Hundar iFokus

Hundar

Läst 811 ggr
Katatt
0

Hjälp! Vet inte om jag kan hantera min hund

Har skrivit här tidigare om min okastrerade chihuahua-kille om 7 mån.

Han har från start alltid varit gullig och mjuk, ändå känt bra kontakt med honom och som att han är trygg i relationen med mig och min man. Han var dock tidigt väldigt osäker och envis. Vägrade följa med ut frivilligt och satt mest och skakade, han kom då på det geniala i att han är så pass liten att han kan gömma sig för oss på ställen vi inte når han. Så vi miljötränade enligt konstens alla regler, med god effekt.

Vi har gått hundkurs och jag läser mycket om hur jag på ett tydligt och tryggt sätt ska visa min valp vad jag förväntar mig av honom. Det vill säga utan aggressioner och ”hårda tag”. Men på sista tiden undrar jag om jag är för mesig för min hund för utfallet blir inte bra…

Senaste 5-6 veckorna är han forcerad, uppvarvad och omöjlig att avleda eller korrigera. Sista veckan är det värre än någonsin. Som t.ex när han biter i saker han inte ska, kanske min näsa. Han lyssnar inte, accepterar inte alternativ lek och blir ännu värre om jag låter bestämd/sträng. Enda att göra blir att han får löpa amok på golvet, då han istället juckar på föremål, kissar inne etc. Super odräglig. Detta kan pågå i timmar. Försökt att hålla i han och lugna ner han men han sprattlar som besatt (har tidigare vilat i min famn). Han skäller också rakt ut tillsynes på inget. Det blir ett oavbrutet, konstant hanterande av urspårat beteende på ett sätt jag aldrig sett förut.

Han gömmer sig när vi ska gå ut, tycker det är skit kul att vi inte får tag i honom. Vänta ut är lönlöst för han vill allra helst ALDRIG gå ut. Skulle jag sitta och vänta, kommer han kissa inne och går inte fram till mig så länge han vet att det är tal om att gå ut. Blir att jag får jaga ner honom som en vilde, otroligt otrevligt för båda. Detta då jag vägt det hela mot att han i annat fall inte blir rumsren…

Innan var han med mig överallt men nu vill jag faktiskt inte längre ha han med, är för mycket jobb med honom, mer än vad jag tror är normalt. Så han får va hemma med maken om det är något speciellt. Jag börjar nu även dra mig för gäster hemma för situationen blir helt ohållbar och otrevlig för såväl honom, mig som gästerna.

Idag bet han mig och morrade när jag tog ifrån han ett farligt föremål han fått fatt i. Jag tog tag i nacken och markerade med tonläget, instinktiv då jag inte kan acceptera sånt.

Senare blev han mycket aggressiv mot min man som plockade upp han för att ta ut han på promenad. Morrade och bet hårt.

Vi känner inte igen vår hund? Kontakten finns inte där längre och trotts dagliga promenader och små mentala övningar verkar han fortf va rastlös?

Ska tilläggas att promenaderna fungerar utmärkt, han går fint i koppel etc och är mer följsam men är för att jag då alltid har fickorna fulla med godis.

Är orolig över utvecklingen, något gör jag fel. Och nu när aggressivitet lagts till i spiralen ifrågasätter jag dels min kompetens men också hans mentala status.

Så svårt att få med allt men det känns så svårt just nu. Klart att valp är hårt jobb och det tar energi. Vi har jobbat mkt med honom även innan. Men ser inte längre någon positiv utveckling, snarare tvärt om… :(

Herveaux
4
#1

Jag tycker ni ska kontakta en tränare eller hundpsykolog som kan se er IRL och ge er råd och en plan framåt.

Att markera som du gjorde när han morrade åt att du tog ifrån honom föremål kan göra resursförsvar (att vakta saker) än värre.
I hans värld bevisade du att du inte är pålitlig när det gäller hans "skatter", att det var något farligt förstår han inte. En skatt är en skatt.

Jag hade bytt till mig det förbjudna mot något han anser vara mer värt för att undvika en onödig konflikt. Är det något direkt farligt där det inte finns tid att hämta något att byteshandla med hade jag bara ignorerat hans protester efter att jag fått bort det farliga.


// Harley

Tio
2
#2

Håller med ovanstående om att koppla in ett proffs och övriga kommentarer. Här kommer lite fler uppslag.

På din beskrivning verkar han reagera när ni tar upp honom. Har han ont någonstans? En veterinär borde kolla igenom honom. Hundar är experter på att dölja smärta så man inte ser det men kommer man nära det onda så kan även den snällaste hunden visa tänder och morra.

Egentligen är det onaturligt och obehagligt för hundar att vara i en famn så om han markerar bör man lyssna på hans signal och låta honom vara på marken. Att han gömmer sig när du kallar på honom kan ha att göra med att han vill undvika att bli buren eftersom han kopplat ihop det som en del av promenaden.

Visst, det kan också ha blivit en lek för honom och båda sakerna som driver på beteendet. Att han får ryck låter som att han bär på massa ackumulerad stress och har svårt att varva ner. Är han ensam mycket? Hundar trivs som sagt inte med att bli omfamnade så man kan aldrig lugna ner en hund genom att hålla fast den. Det är bara provokation.

Helt klart är att han inte förstår att han är jobbig. Hundar saknar intellektuell kapacitet att se konsekvenser av sina handlingar. Många beteendeproblem bottnar i antingen smärta eller att vi behandlat hunden som en människa och misstolkat den. Vill man överlista en hund är det bara att erbjuda något trevligare än det hunden gör för tillfället.

Vet inte om han gillar godis, men om du tar fram det inför varje promenad blir det roligare att komma till dig, särskilt om han får favoritgodiset då. Lägg ut ett litet spår av bitar för att locka fram honom till dörren. Plocka inte upp honom på ett tag och se vad som händer. Kan ha helt fel om detta, men man vet aldrig.

Jag skulle inte tagit tag i en sån liten hund när man själv är så mycket större. Tror att det bara gör saken värre. Även om det känns otrevligt att han biter och morrar är det hans sätt att kommunicera med er. Det kanske helt enkelt är så att han har en bra anledning till allt han gör just nu som ni inte förstår.

Ni har säkert tänkt på detta, men värt att nämna är att hundar kommer in i tonåren efter några månader och då kan de bli ganska odrägliga. Det är många som upplever ett förändrat beteende efter några månader och det hanterar man bäst med tålamod och kärlek. Det spelar ingen roll hur bra hundägare man är tyvärr.

Katatt
1
#3

Hej!

Tack för all bra input!

Bestämde efter inlägget att vi inte lyfter honom mer, om det inte är absolut nödvändigt. Han verkar generellt må mycket bättre utav detta och gömmer sig inte längre inför promenader. Det förekommer fortfarande ibland när han vill busa, jag ignorerar det helt. Mest för att inte göda beteendet då det ju har visat sig ge problem för oss i vardagen.

Min man och hans relation är fortfarande inte helt bra, han har bitit honom flera ggr när jag inte är hemma. Alltid samma situation, min man väcker honom och ska lyfta han ner från soffan för att gå ut. Misstänker att min man lyfter honom mer än han vill erkänna och detta gör att hunden ruttnat.

Jag fortsätter försöka ge hunden utrymme, inget lyft, uppmärksamma gott beteende och generellt inte ”vispa” upp honom. Det fungerar, ska bara försöka få maken med på tåget.

Märker också att många beteenden går i faser, nu är skällandet det nya. Dvs på folk, hundar allt möjligt så fort vi är ute. Matar han full med godis inför allt jag tror han kommer reagera på och hopas kunna betinga det till ngt positivt.

Hopas som någon sa att det kommer lugna ner sig när tonåren är över..

Katatt
1
#4

Glömde!

Fick fråga om ensamhet. Han är ensam 1-3 h (det är väldigt olika) om dagen 4 dagar i veckan. Annars är någon av oss, eller båda alltid hemma. Han är hos min bror de dagar det riskerar bli längre, men är kanske 1 dag i månaden.

Vi har gått valpkurser ihop och tränar enklare saker tillsammans typ sitt, snurra etc. Lära sig vänta, ”varsegod”. Inte så mkt mer avancerat då hans enorma energi och godis-intresse gör att vi får jobba mest på koncentrationen xD. Han är så ivrig som person.

Går promenader, men märker att för långa stressar just nu så portionerar ut någon km här och där då det verkar va enklare för honom ”att ta in”.

Så tror inte det är ackumulerad stress/inaktivitet?

jenmjao
2
#5

Har en malinois som i valpålder hugg mig som eran då han hade ett ben, vilket jag inte var beredd på så jag ryckte tag i hans nackskinn och röt till. Efter hela händelsen så backade jag bandet läste på om byteshandel å körde det, nu kan vem som helst ta ben ifrån han utan att han rör en min, samt stoppa ner händer i matskålen, eller vad som helst. Om du vill ha tips och råd på hur man börjar med byteshandel kan jag absolut skriva hur jag gjorde.
I övrigt så borde ni söka hjälp med vissa beteenden. En sak ni ska lyssna på och låta hunden göra är dock att morra, det är en varning innan bett, en väldigt bra varning som vi inte ska ta ifrån hundarna, så om hunden morra, backa analysera situationen, hur kan du lösa konflikten utan att ta i hunden osv, Om du råkar ta i hunden för att du får panik i stunden så är det okej, bara inte utgå ifrån att träna med det.