Klart dom kan! :) Min hund är väldigt medial! Det är rätt vanligt att hundar och katter både ser och hör andevärlden. :) När vi har besökare här hemma från andra sidan så tittar hon numera upp å sen suckar hon. Hon tittar naturligt mot dom som hon ser mot oss. Blir hon arg eller börjar vakta, då vet jag att något är på besök som inte riktigt ska vara här. Finns massor att läsa på internet. Här på iFokus finns flera olika sidor för andlighet. Gå in där å läs lite trådar! Finns mkt för både dig o hunden. Mest för dig dock :)

Hösten 1993, så var jag 13 1/2 år. Då gjorde Jag och min Syrras Kompis, den "Oskyldiga Leken", " Anden i Glaset ". I början var min Mamma också med… Först så sa vi frågorna högt, glaset flyttade sig och gav rimliga svar. Vidare så tänkte vi frågorna, så att den andra inte skulle veta vad vi frågade, och därmed kunde säkerställa att ingen av oss flyttade Glaset. Om än det inte går att bevisa, så har ni mitt ord på att jag inte flyttade glaset då jag ställde frågorna. Hur som helst så vägrade Hunden och Katterna, som vi hade inne då, att vara i köket där vi satt. Min Syster hade sitt rum bredvid köket, där hon var med sin pojkvän Jimmy, som höll på att ta körkort, varpå han hade sina böcker bredvid sängen. Syrrans Kompis frågade, var den var någonstans " På Jimmys Böcker." Och på någon av frågorna: 1. Vad ska du göra inatt? 2. Vad brukar du göra? Så fick vi svaret: "Jag gillar att killa lik i Kistan!" Fick vid något tillfälle "Arg", och så gick Glaset i en Cirkel, mins inte om det var med eller motsols, men i samma veva så blev min Syster, förtvivlad och otröstlig, så vi bestämde oss för att sluta, Dum som jag var så ville jag spara papperet vi använt som " Spelplan ". Inte förän vi eldade upp det, så började hon skratta åt ett Primitivt skämt om 2 Förbi-passerade Tomater som blev Ketchup… Om historien slutar där är inte helt klart, Glaset krossades inte och vi sa inte Hej då till den… Min Mamma dog i Cancer 1995 och jag har haft Depresiva besvär sedan 2002, som blivit allt värre. För ett år sedan fick jag testa en Medicin som ökade känsligheten i Sinnes intrycken. Och har sedan dess, under större delen av dygnet, känt av något, som lättast skulle kunna beskrivas som ett Ofredande ande-väsen… Bara som nu, då jag skrev detta, var det som att något satte sig bakom ryggen, och gav mig rysningar. Precis som, jag är fortfar-ande kvar. Dock lyckas den aldrig skrämma mig, bara irritera…

Min hund brukar ibland följa något med blicken bakom mig när jag sitter i soffan.
Jag kan inte se något som kan ha fångat hans uppmärksamhet, inga skuggor eller liknande. Detta händer både under dag- och kvällstid.
Jag tror på spöken och har sett och känt en del saker under många år, så jag tror säkert det är någon som är och hälsar på här.

En annan upplevelse som är rätt så svår att bortförklarar var för ett par år sedan då jag var avlastningshem åt en GD-tösa. Hon hade sin bädd mitt emot ett par garderober med skåp ovanför. En (ljus sommar)natt vaknade jag av att hon låg och morrade och småskällde. När jag tittade till henne så låg hon på sin bädd och stirrade upp mot överskåpen där jag kunde se som en svart skugga sträcka sig ut längs taket. Ett skarpt skall senare så försvann den.
Efter det ville hon bara sova med mig i sängen, stackars lillpluttan.

Hur gammal är hunden? För det kan också vara den helt vanliga som spökperioden. :) Annars så tror jag definitivt att hundar ser och känner mer än vad vi gör.