Hund kissar inne och gör utfall hos pojkvännen
Jag har en tik på 1,5 år. Min pojkvän har en hane på 5 år. Båda är okastrerade. Min hund blir väldigt jobbig när vi är hemma hos pojkvännen. Hon kissar och bajsar inne, det spelar ingen roll om man precis varit ute med henne. Jag har provat att haft henne i koppel i flera dagar i sträck i omgångar men så fort jag slutade med kopplet fortsatte hon med att göra ifrån sig inne. Jag antar att detta är markeringar hon gör. Hon gör inte ifrån sig inne när vi är hemma hos vänner utan hund., bara hos pojkvännen.
Hon gör enorma utfall mot andra hundar när vi är ute och går med hundarna tillsammans, pojkvännens hund gör inga utfall. Hemma gör hon inte det, det har hänt ett fåtal gånger när en annan hund gjort utfall mot henne att hon reagerat likadant tillbaka men annars gör hon inte det.
Hemma är hon lugn och sover för det mesta inomhus. Hos killen har hon svårt att slappna av. Hon är väldigt glad i killens hund, hon gillar honom väldigt mycket. De äter i olika rum då de har rykt ihop en gång över ett ben och om de äter i samma rum så är hon väldigt oavslappnad och stirrar på honom medan hon äter. Hanen har absolut inget resursförsvar. Det är ingen som är "utsedd" till dominant och undergiven mellan dom.
Jag bor med en rumskompis och därför är det lättare för mig och pojkvännen att umgås hemma hos honom. Det har dock blivit så nu pga denna situation att jag ibland inte orkar åka dit eftersom min hund är ett helvete när vi är där. Hon har betett sig såhär ända sen hon och hanen lärde känna varandra, typ 6 månader sedan. Detta har börjat påverka våran relation såklart då jag tycker att det är väldigt jobbigt. Vi har pratat om att flytta ihop och det skulle jag gärna vilja men jag känner att just nu kan inte min hund bo med en annan hund.. är så trött på att torka kiss och bajs varje dag vi är där och att hon beter sig som en helt galen rabieshund när hon ser en annan hund. Hon får mycket motion och vi spårar och tränar tävlingslydnad, jag har provat adaptil och andra lugnande grejer men inget hjälper. Situationen börjar kännas hopplös Är det någon som har tips?
Har du testat att hälsa på andra bekanta/vänner med hund i deras hem? Det behöver ju inte vara hunden som är problemet utan människan. Vad händer när du och pojkvännen är hemma hos dig? Ta dit den andra hunden och se om situationen upprepas. Tränar ni lydnad med andra hundar? Hur är det då? Kissmarkerar hon mer än vanligt vid dessa tillfällen? Jag hade en hund som alltid gjorde av sig inomhus när en viss familjevän hälsade på. Det visade sig senare att hon inte var någon djurmänniska och kunde tom vara elak mot andras hundar… nu säger jag inte att det är fallet med din kille (!) men kanske något i hans beteende stör din hund?
Låter som hunden har svårt att slappna av hos din pojkvän, inte så konstigt då det inte är hennes hem och den andra hunden är inte hennes "flock".
Se till att rasta henne en ordentlig promenad, minst 30-60 min var 4:de timme, och låt henne då nosa, kissa och bajsa, så hon verkligen blir "tom".
Utfallen hänger nog ihop med trötthet, då du skriver att hon har svårt att slappna av hos din pojkvän så sover hon troligen inte tillräckligt mycket eller tillräckligt djup sömn.
Hur är hon om din pojkvän kommer hem med sin hund till din lägenhet?
#1 Vi har bara varit hemma hos en annan vän med hund. Jag hade henne kopplat då eftersom hon blir väldigt exalterad av att besöka andras hem och när de dessutom har en hund, så vet jag att hon går upp väldigt i varv. Hon leker väldigt hårt och lyssnar inte när en hund säger att hon ska lugna ner sig eller tacker nej till lek. Eftersom hon var kopplad så markerade hon inte inne. När killen och hunden varit hemma hos mig har hon slappnat av mycket mer, men inte lika mycket som när vi är själva såklart och hon har inte markerat inne. Men hon blir jobbig i hundmöten när vi går med killens hund på hemmaplan, men jag är säker på att de absolut värsta utfallen sker i pojkvännens bostadsområde.
Vi tränar med andra hundar och då sköter hon sig bra. Jag tror att hon markerar rätt mycket på promenader, det är mycket småkissar och sprätt med benen. Ibland när vi möter en hund ute, när vi är ensamma, så sätter hon sig ner och kissar ochjag tror inte att det är en slump. Hon sköter sig perfekt i hundmötet men hennes första reaktion kan vara att hon kissar/markerar.
Killen är väldigt lugn och snäll. De är dessutom typ aldrig ensamma utan mig. Inget hög röst eller obehagligt kroppsspråk. Han tränar eller korrigerar inte henne.
#2 Ja, hon måste vara väldigt trött då hon absolut inte sover så mycket en hund ska sova, vad är det - ca 16 timmar per dygn?, när hon är hos pojkvännen. Hon är otroligt lättväckt då och vaknar så fort någon eller hanhunden rör sig. Jag ska prova en period när jag är där nästa gång av att motionera henne hårdare och hoppas på att det inte slår över, vilket det tyvärr gör ibland med henne.
Jag köpte henne från uppfödaren när hon var 6 månader, så hon har bott med andra hundar förut och då markerade hon inte inne och då lyssnade hon på de äldre hundarna när de sa åt henne att tagga ner. Jag skrev i mitt första inlägg att hon haft problem med att äta med hanhunden. Hos uppfödaren hade hon inte problem med att äta med andra hundar. Innan jag separerade dom vid utfodring så blev hon som besatt av hanens mat, skulle int äta sin egen utan bara hans och om hanen drack vatten skulle hon gå och dricka upp allt vatten. Det känns som att så fort det uppstår en situation som skulle kunna ha med rangordning att göra så vill hon utmana hanen. Är det därför hon markerar inne, för att hon är orolig/missnöjd över rangordningen? Hur får jag henne att sluta vara besatt av sånt?
Jag tror inte problemet ligger i rangordning.
Jag tror det ligger i att det är inte hundens hem, inte hennes trygghet, inte hennes flock.
Prova att rasta henne en ordentliga promenad, minst 30-60 min var 4:de timme, för är hon "tomm" borde hon sluta göra ifrån sig inomhus.
Prova dela av hundarna inomhus så att tiken är med er utan hanen i samma rum och se om han kan slappna av och sova då.
Din hund är även ung, så kan ha med att hon är i en utvecklings ålder som gör henne mer känslig och osäker.