Så länge jag vet att barnen är "hundsäkra" och är vana vid hundar skadar det inte. Men ivriga ungar som visar noll respekt är lika bra att strunta i och gå vidare. Bättre att vara säker än att chansa.

Kom ihåg att det är din hund, dina villkor. Du behöver inte få dåligt samvete över att säga nej. Speciellt inte om det är såna ungar du har i kvarteret. Dom klarar din hund utan!

#1 Jag får inte dåligt samvete av att säga nej. Tidigare har jag inte velat säga nej för att hunden gillar att hälsa på barn. Gärna en hel skolklass på en gång. 
Jag och hunden har haft tur i alla år att träffa på vettiga kids med vettiga föräldrar. Tydligen.  Fram till på sistone. 😕

Kan du inte fråga föräldrarna (om de är med) om ungarna är vana vid hundar och vet hur man uppför sig med dem? Förstår mycket väl att du vill att Pitcher ska få hälsa när han gillar det. Har själv haft en sån hund, älskade barn - och katter.

#3 Pitcher älskar också katter. ❤️
Han är uppvuxen med kisse och verkar föredra kattkompisar framför hundpolare. 

Fråga kan jag göra, låter säkert som en självklarhet för många att göra det först, men blåögda jag har tagit för givet att vill man hälsa så slår man inte.

Vet du, det gjorde jag nog aldrig heller. Hunden var så trygg, så hade aldrig en tanke på att nåt kunde hända. Låter ju som Pitcher är likadan. Men jag råkade heller aldrig ut för dumma ungar. Klart du oroar dig nu när det hänt.

P.S. om katter. Uppfödaren hade kattungar samtidigt som de hade valpar, i samma rum. Tror det var därför. Jäkla jobbigt var det ivf ibland. Katterna var ju för det mesta inte lika förtjusta som jycken…

Dexter älskar barn. Har 2 själv. Dexter har något sjätte sinne med små barn och barn/vuxna med någon typ av handikapp. Minns så väl när vi mötte en tjej med sina brukare. En svårt handikapp tjej. Hon satte sig på asfalten, dexter lade sig bredvid. Hon hängde sig över honom. O sakta men säkert satte sig dexter upp med denna tjej runt sig. Är vi ute o går kan dexter stanna o titta på barnen som leker ute på förskolorna. Litar mindre på barn i 9-11 år. De ska oftast impa på sina vänner

Jag låter aldrig barn hälsa, min ena är orolig på främlingar, framförallt barn och min andra är rätt vild. Sen tycker jag inte om barn så är inte i närheten av barn så ofta

Jag låter alltid grannbarnen hälsa, så vansinnigt söta barn. Okända barn ute på promenader? Nja? Har inte fått frågan än (har fått höra att jag har ett duktigt resting bitchface när jag är ute med hunden), men hade nog tvekat. Eventuellt om föräldern är med.

Det händer någon gång att barn får hälsa, man ser lite hur det är. Men en gång trampade ett barn min förra hund, hon gjorde inget men var en omplacering med problematik. Inte mot barn, men mot män. Jag såg på ögonen att det var gräns för vad hon tolererade. Jag tycker inte det finns orsak att ungar varken ens egna eller andras ska klänga och hänga på ens hund. Jag vet att ett av mina barn tar åt sig då hans barn inte får klänga på min gamla hund. Men det är min hund och jag avgör.

Det blir jag som får ta smällen om något händer. Så helst inte! Mvh/WL🌺

jag skulle ha sparkat ungen i pannan (jag hatar barn men det gör inte min hund)

Om man inte vill att hunden ska hälsa är det ju bara att låta bli. Men nu gillar ju både Herveaux och Pitcher att hälsa, så då är det väl ingen bra lösning att sluta göra det?

Usch, hade blivit rasande om ett barn varit hårdhänt mot min hund. Jackie älskar barn och jag brukar låta barn hälsa om de frågar först och jag tycker det verkar lugnt, men har även hänt att jag sagt nej om tillfället varit fel. Har svårt att tänka mig att Jackie någonsin skulle göra något eller tycka att det är jobbigt att bli lite klappad på av ett barn, den tröskeln är nog svår att nå, men jag själv tycker inte om barn speciellt mycket så det är nog mest jag som blir obekväm när de kommer fram..

Men fy! Kanske säga till barnen hur dom ska göra framöver.

Så trist! Jag hade en liten söt hund som gillade barn och var med henne relativt frikostig med att låta barn hälsa. Det var ytterst sällan ett barn gjorde något konstigt (förutom mammas grannar, de var jättetrevliga men hade riktiga psychobarn…). Jag har ändå tänkt att jag och min hund hade en viktig aroll att uppfylla, och det var flera barn i området som kom över sin hundrädsla tack vare henne, bland annat. Min nuvarande hund är inte helt pålitlig i möten, och får därmed bara träffa barn han ska ha en relation till (släktingars och goda vänners), övriga får avstå. Tycker också att det är mycket lättare med barn, som ändå oftast är respektfulla. Värre med vuxna som minsann ska hälsa på hunden…

I början när vi hade våran hemma så lät jag barn hälsa, trots att dom ej frågat..Efter att samma grupp av barn, sprungit efter, skrikit, kastat pinnar eller rusat fram till honom har jag börjat säga nej. Blev så fly förbannad ena gången då våran kille var mycket märkbart stressad + nyopererad i benet, och barnen (grupp på 7-8 st) gick efter på en bit avstånd å skrek på honom å kastade pinnar å stenar. Tillslut vände jag mig om och skrek åt dom å frågade varför dom inte visade någon respekt. Dom vände fort på klacken. Nä föräldrar MÅSTE uppfostra sina barn och framförallt säga åt dom att man ALLTID frågar först. Ingen gör det här, dom bara rusar fram som att det var givet.

Låter inte barn hälsa. Tyvärr har många föräldrar dålig koll på sina barn så dem springer som dem vill, springer fram till hundar, jagar katter, sparkar på igelkottar, mm. Jätte tråkig. Sedan har vi såklart dessa barn som föräldrarna förklarat hur man ska bete sig som är snälla emot djur och visar respekt emot andra människor.

Ang barn, små barn har ofta svårt att förstår hur dem ska klappa, hur hårt dem ska klappa, att inte klappa mothårs, mm. Så beroende på hur litet barnet var kan det ju vara det att dem var så små att dem inte fattade.

Jag tycker som med babysar i vagnar som har skylten -rör ej- av en orsak. Att man ska vara väldigt restriktiv med allt klappande. Hunden har inget behov att i tid och otid bli påhoppad av främmande barn och kramad och klappad. Jag har alltid haft stora hundar som inte visat intresse av främmande barn. Flockens barn har i viss mån fått umgås med hundarna efter givna regler. När hunden sover, äter, vilar lämnas utrymme.

Pga att jag är synskadad så kan en olycka ske med att barn trasslar in sig i kopplet, snubblar och ramlar över hunden och annat som kan ske i mötet med min hund.

Att lära sig hundvett är deras föräldrars sak och jag behöver inte känna det ansvaret för andras barn. När barn frågar säger jag vänligt-Hon vill inte bli klappad nu-. De förstår vad man säger….Mvh/WL🌺

Är barnet stort nog att gå fram själv och fråga så ja, då får dem oftast hälsa. Här uppe (västerbotten) har dem flesta redan hund hemma eller har en inom familjen. Så inte mött ett dumt barn sen jag flyttade hit. Är barnet däremot "fegt" och föräldrarna frågar åt dem så nej. Tycker faktiskt dem ska lära sig fråga själva, även om dem är blyga. :) Skulle en okänd unge komma o försöka klappa utan o fråga så får den nog men för livet… Anledningen till att jag låter barn hälsa är att 1. Jag har inga barn i min närhet (för ehm, jag hatar barn och undviker personer med barn) och 2. Min ena hund var livrädd för barn när jag tog henne, så jag behövde barn att träna med/på. Nu är hon efter flera år faktiskt bra med barn, men ser det fortfarande som ett träningstillfälle för båda hundarna. :)

Man kan inte generalisera på det där viset. Pitcher gillar ju att hälsa på barn. Är väl inget konstigt med det.

Jag har sagt nej när främmande barn frågat. För jag litar inte på att dom vet hur man ska bete sig och min hund är redan skeptisk till vissa barn.

Om jag går med mina aussies så säger jag nej, för Tinja är inte så förtjust i barn hon inte känner och Asni vill jag inte riskera få en dålig erfarenhet. 

Om jag är ute och går med Benji så får barn hälsa. Han älskar barn och tycker typ att desto hårdhäntare de är, desto bättre. Han försöker ständigt krypa in under min väns 1,5 åring och äääälskar när hon lutar sig på honom eller greppar tag i hans päls. Han är en underlig prick..

Är barnen lugna ser jag inget problem i det, min hund är stor och mindre barn kan han lätt knuffa omkull. Så där måste jag läsa av hans humör ifall han är för busig. Har inte mött något barn som varit respektlöst än, jag går ofta därifrån ifall jag inte litar på barnen eller om ett barn är alldeles för hyper. Min hund kopierar deras sinnesstämning och blir också väldigt busig.
Jag håller extra koll på föräldrarna, vad dom känner om min hund som främmande runt deras barn, ofta tar de tag i barnets hand och säger att de får kolla på avstånd. Vissa verkar skita i vad sina barn gör, men har heller inte haft problem med andras barn. Ofta påpekar de "vilken stor hund!" än att gå fram.
Har mer problem med vuxna som tar sig friheter att bara gå fram utan att fråga.

Låter alla som vill hälsa på min hund. Han anpassar sig efter barnens ålder. Är det en liten bebis luktar han bara försiktigt och låter barnen röra lite varsomhelst på honom. Men när barnen är större blir han lite busigare, men märker jag att barnen blir obekväma när han skickar dem i ansiktet eller hoppar runt så ber jag honom sluta. Har inte varit med om att någon slagit honom eller så.

Aldrig, ingen av mina hundar är förtjust i främlingar, inte främmande barn heller. Har varit enstaka gånger när vi varit inne i butiker med den stora svartvita som barn fått hälsa, men då har jag bett dom sätta sig ner och låta honom komma fram och sen talat om hur man ska klappa hundar, har också varit lite äldre barn i typ 10-12 års ålden.

Jag låter mina hundar hälsa på ungar som sitter i barnvagn (de kan ju inte springa runt och hundarna kan lätt backa om ungarna gör något dumt) eller ungar som är så stora att det går att prata med dem ordentligt. De ungarna får då veta att de bara får hälsa om de tar det lugnt, att de bara får klappa om hundarna vill och att de INTE får ta tag i hundarna på något sätt. Ungar som är stora nog att sparka, springa och vara våldsamma får inte hälsa om inte föräldrarna håller i ungarna, hur lugna ungarna än ser ut att vara.

För både hundars och ungars skull så vill jag inte ta några risker, samtidigt tycker jag det är bra om hundar och ungar får lära sig att bete sig vettigt i varandras sällskap.

Det är rätt mycket barn som vill hälsa på Pyro. Bor bredvid en förskola och tränar rätt ofta bredvid en annan så det rör sig en del barn runt oss. Pyro får inte hälsa på några ungar. Han är snäll men jäkligt speedad i såna situationer, risken att han välter eller drar om kull barnet är för stor. Han är också väldigt känslig för människors kroppsspråk och kan reagera på människor som beter sig avvaktande och/eller osäkert, något jag ofta tycker att barn gör. Jag chansar aldrig varken med barn eller mindre hundar, just för att om något händer så riskerar vi att sitta i skiten trots att min hund kanske inte var annat än bufflig och busig.

Barn i grupp låter jag bli, det kan lätt bli fel då. Annars låter jag barn hälsa (om de frågar först, när de smyger sig fram bara går jag). I fallen när jag inte låter enskilda barn hälsa är det för att magkänslan säger mig något annat. Floki uppskattar barn, och är försiktig med de små, så har aldrig sett det som ett problem. 1-3 åringar får han dock inte interagera med, utifall att han skulle bli dragen i pälsen eller så.

Sam tycker barn är lite läskiga, så han behöver bara interagera (på sina villkor) med barn vi känner. När han va valp kom det ibland fram barn som frågade om de fick hälsa och stötte aldrig på några otrevliga ungar då 😊