Vissa hundar blir överdrivet sociala/fjäskiga för att dölja osäkerheter. 

Säger inte att det är så i ditt fall, men kan vara.

"Bullhundar" dvs staffar, frallor m.m. blir lätt på detta sätt, de har en förmåga att bli väldigt intensiva och lite mållåsta i sitt hälsande. Vissa blir till och med så att ju mer man puttar bort dem desto mer intensiva blir de. Detta är en del av deras charm men också något som kan bli frustrerande att leva med. Skulle säga att det är en kombination av att de har lätt att gå upp i stress, de har liten egen integritet och accepterar inte direkt andras integritet och klampar gärna in i andra personers personliga space (dessa faktorer spelar in i att de blir så intensiva), samt att de generellt älskar människor. Sen får de lätt väldigt mycket adrenalin i kroppen, du har säkert sett många staffar stå och darra på utställning eller agilitytävlingar. Det finns även staffar som bryter sig men som inte känner smärta p.g.a. adrenalinet så ägarna märker det inte förrän någon dag efteråt. Jag tycker att ovanstående är det som gör dessa hundar fantastiska och fascinerande men kan som sagt vara en riktig utmaning. Jag skulle försöka träna mycket på passivitetsträning, att gå och sätta sig och titta på människor utan att hon får hälsa. Du kan t.ex. sätta på en väst med "rör ej vi tränar". Sedan satsa mycket på träning där hunden inte går upp i stress, kanske prova jobba med spår och nosarbete en period?

Enklaste sättet att få kontroll på det är att du jobbar med och inte emot hennes intresse. Lär henne en signal för att "gå och hälsa", och använd detta i planerade situationer som belöning för att hon tar kontakt med dig. Var tydlig med att hon får hälsa, men att du styr det och att hon får det om hon jobbar med dig. Börja med enkla övningar med tyst person, men jobba allt svårare med att någon verkligen försöker locka henne från dig - och enda sättet för att få tillåtelse är att motstå frestelsen. Träna också uthållighet, att hon ska kunna jobba på en stund - då kan du variera mellan vanlig belöning och hälsa. En bra bieffekt av att träna på detta vis är att hundens intresse faktiskt brukar minska något när den får.

Usch vad jobbigt. Känner igen problemet, hade liknande bekymmer med min första hund, en bullterrier. Jag tyckte att det var gulligt att han "älskade" människor som valp, och förstod inte alls vilket monster jag höll på att skapa. Tillslut fick han så hög förväntan på människor att han blev svår att ha med i sociala sammanhang. 

Hundar av kamphundstyp är ju generellt sett lättstressade, och de har väldigt lätt för att utveckla social stress. De är ju ofta väldigt förtjusta i människor, och när de är valpar så är det lätt att man uppmuntrar det beteendet på fel sätt. Istället för att lära valpen att man struntar i de flesta människor och hälsar lugnt på ett fåtal, så lär man valpen att människor är det viktigaste på jorden. Valpen hoppar och gnäller av "glädje" och får hälsa trots att den beter sig illa, och besökare kastar sig ned på knä och hetsar valpen ännu mer. När man får hem besökare så handlar det mesta om valpen för alla vill leka och gosa. Tillslut har man skapat ett socialt monster!

Om jag vore du så hade jag helt förbjudit hunden att hälsa på människor under en lång tid framöver. Öva på att träffa folk på gatan och prata en stund utan att hon ens får nosa. Låt henne inte hälsa när det kommer hem folk till er, och be besökare ignorera henne. Avsluta inte träningen med att hon får hälsa - för då lär du henne bara att "sitta på nålar" och explodera sedan! Öva gärna intensivt på det här så att hennes förväntan minskar. Först när hennes förväntan har minskat så kan du börja öva på att hon ska kunna hälsa lugnt och sansat :) Och tänk på att det kan ta väldigt lång tid.