Jag har typ pga diagnoser.
PTSD (den här ställer till mest, finns dagar då jag inte kan ta mig ut överhuvudtaget och maken får sköta allting.
Troligtvis bipolär typ 2, är under utredning men har märkt av att Medicinen de satt in haft en hyfsad verkan.

Plus att jag har en konstig DID-UNS-diagnnos me den hänger nog ihop med PTSD:n

Kan tillägga att här bor en tant Borzoi och en fyra år gammal Iggy-tös.  Vinthundarna passar mig. Men vi står faktiskt i valpkö för att kunna skaffa en hund, som förhoppningsvis ska kunna bli en Asssisstanshund för mig. Så jag vill inget jinxa, men snart har vi förmoldigen även en bruksvalp här hemma.

20 åring med social ångest + diverse här, har en puli på 8 månader.

Jag har ångest, kronisk depression och lite andra diagnoser och är inne på min 3e valp. Första gången jag köpt valp och inte har familj eller partner som hjälper till. Han är dock bara 12 Veckor än så länge.

Jag har social ångest och diverse annan skit, för tillfället är nog huvuddiagnosen bipolär typ 2.
Jag är visserligen betydligt äldre numera men var 19 när jag skaffade min första hund. Har haft tre hundar sedan de var valpar och tre som kom som vuxna omplaceringar samt "hjälpt till" med ytterligare en drös valpar, mestadels labbar.

Är 17 och har socialångest, depression samt utreds för autism. Har själv uppfostrat min sheltie och det har fungerat hur bra som helst. Han hjälper mig massor i vardagen och får ut mig de dagar det är som kämpigast.

PTSD, grov depression, ångest. Jobbar på all dessa skit dock, 16åring med en 7årig amstaff. Sätter inget stort värde på mig själv men honom skulle jag kunna riskera allt för. Tar hand om honom bättre än hur jag behandlar mig själv lol. Har gått på promenader med honom där jag inte kan låta bli att bara vilja hoppa framför en bil, men hans existens gjorde att jag tillslut lät bli det många gånger.