Just då hade jag halat in och väntat, typ hållit i sele nära. Belönat önskvärt beteende. 

Parallellt tränat typ skvaller eller Premacks Princip, för att permanent dra nytta av störningen :)

Om hunden fåt upp vittring gör jag inget, men när den väljer att börja jaga/undersöka så korrigerar jag hunden så pass mycket att jag inte ska behöva göra det igen. Jag avleder aldrig, jag skvallrar inte, jag jobbar med ett totalt förbud.

Har haft en hund som var helt galen i vilt. Hennes sista år (hon blev bara 4) blev det bättre men då var det också nolltolerans och bryta direkt när jag såg minsta tendens till att påbörja en jakt. Aldrig att hon fick härja i linan, det var självbelönande i sig och inget hon fick hålla på med. Korrigering och krav. Tyvärr släppte jag igenom för mycket när hon var yngre, ville vara ”schysst” men det blev fel. Pyrre är bara 5,5 månader men jag korrigerar omgående om han ens andas jakt. Det är helt enkelt inget jag tänker acceptera. Sen belönar jag upp när han släpper det men han ska släppa det först.

1# tack, premacks princip var något nytt men verkar verkligen toppen, ska testa det! 2&3# hur korrigerar ni?

#4 Med röst och min kropp, jag skrämmer hunden.

Men som jag uppfattat Premacks ska man använda det hunden vill till/vill göra som belöning. Till att börja med för en kort stunds uppmärksamhet för stunden. Finemang när det gäller att t.ex. nosa på en luktfläck, jag hajar. Men om hunden vill dra efter en hare, hur ska man då kunna utnyttja detta? Man kan ju inte gärna släppa hunden efter haren.

Jag tror jag missförstår nåt. Kan nån hjälpa mig och förklara?

6# antar att man utnyttjar det hunden vill göra i den mån det går utan att andra djur kommer till skada. Kanske att man kopplar hunden och jagar haren ihop, haha låter ju helt sjukt egentligen. Men då kommer ju ingen till skada då en människa knappast kan komma ikapp en frisk hare?

#6 Precis som #7 säger! För en spårmotiverad hund kan man till exempel få låta hunden spåra kopplad tillsammans med dig en stund efter viltvittringen, eller för en hund som mest vill ha jakten kan man springa som dårar tillsammans efter haren en bit, och sedan ersätta med en boll till exempel. :)

8# ska lätt testa det nästa gång vi är ute i skogen. Men vad ska man begära att hunden ska göra innan belöningen kommer? Ögonkontakt att börja med?

#8 OK, tack. Jag trodde hunden skulle bli ännu mer frustrerad av att tvingas avbryta jakten.

När min hund får upp vittring på ett djur tar han ögonkantakt och jag säger nej idag ska vi inte jaga och sen går vi bara vidare.

#9 Man väljer sina egna kriterier :) 

Jag har valt att han ska sätta sig ner, för att det ska vara extra tydligt när det inte bara är ett "hej, är du kvar? ska vi gå vänster eller höger?"-kontakttagande jämfört med ett "jaga?". Det är bra om hunden sen innan har invand med det default-beteende du väljer, så att hunden vet att för det allra mesta får den belöning för det beteendet och därmed väljer det först i situationer där den blir lite osäker. För att göra det enkelt för min har vi därför infört sättande i lite olika situationer. Innan och efter ytterdörrar, innan in- och uthopp ur bilen, innan man får äta och så vidare. Inte för att jag egentligen har ett jättevärde i att ha en hund som sätter sig i de situationerna, utan för att han tycker att det blev enklast så :) 

#10 Vissa hundar kan nog absolut funka så! Jag har inte upplevt det men man får ju se till sin individ. :)

Min blir snarare asnöjd av att få spåra efter den roliga vittringen till ett "byte" (jag slänger en leksak framför eller några godisar när jag är nöjd) och få storberöm för att ha "varit busig".

#8 Jag är osäker på om jag förstår konceptet så du får gärna hjälpa mig här. Är den här metoden helt avhängd på att hunden har koppel på sig? Och hur är tanken att det ska fungera när det är klart?

Sedan har jag bestämda tankar om att jakt inte kan bytas ut mot en annan drift, för kampen kommer inte få hunden att välja bort den jakt som den har startat (om den verkligen vill jaga). Man halkar här in på att muta hunden och be den om att lyssna istället för att kräva lydnad, vilket jag inte tycker är till någon fördel om det är viktigt att kunna ha hunden lös i skog och mark och kunna lita på den.

#13 Beroende på hund, så i början krävs koppel, ja! Hunden ska hindras från att utföra beteendet förrän den tillåtits, och det kan kräva koppel i början. 

Till exempel: vi kommer och går. Han går och sniffar en bit framför mig. Han kommer fram till ett färskt harspår, som han verkligen vill följa. Rumpan slår i marken. Jag kommer fram, ger en godis, kopplar och ger varsågod. Tillsammans travar vi ut och spårar en bit. När jag bestämmer mig för att jag är nöjd så avslutar vi spåret. Vill han kampa en stund, jaga en boll eller få lite godis så är det okej (det vill han oftast). Vill han inte det så är det lugnt - vi har slutat ändå. Vi går tillbaka till vägen och fortsätter gå. 

Edit: djur som drar ifrån oss, det vill säga riktig jakt, har vi tränat skvaller på så länge att han sällan ens överväger att följa efter, annars hade vi kunnat köra Premacks på dem också, men jag tycker att det är smidigare där att han bara struntar i dem :)

#13 Om jag förstår det rätt så handlar det om att få hunden att se det som att föraren har kontroll över viltet, för att få intressera sig för viltet så ska man först lyssna på förarens instruktioner. Att som förare ha viltintresset som ett verktyg/belöning snarare än ett problem. 
Det handlar alltså inte om att få hunden att byta jakten mot kamp till exempel, utan som förare lära hunden att den alltid ska ta den belöning som föraren bestämmer att den ska ta, om den inte tar belöningen som föraren erbjuder så finns heller inte möjligheten att få belöningen som hunden helst vill ha. Sedan att hunden aldrig kommer få jaga på riktigt, det behöver ju inte hunden få veta. ;) 
Precis samma princip som att lära en kampgalen hund med lågt matintresse att för att få kampa med leksaken så måste den först ta godis, den får inte välja själv även om både och finns tillgängligt. 
Detta om jag nu förstår diskussionen rätt. 

Jag har kört liknande med min äldsta hund, men inte runt vilt (vi har inte bott där det funnits mycket vilt), utan med att hon alltid ska tas belöningen som erbjuds, även om det är skillnaden mellan tråkigt torrfoder eller leverpastej. Hon är den lydigaste hund jag haft, hon har haft väldigt tydliga regler i sitt liv, matte är den som alltid har kontroll och för att få det man vill måste man först göra det matte vill.
Ett par gånger i hennes liv har det dykt upp kanin framför nosen på henne, hon tvärvänder direkt när jag ropar, det är liksom så hennes värld fungerar, säger matte något viktigt så lyssnar man helt enkelt. 
 
Men som alltid får man se till hur man själv vill träna och vad som funkar för den hund man har i snöret.

Det måste ju bero på vilken ras och typ av hund man har också? Skulle min labbe få upp vittring så räcker det med ett bestämt "Nikka, skärp dig!" varpå hon bryter beteendet (och får belöning, även om det ofta bara är ett "Duktig tjej!"). Terriern däremot… Där har jag fått se över hela vår vardag och bygga upp till exempel stadga från grunden. Jag tror faktiskt inte att det finns ett vettigt sätt att skrämma/straffa honom från att sticka efter vilt, åtminstone inte så länge man vill hålla sig till lagliga metoder. ;-P Jag kan mycket väl tänka mig att "ta tag" i mina hundar om det behövs, men det funkar sällan på en terrier (och ännu sämre på rhodesian ridgeback som jag hade innan).

#15 Vilken bra förklaring!

#14 Då förstår jag lite mer! Ska det här funka för alla typer av hundar?

#15 Jag kör ju som du, det jag säger gäller. Social belöning är det som får stoppa jaktlust i vårt fall. Men jag håller med, allt som funkar är bra! Därför blir jag nyfiken på tanken bakom det här upplägget, jag tycker det känns riskabelt att låta hundar förfölja vilt om de är jaktidioter, oavsett om det är i koppel eller inte. Men jag ska läsa och fundera igenom det här ett varv till.

#18 Jag drar mig starkt ifrån att säga att något ska funka för alla hundar! Alla hundar är individer, precis som alla förare. Men jag anser att det är något värt att rekommendera för att prova i alla fall, för att se om det passar sin individ!

#19 Jag blir ju gärna emotsagd för jag är fortfarande inte helt på det klara med hur det här ska fungera i praktiken känner jag! Jag har så svårt att se den stora vinsten framför mig, jag ser mest en hund som snabbt lär sig att den kommer att få följa det spår som den själv väljer, och att det istället kommer öka intresset. Tänker jag fel? Det känns ju som att jag missar viktiga bitar här, eller som att jag bara är rejält trög.

Jag har två hundar som blivit lite "jaktgalna", eller ja intresset finns där.
Det är knappt något som funkar på unghunden, förmodligen för jag litar så lite på honom och han stänger gärna av hörseln. Tiken däremot som varit jaktgalen hela sitt liv har jag tränat upp att kommer hon till mig när hon vill jaga t.ex fåglar så kastar jag istället en boll, Hon får jakten ifrån mig, åt andra hållet. Så jag kastar ifrån fågeln t.ex, det har funkat jätte bra hittills.
Min hane (unghunden) är lite mer självständig och skiter totalt i mig helt enkelt, Har jag han i långlina och han ser något han vill efter så sticker han efter och jag åker med :)

Kom på en annan sak, Jag har fått höra att hundar endast kan känna "en doft i taget" jag vet inte om det stämmer alls faktiskt då jag inte direkt sökt reda på information efter det, Men det är liksom att dom kan sätta en doft i fokus och släppa allt runt om. Om det är så så får man liksom byta lukten till något man själv har, Kanske godis eller leksak. Det är dock svårt att bryta en riktigt jaktgalen hund oavsett metoder om den någon gång fått självbelöning, Dom lär sig snabbt.
Och sen tänker alla hundar olika, precis som vi människor, Så man måste kunna se (som förare) hur hunden tänker och tycker.

#20 För mig är en vinst att slippa bråka med hunden, den vet att regler är regler och vilt är inget man tjafsar om, föraren har kontrollen över det som med allt annat. 
Dvs man kan lära in det utan att behöva säga till hunden, för mig är det en vinst i sig, kan man använda den arga rösten så sällan som möjligt så blir hunden ofta väldigt paff den dagen det gäller liv eller död och man ryter åt den.
Sedan är min upplevelse att det är en fördel att kunna träna likadant som man gör med andra belöningar, hunden känner igen träningen och jag upplever att det är lättare att få kontroll över distans då.
Jag upplever även att jag kan vara mer avslappnad med en hund som är tränad på det här viset. 

Jag hade för många år sedan en "klassiskt tränad" hund som började dra på vilt, hon visste ju väldigt väl att jag inte kunde göra något när hon var lös och jag blev liksom maktlös, nära mig, eller i koppel/lina så var hon världens lydigaste. Hon fick ju alltid gå i lina när hon lärt sig hur kul det är att dra på vilt. 

Sedan tror jag att jag personligen är skickligare på att träna så här, jag tänker igenom träningen mer och är mer konsekvent när jag inte låter mig falla tillbaka på att jag kan säga till på skarpen. Så det är ju så olika från person till person.

#23 Jag har samma vinster jag, behöver inte bråka alls. Ett lugnt nej räcker, sedan släpper man intresset. Så vinsten ser jag inte skiljer sig, jag funderar nog mest på hur tankegången i hunden skiljer sig. Skiljer det sig för hunden om den får följa efter i 50 meter eller om den bara får ett förbud att gå? Varierar man så att hunden ibland får förfölja och ibland inte? Jag tycker att det är intressant detta, behöver nog se det för att greppa hela konceptet tror jag.

#24 Jag tänker att man gör olika, beroende på vad man känner för och vad man har tid med, men i början av träningsfasen gissar jag att man på något sätt låter hunden kolla efter viltet varje gång. 
Som sagt, jag tänker det som vilken träning som helst, om man tränar med en superbra externbelöning så är ju målet att hunden ska kunna gå en hel träning och träna hur bra som helst utan att dra mot belöningen ens i tanken tills den får kommandot att gå och ta den.

#20 För mig har det inte funkat så, som jag upplever det. Han sållar en del själv i vad som är intressant nog att signalera, och vad som inte är det, i och med att signalerandet i sig är ett arbete. 

För oss har det mest handlat om att minska frustrationen i promenaderna. Att konstant få "jag vill-jag vill-jag vill - nähä inte nu heller…." är för honom mer frustrerande än "jag vill-jag vill-jag vill - jag får!" eller "- nähä, inte den här gången". Så jag tycker att vi fått bort själva frustrationsjakten, där frustrationen byggs upp tills han inte klarar av att hantera det.  

Jag sållar också bland vilka han får följa och inte. Ibland passar det inte miljömässigt (kanske är tvärs över en väg), ibland passar det inte tidsmässigt (vi hinner inte) eller så kanske jag helt enkelt inte vill. Då belönas han på andra sätt, för att han berättat för mig, och så går vi vidare.

#25 Jag tror att jag hakar upp mig i resonemanget för att jag ser jaktlusten som den största av alla drifter, extremt svår att avstå i från i jämförelse med en externbelöning (om hunden är tänd på jakten, det vill säga). Tack för resonemang, ska fortsätta att vrida och vända på detta och se i vilken ände min hjärna kommer ut ur det…

Jag förstår hur du menar, en hund som är tänd är ju svår att få bukt med oavsett träningsmetod.

Jag tänker att oavsett metod så ligger fokus på att hunden aldrig får möjlighet att dra iväg på vilt utan att bli avbruten av föraren.

Men då har jag aldrig haft en hund som tänt på vilt på riktigt utan att ha lyckats dra "på fri hand" och har inte haft några jakthundar (har haft tervar, "enkla" blandraser och kelpies, är i början av träningen på min welsh springer). Har bara haft den enda hunden som inte kommit på inkallning så min personliga erfarenhet är inte så omfattande direkt.