Vad som är bra mat eller inte är både individuellt för hunden, och för vad föraren tycker. Jag personligen föredrar rått fodet, antingen färskfoder eller barf (som man komponerar själv), och då främst Pondus av färskfoder. 

Mindre bra skulle jag säga är foder av främst spannmål, kolhydrater och "fin paketering utan innehåll". T.ex. Royal, Pedigree, Friskies, Frolic, Hill's till viss del etc. Av torrfoder föredrar jag Orijen, Acana, Taste of the Wild, Purizon, Carrier High Energy (om hunden behöver högenergifoder) osv. 

Hunden måste vara registrerad hos Jordbruksverket, och registrerad med ditt eller din pappas namn t.ex. Om hunden är renrasig OCH registrerad hos SKK (vilket jag rekommenderar, eftersom att man då kan undersöka hälsa och mentalitet mycket bättre!) så kan man köpa sig ifrån en del problem, men en hund som är renrasig utan att vara registrerad är ungefär detsamma som en blandras. Och nej, blandraser behöver inte vara friskare, trots att blandrasfolk ofta vill säga det. 

Vill du träna och tävla kan det vara en god idé att vara medlem i din lokala brukshundklubb, eller hundungdomsklubb - men det är inget krav! De kan hålla aktiviteter, träningar, kurser och tävlingar, + att man får använda deras marker för att träna på. 

Min första hund kostade 7 000 kronor, en renrasig och registrerad labrador, som jag köpte vid 1,5 års ålder. Min andra kostade 15 000, en 1,5 år gammal renrasig och registrerad schäfer. 

Totalt, med veterinärkostnader kostade min labrador mig 2000 kr/mån första året. Men då var det bland annat ledröntgen, magundersökning för magkatarr och så vidare. Min schäfer är billigare, men troligtvis 1000-2000 kr/mån. Han äter barf för 400 kr/mån, och är försäkrad för ungefär 500 kr/mån. Resterande pengar går till träningsmaterial, kurser, tävling, hallhyra och så vidare. 

När det kommer till försäkring kan man se det på olika sätt. Antingen har man en lägre försäkringsnivå, och lägger istället undan pengar för en buffert privat. Eller, om man som jag har lite lägre inkomst, kan man välja att ha en hög månadskostnad för försäkring, för att slippa betala så mycket ur egen ficka vid skada eller sjukdom (då har jag lägre självrisk, högre vetvårdsersättning, högre medicinersättning, och längre självriskperiod). Det är något du kan diskutera med dina föräldrar t.ex. 

Om du ska köpa valp: Mitt huvudsakliga råd är att köp inte en mer aktiv hund än du faktiskt vill ha, köp en renrasig och registrerad hund från en seriös uppfödare som ser till att hälsokolla (ledröntgen, ev ögonlysning, ev hjärtkontroll etc) och som gärna mentalbeskriver och ser till prestation utöver utställning - och framförallt, en uppfödare som du litar på, och som du kan vända dig till dag och natt! Träffa föräldrar och syskon till kullen, träffa så många du bara kan! Lägg mycket fokus när valpen är liten på antijakt och att kunna gå lös. Prioritera att låta hunden träffa trygga hundar och människor, hellre få men säkra, än många med lägre kvalitet. Ledröntga när åldern faller in, och underhåll gärna hunden hos en bra fysio, det är billigare än att rehaba om man har otur. 

Och ha riktigt, riktigt kul med hunden!

1. En viktig sak att veta och planera för är att inte alla hundar kan lära sig att vara ensamma, oavsett om det är inne eller i hundgård. Då bör det finnas en plan och budget för att lösa detta, eller så får man vara beredd på att omplacera till någon som har möjlighet att se till att hunden inte lämnas själv. Det är bara att slänga en blick på blocket; vääldigt många av omplaceringarna är av hundar som inte kan lämnas själva, även om anledningen säga vara "allergi" eller "ändrad livssituation".

2. En valp upp till 4 månader ska inte lämnas alls, så det måste finnas en plan för att lösa det. Även över 4 månader kommer det ta tid och träning innan hunden förhoppningsvis kan vara själv i flera timmar åt gången, innan 6 månader bör man inte räkna med att kunna lämna valpen så länge som du beskriver. 

3. Miljöträning, socialträning och passivitetsträning i rimliga miljöer, med väl utvalda hundar/människor och en rejäl dos tålamod är tre pelare när det kommer till att uppfostra en hund.

4. Skaffa en ras som är avlad för det syfte du vill ha hunden till. Tänk aldrig att "hunden blir vad man gör den till" eller att "jag kan anpassa mig efter hunden", utan skaffa istället en ras som redan har de genetiska förutsättningarna för att trivas med livet du kommer erbjuda.

5. Research. Att en uppfödare säljer SKK-registrerade valpar betyder inte att det per automatik är en bra uppfödare. Det finns de som brinner för sin ras, kämpar och sliter för att bevara och förbättra den, och så finns det de som gör minsta möjliga för att överhuvudtaget få registrera valparna. Hunddata och avelsdata är dina bästa vänner. Där kan du se över hundarnas släkter och kolla veterinärdata, mentaldata, tävlingsprestationer, inavelsgrad, avelsdebutsålder etc. Titta på rasklubben vad som rekommenderas inom rasen angående allt detta och sålla bort uppfödarna som inte följer riktlinjerna. En annan viktig detalj är att individavel aldrig är bra; det ska se bra ut i hela släkten, inte bara enstaka individ, för att chansen att få det du vill ha ska vara så stor som möjligt.

6. Inköpspriset varierar extremt från ras till ras, men även inom raser. Min äldre tik jag köpte 2015 kostade 11.000, min yngre som jag köpte 2018 kostade 15.500. Men det är liksom den minst betydande summan du kommer betala för hunden, så satsa på kvalitet, inte vilket pris. Och priset behöver absolut inte indikera kvalitet, jag tycker snarare det är tvärtom. Ser många skitblandningar som säljs för mer än renrasiga, registrerade hundar. 

Angående veterinärkostnader kan de dyka upp närsomhelst. Min ena tik blev förstoppad en gång så pass att hon fick vätskebildning i lederna, tror det landade på 12.000. En bekants hund fick en pinne genom tungan, vilket kostade runt 20.000. Mina föräldrars hund bet av en tand på ett märgben, det var också en saftig summa för att operera ut den. Så även hundar utan återkommande problem kan gnaga hål i plånboken bara pga otur. Så det gäller att ha en buffert för sånt. 

Min försäkring för Tinja kostar drygt 400 kr i månaden, Asnis är mycket billigare för att hon är under 1 år. Mat till dem kostar väl 600-800 kr i månaden.

En annan sak att tänka på: hur gammal är du själv? Rent juridiskt får man inte teckna avtal när man är under 18 (är det väl?), det blir alltså i så fall din pappa som har ansvaret för hunden. Även ekonomiskt lär det vara han som står för merparten. Du går i skolan nu, men vad händer sen? En hund hänger med kanske 12-14 år framöver om du har tur och även om man inte kan förutse allt så bör man ha en hyfsad plan. Det är VÄLDIGT mycket smidigare när man bor hemma hos sina föräldrar tex, att bo själv tar en hel del tid som man oftast inte tänkt på. Du måste i så fall även ha en lösning för var hunden ska vara om du pluggar/jobbar heltid.

Jag skulle fundera på hur många hundkunniga som finns i din närhet, samt vilket stöd man kan få från uppfödare. Är det så att du har mycket hundkunnigt folk kring dig kanske du inte behöver veta precis allt, utan efterhand kan få hjälp, stöd och råd från de i din omgivning när det är något du upptäcker att du är osäker på. Om ingen i din närhet är särskilt hundkunnig kanske du bör läsa på desto mer och känna att du själv har ordentligt med kött på benen.

Sen tror jag att hur mycket man än förbereder sig, läser på och förbereder sig så kommer man hamna i situationer man inte tänkt på. Hundägande är ett ständigt lärande.

Halloj! Tack för alla tips, jag är 15 snart 16 år. Som sagt som tidigare nämns så funkar Som sagt inte tänket att hunden blir vad man gör den till, hunden jag har hor mig nu är en Chihuahua som inte är särskilt sugen på långa promenader, tillskillnad från mig som älskar långa promenader, därav jag söker en hundras som är mellanstor/stor och faktiskt orka med mina promenader. Tanken är att inte köpa valp utan vuxen lite yngre hund(ca 1,5 år är lagom) pga valp behov. Jag är inte direkt nån som vill ha en söt hundvalp och överger den som vuxen. Har en backup plan då min granne som jobbar hemifrån och har en bordercollie har sagt att han isåfall skulle kunna ha den hos dig. Okej men det är inget mer jag bör ha koll på?

Flera som täckt mycket av det man borde tänka på men skriver ändå. Först tänker jag att man ska se över ifall man har ekonomin för en hund https://www.skk.se/sv/nakk/att-aga-hund/Tips-och-rad/Kostnad-for-hund/ här kan du se lite översiktligt över vad en hund kan kosta. Sen ska du ju se över ifall du har rätt livssituation för en hund. Har du, i ca 12-15 år framåt, tiden en hund behöver, har du en långsiktig plan (tänka på jobb/boende/ tid etc). När man klarlagt att man faktiskt har möjlighet att skaffa en hund är det superviktigt att välja rätt! Som det tagits upp tidigare så var ärlig och realistisk med den tid och engagemang du kan och vill lägga på en hund. Vill man endast gå långpromenader och ha hunden som ett sällskap, köp inget annat än en sällskapshund då. Gör en lista på hur du vill att hunden ska vara och en lista på vad du kan erbjuda hunden och hitta raser efter det. Kolla upp rasernas hälsa. Eftersom du skriver att du vill köpa en omplacering så blir det ju inte riktigt samma process som om du skulle köpa en valp. Kom ihåg att en omplacering ofta kan ha problem, problem som ägaren inte heller alltid är ärlig med. Vissa som omplacerar sina hundar gör det för hundens bästa och försöker verkligen hitta rätt hem medan andra vill bli av med hunden så fort som möjligt och tex skyller på allergi i annonsen. Viktigt att vara noga med köpet av hund och se till att du får det du vill ha. Sen är det inte helt säkert att en omplacering är ensamtränad alls, eller på rätt sätt. Kanske den inte kan vara själv alls till en början. Sen vill jag bara tillägga att det inte finns någonting som säger att chihuahuaor generellt inte gillar att gå långa promenader (bortsett från att det kanske är lite frusna av sig), det är en aktiv liten hund som gärna hänger med, vilket ofta tyvärr kanske förnekas av ägaren.

#5 Tänk inte att en stor hund orkar mer. Jag känner chihuahuaor som orkar flera mil om dagen och jag känner en labbe som vill inte gå ut alls. 

Fundera istället vad du vill göra med hunden. Är det sällskap och promenader du vill? Eller tycker du att det är skoj att prova på exempelvis agility eller annat? JAG tycker man ska skaffa hund för ändamålet. Och det är absolut inte fel att skaffa hund om man bara vill ha sällskap, men då skaffar man en hund som passar för det. Storlek i sig säger väldigt lite om hundens egenskaper. 

Jag köpte min första hund när jag var 20 år gammal. Jag betalade 16 500 kr för henne. Hon är liten hund (dock större än "liten" fast fortfarande mindre än vad jag anser är "mellanstor"), 38 cm i manken. Jag ville ha en hund med viss typ av egenskaper men som jag kan prova på mycket inom hundsporter med. Den skulle inte kräva mycket pälsvård och vara frisk och billig att försäkra. Valet föll på shiba. Hon kostar mig runt en tusenlapp i månaden med försäkring, mat och leksaker.

Jag tänker att du kan fråga din mamma om mycket av det du undrar om att ha hund. Det bottnar mycket i ett stort hundintresse till att börja med. Hur jobbar din mamma med hund? Hur involverad är du i hundens aktiviteter i övrigt ? 

Gällande mat till hunden så kan du få massor med info från den uppfödare du väljer. Ras har åxå stor betydelse. Lycka till!

"Är det inget mer jag bör ha koll på?"

Massvis. Oändligt med information som ständigt uppdateras. Ingen är fullärd, det är en ständig utbildning att ha hund.

Tror att min kommentar kan missuppfattas… Menar inte att Chihuahua i allmänhet ogillar promenader utan jag menar då hunden jag har hos mig ogillar långa promenader. Min mamma är inte en bra kunskapsbank då hon knappt vet nånting om hundar, hon var bara hundvakt åt hunden ibland och när den blev till salu köpte hon den. Sedan struntade hon i att ta kloka promenader och hunden gick bara i inne eller i trädgården i mammas lilla lägenhet i stan(skiljda föräldrar) därav att jag vill göra ett bättre jobb än henne och faktiskt ha koll innan jag tar på mig ansvaret för något…..

#10 Kloka ord! 

Det var inte heller menat så från min sida, utan att du skriver att du "älskar långa promenader därav söker större ras som orkar med promenader". Det är min tips till dig, begränsa dig inte av storleken bara. Jag var helt inriktad på en stor hund från början och insåg inte att min drömras fanns bland storleken mindre. Man får ta hänsyn till mer än så.

#11 jag vill ju egentligen ha tollare men vad jag förstår behöver Dom VÄLDIGT mycket aktivering…..

#10 Ja okej, uppfattade som att du trodde att endast större hundar vill och klarar av långpromenader, men då fattade jag fel 😉 #12 Ja asså ska man ha en tollare ska man verkligen vilja jobba med den. Kan ju inte säga att jag är insatt i rasen alls men den är väl ändå någorlunda utpräglad arbetshund, vilket betyder att man verkligen ska ha koll på vad den behöver och kunna applicera det på verkligheten. Är lite nyfiken, vad det är du söker i en hund och vad du har för intresse, ork och möjlighet till att aktivera den? Juste sen ett litet tillägg angående vad man bör veta, egentligen är ju den listan vääldigt lång och ju mer man vet och kan, ju bättre hundägare har man möjlighet till att vara. Dock tycker jag det är viktigt att man lär sig förstå, läsa och tolka hundar; vad betyder det tex när hunden morrar i olika situationer och hur ska du hantera det? Helt enkelt att man läser på och umgås med hundar så man lär sig att ”kunna hundar”, så att du och din hund ska kunna få en sån fin kommunikation som möjligt, samt att du ska kunna förstå din hund. Du kan ha dem bästa ekonomiska förutsättningarna, köpt den bästa hunden, topp foder och massa fina/bra saker till hunden men har du ingen förmåga att kunna läsa och förstå hunden kommer det ändå inte bli ett roligt hundägarskap.

Men om du blundar och föreställer dig en perfekt hund och perfekt "hunddag" (som självklart är realistisk med tanke på hur din nuvarande vardag ser ut). Hur ser det ut? Vad gör ni? Hur mycket kan du lägga på hunden? 

Det finns många kunniga här på forumet som kan säkert hjälpa dig att välja ras som passar dig och din vardag.

#13 jag är ute efter en hund i tollarens Storlek, som är aktiv och gärna springer med när jag håller på hemma men ändå orkar med 3 promenader om dan. och även skulle vara okej med att testa eventuella hundsporter i framtiden om jag skulle bli intresserad av det. #14 perfekta hunddan eller vardagsdan? Perfekta vardagsdan går jag upp vid 5.20, äter frukost och ger hunden hundens frukost, går morgonpromenad på ca 3km, släpper in hunden i hundgården, går till skolan, cyklar hem vid lunch när jag slutar, tar en promenad på ca 4km, går in och vilar och är ute på gården och fixar käkar kvällsmat(och ger hunden kvällsmat) smälter maten en stund och drar ut på kvällsprommenad där man bara går och går i oändlighet lite hur som helst och utforskar nya stigar osv och då går jag runt en mil, ibland mer ibland mindre, beroende på mig och hunden En perfekt helgdag/lovdag skulle nog vara samma fast flera långa promenader istället för två korta och en lång…..

Jag var nog lite inne på det förut och du behöver givetvis inte svara, men kommer dina dagar alltid att se ut såhär? De flesta pluggar/jobbar trots allt betydligt mer än några timmar per dag. Med andra ord, orkar du göra lika mycket med hunden även om du pluggar/jobbar mer?

Annars tänker jag att sheltie ofta är en suverän "ungdomshund". Lie mindre än tollare, men lättsamma och går att göra lite av varje med - inte minst i agility.
Nackdelen är väl att de kan ha ganska kass mentalitet, där gäller det att göra ett rejält förarbete innan man väljer uppfödare/hund.

#16 Som sagt går jag i specialskola med otroligt korta dagar så man slutar innan lunch, pga sociala problem kommer jag hoppa gymnasiet och ta det i framtiden(med framtiden menar jag inte vänta ett år utan det kommer som tidigast ligga ca 15-20 år framåt när jag är redo för den utmaningen. Kommer därför heller inte kunna skaffa jobb utan bo kvar hemma åtminståne tills jag kan flytta hemifrån. Därav att jag faktiskt kan ha en hund hos mig hela den här långa tiden. Men tack, jag ska checka in Sheltien!

Jag har en tollare och generellt nöjer de sig inte med promenader hur långa de än må vara. Att gå någon mil eller två om dagen klarar de allra flesta hundar om de tränas för det (dvs skaffar du en omplacering som endast gått 3 km om dagen kanske den inte fixar 1 mil första dagen hos dig utan det får man bygga upp). Min tollare blir absolut trött en liten stund av promenader, men inte jättelänge och en alltför stor andel fysisk motion i kombination med lite för lite mentalt gör honom istället hypad och uppe i varv (stressad). Han mår egentligen allra bäst av begränsad fysisk motion (framförallt i form av högintensiva aktiviteter såsom spring och bus) och mycket mental aktivering, allra helst nosarbete som apportering, spår, sök, nosework ect. Så är det långa promenader du tänker dig, men du inte vet om du kommer tycka om att träna någon typ av mental träning så skulle jag se mig om efter en hundras som har mer behov av fysisk aktivitet än av mental aktivering. Finns en hel del sådana raser (har inte erfarenhet av dessa raser själv, men vad jag förstått så är ex vinthundar väldigt sugna på fysisk aktivitet men kräver inte så mycket mentalt, annars fixar ju de flesta sällskapshundar också den typen av upplägg, kan även tänka mig att vissa av urhundarna kan trivas bra med detta) kanske en finsk lapphund eller eurasier? (Andra som har bättre koll på dessa raser får gärna hojta till om de förslagen var helt ute och cyklade) :-)

Har du kollat på någon spaniel? Typ springer eller cocker?

3 får man inte äga hund på papper menar du om man inte är 18 år? Försäkring ? Dottern står som ägare på sin katten 🙊 Tycker många klocka ord o tips skrivits och jag hoppas att det ordnar sig så du kan skaffa hund

#20 Nej, det är väldigt få saker man får skriva på när man är under 18 https://www.konsumentverket.se/fragor-och-svar/avtal-och-mallar/far-man-inga-avtal-med-en-omyndig-person/ 

Jag har för mig att en av mina uppfödare faktiskt kollade upp åt mig med SKK innan jag var 18 om jag fick stå som ägare men icke sa nicke, det fick jag inte. 
Vet inget försäkringsbolag som tecknar avtal med personer innan 18 heller, blev nekad på flera sidor när jag gjorde ett arbete när jag pluggade och skulle kolla priser, men gick inge vidare eftersom jag var under 18 vid den tiden.

Letade lite snabbt på jordbruksverket men hittade inget hyfsat snabbt. Men vet från gymnasiet (djurvård)  att det ska finnas nån lag om att är man under 18 får man inte köpa djur. Alltså en förälder kan köpa ett djur åt ett barn men det är den vuxne som äger djuret och har det absolut yttersta ansvaret för djuret. Vet att vi skulle skriva mig som ägare på en av katterna då vi var hos veterinären och jag var under 18, men har för mig att inte där heller fick jag stå som ägare fast det kanske mest var för att ha någon kontaktperson till djuret så att säga. Kan tilläggas att det dessutom var en kattunge och s.k. "bondkatt" så det fanns inga papper på honom ännu.

#17 Hur ska du få pengar om du varken ska gå i skolan eller jobba i 15 år? Är dina föräldrar verkligen intresserade av att betala för din hund så många år, även om hunden skulle bli sjuk och kosta dubbelt så mycket än vad ni räknar med att en frisk individ kommer kosta er t.ex? Om du ska vänta 15-20 år (då är du alltså 26-36(!), dina föräldrar har ingen skyldighet att försörja dig efter 18 år om du inte går i gymnasiet) med att skaffa jobb och flytta hemifrån som du själv skriver, så kommer dina föräldrar alltså behöva betala för hela hundens liv… 

Det handlar trots allt inte bara om att ha råd och tid nu, utan att se till att ha en realistisk plan för att klara det hela hundens liv. Hur ska du klara dig om du står utan både CSN och lön och hunden behöver mat eller veterinärvård, om dina föräldrar tröttnar på att betala? Skulle absolut inte rekommendera ett hundköp innan du fått ordning på ekonomin, tyvärr. 

Sedan skulle jag också fundera på hur ofta du frivilligt går upp 05 för att ta en promenad innan skolan. Det är lätt att tänka att man orkar det, inte lika lätt att genomföra det när det blåser snöstorm ute och man sovit dåligt…

#22 Det stämmer inte. Juridiskt finns det inga hinder att du köper ett djur eller står skriven som ägare (med dina föräldrars samtycke), däremot kan SKK eller försäkringsbolag neka att minderåriga tecknar avtal exempelvis.

#24 jao men krävs ju då ändå hjälp i form av samtycka av förälder så man får/kan ju alltså inte på egen hand köpa ett djur om man inte är över 18. Och tycker de som nekar köp med vuxens samtycke gör ett vettigt val. Djur borde endast köpas till barn av vuxna som är beredda att ta över allt ansvar om eller när barnet tröttnar. Står ett barn på kontraktet och barnet tröttnar så är det ju ingen som har ansvar för att se till att djuret får ett drägligt liv - förutom barnet som tröttnat och kanske inte vet vad ansvaret innebär. 

Lite off topic kanske, ursäkta TS ;)