraserna, men ändå inte särskilt funktionell exteriört.

Merparten av uppfödarna är väl heller inte mycket att hänga i granen även om det naturligtvis finns seriösa också.

Jag håller med #1, det är STOR skillnad på att hålla en häst gentemot en stark hund, och am bully är dessutom avlad för att vara just stark.

Jag tror att man kan ha i princip vilken ras som helst som förstahund men man kan göra det lättare eller svårare för sig.
En bully är knappast åt det enklare hållet, i synnerhet som folk har väldigt negativ uppfattning och fördomar om hundtypen.

Vad är det som gör att du hellre skulle ha en bully istället för tex en grand danois?

#1 Jag har haft styrkan att hålla tillbaka en Grand danois när hon velat sticka ifrån mig, men jag tror också att det var för att jag var beredd på det. Hade jag inte varit beredd på det hade jag nog blivit släpad. Så jag tror absolut att jag behöver tänka mer på hur jag skulle hantera en situation där jag eventuellt inte är beredd på det. Och jag har faktist inte fått tipset av en enda uppfödare att söka mig till bully-grupper men det ska jag absolut göra. Tack för utförligt svar och tips :)

#2 och #3 De flesta hundar är inte så jätte sunda raser. Speciellt inte våra mest populäraste raser. Den amerikanska bullyn är avlad för att vara en sällskaps hund. Så mentaliteten på de hundar jag träffat IRL har varit helt underbar, sen är det ju också individuellt. Detta har varit en stor anledning till varför jag velat ha en. Sen vad andra har för fördomar om bully rasen skulle jag personligen inte bry mig om. Skulle ni kanske rekommendera en annan mastiff/bull ras som ni tror skulle vara mycket bättre och varför? :)

#4 Jag kan absolut tänka mig att ha en ex. Grand danois eller annan mastiff/bully ras. Grand danois är dock inte jätte bra lämpad för lägenhets livet och det är kanske den största anledningen. Jag är fortfarande väldigt öppen för andra förslag, då jag verkligen vill att mitt första hundköp ska bli perfekt. Men den amerikanska bullyn har verkligen tilltalat mig på sistone då jag träffat otroligt trevliga individer via jobbet men också via min goda väns bror. Hans hund är verkligen fantastisk och den hunden är väll den största anledningen till att jag velat ha en så mycket. :)

#5: grand danois passar lika bra i lägenhet som andra. Eller varför passar dom inte i lägenhet?

#0
Hej!

Jag skulle nog inte rekommendera det med tanke på att det är en stor och stark hund och för att du aldrig har haft hund förut. Att ha en så pass potentiellt farlig hund som förstagångsägande, det är mycket som kan gå fel. Visst man kan säkert ha tur och få en trevlig hund…men om du har lite sådär lagom😏 eller mycket otur då?

Om hunden gör utfall (ex. på grund av osäkerhet eller för att hormonerna spökar) mot andra hundar (eller ex. barn, cyklister, barnvagnar osv.) med allt vad det kan innebära, kan du hålla i den då? Om hunden drar till allt vad den har, plötsligt och utan förvarning, har du den styrkan? Om svaret är nej eller tveksamt så avråder jag bestämt från att skaffa en sådan hund.

Jag har personligen sett en hund (av "normalstorlek") inklusive en traumatiserad matte som attackerats av hundar av just den rasen (självklart kan de hända med andra raser, men hur stor skadan blir beror ju väldigt mycket på hundens storlek). De kan p.g.a. sin storlek och kraftfullhet göra rejält med skada om det vill sig illa och det är ditt ansvar som hundägare att förhindra detta.

I detta fallet (som jag såg när jag var i väntrummet på djursjukhuset och väntade, min hund var inlagd) så hade tydligen kvinnan som ägde fyra (har jag för mig) XL-bullys tappat kontrollen och minst två av dessa slet sig och attackerade ägaren och hunden som jag sedan såg i väntrummet.

Hunden blödde överallt och ägaren grät och skakade av chock (och hade även hon blivit biten). Som hundägare är man skyldig att se till att sådana saker inte kan ske! Om din hund vill attackera en annan hund (eller ett barn, en cyklist osv.) så måste du kunna stoppa den (fysiskt)! Det handlar om allas säkerhet.

Det är inte säkert att en hund lyssnar alla gånger (även om den normalt gör det, det är ju trots allt ett djur med en egen vilja) och då måste man kunna hålla emot/stoppa den. Även mindre hundar kan dra på ganska kraftigt om de vill (tro mig, även små hundar kan vara väldigt starka).

Jag har själv släpats en bit i en backe (gled ett tag p.g.a. grus och sedan ramlade jag) p.g.a. att två hundar av retrieverstorlek (dvs. absolut inte så kraftiga som en XL-bully) drog till plötsligt och hårt. Jag höll kvar kopplet och hade hundarna kvar i handen när jag reste mig…men jag drogs omkull och de var "normalstora hundar". Jag är ganska liten (150 cm) och var då i övre tonåren. Har en lite äldre släkting vars Storpudel drog omkull hen så hen skadade sig ganska allvarligt…så hunden behöver inte vara så stor för att det kan bli svårt att hantera den.

Jag menar absolut inte att "klanka ner på" rasen eller dra alla individer av rasen över en kam (jag har ingen personlig erfarenhet av rasen)…men ska man skaffa en så stark hund så bör man verkligen tänka efter både en och två gånger. Att dessutom skaffa en som första hund, jag skulle inte göra det. Kanske du kan skaffa en senare då du vet mer om vad det innebär att träna och fostra en hund (förutsatt såklart att du har kapaciteten att hålla den fysiskt)?

Jag vet hur det kan vara att få en hund man har svårt att klara av som första hund (min första var en problemhund utan dess like, som bland annat bet mig, var extremt osäker, hade inlärningssvårigheter, gjorde utfall mot andra hundar osv.). Det var väldigt påfrestande, en hel del gråa hår, en massa kämpande, tårar och frustration (och pengar till utredningar, privat träning osv.).

Inget av det jag hade hoppats kunna göra med min hund fungerade att göra, mitt hundägande blev inte alls som jag hade hoppats och trott innan. Mitt hundägande var inte kul, det var bara en kamp under många år (med små, små ljusglimtar). Jag saknar honom otroligt mycket (han lever tyvärr inte längre, dock inte p.g.a. problemen utan för att han blev sjuk) och skulle aldrig ha velat vara utan honom…men det var verkligen inte lätt att leva med honom.

Han var en liten hund (Chinese Crested Dog, ca 5,5-5,6 kg) men han gjorde att jag för första gången i mitt liv kände obehag inför att hantera och vara nära en hund. Då har ändå jag t.ex. tvångsmatat en morrande rottweiler utan problem, den hunden insåg snabbt att jag inte var ett hot när jag vände bort blicken osv. (jag gjorde samma lugnande rörelser mot min hund och han högg mig direkt). Han var så opålitlig och oberäknelig att det gjorde det väldigt svårt att hantera honom. Det tog många år för mig att arbeta bort de kalla kårarna längs ryggen, som jag kände när han gjorde utfall mot mig osv. Hade han varit en stor hund så hade det aldrig fungerat, det hade varit för farligt.

Nu var min galning allt annat än en normal hund (han var minst sagt unik) och jag säger absolut inte att du riskerar att få en hund som honom, det är troligtvis omöjligt, haha, han var en👽 . Vad jag menar är dock att du bör fundera på om du riskerar (speciellt som förstagångsägare, det är skillnad på att passa en hund ibland eller så och leva med en dygnet runt) att ta dig vatten över huvudet genom att skaffa en så stor och kraftig hund.

Jag förväntade mig en gullunge till sällskapshund, en vän att träna med osv. men fick istället direkt försöka förstå mig på en hund som ingen (varken veterinärer, etologer, hundinstruktörer eller hundpsykologer osv.) förstod sig på. En hund som ena sekunden kunde vara världens mysigaste kille för att sedan plötsligt förvandlas till ett monster som försökte (och ibland lyckades) hugga mig i ansiktet, händerna osv. (utan anledning vad vi kunde se i alla fall).

Nu har jag två normala hundar som är världens goaste, min förra hund lärde mig en massa och jag ångrar inte att jag hade honom…men han var allt annat än en bra förstågångshund. Han var t.o.m. nära att "vaccinera mig mot hundägande" för att det var så extremt jobbigt att leva med honom…och då hade jag velat ha hund under hela min barndom/uppväxt och är utbildad djurvårdare osv.

Vad jag försöker komma fram till med allt mitt babblande 😂 är att det kan vara en god idé att skaffa sig en "enkel" hund, när man för första gången ska skaffa en hund. Detta så att ens hundägande inte riskerar att bli en negativ upplevelse och göra att man tappar intresset.

För mig var det en kamp att ens lära mig hund det mista lilla…vilket visserligen gjort att jag nu har en speciell plats i hjärtat för "egensinniga" hundar (dvs. som man får "jobba lite extra med/tänka utan för boxen med" för att lära hunden det man vill). Något som inte alla uppskattar och då kan en sådan sak lätt göra att man tappar lusten att träna (eller t.o.m. att man tappar lusten att ha hund och det vore ju tråkigt).

Självklart ska man inte heller skaffa en ras man inte har intresse för alls eller som man upplever som "tråkig" osv. Det är ju såklart viktigt att man skaffar en ras som man verkligen vill ha…men ibland kan det vara bättre att vänta tills man har lite erfarenhet; innan man skaffar sin drömras (om den rasen är lite mer krävande, svår eller speciell). Detta så att man vet mer om vad man ger sig in på och vad en hund kräver och vad det innebär att vara hundägare.

Nu kan man ju uppenbarligen ändå lyckas få universums mest obegripliga problemhund med alla världens sjukdomar, psykiska problem osv. även om man väljer en liten sällskapshund av dvärgstorlek…men ändå…mitt råd är att i alla fall försöka undvika att få en jättesvår hund som första hund.

Saker att fundera kring för att försöka hitta en lämplig ras:

• Vad vill du göra med hunden (dvs. vilken slags träning)?
• Hur mycket tid kan du ägna dig åt att träna med hunden?
• Hur mycket motion och vilken typ av motion kan du erbjuda hunden?
• Behöver du/vill du kunna ha hunden lös?
• Hur ser du på jaktinstinkt (lite eller mycket alltså), något som påverkar val av ras för dig?
• Söker du en lättlärd hund eller en hund där du får jobba lite mer för att komma framåt/där du kan behöva "tänka utan för boxen"?
• Behöver den kunna umgås med andra hundar/andra djur?
• Pälsvård?
• Hur ser din ekonomiska situation ut? Vad jag menar är att det t.ex. kostar betydligt mer att utfodra en stor hund än en liten och även veterinärkostnader för en stor hund kan bli mer (eftersom ex. mediciner ofta går på vikt). Sen kostar försäkring väldigt olika beroende på vilken ras det handlar om (p.g.a. rasens historia gällande sjukdomar osv.).

Lycka till med ditt hundköp och hoppas du hittar den perfekta rasen (och individen) för dig 🙂

Mvh/Chinesecrestedlover
ps. bilden är på Cain = universums knäppaste jycke och min första hund, min stora kärlek som fick mig att åldras en sådär en miljon år under sin levnadstid. Även så små sötnosar kan gömma en farlig och oberäknelig sida. ds.

#5: GD kan absolut bo i lägenhet. Jag har själv bott med en Irländsk Varghund på 26kvm utan några som helst problem. Sen har det i perioder bott en GD här också när jag var avlastningshem åt en dreglande skönhet. 🧡

Sen tycker jag det (märkligt nog) är enklare att hålla tillbaka en dragig GD på 70kg än vad det är att hålla emot en folktokig boxer på runt 30kg.
De lägre muskelbergen blir som att hålla en bulldozer medans de mer långbenta (men tyngre) är enklare att baxa med sig på någe vis. 🤔
Kanske hjälper att jag är 1,79 lång iof…

Jag tycker du ska titta på fler raser. Jag är inte alltför insatt i American Bully men min bild är att rasen är ganska så spretig och ojämn i vad man får i kopplet både vad gäller hälsa och mentalitet.

Jag håller med de tidigare om att i stort sett alla raser kan fungera som förstahund men med en mer förlåtande, lättsammare, enklare ras har man också mycket större felmarginaler. Jag menar absolut inte att en förstagångsägare garanterat kommer begå misstag men det kan vara bra att ge sig själv den "fördelen" när man står där med sin första hormonstinna unghund. 😓 Blir det fel med en svårare ras så kan det bli väldigt fel, vilket i värsta fall inte bara drabbar en själv…

De american bully jag har träffat har varit snälla mot folk, men ägarna frågar nästan alltid om man har en tik eller en hane när de kommit till rastgårdar. Har de en hane går de inte ihop med andra hanar och har de en tik går de knappt ihop med nån. Jag vet inte om det bara är så att jag råkat träffa många såna av en slump, men det kanske kan vara något att tänka på ändå.

#9: samma erfarenhet här.

Har dessutom stött på riktigt aggressiva som försöker slita sig för att attackera hundar 100 meter bort. Dom är helt låsta och gör allt för att attackera.

#7 Tack för din utvecklande text. Känner verkligen att den gav mig ett helt annat perspektiv.

#8 Jag har alltid blivit tillsagd att GD måste ha plats att springa och sträcka ut sina långa ben på, men efter lite eftersökningar på google verkar dem ju passa rätt bra som lägenhets hund.

#10 #9 Konstigt att vi alla har så olika erfarenheter. de hundar som har varit riktigt otrevliga för mig är oftast de så kallade ''knähundar''. Små ettriga saker som skäller och attackerar allt som rör sig. Medans de stora oftast ''aggressiva'' i samhällets ögon har aldrig varit annat än hur trevliga som helst. Allt landar ju i vad ägaren tar för ansvar och små söta hundar är ju bara lite skojigt om dem morrar osv. verkar de flesta tycka.

Tack för allas åsikter. Känner att det gett mig en lite klarare bild, men finns det någon större hundras som är av den enklare sorten då jag inte är jätte intresserad av en mindre hund att bara ''träna'' på tills jag får erfarenhet nog att köpa en större hund efter typ 10 år. Vill verkligen hitta en ras som jag är intresserad av från början. Om ni fattar vad jag menar. Bull och mastiff raserna är väll de raser som faller mig bäst i smaken, men jag är absolut öppen för ändring. Dock är ingen retriver eller dylikt något jätte intressant. :)

TS, jag vill samtidigt ge dig cred för att du funderar och kollar upp det här INNAN du bestämmer dig! 👍
Tänk om fler gjorde det!
Apropå stor hund i lägenhet, jag har bott med både mastiff på 80 kg och cairnterrier på 8 kg. Den som tog "mest plats" var definitivt terriern som alltid hade sitt nyfikna tryne i vägen och som man dessutom snubblade över.
Mastiffen däremot låg oftast i en soffa eller säng och var ur vägen.
Det är ju dessutom så att även om du har 10 RoK så är de flesta hundar ändå där ägaren är - stor yta spelar alltså inte så stor roll.

Jag har en stark motvilja emot bully-raserna generellt, men jag är ännu mer emot att importera hundar (särskilt bully-raser) från USA. Och jag antar att uppfödarna du har haft kontakt med har importerade hundar, då American Bully inte är en ras erkänd av SKK.

Uppfattningen jag har fått är att man i USA avlar efter helt olika ändamål när det kommer till just bully-raserna.

Däremot i Sverige är aveln mycket sundare, man försöker vända aveln och avla fram familjehundar och kompanjoner av bully-raserna, enligt min uppfattning.

Detta baserat på att shelter i USA är fullsmockade med bully-blandningar, 2019 dödades 33 personer i USA av bully-blandningar, en välkänd uppfödare I USA som föder upp bully-blandningar, fick en av sina främsta hundar dödad av sina andra bully-blandningar. Väldigt vanligt att bully-hundar i USA får sina öron kuperade, samt kosttillskott som gör dessa hundar ännu mer muskulösa, vilket för mig tyder på att dessa människor faktiskt vill ha hundar som ser, och förmodligen är, aggressiva ut.

Ska du skaffa en bully-ras, för guds skull, köp en SKK-registrerad valp av en uppfödare i Sverige.

Står mycket vettigt i tidigare svar.

Men om du skaffar en xl bully och lär den att gå bra i koppel så att du inte behöver använda fysisk styrka utöver ev utfall etc, så hade jag satt strypkoppel eller halti på hunden under promenader, för sålänge hunden sköter sig kommer inte hunden ta nån skada av den utrustningen, det blir bara för att du ska kunna vara säker på att du kan hålla hunden i ev nödsituationer.

Är man inte starkare än hunden får man se till att kunna hålla hunden genom andra medel anser jag. Jag hade inte låtit styrkan i min drömras stoppa mig från att skaffa den så att säga.

#14: varken stryp eller halti hindrar en hund från att dra.

#15: Nej? Jag skrev ju att om hon lär hunden att gå i koppel så kan hon ju ha stryp eller halti bara för att vara säker på att hon orkar hålla hunden om den skulle göra utfall eller dylikt.

Till och med många små hundar kan bli starka om de plötsligt gör utfall, blir rädda och drar åt sidan, hittar enviss punkt de MÅSTE sniffa på osv. Jag brukar tänka på det när jag ser bjässe-hundar att om något händer så spelar det ingen roll om det är en 140 kgs muskelkille i andra änden, för blir rycket plötsligt eller väldigt segt flyger även stora män efter stora hundar.

Nu tycker jag inte att man inte ska ha stora hundar bara pga det, men jag hoppas att varje människa som köper stor hund ändå är medvetna om att styrka/vikt är ganska orelevant om hunden nu skulle försöka slita sig av en anledning eller en annan.

Hästar må vara stora, men tänk på att hästar är helt annorlunda mentalt, de är ett flockdjur som är flyktdjur. Det är inte hundar. Båda kräver sin träning och sin ägare på olika vis.

#16: hur skulle det hjälpa en att hålla? En hund kan dra lika hårt i stryp och halti om den vill.

Själv skulle jag inte rekommendera en bully. Arbetar i djurbutik och har träffat många av rasen och alla har haft problematik. Mycket har säkert varit okunskaps av ägaren och på tok för lite aktivering men mycket aggressivitet mot andra hundar. Människor har sällan varit något problem men alla ägare jag mött har haft svårigheter vid hundmöten.

Sen är det stora hälsoproblem hos rasen, eftersom det inte är en godkänd ras i Sverige utan klassas som blandras finns det inga uppfödare inom SKK. Svårt att hitta duktiga uppfödare som älskar rasen, vill föra den vidare och inte endast avlar på friska och sunda individer. Dem är så otroligt dyra och oseriösa uppfödare ser bara pengarna hundarna kan ge dem.

Dålig mentalitet och dålig hälsa är den bilden jag har fått av rasen tyvärr. Pratade för någon vecka sedan med en man som hade en hane, XL på 1 år. Såg fin och snäll ut men hade tydligen så pass dåliga höfter att ägaren nu var tvungen att seriöst fundera på att avliva hunden. :(

#18: det finns ju en anledning till att man leder hästar med grimma..
Man blir starkare helt enkelt.

Jag bestämde mig förra året för att köpa mig en American Bully XL, hon är min första egna hund. Familjen hade Pudel när jag var yngre så jag kan inte påstå att jag har någon större erfarenhet. Det är svårt att finna fakta men utifrån det jag läst om rasen och dess beskrivning så passar min tik in väl. Hon är social, snäll och hängiven. Hon älskar andra hundar och hon leker bra men lite tufft ibland, när vi är på hundgården är hon med alla möjliga raser och storlekar, vilket har funkat utan problem då hon anpassar sig väl.
Hon är undergiven andra hundar och är väldigt duktig i mötet med andra hundar, dock blir hon så ivrig när hon ser en annan hund och lägger sig ner vilket som ser värre ut än vad det är. När mötet väl sker så är hon väldigt försiktig och låter den mötande hunden komma till henne. Jag har inte upplevt något annorlunda om det är en tik eller hane.
Det finns väldigt kunniga uppfödare som har ett stort intresse av rasen som jag tycker att du kan kontakta och de hjälper mer än gärna till med tips.
Jag kan ju haft ”tur” med min goding men de bullys jag har träffat har vart väldigt lika i sättet.
Styrka har hon men jag tycker att oavsett vilken ras man har så ska man alltid vara redo på att de kan dra iväg en om de är av en större ras om de uppmärksammar något intressant.
Jag är iofs 175 och lite bastant och har kanske därför bättre förutsättning att hålla tillbaka henne, men skulle hon dra omkull mig så skulle jag inte tro att det egentligen skulle bero på just styrkan även om det bidrar utan i så fall mer pågrund av att jag inte vart tillräckligt uppmärksam och överraskats av ett plötsligt drag.
Jag ångrar mig inte för en sekund att jag skaffat denna ras men hon är knappt ett år så vi har mycket kvar att lära oss. Vi bor i lägenhet i Göteborg kan jag ju tillägga och det går väldigt bra.
Lycka till 🌸

Vill också tillägga att min tik som är XL med lite extrem tror jag kommer att hamna mellan 45-50 kg

Håller med om att de här med en låg tyngdpunkt är mer svårhanterade. Har en sanktbernard på 70 kg och hon är mer lätthanterad än vad min amstaff på 30 kg var, och känns ibland t.o.m som att hon är mer lättflyttad än vad min bostonterrier på 8 kg var. Långa ben i kombination med ett stabilt avlat psyke är bra👌Har bannat alla raser som är populära för att dudes tycker att de är balla från min lista. Numera är amstaff och bully borta från den.

#0: ja asså pm du tror du kan hantera hunden och är beredd på ansvaret. Bor i hemma med 8 hundar men tror inte jag skulle kunna hantera en bully .

Se till så att du kan ha en bully och träna den

Hej, här kommenterar jag 1 år senare 😊
Blev det en Bully och isf hur går det
?🙂
🍁

Ännu en ras som blivit mode och kommer få lida av dålig avel :(

Har mycket dålig erfarenhet av Bullyraserna. De jag har träffat har varit gapiga och dragiga. Har mött dem när jag har varit ute med mina hundar, och de har gjort utfall och ägaren har haft svårt att hålla emot hunden.

Ingen "ras" jag rekommenderar och definitivt inte till en nybörjare. Jag har haft hundar i hela mitt liv ( 50 år), och jag skulle inte våga dra på mig en Bully, oavsett storlek.

#25: Hej! Har inte blivit en bully hund för mig då jag sett för många med hälsoproblem. Förhoppnisvis kommer jag inom ett års tid få hem en ¨liten¨ broholmer valp. Men de är otroligt svåra att få tag på så väntelistan är lång. annars är bully en sjukt rolig ras som jag inte alls har sett samma tendenser som många andra i tråden även fast jag träffar otroligt många inom jobbet nu iom att de blivit lite trendiga. Förmodligen är det ¨kamphunds¨ debatten som spökar :)

#28: är blandad kamphund i