Normalt valpbeteende. Ärligt så är din andra mening i inlägget själva orsaken 😉 ("10 veckor gammal"). 

Självklart kan/ska du ha en plan och tankar om hur du tränar och vad du gör… men detta är inte onormalt för en pytteliten valp. Inte tänker man "vad sjutton är det för fel på min lilla bäbis? Han både skriker och gråter och bajsar på sig!". Kom ihåg det..

Några korta tankar:
1. Jag hade ignorerat valpen om han ställer sig och skäller på dig för uppmärksamhet. Gjorde så med min när han var liten, kunde ta 5-10 minuter först innan han gav med sig.. Om valpen däremot går till dörren och skäller kan den vara nödig, så det kan vara värt att ha i åtanke. Men den kan också vilja gå ut av andra anledningar, så isåfall hade jag bara gått ut och gett den en chans att rasta och sen in igen. Om det inte är dags för lek och aktivitet, förstås. Oavsett, lugn, den kommer mogna..
2. Morrar när du tar i honom. Det kan vara att han bara är allmänt uppe i varv.. oavsett så är det nog värdefullt om du tränar mycket hantering, men på ett schysst sätt. Försök belöna när du tar i honom, och försök gör det till vardag.. dvs kanske att man känner lite nånstans på kroppen precis när man ska ut eller in… kanske snabbt kollar lite lugnt på tänderna om man sitter och chillar tillsammans (när valpen väl är lugn går det sannolikt bäst), osv. Tänk att de tinte alltid måste "göras" nått (kamning…kloklippning..osv) när han ska tas på, dvs gör det ofta och snällt och kort tid.
3. Du kan testa köra ryggsäcken direkt när ni kommer in efter aktivitet. Det gjorde jag en period för att han skulle lära sig att vi kan ösa ute..men när vi kommer in är det dags att varva ner.

"Blir så ledsen och frustrerad."
- Även detta är normalt "valpbeteende" ;)

Din valp kommer växa upp och mogna. Ge det ett halvår så kommer du märka stor skillnad…

Vet inte riktigt vad du kan göra förutom att göra passivitetsövningar (som du redan gör) och försöka hitta en lagom aktivitsnivå. Han kanske är över- eller understimulerad.

När du säger att du mest går utanför dörren, menar du då att du bara går ut på gräsmattan så han får kissa typ? Isåfall behöver han nog mer. Inga långa promenader än, men gå iväg en bit så han får se lite nytt. Du kan ju bära honom till en annan plats om det behövs. Ta honom till en kompis och fika kanske. Också vara ute lite längre stunder. Lek och ha kul. Gräv i snön, kasta snöboll, kanske gömma godis i snön. Om ni har nån snö alltså.😉

Jag kanske har haft tur, men mina hundar har inte varit så där stissiga i den åldern. Stissigheten har nog kommit i puberteten, en fasans tid.😛

#2 Och för vissa av oss var åldern mellan 3-7månader absolut värst, sen mkt lättare med avslappning osv som unghund :P Håller helt med om tipsen, ut och häng! Nu är den bara 10v så ha lite vett i att tänka att hunden behöver vila också, men nog kan du vara ute  (eller på annan plats) mer!

Tack så mycket för era svar. Det känns genast bättre och jag antar att jag får höra ut. Vill ju inget annat än att allt ska gå bra och att han ska må bra. År dock rädd att han ska bli överstimulerad om jag gör något mer. Eller bli understimulerad om vi börjar vila mer. Vi är ute och utforskar och tittar på bilarna och möter människor osv. Men jag vet inte hur ofta man bör miljöträna? Kan hans mat ha något med hans energi att göra? Känns som alla berättar om sina underbara och mysiga valpar så känns tråkigt att man själv inte får uppleva det..

Min valp var ett as, och för att göra det värre så bröt hon fyra tår och var gipsad i en och en halv månad när hon var 11 veckor. 

Vi löste det med hon fick saker att förstöra(kartonger..), tuggben och när hon som var som värst fick hon kongar infrysta med färskfoder/blötmat i, då brukade hon somna i bädden eftersom slickandet är lugnande. 

När hon tuggade på mig tryckte jag in tuggben/leksaker i munnen på henne, och var rätt konsekvent med det och det fungerade väldigt bra. 

Utomhus hade jag faktiskt bara ställt mig på kopplet och låtit valpen ha sitt lilla breakdown och sen fortsätt gå när valpen lugnat ner sig. 
Det tar lite tid men är effektivt, plus det skonar redan ömma händer från fler tuggmärken.

#5 skönt när man har en valp där tuggande/slickande är lugnande..det var det aldrig för min kan jag lova 🤪

#4 Haha…jadu. Tänk såhär: Du har en valp med lite GO i! Försök att inte oroa dig så sjukt mkt för över/understimulering. Försök istället helt enkelt lära dig läsa av din valp i den mån det går, det är värdefullt för framtiden!

Miljöträna tycker jag du kan göra ofta, men återigen läs av valpen och flippar den ur totalt så kan det vara väl mycket intryck och då kan lite lugn vara välbehövligt sen..

Asså den tiden du har nu var ett riktigt helsike för mig. Min valp la sig ALDRIG och vilade förrän han till slut totalt däckade. Bet sönder alla möbler och mig. Vägrade bita i en enda av hans tugg-trossar eller leksaker.. Bara möbler och mig/mina kläder. Kunde inte gå promenad med han för direkt utanför dörren klängde han sig fast vid mina fötter och bet i skosnörena och hängde runt benet som en ankelvikt på 15-20 kg.. Jag skaffade stövlar bara för det 😂

När tänderna är bytta kommer du säkerligen märka skillnad i det konstanta bitandet och tuggandet.

Nyfiken bara. Vad är det för ras?

Min är 18 månader och fortfarande störig. Hon har inte varit den där gosiga söta valpen som hennes mamma var. Har båda hemma. Unghunden vänder upp och ner på lägenheten när man lämnar henne, även om alla 3 är tillsammans. Hon har alltid tyckt det är kul när det händer saker, bra eller dåliga, spelar ingen roll. Hon ska hela tiden kolla, " vad händer om jag gör så här…..". Mycket enerverande.

#5 Hahahahaha, min valp var också ett riktigt as! Vid ett tillfälle skällde han i 4 timmar sträck (jag överdriver inte, vi timade honom) när vi tittade på film på kvällen och verkade njuta av vårt missnöje. Nu är han nästan ett år och är helt fantastisk men gud vad jag ville strypa honom ibland, Speciellt när han bet sig fast i min fläta och höll fast för kung och fosterland hur mycket jag än bönad och bad😂. Nej, valpar kan vara riktiga små demoner i söt-skepnad