Vi kikade på Löwchen först, men tror ni nog kan stöta på samma problem som vi att det är svårt att få köpa en om man inte är uppfödare eller intresserad av utställning (tyvärr).

Vi valde mellanpudel istället och även om hon inte ens är ett år än så är vi väldigt nöjda (beroende lite på hur hon utvecklats i temperament har jag haft fundering på att kolla upp om hon eventuellt skulle passa som servicehund). Och hon älskar att kramas! (Hennes pappa var helt tokig i kramar).

Min något begränsade erfarenhet av Shetland Sheepdog (två olika jag känt) är att de är skälliga och har ett jobbigt ljust skall som skär i öronen så för mig skulle dem inte funka då jag är ljudkänslig (vet inte om din dotter är det).

De andra två har jag ingen koll på (har bara erfarenhet av Cavalier och Springer spaniel när det kommer till spanielarna).

Jag fick höra jag också att sheltie är en väldigt skällig ras, och det skulle inte dottern fixa. Hon är också väldigt ljudkänslig.

Cavalier, har jag hört, är en ganska "sjuk" ras. Ögon och nosproblem, hjärtfel. andningsvägar och öron :/

Tibetansk spaniel. Lugn, godmodig. Lite katt lika. Väldigt omtänksamma. shitzu eller liknande. Jag skulle letat efter någon mindre hund med längre päls. Jag vet själv vilken terapi päls är. Mer jobb.

#2 Precis, tyvärr är väl Cavaliererna tyvärr rätt sjukliga i dagsläget (villa ha en när jag var yngre, för en släkting hade en som var helt underbar, men skulle nog inte skaffa en som läget ser ut nu).

Tänkte säga dvärgschnauzer, men många av dem har lätt till skall också.. Vet faktiskt inte vilka mindre hundar som är kända för att vara tysta? Hm..

Det enda jag dock undrar, i all välmening, är att om det ger problem med ångesten att gerbilerna dör så kanske man ska fundera kring hur det ska hanteras när hunden faktiskt kommer göra det också. Ja, den lever ju längre, men det kan ju bli så att det rör sig om 8-9 år också (med riktig otur ännu tidigare förstås). Det är längre än smådjuren, men å andra sidan mycket längre tid att bli ännu mer fäst vid djuret själv. Med det menar jag inte att man INTE ska skaffa hund, men jag antar att man måste ha en plan för hur detta ska hanteras.

#3 Jag tror att Tibetansk spaniel skulle passa utmärkt för henne, har läst en del om dem och de har väldigt mycket på plussidan, plus och guldstjärna på rasen, är att jag läste att de kan vara mycket känsliga för ägarens sinnestämmning, och DET skulle vara guld för min lilla tös.

Hunden skall licensieras av godkända utbildare på servicehund. Och hunden skall ju lära sig att den skall vara uppmärksam på hur ägaren "mår" så där kan den ha mycket gratis, eftersom det är ett rasanlag.

#4 Min morfars bror hade cavalier när jag vart liten, och det var helt underbara hundar, men som  det ser ut idag, så är det större risk att det blir tok, och det ska vi försöka undvika i den mån det går.

#5 Ingen fara att jag skall ta illa upp om det var det du syftade på när du skrev i välmening :) Jag har ställt frågan och förklarat situationen så frågor kommer jag få, förmodligen på flera andra håll också :)

Men för att återgå till ditt svar, jo det lär bli gråt och tandagnisslan även då, förmodligen i större utsträckning när hunden en dag dör. Men en hund lever i uppemot 10 år, då är hon dels betydligt äldre och då har hon, troligtvis, lärt sig leva med sin autism, och fungerar på ett annat sett. Och då slipper hon oron också att djuret kommer lämna henne snart.

Nu har hon, tyvärr, fastnat för just Sheltie, och det är, som skrivet en skällig hundras. Jag skall prata med henne så får vi se vad vi kommer fram till.

Sheltie är ju, förutom skälligheten, även en ganska vek och känslig ras. Bra på det sättet att den nog "känner in sig" på dottern, mindre bra om den blir osäker. Jag vet självklart inte hur din dotter är och menar på intet sätt att hon skulle vara dum mot hunden men att den kanske tar åt sig om hon är orolig och har ångest? Jag tänker mig att hon ska ha en stabil och ganska "cool" hund, som tål svängningar och som kan ge henne trygghet i olika miljöer och så vidare. Tibetansk spaniel låter som en klar kandidat, se upp med hälsan bara. Trubbnosar har ju sina problem även om tibben inte är värst vad gäller den biten. Jag har själv diverse npf och psykisk ohälsa, det är definitivt lättare med hundarna nu när jag har två raser (och individer) som är anpassningsbara och funkar i de flesta lägen. Blir jag osäker, orolig eller har ångest så står de för tryggheten vilket mina första hundar inte gjorde. Tror du att hon vill träna med hunden, mer än små trick och dylikt? Tibetansk spaniel är väl inte den mest följsamma rasen men som jag förstår det så är det inte kurser och träning ni är ute efter? Det kan ju bli lite tråkigt annars om man har en hund som är ganska movalls och inte så lättjobbad. Dvärgschnauzer eller någon av småterrierna skulle kunna passa men de har som sagt dels tendens till att vara skälliga, dels är de ganska kavata. Om det är positivt eller negativt beror förstås på vilken typ av hund som man gillar. Bichonerna är annars också käcka små hundar. Lättsamma och förmodligen mer lättränade än tibbarna. De flesta har dessutom bra päls att pyssla med. En nackdel med många av de mindre raserna är att de utvärderas rätt dåligt avseende mentaliteten. Försök att vara noga där, vissa raser är större risk att man får en individ som är rädd eller osäker. Cockerspaniels är snälla, mjuka och glada - men inte så lätta som de ser ut. Skenet bedrar, så att säga. De kan vara ganska envisa och dessutom är många väldigt nosiga. Däremot så skulle jag undvika poo/doodlar, dvs pudelkorsningar. De blir sällan de där fantastiska hundarna som har det bästa från två raser utan kan bli hur som helst. Få av hundarna som används i den aveln utvärderas vare sig mentalt eller hälsomässigt och det finns många oseriösa som kränger doodlar så det ryker om det. Tja, får man in 30 - 40 000:- per valp så… Dessutom är deras pälsar ofta en ren katastrof, inte alls den där lättskötta pälsen som inte fäller utan en tovig matta trots minutiös skötsel.

Bra att veta är att det inte är säkert att hunden godkäns för utbildning. Beror helt på hur den är. Pudel verkar passande.

Jag tänkte mellanpudel eller dvärgpudel! Kanske lite enklare att träna till servicehund då dom har lite mer vilja att följa sin ägare. Tibben är ju lite mer kattlik och självständig. Men även den tror jag skulle funka utmärkt! Pudeln har dock nog lite lättare till skall, jag är inte ljuskänslig men satan va jag kan bli irriterad på min dvärgpudels skall ibland. Hon skäller dock bara för att larma när någon kommer hem eller om det blir för stökigt hemma, (hon är väldigt signalkänslig) om någon låtsas slåss eller bråkar så springer hon fram o skäller på oss för att hon vet att något inte stämmer. Jag vet inte om det är andra pudlar som gör så men jag uppfattar dom pudlarna jag träffat inklusive min då som ganska signalkänsliga. Mysig päls att pilla med, duschning och borstning krävs ganska ofta och det är en otroligt avslappnande stund. Jag har adhd och ångest och dom små pälsvårdstunderna är otroligt skönt och jag kan verkligen varva ner då! Kanske vore något för din dotter. Jag röstar på pudel och tibbe! (Kanske lite mer pudel hehe, tror det skulle bli enklare då dom är lite mer lyhörda) Lycka till!!

Hur vore det med en labrador? Jag vet ett ställe som kör uppfödning av just service-labbar och måste säga att de hundarna är faktiskt ganska fantastiska (alla jag sett och träffat). De är inte särskilt stora, dvs inga utställnings-tjock-labbar alls, en tik är verkligen ingen stor hund.. De har ett lugn och fokus jag faktiskt blir så jäkla imponerad av varje gång, verkar verkligen anpassade för sin roll (förstås ska de tränas). De är verkligen allt annat än skälliga, och labbar är ju i övrigt en passande ras för träning, gillar folk (men dessa känns inte som flamsiga som ska fram till allt och alla!).

Är hon ljudkänslig hade jag varken rekommenderat sheltie eller pudel. Har sheltie själv och även om pudlarna generellt är tystare än shelties så tycker jag personligen att deras skall är värre - det är väldigt gällt och bjäbbigt (känner mest dvärgpudlar) Bichon havanais? Har en klubbkompis som föder upp och de är enormt trevliga och roliga små hundar. Massa energi och livsglädje utan att bli jobbiga, hänger med på allt men kräver inga mängder, extreeeemt glada i och lätta runt människor. Vill också inflika att det inte alls är säkert att valpen tyr sig till henne bara för att ni skaffar en valp, eller att en äldre (alltså äldre än valp, inte gammal) hund inte kan ty sig till henne 😊

Håller med #11, jag tror att det tillomed är större risk att den inte tyr sig lika mycket till henne om ni skaffar en valp då det antagligen är ni som kommer ta ut den på nätterna och på dagarna och vara med den mest under valperioden. Då är det större chans att den tyr sig till henne mer om ni skaffar en äldre hund då hon kan ta lite mer av ansvaret direkt och vara med den mer och ta de flesta av promenaderna osv.

Instämmer med #11 och #12. Om ni tar en äldre omplacering så vet ni dessutom hurdan hunden är och om det klickar med tösen. Om man letar lite så finns det riktigt bra hundar som omplaceras, tex för att de inte håller måttet för avel eller kanske inte räcker till tävlingsmässigt. Då kan ni ju även vara mer öppna för olika raser/blandraser och gå på individen. Vad gäller labbe så är de flesta människor vänligt inställda, det är liksom sinnebilden för "snäll hund" även om den är stor. Dock brukar svarta hundar upplevas som något mer hotfulla än gula. Att ta med i beräkningen då är förstås att den har en helt annan styrka om den tex skulle dra i kopplet. En stor hund att krama, är å andra sidan lite svår att ha i knät. 😉

Min dotter är tvärtjurig, hon har fastnat totalt för Sheltie. Vi skall åka till en kennel på Måndag och träffa både vuxna och valpar.

Kenneln är liten och är i hemmiljö, hundarna är van barn, andra hundar (både stora och små) och ljud. det finns en valpkull där nu, som är leveransklara i början på Maj, det finns en trefärgat hane kvar.

Vi får se hur hon reagerar på hundarna när vi kommer dit. Blir det mycket skällande, så kommer hon backa ur.

Fördelen med denna kennel är att hundarna går inte bra på utställning alls, då hon avlar på brukslinjerna, båda föräldrarna (som även de finns hos uppfödaren) har godkända vallprov, mentaltest och bruksprov.

Så vi får se hur hon reagerar.

Nu ska jag vara lite besvärlig här. Är det uppfödarens egna ord? En del av de resultaten är knappast officiella vilket gör att jag faktiskt drar öronen åt mig mer än om hon hade sagt att de var "trevliga familjehundar". Har du sett tex resultat från MH/BPH och tävlingsresultat? Jag vet att jag låter väldigt negativ men tyvärr finns det MÅNGA uppfödare som inte riktigt håller sig till vad andra skulle kalla för "bra mentalitet". Om det beror på okunskap eller att de struntar i det ska jag låta vara osagt. Det finns många sätt att dölja osäkerhet och rädsla hos en hund när en valpspekulant kommer och tittar och tro mig, den sitsen vill ni inte hamna i. Påfallande ofta är uppfödarna dessutom duktiga på att få sina hundar och sin avel att låta riktigt, riktigt bra. Det är såklart bra att uppfödaren säger sig avla på bra mentalitet men om hundarna ÄR så bra så ska det även finnas dokumenterat. Det finns säkert både sheltiefolk och andra här som kan hjälpa dig att kolla, det är tex inte så lätt att tyda ett MH om man inte är van. Du får gärna PMa kennelns/hundarnas namn om du vill, det har blivit ett antal timmars letande på SKK Hunddata genom årens lopp. Att jag tjatar om detta beror på att hundars mentalitet ligger mig väldigt varmt om hjärtat, det kan bli tokfel annars. Det vore otroligt synd om tösen din fastnade för en valp med dåliga förutsättningar för att bli en trygg och stabil hund. ❤️

Du får gärna PMa kennelnamnet/föräldrarnas stamtavlenamn till mig också! Är rätt så insatt i sheltievärlden och har ganska bra koll på majoriteten av uppfödarna. Sen finns det inga brukslinjer av sheltie, så vet inte riktigt vad som menas med att de gjort bruksprov? Det finns ”sportlinjer/-kennlar” som avlar på mer intensitet, leklust, träningsvilja och driv - men sheltien är i grunden en (aktiv) sällskapshund och uppfödare som påstår att den är delad hade jag hållt mig undan från, trots att jag som insatt kan avråda från vissa kennlar om man endast är ute efter en familjehund, eller har koll på linjer som har lite mer klös i om man är ute efter en riktigt grym agilityhund som kan konkurrera, tex. Men som sagt, PMa gärna uppgifterna så kan jag hjälpa dig att få lite mer kött på benen så ni inte bara går på uppfödarerns ord ☺️

#15 Det är uppfödaren som säger detta, men jag har inte kollat bakåt i linjerna, har inte hunnit så långt ännu.

Men fick höra idag när jag pratade med dem att  föräldrarna är lite "Tuffare". Så jag drog öronen åt mig lite där, det handlar om en hund som skall vara min dotters ( 11, snart 12 år) trygghet både på fritiden och i skolan. Så jag tror inte en "tuffare" hund kommer fungera riktigt.

Vi ska, som sagt , träffa hundarna på Måndag, så får vi se var vi går vidare från det.

Dottern blev, som jag misstänkte, lite fundersam när jag berättade att valpen var "tuff".  Hon vill ha en "mjuk" hund som hon kan gosa med.

Vi kollade vidare på kennelklubbens valphänvisning, och där hittade hon Tysk spets/ kleinspitz.

Borsett från att det är en skällig ras (det är väl alla spetsar egentligen) vad tror ni om det ?

Hmm, en liten tanke: Vad händer om du/ni andra i familjen hittar en lämplig ras och tar med henne för att träffa valparna? 🤔 Inte för att manipulera henne direkt, men "styra hennes intresse" åt lämpligt håll? Kleinspitz behöver inte vara fel men jag tror att till exempel tibetansk spaniel eller någon bichon skulle passa bättre.

Säger samma om spetsar som sheltie och pudel - är hon ljudkänslig så kommer det inte vara ett bra val. Skällandet går att träna på till vis del men det blir inte en tyst hund. Försök använda huvudet och inte hjärtat när ni är hos sheltieuppfödaren, precis som jag skrev i PM så har ingen av föräldrarna någon officiell merit som påstods, men alla valpar är otroligt söta (speciellt shelties 😉 bara lite partisk haha) Det är dock inte roligt att sitta med en hund som inte är rätt för en.

I viss mån måste vi "styra in henne" på lämplig ras. Hon såg en samojedvalp för ett tag sedan, som var hur söt som helst, och en sånn ville hon ha. Vilket ju inte är lämpligt för en 11 åring. jag skulle heller inte villa ta på mig ansvaret för en hund som skulle kunna bli väldigt stursk.

Fick besked imorse att Sheltievalpen var såld, så det blev ingenting med den affären.

Tibetansk terrier skulle jag kicka lite på samt höra med uppfödare om era funderingar. Dom jag har hört skälla har dovare skall inte så vasst som pudel med tanke på ljudkänslighet. Man ska veta att det skiljer (i skallet även i samma ras) sig vissa skäller även vid lek upphetsning.

Vi söker vidare och ser vad som händer :)

Vi har hittat en tik, en tvååring, som även dottern tyckte var jättesöt. Hon är lite liten enligt rasstandarden, men det ser vi faktiskt som en fördel i detta läge.

Det är en Welsh springer spaniel, och hennes mamma är utbildad terapihund. Uppfödaren är själv licensierad instruktör för terapi/assistanshundar, så vi kommer få mycket hjälp därifrån :D

Tror detta kommer bli bra :)

#24 härligt! Tänk bara på att welshar kräver en del motion och stimulans, men det vet ni säkert redan om!

#24, Är det möjligen Lizeldas hund? Hon är medlem här på forumet, hennes mamma föder upp WSS men jag vet faktiskt inte vad hon egentligen heter.

Blir ingenting m,ed welsh. Dottern var så fruktansvärt osäker, så vi kände att det förmodligen inte kommer att fungera.

Ja det är Lizeldas hund, jag och maken kände att det skulle vara perfekt med henne, men om inte dottern vill så kan vi inte göra något.

Äldsta dottern har köpt en Chiwavva valp, denna valp har min yngsta dotter hållt på väldigt mycket med. Igår funderade vi (äldsta dottern, jag och maken) om inte yngsta skulle kunna få "ta över" honom, han finns redan här och hon älskar denna valp över allt annat. Han är 10 veckor.

Självklart skall vi betala för valpen om den "går över" till yngsta (den kommer stå på mig, men det blir dotterns hund)

Så vi får se hur det utvecklas

Jag har inte läst så långt ner i tråden än att dottern fastnat för sheltie & att det inte blev något med en ev sheltie valp. Tror ni kan vara glada över det… Shelties är söta men de är otroligt skälliga (min kille skäller på alla spöken, inne & ute, varje dag, alla dagar ;) det har försökts tränas bort många gånger men det går inte, det sitter i hans skalle helt enkelt…)
Vissa shelties får kvar lite av vallningen också, men min vet inte riktigt hur han ska bäst få utlopp för det, vilket gör att han biter hälarna på folk som går konstigt, speciellt män. Så han måste vara inlåst om någon sådan är på besök, vilket gör honom väldigt ängslig och konstant skällande tills han får komma ut igen… Han hanterar inte förändring bra  & går lätt upp i varv, trots miljöträning…
Mycket sitter i rasen & hur aveln såg ut när vi köpte honom, men det är omöjligt att säga hur mycket är rasdrag och hur mycket är individ.
Sen har han ju 100 bra egenskaper också, är en liten guldklimp 😉

Jag är också autistisk & har haft lite alla möjliga djur… En hund var väldigt bra för mig när jag blev vuxen :) Sheltien jag pratar om var helt delat ansvar mellan mig & föräldrarna (inte super genomtänkt val av ras), han gjorde inte så stor skillnad för mig efter första året eller så, när det började kännas mer som vardagssysslor. Tror mina tamråttor & fiskar gjorde mest för mig när jag var liten. Men att skaffa en andra hund som vuxen där jag tänkt igenom allt med omsorg och hade allt ansvar kan faktiskt ha varit skillnad på liv & död. Vet inte hur jag hade klarat mig utan denna vovve :) Bla villkorslös kärlek & att bli tvingad till att gå ut och gå flera gånger varje dag vare sig man känner för det eller inte är jättenyttigt för hjärnan.

#27 är det inget problem att Chihuahua är en väldigt skällig ras som liksom är avlad för att vara larmande, med skall?

Mina underbara "skäll-monster", Sookie (mörka) och Ianto (ljusa). De är Chihuahua/Chinese Crested/Schipperke (Sookie) och Chihuahua/Chinese Crested (Ianto).

#29 Tänkte samma sak. Sitter här med mina två Chihuahua-blandisar som älskar att bjäbba på allt möjligt (ena hunden skäller t.ex. gärna när det är djur på tv:n), underbara hundar som jag älskar av hela mitt hjärta…men de skulle gärna få skälla lite mindre 😂

Hon reagerar inte så mycket när denna lilla skäller, däremot så kryper hon ihop när de större hundarna skäller. Vavvan skäller inte jättemycket, inte just nu i varje fall. mamma hennes däremot är otroligt skällig, men jag hoppas att vi skall lyckas hålla lillens skall någorlunda i chack i varje fall.

Såg bilderna du lagt ut på Autism och den är ju supersöt! Hur går det med den? Gått i tankarna på terapihund och funderat på Chihuahua, vart kommer han ifrån? Vad finns bakom honom och har uppfödaren möjligtvis fler valpar på g? 😇 Sen är jag såklart lite nyfiken på hur man går till väga med utbildningen och framförallt hur mycket det kostar… Kommer ju behöva hjälp av nån att utbilda och då du skrev att du hade kontakt med en som skulle hjälpa dig så tänker jag att du borde ha rätt bra koll på det 🙂

Det går bra med valpen och dottern. han kommer från en privatperson, och de har inga fler valpar på g vad jag vet. Ingen stamtavla.

Nu när han har fått 13 veckors vaccinet så ska hon få börja på lite olika lydnadsgrupper (valpis och liknande). Nästa steg nu är att valpen skall bli förarbunden, efter det kan man eventuellt börja med utbildningen.

Själva utbildningen får du nog räkna med uppåt 30 000 kr. Den är dyr. Om hunden skall bli certifierat så SKA den utbildas av en godkänt instruktör/utbildare.

#33 Assistanshundar ska vara minst 1 år och utbildning för tex psykisk hälsa hund ligger på 127.000kr eller mer. Likaså andra assistanshundsutbildningar. Så är det så billigt som 30.000? Vad är det för utbildning dottern och hunden ska gå?

Han skall bli assistans-/ terapihund. Han skall utbildas så han kan vara hennes trygghet i skolan och i det dagliga livet.

Var har du fått det från att det kostar 127.000 att utbilda en hund ?

#35 Brukshundsklubben. Gissar att du menar psykiskhälsa hund för visst har hon autism? https://www.brukshundklubben.se/assistanshund/info-till-kommuner-regioner/

Jo hon har autism. men hunden skall utbildas privat, inte på brukshundsklubben. Dels så har jag Amnis här i stan, och jag har även kontakt med en uppfödare som är utbildat och certifierad instruktör för hundar som skall utbildas.

#37 Har inte sagt att man måste utbilda där, men det är vad priserna ligger på. Så det verkar väldigt konstigt att du skulle få en äkta assistansutbildning för 100.000kr mindre än vad det normalt kostar. https://www.1177.se/uppsala-lan/behandling--hjalpmedel/hjalpmedel/olika-typer-av-hjalpmedel/syn/ledarhundar-och-assistanshundar/#section-3

Hittade en som utbildar för 45.000 med det var tillsammans med sin mentor som är klass 2 instruktör. Men då bekostar man alla tester själv. Som ledröntgen, ögonlysning mentaltest osv. Om min hund verkar ha egenskaperna som en assistanshund behöver kommer jag kolla upp om kommunen kan hjälpa till med utbildningskostnader. Sedan får man se om den en klarar av lämplighetstestet innan eventuell utbildning. Är tydligen få hundar som är lämpade därför tar man en risk när man köper en valp, för det är inte säkert man får utbilda den. Lycka till med ert i alla fall.

Oj, det var billigt! De flesta instruktörer tar väl 500-1000:-/h plus eventuell miltaxa? 🤔 Jag tolkade det som att du skulle använda instruktören du nämnde rätt mycket men kan ju ha missuppfattat såklart. Rätta mig jättegärna om jag har fel för det här är helt och hållet egna tolkningar! Du skriver att han ska utbildas privat, hur funkar det? Och då tolkar jag det som att det med instruktören är utöver "utbildningen" typ. Trodde inte det fanns nån utbildning under 100-150000:- alls, särskilt inte om man dessutom jobba mycket ihop med en utomstående instruktör!

Det är inte helt klart i dagsläget hur det skall gå till. Som sagt, hunden måste klara lämplighetstestet också innan vi ens börjar planera utbildningen, jag har kontakt med instruktören, men vi har inte bestämt något ännu.

#41 Så priset du uppgav stämmer inte? Eller…? Kan du berätta lite om lämplighetstestet och utbildningen?

Vet att ni nu har valp men vill bara tillägga detta. Jag står i kö för utredning gällande autism och bup har redan berättat att de är säkra på att jag har det och dem vill bara kolla grad osv. Dock har jag snarare den ”feminina”varianten som man inte hör om och utifrån är jag nog ”normal” bara lite väl känslig för alla sinnen, lite nördig samt klängig. Hur som helst fick jag min första hund när jag var 13år. Det blev då en sheltiehane. Han är inte utbildad service hund på något sätt men han har hjälpt mig otroligt mycket. Han skäller inte alls mycket och gör det när främmande människor kommer för nära. Visst är han lite mesig men han är med mig på bussen, tåget, stallet och de flesta platser. Jag upplever Shelties som väldigt olika som individer. Dino som han heter tur sig snabbt till folk i min närhet som han märker att jag tycker om. Han följer mig även överallt utan att ens ifrågasätta det. Och då jag även har socialångest så är det skönt att han skäller när människor kommer nära för då är det ingen som vill ta onödig kontakt eller klappa. Så hans skall skyddar oss båda så att säga. Sedan är ju Shelties läskigt lättlärda så tror absolut det skulle fungera om man bara hittar en trygg och lugn individ

Hur går själva utbildningen till?

#44 Det kan du läsa i min länk eller genom att googla. Om man lyckas med utbildningen och blir ett epikage, gör man prov en gång om året för att erhålla certifikatet, dvs ha rättigheterna som man har som ekipage som jobbar.

#45 Tänkte att det kanske skiljde sig då TS skrev att de skulle utbilda privat (?) och det var så billigt 🙂

Hej! Jag har en hund som är i rätt ålder som jag vill utbilda till servicehund, undrar vilken organisation du ska utbilda genom då priset är det som hindrat mig hittills! Vad finns det för krav på förare och hund? hur går lämplighets testen och utbildningen till i den organisationen?

Jag känner en instruktör privat, som ska hjälpa mig .

Lämplighetstestet görs på Brukshundsklubben eller annan instans .

#48 Så hon hjälper dig gratis eller va? Hur går lämplighetstestet till? Vad gör man och vad tittar de efter?

#49 Är nog bättre att fråga dom som utför testet alternativt läser på deras sida.

#50 Vet ju inte var hon ska utbilda så kan inte fråga dem… Enda svaret man får är ju att det är privat (?) och extremt billigt

#51 Fast lämplighetstestet görs av instruktör klass 2 av Brukshundsklubben. Och det var det du frågade om nu.

#52 Gör det det även om hunden inte utbildas genom SBK? SOS finns ju till exempel och de är ju inte alls kopplade till SBK.

#53 Du ville veta kraven och dom får du ju veta genom att förslagsvis kontakta någon som håller i lämplighetstest.

#53 En googling bort http://www.soshund.se/lamplighetstest_a/

#54 Fast jag ville ju inte veta kraven från SOS eller SBK då det helt tydligt inte är genom dem TS ska utbilda

#56 Läs inlägg 48 igen.

Själva utbildningen kostar ca.30 000, exclusive instruktör

#58 åh vad synd, trodde priset du sa först var inklusive instruktörens timpris! Vad tror du priset landar på med instuktören?

Nej, det vet jag inte.

Hur går det för er med utbildningen? 🙂