Jättebra att ni tar hjälp utifrån. 👍

Varför tar ni från honom ben och leksaker?
Låt honom vara ifred när han äter eller tuggar på ben/tillåtna saker.

Byteshandel kan göra underverk. Erbjud något som är mer värdefullt för honom än det han vaktar.
"Tappa" något gott då och då när ni går förbi honom så han får en positiv koppling till att hans människor är nära istället för att ni kommer och stjäl hans skatter. 

Om han följer efter dig så ge honom ett kommando och visa vad du vill att han ska göra eller kasta åt honom något att sysselsätta sig med. 
Var torrfodret mindre laddat än tuggben? Passa på att ge mat ute på en gräsmatta (när vädret tillåter) så han får leta efter maten. Då kan ni tvåbenta visa vilken resurs ni kan vara och hjälpa honom att hitta matkulorna.

Tolkar jag det rätt i att ni försöker ta saker från honom? I så fall, varför? Att han morrar och vaktar är för att han inte litar på att han får behålla saker som han anser att är hans. Se till att han har en trygg plats att vila på där han trivs, att han får behålla mat och godsaker som getts till honom och försök förhindra att han tar saker som han inte får ha.

Min hund är världens finaste, goaste, och mest väluppfostrade tik jag någonsin träffat. Hon tål barn som klappar och vill krama och som råkar dra i öronen, respekterar mina katter 100%, och även när vi brottas och hon "biter" mig i armarna så kan jag känna mig helt trygg i att hon aldrig skulle nypa ordentligt.

Däremot, när hon får riktigt goda tuggben, då vill hon vara ifred med dem. Hon har aldrig huggit, men hon har morrat. Vad har jag gjort? Ignorerat. Jag har ingen anledning att ta av henne ett ben, så jag är inte där och petar då helt enkelt. Jag är fullt trygg i att hon aldrig skulle göra mer än morra, men jag tänker inte prova bara för att.

Kort sagt: Varför ska ni ta ifrån hunden leksaker eller mat? Ju mer ni gör det desto mer kommer han ju reagera om ni försöker eftersom han då lärt sig att kommer ni i närheten så försvinner hans grej.

Det kan vara viktigt att kunna ta ifrån en hund mat e.d. Om man är ute och den fått tag på något olämpligt eller farligt. Tycker det är viktigt att träna det redan när den är valp. Så har jag gjort. Tagit och gett tillbaka, eller gett något godare. Sedan har det aldrig varit problem med att ta ifrån hunden saker.

Jag tränar också på att ta ifrån saker. Det är viktigt om hunden får tag i något som är farligt. Lär in kommandot släpp eller liknande.

Om jag hade varit så rädd för min hund som du beskriver hade jag gjort mig av med hunden. Det är ett vanligt skitbeteende som schäfrar har, att vakta sina prylar. Stoppar man det tidigt (när de är valpar) brukar det aldrig bli ett bekymmer, men er hund är 2,5 år och är både mentalt och fysiskt stark. Att ignorera och försöka undvika kan funka, det kan också leda till att hunden tar för sig ännu mer av hemmet och ökar på sina resurser. Hoppas ni får hjälp från någon som är kunnig, och funkar det inte så gör er av med hunden och skaffa en annan typ av hund.

Jag blev av resursförsvar genom att hålla avstånd och bli en resurs genom att erbjuda ännu godare godsaker. Men i mitt fall var hunden ny och jag var inte rädd. I ert fall har det blivit en ond spiral och jag tycker att det är vettigt att ta hjälp. Tills dess skulle jag minimera konfrontationerna. Ge honom inte saker ni måste ta ifrån honom och vill ni ge honom ben se till att han får en egen plats där ingen stör.

Jag hade nog plockat bort leksaker och slutat ge ben tills jag hade fått hjälp, av något slag. Minimerat risken att situationerna ska uppstå.

Jag hör till dem som tycker att man ska kunna ta ifrån en hund saker. Min äter allt hon hittar ute och där vi bor är det skräpigt så hon får ofta tag på kycklingen och liknande. Kyckling är hon allergisk mot plus att tillagade ben kan skada dem. Hon har även tidigare fått tag på en död råtta som de som promenerade med henne inte tog ifrån henne så hon fick istället få smärtsamma K-vitamininjektioner i ett antal dagar ifall råttan hade dött av råttgift. Alltså inte lämpligt att en hund inte är tränad i att släppa saker. Min hund (pitbull) visar ingen aggression alls när jag tar ifrån henne någonting men kan vara väldigt envis med att släppa så det jobbar vi med. Men hon är adopterad som vuxen och van sen tidigare att vara mager och svulten så självklart tar det tid. Men det är ju mycket lättare när de bara är envisa. Var bor ni? Om du vill berätta förstås. Tänkte att jag eventuellt skulle kunna hjälpa till. Även om vi inte bor i närheten av varandra så kan vi chatta. Jag tror att det är bra om även du/ni får jobba på rädslan för det är aldrig bra att vara rädd. Även om något är farligt är det bättre att vara orädd men vaksam. Rädsla ökar adrenalinet vilket gör att man ofta reagerar på ett sämre sätt och sen påverkar det också kroppsspråket vilket gör att djur (och även människor i vissa fall) tänker att de kan utnyttja ens rädsla.

Min hund kan jag enkelt ta ifrån saker ute. Räcker med att jag säger "loss", "usch" eller räcker fram handen och säger "tack" så antingen släpper hon på backen eller ger mig saken rätt i handen. Det är bara inne i korgen när jag gett henne ben som hon vill tugga på det ifred.

#9  Rätta mig om jag är helt fel ute här, men pittisar ska väl vara avlade till att vara ganska förarveka och tillåta att människan kommer nära munnen redan på den  tiden då de användes i hundkamper för att sära på hundarna utan att riskera att själv hamna i kläm? Envisheten låter som terrierblodet. 😈
---
Jag håller helt med om att man ska kunna ta ifrån hunden förbjudna eller rent av farliga saker. 
Tycker dock det är skillnad på: "Varsågod, här får du en tuggis!" som man sen tar ifrån den och "Nej, den där får du inte ta! Du kan bli sjuk!" och ta ifrån hunden saken. 
Jag tror hunden kan se situationerna på olika sätt, i det första så har människan givit den något som sen tas ifrån den (för hunden) utan anledning och i den andra situationen har hunden själv tagit något som inte människan har godkänt så att säga. 

Nu gör jag den förbjudna jämförelsen med barn; hur många föräldrar tar ifrån sina barn mellanmålet kontra får den lille att spotta ut legobitar, typ.

#9 Ja, när de har en förare de litar på så tenderar de att vara väldigt fogliga. Dock är min erfarenhet att de gärna tar över med en ängslig ägare/skötare. T.ex min hund är världens enklaste hund för mig från första gången vi träffades, varit gudomligt snäll mot veterinärer, hundfrisör och dylikt men då har jag bara gått med henne till trygga, starka personer. Däremot mitt ex som var både vek och macho hade hon inget tålamod med alls och han fick varken flytta på henne i sängen eller kunde få med henne dit han ville. Helst fick han inte ens äta mat. Även på mina bröder märker jag skillnad, ena är som jag, lugn och trygg, den andra tror att han är tuff men är egentligen svag. Den förstnämnda får göra vad han vill med henne och den andra har hon till och med morrat åt när han kom åt hennes då trasiga klo. (Själv kunde jag rycka loss klon och tvätta etc. utan att hon gjorde något annat än blängde på mig :p) Hon är gudomlig med barn och ungdomar men svaga vuxna tycker hon är skräp. Och jag är inte särskilt tuff eller kör med hårda metoder. Det är bara det att jag är lugn, trygg och orädd. Konsekvent och "självklar" i mitt beteende. Skulle jag varit rädd och osäker när hon kom till mig hade hon mest troligt varit en omöjlig hund, nu har jag istället inte behövt träna särskilt mycket uppfostran. Nu blev det långt det här men schäfrar och bulldogs är ofta likadana. De blir hundra gånger fogligare när man är trygg i sig själv. Det är lätt sagt men det går också att träna på. För mig klickade det helt under min tidiga tonår som hästtjej. Jag tröttnade på att vara rädd för den största grinigaste hästen på ridskolan och tänkte att jag kan ju inte skaffa en egen häst om jag är rädd. Så jag bestämde mig för att alltid bara rakryggad och lugn när jag gick in till honom och efter det försökte han aldrig sparkas eller bitas igen utan var en ängel. Meditation har jag också märkt är väldigt effektivt för att påverka både mentala och fysiska reaktioner. Lär man sig att kunna medvetet sänka sin puls så är det sen mycket i livet som går enklare. Så det är något jag rekommenderar alla att träna på. ---- Ang att ta eller inte ta saker. Med tidigare hundar har jag bott i områden som är renare och där det varit färre situationer där man behövt ta ifrån dem grejerna och därför inte fått möjlighet att träna släpp-reaktionen utan att använda leksak, ben etc. Men det måste ändå funka i skarpa situationer. Så då har det varit släpp, och sen får man tillbaka grejerna. Sen med hetsigare hundar finns det ju även situationer när det är dags att avbryta leken och istället vila och då är det också släpp som gäller. Och när jag hade två kullsyskon var det ju inte ovanligt att den bråkigare av dem stal från sin mer timida syster i tid och otid. Både mat, leksaker och ben. Och det funkar ju inte heller tycker jag.

Jag tar även bort tuggben/djurdelar ibland för att han inte ska äta för mycket. Så det är inte bara dåliga saker jag tar bort. Så för mig är det viktigt att kunna det utan att hunden försvarar.

Jag tror inte att någon i tråden menar att man inte ska kunna ta grejer från hunden, vare sig det gäller tillåtna eller otillåtna saker. Däremot finns det olika åsikter om hur man går tillväga för att kunna ta ifrån hunden vad det nu gäller.
Att tydligt visa "vem som bestämmer" och helt sonika ta föremålet från hunden funkar alldeles ypperligt på en del hundar. På andra, med stort resursförsvar, är det förstås ännu viktigare att man kan ta saken - men om man vid upprepade tillfällen tar ifrån hunden saker som den anser sig få ha så bäddar man för konflikt och bygger snarare på resursförsvaret.
Där tycker åtminstone jag att genomtänkt byteshandel kan vara bra att träna och att då inte börja med det allra mest laddade föremålet utan något "litet lagom". Gör man det redan från början så behöver man förhoppningsvis inte hamna i konflikt med hunden utan den inser att det är ok att matte/husse tar ifrån den vad det nu är.
Skulle man vara mitt ute i skogen utan något att byta med så funkar det ändå om man har byggt upp ett förtroende.

När man däremot redan har hamnat i situationen som TS är i så håller jag med de som tycker att man skall undvika konflikter tills man fått hjälp. Försöker man få igenom att man minsann kan ta grejer från hunden när man redan är rädd för den så bäddar man för att det blir ännu värre och i värsta fall att det smäller rejält.

Du behöver hjälp av en hundtränare. Ingen ska vara rädd för sin hund. Jag tycker inte du i nuläget ska bry dig om de som skriver att man "ska" kunna ta allt från sin hund. Det bygger på att man har en tillit och en fungerande relation till sin hund. Om man inte har det - utan något gått snett behöver man hjälp att få till en fungerande relation. Att "bara ta ifrån hunden" vad det nu är kan vara farligt. Så tills du fått hjälp undvika att situationen uppstår. Inga ben , se till att inte hunden får något som du måste ta ifrån den . Respektera hunden och låt den äta i fred. Början sedan att bygga om relationen till hunden tillsammans med en hundtränare som kan se dig och hunden och ge råd som passar just er.

Jätte bra att ni ska träffa hundpsykolog, men det kan även vara bra att träna hos en tränare som jobbar med problemhundar då många verkar få mer hjälp där än hos en hundpsykolog.

Min ena omplacering har rejält resursförsvar, och vi använder byteshandel när han tagit något han inte ska/får ha. 

Sedan får du kanske fundera hur du känner runt hunden, vill du jobba och träna med problemet, eller är du bara jätte rädd för din hund?
För är du rädd kanske det kan vara en ide att omplacera hunden till någon som kan jobba med problemet? man ska inte behöva vara rädd för sin egen hund och i sitt eget hem.