Unghund "hugger i luften" mot tiken
Godkväll!
Min unghund har börjat med ett nytt och inte så populärt beteende. Helt oprovocerat kan han ibland göra utfall (gläfser) efter min andra, äldre tik i familjen. Han biter henne inte men vill typ skrämma iväg henne av någon anledning, och hon viker sig och springer undan.
Som sagt: han gör såhär helt oprovocerad. Senast nu ikväll när vi precis hade varit ute med hundarna och vi satte oss ned i soffan. Hundarna stod kvar på golvet och då gick han bara fram, nosade och sedan började han. Jag fattar ingenting. Är det ett vaktbeteende? "ALLT ÄR MITT", känns det som att han säger. Såhär gör han bara inomhus. De leker jättefint utomhus.
Värt att ta upp är så att han var ensamhund fram till han var 1,5 år ungefär och tiken kom i samband när min syster flyttade hem. De har fungerat ihop när man bara hälsat på under en kort period, men det är NU när det är mer permanent så har det börjat upprepa sig mer och mer. Hänt två gånger bara idag.
Blir så himla frustrerad och är rädd att han ska göra såhär mot barn också om inte jag var så uppmärksam när de är här. Kan man verkligen lita på en hund som utan förvarning bara gör något sådant? Har ni varit med om det här eller tips på hur man ska försöka träna bort det här? Tror inte på att ta tag i hunden och skälla på honom!
1: Inget är helt oprovocerat. Något är det som han finner obehagligt, frågan är bara vad.
2: Bara för att han gör något mot en hund betyder inte det att han gör något mot människor/barn.
3: När du säger att du upplever det som att han säger "ALLT ÄR MITT" så låter det som resursförsvar.
4: Det där är hans förvarning, så han gör det inte utan förvarning :)
Så. När jag läser om situationen som du beskriver så tänker jag som sagt resursförsvar. Kan det vara så att tiken stod lite närmre er i soffan? Närmre något annat som kan ha varit en resurs, t.ex. vatten- eller matskål, leksak, bädd, fäll, solfläck, fönster, dörr? Kan ni se något sorts samband mellan händelserna, oavsett hur svagt och "onödigt" det verkar?
Oavsett hade jag särat på hundarna i första skedet. Något är det med tiken som gör honom osäker, och det är ju inte schysst mot henne att utsättas för honom när hon inte gör något fel i hennes öron (hennes beteende låter för mig korrekt, och hälsosamt).
När man funnit vad som felet är, så kan man börja sätta ihop dem igen. Undvik de situationerna, och hjälp dem att lösa situationerna utan att han ska behöva känna att han behöver korrigera henne, visa att han kan ta det lugnt och att ni löser det :)
Enklast hade varit om man fått se det på video, det är i princip omöjligt att gissa utan att se hundarna.
#1
Det har hänt en gång mot min systers barn. Vi satt i mitt rum och jag skulle måla deras naglar då min hund kommer in för att se vad vi gör, och börjar gläfsa till sådär.
De flesta gånger han gjort så mot tiken handlar det om när jag umgås med honom. När jag borstar honom. När jag aktiverar honom med godis. När jag gosar med honom. Och sedan när jag avslutar träningen (eller vad jag nu håller på med, med honom) så kan han gå fram till tiken och gläfser. Har nu inte tiken i samma rum som honom när vi ska göra något sådant, och då brukar det gå bra.
#2 Skäller han bara, gör han utfall också, och smäller han käftarna?
Då låter det som osäkerhet och resursförsvar, såhär ytligt, som blir mer tydligt när han går upp i varv/stress. Så vad händer om du tränar/aktiverar/myser/borstar med tiken utestängd ur rummet, och sen låter honom komma ner i varv (dvs lägga sig och somna) innan du släpper in henne. Låt dem då inte direkt interagera, utan uppmuntra dem att ignorera varandra och komma ner i varv separat, fast i samma rum.
Och med barnen: då hade jag låtit honom slippa barn, eller helt enkelt haft honom kopplad och vid sidan då de är på besök. :)
Det är mest bara det att han skällmorrar mot hennes ansikte och när hon då springer iväg kan han följa efter en bit innan han vänder sig tillbaka och är nöjd.
Tror inte du också att det kan handla om att jag skulle behöva hitta på mer saker med tiken och stänga honom utestängd från det rummet? Att han lär sig att det inte alltid är honom som saken gäller?
#4 Okej, så han hugger inte? ("Smäller käftar"?) Reser han ragg? Hur ser svansföringen ut?
Nä, jag tror att det riskerar att öka frekvensen av beteendet iom att du lär honom att om han inte är på hugget så mister han tillfället, om man inte har rätt tänk :)
Upplever du det som allvar? För det skulle ju kunna vara en störigare form av lek, typ "nu ska här bli liv i luckan" eller ett sätt att få utlopp för frustration?
#5
Det händer så fort att jag inte riktigt hinner se. Det kan vara så att han bara nafsar, men det kan lika gärna vara så att det bara ser ut som så då han skäller samtidigt som han går på henne. Reser ingen ragg. Svansen brukar hållas ganska rakt, har jag för mig. Han blir som stilla en bråkdel av sekund innan det händer.
#6
Då det bara händer i samband när jag ska göra/har gjort någonting med honom så tror jag inte det. Han är ju ganska hårdhänt när de leker med varandra men då brukar inte tiken ha någonting emot det. Men man ser att hon blir orolig när han gör de där utfallen.
Ok, men även om det inte är lek så tycker jag snarare att det låter frustrationsbaserat än någon slags osäkerhet. Du slutar ägna dig åt honom eller håller på med någon annan och han blir frustrerad. Eftersom du vet i vilka situationer det oftast sker, styr upp det så att han inte får tillfälle att göra så. Låt honom inte gå fram till tiken, eller till barn på besök. Det kan vara värt att testa ge honom något att göra självständigt efter att ni tränat/lekt/varit ute. Typ bara en tuggpinne eller lite gott i en kong, som en hjälp för honom att varva ner.
Starta ny diskussion