Vad vill du ha för typ av hund? Vad vill du träna? Hur mycket och vilken aktivering kan du erbjuda? Hur ställer du dig till pälsvård? Etc. Det är ju svårt att säga något om man inte vet något om ditt liv, personlighet eller vad du ska ha hunden till och vad du önskar av den.

#1 Jag vill ha en följeslagare.🙂 Någon som är livfull och lika tävlingsinriktad som jag. Vill träna agility, lydnadsträning och WP!  Kan erbjuda det mesta. Jag kan tänka mig aktivera 1-4 timmar per dag. Ledig tid, absolut mer. Det är svårt att säga. Pälsvård vill jag ha minimalt. 

Ja, det är därför jag berättar när någon frågar 😉

Eftersom det är du som är intresserad av raserna är det ju väldigt mycket enklare om du bara berättar om dig själv från början. Jag har beskrivit min sheltie hur många gånger som helst här på forumet, söker du på mitt användarnamn och ”shetland sheepdog”, ”sheltie” eller ”Sam” så hittar du trådar där jag skrivit om både min egna hund och mina erfarenheter om rasen. Även om pälsvården hos shelties är mindre än vad det kanske ser ut att vara så skulle jag inte kalla den minimal. Mentalitetsmässigt är det två vitt skilda raser - vad är det du har fastnat för hos respektive ras? Har en massa bilder och videos på Sam på min instagram, @mysheltiesam 😊

#3 Jag är en tjej på 22 år som ska flytta ihop med min pojkvän så fort jag får ett jobb. Vi tänkte då skaffa två hundar. Vi båda är mycket intresserade. Han är sugen på att skaffa en Shiba. Så vi vill ju att båda hundarna ska funka ihop!🙂 Jag är mer petig på hundras då jag tänkt tävla. 

Jag är uppväxt med hundar sen jag föddes. Är bland annat uppväxt med Pitbull, Dogo argentino, Grand danois, Schäfer och även lite sheltie då min mormor ägde en förut. Tyvärr var den sheltien rädd för allt och osocial. Så min uppfattning av sheltie då var dåligt. Men idag så har jag läst på om rasen och jag har en annan bild. 🙂 Sen har jag träffat en hel del raser genom åren. Jag har varit hundvakt åt en staffe för några år sedan men fastnade inte heller för rasen just då.  Så att det är just dem raserna idag jag tänker på,  är lite lurigt😃

Men efter att ha läst på och funnit den kunskap jag letade efter så är jag rätt säker på att det är någon av dem jag ska ha. 

Det jag älskar med sheltie är att de verkar vara väldigt lättlärda, följsamma och en bra träningskompis.  Dem är väldigt vackra hundar och jag älskar deras smidighet. 

Det jag älskar hos staffe är att staffe är lite mer framåt, lite tuffare genomfört med sheltie som är en mjukare karaktär. Staffe har en otroligt skön energi, positiv och sprider mycket glädje runt sig. 

Jag vill försöka tävla i lydnad, agility och WP. Så vilken ras skulle passa bäst för det? Vilken skulle passa bra med en Shiba? 😃 

Tack! Jag förstår det! Ska kolla in din underbara sheltie😍

Vill du bara tävla för att det är kul eller satsa mer? Det blir ju lite avgörande menar jag. :)

#5 Beror på. Svårt att säga nu i förväg hur kul det blir och vilken kemi jag och min hund får. Men skulle träningen vara kul och det går bra. Så skulle jag nog satsa mer.

Tckr spontant staffe låter som det ni söker, jävligr roliga pasnargrisar som kan prestera väl i agility, lydnad och wp! Oavsett om du vill tävla eller bara träna 🥰 Ofta enormt sociala och lättbelönade, kan vara lite envisa men inte ngt jag har stött på så länge dom tckr belöningen är att jämföra med jobbet. En ras du kan träna i det mesta, och glöm inte HUR SÖTA FAN! 😍

Kanske är lite partisk då jag själv förhoppningsvis får hem en staffe valp till sommaren om allt går som det ska, men tycker självklart staffe! Så underbara, härliga, roliga och galna hundar! Låter som att det passa väldigt bra till vad du är ute efter i en hund, både var det gäller hundsporter och pälsvården 👍 Se bara till att hitta en bra uppfödare som gör alla hälsotester, fria från allergier/hudproblem, samt MH/BPH och har meriterade (inom någon hundsport då, inte utställning) avelshundar (eftersom du ju verkar vilja arbeta med din hund) så blir det nog super!

#7 Ja, tänkte också på är dem lättdistraherade? Eller har dem bra fokus. Det är mycket viktigt att dem är fokuserade och inte bara energiska. Är dem liksom för mycket? 🙂

Ja haha! Asså ja dem är ju envisare än sheltie iallafall vad jag förstått. Men det lär inte vara något problem för mig. Ja dem är så söta😃 Så fina hundar!😍

#8 Men vad kul för dig!😍 Haha precis! Ja, just pälsvården så gillar jag kortade päls bäst! Men det är smaksak. Sheltie är också så sjukt vackra med sin päls. 🙂 Ja! Det ska jag noggrant kolla upp!😍

Det jag hade tänkt på med staffen bara är hundaggression, särskilt om ni ska ha varsin. Det behöver inte utesluta, men bara ha det med dig i tanken.

#11 Alla hundar kan vara aggressiva oavsett ras. Men jag är medveten om denna typen av bullterrier. Absolut. 🙂

#12 absolut, men man kan förutspå vissa egenskaper i vissa raser. Man kan exempelvis räkna med att en drever jagar, att en huskey vill dra, en rottis har nära till vakt och att staffen lätt får problem med andra hundar. För många raser handlar det ju om socialisering, men många staffar klarar inte av andra hundar från runt två-tre års ålder hur noga man än varit. Andra klarar hundar men har ett helt uselt hundspråk. Jag skulle säga att det är otroligt viktigt att ha i åtanke vid val av den här typen av hund. man ska inte tro att man kan ta jakten ur en vakthund, vallen ur en vallhund och kampen ur en ”kamphund” bara för att man vill. Att hundar helt blir vad man uppfostrar dem till är sanning till en gräns. Är det väldigt viktigt att man ska ha en hund som går ihop med andra hundar ska man verkligen tänka på det när man skaffar en staffe och vara medveten om att den helt plötsligt kan avsky alla andra hundar den träffar, eller vara så usel i sitt hundspråk att den helt enkelt inte kan umgås med andra hundar utan att det blir bråk för att den andra hunden ruttnar. Vill inte verka pessimistisk, staffe är en urhärlig ras i mycket, men jag ser så många som börjar sitt liv med staffe med storslagna planer gällande socialisering och ett ”den blir vad man gör den till” och sedan helt förtvivlat hör av sig i staffegrupper här hunden ändå inte klarar av att umgås med andra hundar.

Jag har haft båda hundraserna och båda tillhör mina favoriter. Till dina behov skulle jag dock säga sheltie. Min var så lättlärd att man knappt kunde kalla det träning, han bara fattade allt av sig själv. Min erfarenhet av staffar och andra bullhundar är att de är relativt lättlärda men inte i närheten av vad en sheltie är. Pälsvården tyckte jag var skitjobbig, min hade dock ovanligt tjock och fin päls så de flesta är mer lättborstade än vad han var. Han var inte ett dugg rädd för något men uppfostrades också i en trygg miljö med orädda ägare som inte tjollrade när något hände. Han hade en perfekt av och på knapp och var supersportig vid träning men lugn inne. De flesta staffar jag haft med att göra har haft större tendens att kunna bli lata och sen också hanterat både värme och kyla sämre än sheltien. Min sheltie bodde på Cypern sina sista år i livet och klarade även det fint pga lång nos och att pälsen även isolerar mot värmen.

#13 Ja, klokt sagt som sant! 🙂 Gäller såklart att ha grundläggande kunskaper inom rasen för att förstå dess beteende och syfte, vad den vill. Helt rätt i det du säger. Därför är det extra svårt med staffen om den verkligen kommer gå ihop med Shiban. Tror enligt erfarenhet att Sheltie och Shiba går ihop bättre. Man vill ju sina hundars bästa såklart. 🙂

Det är så tragiskt att det kanske inte blir som man tänkte sig. Staffe är ju verkligen en vacker och underbar hund i helhet.😍 Så det vore synd om ett sånt problem skulle förstöra. Det är det som är jobbigt att inte veta i förväg.

#14 Så underbart!😍 Ja, sheltie ska ju vara otroligt lättlärda och roliga att träna med har jag hört. Ja, bullhundar är självklart mer envisa och kanske inte skulle ta varje kommando. Sen är det ju en terrier, det säger ju det mesta🙂Men det jag gillar med terrier är att dem är framåt och orädda. 

Okej, ja det är väl olika med olika sheltie. Alla verkar ha olika pälssorter. Vad skönt att du fått en sheltie som inte var rädd för något. Det är de som är synd med de flesta att dem är reserverade, osäkra eller rädda. Ja, bra av och på knapp är verkligen det jag letar efter. Aboslut är det nog så. Beror nog också på vilken uppfödare dem är ifrån osv.

#15 jag kan faktiskt säga att min staffes bästa vän är just en shiba. Dom funkar hur bra som helst ihop. Shiban är min bäst väns, och han är ett par år äldre än min staffe. Vi umgås väldigt mycket, så det blev naturligt så att hundarna föll in i sin egen lilla flock där shiban bestämde. När samma vän ett par år senare skaffade en drevervalp, världens goaste hund, gick det inte alls med staffen! Vi fick verkligen övervaka i säkert ett år innan vi vågade låta alla bara vara. Det funkar, men min staffe är inte jätteförtjust i drevern även om vi umgåtts lika mycket som med shiban. Jag vet även många som inte har minsta problem med andra hundar i familjen, som har fler än en hund, men med staffe finns inga garantier. Det finns ju inte med någon hund, men just staffe kan vara lite svårare. Vi har problem att introducera andra hundar, även familjehundar, till vår tik. Min bror har också en staffe och det är samma där. Våra går inte heller ihop, där måste vi hålla dom kopplade när vi träffas, annars skulle det bli slagsmål. Däremot kan vi i familjen här hemma introducera både katter och höns och det rör hon inte!

Och som en liten tanke kring staffens envishet… ja… dom är otroligt envisa, men inte på så vis att den inte tar kommandon eller är svår att träna. Tvärt emot! Dom är oroligt förarveka! En egenskap som finns kvar sedan tiden dom användes till kamp. Då skulle en handler kunna gå in i vildaste slagsmål, ta sin hund och hunden skulle genast göra som handlern ville och gå ur. Skulle hunden på något vis sätta sig upp mot en människa eller vända i fighten och gå på någon annan skulle den tas av och avlivas på plats. Det är urkul att träna med staffe, men man måste ha humor! På staffen stämmer verkligen att om du ber den hoppa säger den ”hur högt?”. Däremot kanske den hinner både sitta, ligga och få ett staffefnatt innan den hoppar. Envisheten ligger mer i att den verkligen inte ger sig! När jag viltspårar med vår tik är hennes största problem att jag måste ligga som en broms, för hon tuffar på! Spelar ingen roll om det är ner för stup eller genom björnbärssnår. Hon ska fram! mot mig och familjen är hon enbart med på allt, och gör allt med glädje, bara vi är glada. Sedan, som sagt, blir det inte alltid rätt, men det har inget att göra med hennes ovilja att göra det. Det blir liksom bara för mycket och för kul och går lite överstyr ibland 😂