Tollare och jaktlabrador - skillnader likheter?
Jag sitter och leker med tanken vad nästa hund kommer vara för ras. Nu är det väl en sådär minst 3 år kvar tills det över huvud taget är aktuellt (min unghund är nu 1 år och tycker det nog är lagom när han är 4-5 år), men det är ju kul att fundera!
Idag har jag en tollare, vilket är min första hund. Planen har varit att det blir en till tollare när tiden är kommen, men samtidigt har jag tänkt lite på alternativa raser och då min favoritgren verkligen är apporteringen, är det ju främst retrieverraserna som är aktuella och det självklara valet för de flesta som tycker om apportering är ju jaktlabradoren. Så… Vilka skillnader och likheter finns det mellan en bra jaktavlad tollare och en jaktlabrador?
Jag älskar min tollares energi och livsglädje och han är en fantastisk glädjespridare. Det jag till viss del tycker ibland går överstyr är självständigheten hos honom och att han ibland tar lite för mycket egna beslut (även om detta förstås också är charmigt på sitt sätt). Vet dock att det är olika hos tollarna hur förarbundna och självständiga de är, då jag känner tollare som är mer förarbundna också. Kan också höra ihop med stress då min tollare är mer lättstressad än vissa andra jag träffar. Så hur är jaktlabradoren i jämförelse?
Tycker ju att "vanliga" labbar generellt är ganska tråkiga (ursäkta alla labbe-älskare 😊) och inte har den där superenergin. Dessutom finner jag trots allt jag nyss skrev om baksidorna med självständighet att den initiativförmåga som kommer med den är positiv! Är jättekul med en hund som bjuder på sig själv!
Så vad är era tankar vilka fördelar respektive nackdelar har de båda raserna?
Tollare är generellt sett mindre föriga (utan att för den delen ta sitt jobb på mindre allvar, men ja, lite mer 'fuck you'-attityd i träningen. vilket vissa tycker är en del av charmen 😉) och har en hel del problematik med mentaliteten. Finns många som är rädda vilket slår över i aggression mot människor och hundar. Finns säkert jättemånga supertrevliga tollare, men mentalt är det lättare att hitta en bra jaktlabbe.
I min erfarenhet är jaktlabbarna helt enkelt oslagbara när det kommer till apporteringen. Jag har hängt på jaktträningar och WT samt tränat en hel del själv, och inget slår en jaktlabbes kärlek till arbetet, samtidigt som de är sjukt trevliga och okomplicerade hundar. (Och jag är inte partisk, jag har en fulavlad labbe och en aussie 😂) En bra jaktlabbe vill verkligen samarbeta med människor; men ibland måste man övertyga dem om att ja, matte/husse har faktiskt också något bra att bidra med. Kan vara lite svårstyrda i unga år 😃
#1 Jamen, precis! Ganska mycket "jag kan bäst själv" och "pft, som om du har något att säga om den saken" 😃 Man kan ibland säga att iaf min tollare gör innan han tänker, detta gör ju att det går ganska snabbt i svängarna och det kan vara svårt att hinna med att vara ett steg före eftersom han är så jäkla snabb 😛Sen även de gånger han tänker är det ju inte säkert att vi tänker likadant och risken är att han skiter i vad jag tycker och tänker om saken. Jag kan hålla med om att det är en del av charmen, det är spännande och roligt. Man har aldrig tråkigt med en tollare! Men det är också sjukt osmidigt i vissa sammanhang eller när man exempelvis ska lära hunden att inte springa fram till hundar, löpare osv. Det kan bli lite som så att han vet vad som gäller, men… det spelar liksom inte alltid någon roll för även om han vet om min åsikt i frågan så är ju oftast hans åsikt mer rätt (enligt honom såklart) 😉Man får jobba stenhårt med att ha belöningar som verkligen är värda besväret. Min skulle jag ändå klassa som en "relativt bra tollare", han är inte aggressiv eller rädd generellt utan mer uppe i varv och lätt att hamna i stress. Sen vet jag vilken kennel jag skulle välja nästa gång som har ännu mer fokus på just jakten och därmed också något mindre stressade och ljudande individer. Dvs om jag skulle köpa därifrån skulle det nog bli en hund med bättre mentalitet och som är mer stabil än vad min nuvarande är (gud vad svårt det är ibland att skriva "typ objektivt" om sin hund, känner mig ju lite elak när jag inte säger att han har världsbäst mentalitet, men någonstans är det så just nu, sen lugnar han ju förmodligen ner sig lite med åldern).
Jag är ju därför lite splittrad just eftersom tollaren har så många fantastiska egenskaper, men samtidigt är det ju intressant att testa på en annan ras när man bara haft en hund tidigare. Jag gillar tanken på en hund med mer förighet där man kan kämpa mer för att uppnå bra resultat och komma framåt i träningen än man behöver lägga på att utveckla metoder för att motivera hunden och undvika situationer där "kan själv"-mentaliteten kan orsaka alltför stora konsekvenser. Sen tycker jag det vore liiite skönt med en hund som inte kräver att man har gardinerna fördragna hela dagarna pga vaktighet så fort någon går förbli på andra sidan gatan 🤪 Ibland känns det liksom lockande med ett okomplicerat liv 😃
Vad skulle du själv välja om du valde mellan dessa raser (om du var säker på att individen skulle ha en bra mentalitet och vara rastypisk då, som utgångspunkt)? *nyfiken*
Det bästa kanske är att se till att alltid ha en jaktlabbe och en tollare vid sin sida, så har man en att lattja runt och skoja med och få mer utmaning i träningen med (vilket också är kul) och en att komma framåt med och verkligen utvecklas inom grenen med 😃 En av varje så man slipper välja 😍
#2 Jag personligen skulle välja jaktlabbe, även om jag föredrar pälstypen hos tollare. Tycker helt enkelt att de är ett säkrare kort både mentalt och i träning :)
Väntar på att Loona kommer och skriver sina kloka inlägg… 😂 men jag tycker det låter som du ska ha en jaktlabb. Sedan kan det ibland låta som att det bara är att tuta och köra med en jaktlabb (”joystickhund”) och det är nog en farlig föreställning att ha. Jag tror man blir besviken då. Men de är bra hundar. Köp en labb!
#3 Tror du tänker rätt där! 😂
Allvar, du har en tollare. Om du väljer en tollare igen kommer du alltid att undra hur det skulle ha varit med en labbe. +1 för jaktlabbe. 😉
#5 Absolut, jobb förstår jag att det krävs ändå! Jag älskar att arbeta med min tollare också, det är främst de dagar som självständigheten ligger på max som blir lite frustrerande inbland 😛 Jag kommer absolut vilja ha fler tollare i mitt liv, de är fantastiskt roliga hundar! Men tror som ni säger att det lutar mot jaktlabbe nästa gång, precis som du säger #6 så skulle jag nog fundera på hur det hade blivit annars 😃 Så… kanske det kan bli en till tollare gången efter det så jag upprätthåller balansen 😉