Man kan inte övertala någon, En hund kräver mycket,vem ska ut med den när du är i skolan?

Finns inga tips. Din far vill inte ha hund. För det blir han som har hand om den och inte du. Och vill han inte ha detta ansvaret så är det bara acceptera. Var glad över dom hundar som finns i din närhet istället och pyssla med dom istället.

#2 Jag tror knappast det blir han som tar hand om hunden då han är i Sverige mellan tre till fem dagar varje vecka och då han är hemma så kommer han hem runt sex på kvällen.

#1 min mormor, lätt. Hon bor alldeles i närheten och vet hur man handskas med en hund.

#3 där har du ju svaret. Han är knappast ens hemma. Hur ska han då kunna ha en hund eller djur alls? Som sagt: glädje dig åt det du har

Du skriver att du är medveten om kostnaderna, men är du verkligen det? Inte bara inköpspris utan alla löpande kostnader varje månad. Dessutom är det inte du som kommer betala, det kommer bli dina föräldrar. Även om du säger att ni inte har haft problem med pengar så kanske din pappa inte vill lägga så stora summor på hunden och allt som tillkommer med att äga hund. Är du verkligen så insatt i dina föräldrars ekonomi att du vet om de skulle ha råd med hund?

Sen är det också så att så länge du bor hemma måste du respektera att inte alla vill ha hund. Oavsett om det är din hund och din pappa inte skulle behöva ta hand om den så bor du fortfarande i din pappas hus och han vill inte ha hund. Det måste respekteras.

Jag tycker att du ska fortsätta umgås med hundar i din närhet, läsa på allt du kan om hundar och träning osv och kanske börja spara undan så att du kan köpa en hund när du flyttat hemifrån och själv får bestämma.

#5 som sagt skulle han inte ta hand om hunden. Och han tar inte heller hand om min systers kanin.

#7 men läser du inte hur tokigt det låter? Man kan inte skaffa djur om man inte ens har tid att ha hand om dom för att man knappt är hemma. Hund behöver lite mer än en som bara vaktar hunden. Dom måste ha aktivering också. Så jag kan absolut förstå att din far inte vill skaffa ett djur han inte har tid för att ha. Och det känns säkert orättvist för dig. Men det är mer orättvist för hunden att skaffas bara för att du ska få som du vill men sen kan ingen ha hand om hunden som är en fast punkt för hunden.

Det finns ju en mamma också. Och en mormor. Som jag fattar det är båda dessa med på det. Varför skulle just pappan behöva ta hand om hunden?

Jag tror det vettigaste du kan göra är att låta din mamma sköta eventuellt övertalande. Vill hon ha hund men inte din pappa, då måste de reda ut det sinsemellan.

#9 som jag fattar det så är pappan och mamman skilda som det låter som. Men kan ju uppfatta det fel.

#9 Äntligen en vettig kommentar! Tack för tipset. Jag håller helt med dig om att jag inte förstår varför just min pappa borde ta hand om hunden:)

#9 Varför skulle det vara mer okej att ts mamma "sköter övertalandet"? Bara för att man inte behöver ta hand om hunden så betyder det ju inte att man vill ha den runt sig ändå och att bli tvingad till det är ju bara sjukt.

#10 Då har du ju uppfattat det helt fel…

#12 Han brukar inte ha nåt emot att ha hundar i sin närhet då han ofta blir på bättre humör då det finns en i närheten.

#13 Det betyder ju ändå inte att han vill ha en i sitt hem 24/7. Du är 18 om fem år, då kan du flytta och bestämma helt själv.

#9 Ta det inte så bokstavlig. Rimligtvis är det mamma och pappa som bestämmer i familjen och förhoppningsvis gör de det gemensamt. Det är de som bör ta diskussionen om familjen ska ha hund eller inte. Som jag uppfattar det vill ju mamma också ha hund, så detta påverkar ju henna också. Men det kanske är fel.

Jag tänker att om en förälder vill ha hund och den andra inte så är det rimligtvis de som ska diskutera och komma fram till en lösning, eftersom det är något som oavsett utfall kommer påverka båda föräldrarna. Det du kan göra som barn då för att påverka är väl egentligen att berätta för dina föräldrar vad du vill och tala om hur du kommer hjälpa till att sköta hunden.

Det är klart att man kan övertala folk… Om jag förstår det rätt så bor dina föräldrar ihop och även om det blir "din" hund så kommer din mamma och syskon också vara delaktiga? Börja med att sondera terrängen, varför vill din pappa inte ha hund? Var nyfiken och ställ följdfrågor. Börja inte tjafsa där och då utan lyssna på vad han faktiskt säger, respektera hans åsikt. Låt det ta tid, kanske får ni prata om det flera gånger. När ni vet mer om vad hans farhågor är så kan ni sedan hitta vettiga lösningar på problemen, om det nu är sådant som kan fixas. Och hitta kompromisser! Lycka till från en som övertalade en motvillig sambo. :-)

#17 Tack! Ska försöka "fråga ut# honom om orsaker utan att bli irriterad.

Men seriöst! Du ska köpa  hunden och låta din mormor ta   hand om den? Nej vänta tills du är arton. Din pappa vill inte ha hund och det är dessutom orättvist mot hunden när ni inte har tid för den

Var står det att de inte har tid? Och på vilket sätt är en mormor olämplig som dagmatte?

#19 det är rätt vanligt för hundägare att ha någon som hjälper till med passning, antingen i form av dagmatte/husse, hunddagis eller liknande…

Hur skulle du känna om ngn köpte dig och sedan lämnade över dig? Hens pappa vill nt ha hund! Bara att respektera det. Det kommer ju sluta med att alla blir ledsna t ex ifall dem bråkar :/

#22 Det är faktiskt skillnad på hundar och människor. En hund är inte medveten om att den blir köpt, såld, överlämnad osv. En hund är medveten om ifall den har det bra eller dålig, är älskad, får sina behov tillgodosedda. De flesta hundar har inga problem med att vara mellan olika hem, så länge de har det bra. Om TS mormor kan passa hunden när det behövs är det ju bara bra att hunden har ett "andra hem" där den känner sig trygg och välmående.

Sen håller jag med om att man ska respektera om någon inte vill ha hund, men man kan ju givetvis diskutera det och försöka komma fram till något som alla tycker är bra.

#23 Såklart kan man diskutera.  Och hur vet du att hunden inte vet att den är såld?

Det låter som att du, din mamma och din mormor skulle klara av att ta hand om hunden galant. Kom ihåg bara att livet för dig kan se väldigt annorlunda ut om bara några år, oftast har man lite mer att göra under gymnasietiden. Men din pappa måste såklart också vara med på det, eftersom en hund påverkar hela familjen. Både ekonomiskt och hur pass bunden man blir. Det finns nog inte jättemycket du kan göra, utan jag tror också att din mamma kan göra ett bättre jobb isåfall. Har du pratat med din mamma? Tänker nästan att det är viktigare att ni är på samma sida än att du bråkar med din pappa om det!

#24 Såklart vet hunden att den har en ny familj, men begrepp som såld och köpt är jag ganska övertygad om att hunden inte förstår. Precis som våra familjeband och familjer kan ändras kan hunden göras det utan att hunden förstår varför, den bara lär sig och accepterar att det är såhär det ska vara nu.

Man kanske också måste respektera att mamman vill ha hund. Allt hänger ju på varför pappan inte vill. Är det nåt banalt som att det blir mycket besvär, så är ju den biten redan löst. Är det nåt allvarligare är det kanske inte lika enkelt.

Men att hunden ska vara hos mormor på dagarna är väl inget som är dåligt. Skulle människor som arbetar då inte heller kunna ha hund? Tycker det rekommenderas ideligen här att de ska räkna med att de kan behöva hunddagis/dagmatte. Ett upplägg där hunden hela tiden är med människor den känner väl, som inte blir utbytta och som även umgås i familjen så alla som betyder nåt är samlade ibland är väl snarast idealiskt!

Jag tror att hon har en aning om kostnaderna då hon är uppfödd med hund och har därefter säkert inträffat veterinärbesök, hon har säkert hängt med och handlat mat och sett priserna? Det går ju bara att fråga sin mamma vad det kostar när pengar går åt till hunden/hundarna. Så svårt är det inte. Jag tycker att du ska sätta dig ner med din mamma och ha en diskussion med henne, säg vad du tycker och vad du kan bidra med. Tillexempel att du kan försöka betala med din veckopeng/månadspeng (om du får någon) för att köpa mat, att du kan hjälpa till mer hemma. Hur du ska göra när du är i skolan och hunden är ensam hemma, din mormor var en grym idé. Att lämna hunden på hunddagis är så mycket dyrare än att en från släkten tar hand om den + att det oftast är kostnadsfritt. Men hon måste vara med på den idén med att ta hand om hunden isåfall. Du kan börja ta promenader ensam för att visa att du har orken till att gå ut, både på morgonen, dagen och kvällen när det är mörkt. 
En valp måste gå ut betydligt mer än vad en vuxen hund måste, så är du beredd på att behöva gå upp klockan 5 på morgonen av en valp som gnyr för den vill kissa? 

Jag pratade tillexempel med min mammas fästman att jag ville flytta hemifrån (när jag var 16) för att leva tillsammans med min pojkvän som är min sambo nu. När jag pratade med honom så förberedde han min mamma till att jag ville ta denna diskussionen tillsammans sen. Så länge jag skötte gymnasiet så fick jag bo med min pojkvän helt enkelt. Nu har vi bott tillsammans i över 1 och ett halvt år. Han är 22 och jag fyller 18 i januari. Så prata med din mamma, kom överens och prata sedan med din pappa. Tjata verkligen inte ut honom, ingen gillar tjat för 5 öre men har han kommit fram till att han verkligen inte vill ha hund trots att ni alla har haft en diskussion så måste du acceptera det.

Lycka till! :)