Först vill jag börja med att säga att vi inte upplever detta som ett problem. Min fråga är om hunden kanske gör det.

Han är en retrieverblandning och jag vet att många säga att ens hund är världens snällaste men han är verkligen det. Så snäll, kärleksfull och älskar människor. Han är så otroligt finns och det ska pussas konstant. Aldrig sett det minsta aggressiva hos honom mot varken hundar eller människor. Upplever inte heller honom som en stressad hund. Sover på rygg (kanske inte säger så mkt men), trygg med höga ljud, prova på nya saker osv.

Detta upplever inte jag som aggressivt heller, men till frågeställningen. Han tål inte bråk. Har två tonårsbarn hemma och om han ser att den ena börjar bråka med den andre lägger han sig bokstavligen över personen med hela kroppen. (om det sker i säng eller soffa)
Han skällt högt och ställer sig för personen så att den inte kan komma nära.

Han är mest fäst vid yngsta dottern men han kan även markera mot henne om hon börjar skrika på storebrorsan.

När vi är på landet har vi en läskig trappa, när småbarnen ska gå ner ställer han sig framför dom med kroppen. Det är uppenbart att han hjälper dom.

Jag tycker ju att detta är fina egenskaper, men är det egentligen inte det? Utan är det en stressfaktor hos honom? Eller nåt som kan eskalera i nåt annat.
man får absolut inte lägga handen på en annan heller. Då är han där direkt.
nu låter det som att det är bråk jämt och det är det inte, men tyvärr är det mkt syskonbråk.

När han träffade sin mamma för första ggn sen han var valp hoppade mamman mot dottern som skulle kasta en pinne, det var första gången han visat nåt liknande mot en annan hund, och skulle mota bort henne, skällde så tandköttet syntes.

Finns det nåt man bör se upp med? Vad är det för slags beteende? Han har dessutom mkt vakt i sig när det gäller folk i trapphuset. Känns inte så typiskt för en labrador/flat?

Han är snart 2 är.