Det är väl olika saker, tycker jag. Jämför att du själv är ensam hemma medan resten av familjen går ut och att du ska sitta i ett annat rum än det de andra är i och inte få vara med.

Det är olika saker som #1 säger. Min hund har heller inga problem att vara själv i bilen, men gillar inte just om jag står och är social med nån utanför bilen och han inte får vara med. Däremot lugnar han sig efter en stund, så jag tror det helt enkelt är en vanesak oftast.

Detta med att bli lämnad själv i ett rum hemma.. Jag vet inte. Min hund får vara med helt enkelt. Om han stissar upp sig för mycket av folk är det också en träningssak. Jag hade isf suttit med min hund i knät/hållt honom framför mig så han lärde sig slappna av och inte fick irra runt.

Passivitetsträning, låt hunden ligga/sitta vid din sida. Är han påväg upp efter barnen eller om någon som går förbi så stoppa, tillslut brukar iallafall min 7mån hund göra sig till ro och somna. Passivitet kan man också träna genom att gå till ett ställe där det tex passerar folk och bara sätta sig på en bänk och titta. Låt inte hunden få gå fram även om han gnäller, och säg nej till dom som vill hälsa på hunden. Tycker inte du ska stänga in hunden i annat rum, det är som #1 säger, hade du velat vara instäng medans resten av familjen umgås?

Jag skulle träna hunden att stanna kvar och koppla av i bilen eller ett rum utan att du stänger mellan er. Säg åt den att stanna kvar, och envisas lugnt med att den inte får korsa gränsen (kliva över tröskeln) och se till att komma tillbaka och upplösa kravet när den är lugn och stilla. När hunden snabbt kommer till ro och väntar lugnt en stund kan du börja stänga. Behöver du lämna hunden på detta vis innan träningen är klar skulle jag slänga åt den en fylld Kong eller liknande, så att den har något att pyssla med.

Jag hade en hund som hade lärt sig "gå ut". Det var inte jag utan en arbetskamrat som lärde honom av sen slump. Hade honom med på jobbet och när han var i sin mest jobbiga unhundsperiod fick en arbetskamrat nog och röt "gå ut!" och pekade på kontorsdörren. Han blev så överraskad över tonen att han omedelbart fattade och for ut som ett skållat troll. Sen satt det som berget. Det var väldigt användbart sedan i "nödsituationer". För honom betydde det lämna rummet och kom inte över tröskeln.

Praktiskt när man t.ex. tvättade golvet och då helt OK. Också funktionellt i sociala nödsituationer när han blev för upphetsad. Men förstås lika grymt som att bli instängd. Han brukade ligga precis vid tröskeln och ge frustrerade ljud ifrån sig och gradvis försöka smyga framtassarna in i rummet en liten bit i taget. Skäms löver det nu, gör lite ont i hjärtat när jag tänker på de situationerna och det känns som en otrevlig time out liksom. Men vad gör man i en situation när släktens tanter fått nog av uppstissad hund och man har ett redskap tillgängligt? Han fick ju komma tillbaks efter en stund. Han var normalt väldigt lugn och behaglig, så hade egentligen inte haft anledning att träna på sådana situationer.

Det som jag tyckt fungerat allra bäst för att minska frustration för oss är att få vara med fast under lydnad. Går jag går man fot med mig, är jag stilla ligger man still bredvid. Jag lägger en filt bredvid stolen för att göra det extra enkelt för dem just där, och så kan man gärna få ett ben för extra förstärkning. Fyller på med mycket godis i fickorna (har väldigt ofta gått på kalas eller firande i hundförarväst 😂) och så gör det hägvärderat att lyfta likväl som jag kravsätter. Sen kan man få bli frisläppt en liten stund för att hälsa eller bli klappad, men utgångspunkt är lydnad och att ignorera alla andra.