Nu har 2 år gått sedan min trotjänare somnade in och jag känner mig redo att börja leta på nytt. Sedan semestern har jag haft två rottisar hemma (en tikvalp och en vuxen hane) pga ägarens sjukdom men de flyttar hem igen i februari. Det har fått mig att verkligen sakna och längta efter en egen hund.

För vår del är egentligen valp helt uteslutet då ingen av oss kan vara hemma längre från arbetet. Att det har fungerat med det här upplägget är tack vare min snälla svärfar som varit här de dygn jag arbetat. Jag arbetar dygn som personlig assistent och det är 7-8 pass i månaden. I framtiden vill han gärna fortsatt vara hundvakt när jag arbetar men han är absolut inte sugen på valp och ställer endast upp på dessa hundar för att det är hans brors.

Jag vet vad vi har att erbjuda samt vilka egenskaper som är önskvärda och vilka krav vi har på en framtida familjemedlem. Dock är jag väldigt kluven i valet av ras då det finns många raser som generellt passar in på vår beskrivning. Därför känner jag att det i slutändan är individen som avgör huruvida det är rätt hund för oss.

Jag kommer från en bakgrund med bruksraser, intensiv träning och en del tävlingar. Jag älskar träningen, detaljpillet och en aktiv livsstil tillsammans med hund, men gällande tävling känner jag att jag helst avstår då jag aldrig sett det som ett nöje utan mer nödvändigt ont för att meritera foderhundar. Jag kan absolut tänka mig bruksras igen men känner inte att jag specifikt letar efter just det.
Min sambo är förtjust i hundar på det sätt att han gärna klappar och gosar och har sällskap ute på gården. Men när det kommer till dagliga rutiner som utfodring, känna igenom hunden, pälsvård, kloklippning, motion och träning så väljer han soffan 99 ggr av 100. Han har haft Golden retriever med sitt ex, en hund som de fick omplacera pga bristande engagemang och intresse från båda två.

De hundar jag haft har jag alltid tagit 100% eget ansvar över. Både ekonomiskt och praktiskt. Både som tonåring och senare ensamstående heltidsarbetande vuxen och slutligen sammanboende småbarnsförälder. I ur och skur och även i det eviga VAB- träsket med halsfluss och magsjuka som avlöser varandra. Det har fungerat för mig.

Så även om jag är van att slita och vet hur jag ska få ihop vardagen med krävande hund känner jag rent spontant att nästa hund måste bli en hund som hela familjen har glädje av och inte bara bli en mattegris som inte har ögon för någon annan än mig.
Jag har redan slängt ut några krokar hos vänner och bekanta i hundvärlden men vill bredda sökandet lite för att inte exkludera raser och individer som mycket väl skulle kunna trivas utmärkt i vår familj.

Vilken väg är bäst att gå? Kontakta rasklubbar? Enskilda uppfödare inom de raser som kan tänkas passa? Annons på Blocket för att knyta kontakter med uppfödare/säljare som inte är ute efter en akut lösning utan mer hitta rätt hem till en framtida omplacering?

Optimalt hade varit att hitta en vuxen hund som eventuellt omplaceras för att få leva resten av livet som aktiv familje/sporthund. Tex tik eller hane som inte längre ska vara en del av kennelverksamhet. Van vid barn från 4 år och uppåt. Äter inte upp några katter. Kan vara ensam någon timme ibland. Vill aktiveras med lydnad, spår, sök, rapport, canicross eller kantarellsök 5-6 dagar i veckan och vara sällskap till pensionär med citypromenader 1-2 dagar i veckan. Utöver så tillkommer ju ”familjeaktiviteter”. Ridskolan, fotbollsmatch/träning, korvgrillning i skogen, bad, pulkabacken, husvagnssemester, gårdsliv på landet samt torpliv under större del av sommaren. Det kan alltså vara många raser inom olika rasgrupper som passar oss och som trivs med det liv vi kan erbjuda en hund men det måste vara rätt individ. Vi vill ogärna uppfattas som oseriösa för att vi inte riktat in oss på en viss ras och därav har jag dragit mig för att kontakta rasklubbar eller enskilda uppfödare med förfrågan om att stå med på listan över intressenter gällande framtida eventuell omplacering.

Har ni andra tips på olika kontaktvägar är vi väldigt tacksamma. Dock är tex Hundstallet eller utländska omplaceringsorganisationer inget för oss då vi har barn, smådjur och vill träffa hunden flera gånger innan.