Otroligt ivrig och stressad hund vid besök
Hej!
Den som orkar läsa hela får en stjärna i himlen av mig! Jag vänder mig hit och hoppas på nån idé om vad vi ska göra.
Vi har en blandras och de raser vi vet är schäfer, samojed och landseer. Han ser ut som en välpälsad, svart schäfer med för små öron :-P Han blev är drygt 2 år och kastrerad sedan 1 års ålder. Vi tog honom som valp, ca 9 veckor gammal.
Det jag vet är att tiken slutade fostra han och hans kullsyster (de var bara 2) redan vid 4 veckors ålder då de började med fast föda. Familjen han startade sitt liv med är jättegulliga! Men, han hade nog aldrig åkt bil och knappt varit utanför dörren, fast de hade goda möjligheter att både social och miljöträna valparna rätt mycket. (Både med tanke på hur de bor, men även med tanke på att dem bara var 2…) Istället var det valparnas morbror som försökte göra sitt bästa att fostra. Familjen består av rätt många barn, en hel del familjehemsplacerade med olika problematik. Så kan tänka mig att händelserna i hemmet kunde var rätt så icke lugna och harmoniska så att säga…
När jag tänker tillbaka såg jag en del "stress" eller vad jag ska kalla det redan då vi tog han. Vi kunde aldrig ta på han utan att han såg det som bus och lek, han kunde aldrig slappna av vid rörelse och det tog väldigt många månader innan jag kunde klia/smeka han till att slappna av. Första dagarna var han så uppskruvad att det knappt gick att hålla han inne… ville ut hela tiden och hoppade/kastade sig mot dörr och ytterkläder.
Innan vi kastrerade, då han var lite drygt 6 månader, börja han uppvisa ett beteende som inte var bra… Han är mycket lättlärd, rolig att jobba med, älskar människor och andra hundar. Respekterar katter (dem han träffat på i alla fall) och är underbar på många sätt och vis! En glad hund och otroligt snäll. Nåja. Det jag märkte var att han inte bara blev glad då det kom nån på besök, utan VÄLDIGT glad, ivrig och stressad vid besök! Han hoppade, gnällde, pep, småskällde, då nafsade han också (nu slickar han en massa istället) och såg ut att explodera. Otroligt svårt var (är) det att stoppa han/hindra han,/lugna ner han/distrahera han. Efter att man typ platsat han, eller lugnat han så pass att han i alla fall inte hoppade och var fysisk, så har han gnäll och pipigt så hög att det nästan gått över till att yla… så högt att man knappt inte hört vad man tänkt. Ofta har han låtit som en skrattande apa (vet inte hur jag ska förklara det!)
Han kastrerades dagen innan nyårsafton för drygt ett år sedan. Några veckor innan var det så illa att han lät/flämtade/stressade och hade sig att jag ärligt trodde han skulle dö. Få hjärtsnörp och falla ihop… Då satt vi, jag och min sambo, min bror och hans (numera fru) sambo och drack kaffe vid köksbordet. Inget hände. Det var en positiv stämning och rätt lugnt. Han höll på i 3 timmar! Vi är inte så unga, vi har aldrig fest, det yngsta barnet är min dotter som är 13, det här är inte vår första hund och jag har alltid haft hund i mitt liv, vi anses vara lugna och trygga i oss själva… Men ändå gör Bamse så här.
Vi trodde att det skulle bli bättre med kastreringen, men skillnaden är marginell. Han beter sig än idag likadant, men låter inte längre som en skrattande apa i alla fall… Men han blir enormt exalterad, stressar upp sig och håller på precis som förut. Han piper och gnäller där han ligger, ett par meter ifrån. Och det händer inget. Det är ingen som stressar, ingen som håller på och lever om. Inget.
I annat fall är han rätt lugn. I skrivandets stund är min dotter uppe på sitt rum, min sambo är borta och han ligger och sover på golvet här bredvid. Med mycket träning har jag fått han till att vara mycket lugn och harmonisk då det är bara jag (ibland då sambon är med). Han är lugn då jag kliar/klappar han, men inte med andra. Han blir jätteglad och börjar slicka. Antingen på händerna, i ansiktet eller bara runt sin egen mun. Typ stress. Ibland är han lugn. Han älskar att jobba, lätt att handskas med (efter en del träning) och underbar på många sätt och vis. Men detta driver oss till vansinne! Det är knappt nån som vill hälsa på för det blir bara jobbigt…
Det vi har gjort och provat är detta: Kastrering. För 7 veckor sedan kopplade jag in adaptil doftavgivare (väldigt tveksam effekt), har även sprayet att använda på halsbandet då vi far till rörigare miljöer, typ veterinären. Vi har nyligt varit på hälsoundersökning hos vet. eftersom adaptilen knappt fungerar. De hittade inget, men han har behandlats för magkatarr/stressmage på grund av slickandet. Det har blivit marginellt bättre… I övrigt är han i toppenkondition! Veterinären blev förvånad över hans stressnivå och nästan stum då jag berättade att både halsband och koppel är sprayat med adaptil. Då kan ni ju tänka er….Jag frågade henne om hon tyckte att jag verkar vara stressad utav mig, men då skratta hon bara och sa, att nä, inte är det du som gör det här.
Vi har under lång tid nonchalerat hans beteende vid besök, besöken har gjort lika, men det har inte gett resultat alls. Blev nästan värre. Vi har låtit han hälsa som han vill, men utan att få nåt tillbaka, endast då han är lugn, eller åtminstone tyst. Har inte heller fungerat. För då klappen har kommit, har han "exploderat" av glädje. Och så är vi tillbaka på ruta ett. Vi har provat kasta ut godisar för att distrahera han. Funkade inte alls. Han snabbåt dem och rusade sen till besöket än mer exalterat. Han till å med tjöt/lät då han letade och åt godisarna…. Om jag tittar på han och bestämt säger till han att sluta så slutar han, tittar uppmärksamt på mig, jag säger ett lugnt bra och när jag vänder bort blicken börjar han om. Så, då har jag provat titta på han för att se om det är det som får han att sluta, men inte. Utan det är att jag säger till han. Men han börjar om. Under en period såg vi till att han inte fick komma fram till dörren öht, utan komma då han var lugn och tyst. Men det resulterade i sådana läten att det gick inte att prata. Och länge! Han håller i genomsnitt på ca 1 timme, ibland längre. Ibland tar han en paus på en kvart, för att sedan börja om.
Har ni några idéer? Kan hans bakgrund och tikens brist på fostran vara en del i hans beteende? Kan miljön som han hade som valp vara en bidragande orsak? Hans beteende blir inte bättre/annorlunda om jag har motionerat han innan, eller att han fått använda hjärnan, det spelar absolut ingen roll. Förslag på vad vi ska göra?
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Jag är ingen expert, men det kanske skulle hjälpa att låta han grejja med en sån där godisleksak som man lägger godis i. Det var det första som dök upp i huvudet! :)
Shit.. ingen aning… Jag skulle tagit kontakt med någon utbildad inom stress hos hund. Hundpsykolog eller liknande. Följer gärna tråden för att höra hur det går för er! Vet hur det känns att ha hund med saker för sig som ändrar hur man ser på världen typ. Vår tik skäller gör utfall på folk om de t.ex åker i vår hiss med oss, eller ibland bara går förbi. Det går sakta framåt men man känner sig hemsk ibland. <3
❤️ - Med kärlek, utan våld - Hjärta
![[kinjelooo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Har själv en lätstressad tik hemma, hon var precis som du beskriver din som valp, 100km/h och dessutom bitsk som en krokodil. Nu är hon 1,5 år och betydligt lignare men kan fortfarande jaga upp sig i vissa situationer. Jag har EXAKT SAMMA PROBLEM vid besök! Har fått massor med tips om att ignorera, ge ben, ge leksaker osv osv, tom "berätta vem som bestämmer" snacket. Inget fungerar, hon klättrar på gästerna och slickar i ansikten tills hon är helt slu och somnar i knän :( (en vän som är hundvan och kan stå ut med det) Det bästa tipset jag har fått är att möta besökare utomhus och gå en promenad tillsammans innan man går in. Då har hunden "flockat" och möjligtvis kommer inte vara lika exalterad längre. Det har funkat någon gång vill jag minnas men det var länge sedan och jag har inte gäster så ofta så… Inte många träningstillfällen så att säga. Jag har för en månad sedan börjat "krydda maten" med MaxRelax pulver från Trikem. Den innehåller tryptofan vilket stimulerar produktion av lugnande hormoner, helt ofarligt, inga biverkningar och jag ser stor skillnad på min tiks beteende. Ex. så brukade hon stressa upp sig och bara dra framåt som satan när vi gick på nya vägar, stigar etc men kan gå fint och tom lukta omkring numera :) så det rekommenderar jag att testa!
#1 Wheaten05!
Vi har ibland provat med nåt gott ben eller liknande så att han ska roa sig med det istället. Funkar inte om än han älskar att tugga på nåt gott. Han dissar det till förmån för besöket.. hahaha! Han älskar människor… Men kanske ska prova med en kong istället…Det är ju kanske godare med nåt gotta i den istället…
#3 kinjelooo
Det där lät intressant… kan ju vara en idé med lugnande inifrån åxå. Ska kika lite närmare på det där! Tack för tipset!
Hur aktiveras hunden?
Det låter som er hund inte har särskilt bra nervsammansättning, vilket slit. Jag skulle träna väldigt mycket koncentration med en sådan här hund. Den behöver inte vara lugn för att få sin belöning, bara koncentrerad. Hetsa den med en boll, när den är tyst och koncentrerad får den bita. Lär man in det har man iaf ett vapen att ta till när hunden ballar ur, man får också ett ställe där den kan vräka ur sig sin frustration.
# 5 Maja2
Lite av varje. Promenader dagligen, cykelträning, springa lös en hel del på gården och ute i skogen. Under vintern har det varit en hel del efter skoterspår. Motion får han tillräckligt av. Hjärnaktivering är blandat. Tränar en gnutta apport, en gnutta godissök/spår, lite lydnadsmoment, lite trix . Sen är det ju alltid fokus och träning vid möten, då vi går inne i byn o.s.v. Då han är lös är det ju mycket träning på att stanna, vara still, inkallning och sådant. Min tanke är att sök/spårträna honom, men vill att det ska bli lite torrare i backen i skogen (bor i norrbotten)
#6Majken!
Det finns ett litet bekymmer med det där… han har full fokus då vi gör nåt, typ lek med boll, med tuggknut, lätt för koncentration. Det här är enbart då det kommer andra människor hit, även de som har varit med från första början och kommer ett par gånger i veckan… typ min bror och hans fru. Så, tänker du att jag ska göra det medan besöket kommer? Typ som en distraktion?
Inte som distraktion, som uppgift. När hjärnan brinner på det där viset (typiskt schäfer) så är det lättare om det blir svartvitt. Jag hade jobbat mycket med de där fokusövningarna/omvänt lockande/krav på koncentration, både i enkla och svåra situationer. Er hund behöver massor med styrning, det här är ett bra sätt att göra det på. Och extra bra att hunden redan köper det!
Aaah… du tänker så! Ja, men det kan man ju prova med… Enda trista är, är att han liksom inte ger sig i första taget. Han har envisheten från samojeden. Och det blir tyvärr så att jag inte kommer få göra annat än att göra detta då det kommer besök. Ja, då är det ju liksom ingen idé med besök så att säga. 99% av de som kommer, gör ju det för att umgås med mig/oss och inte vara åskådare medan jag övar hunden. En sak är ju att han har en uppgift och får träna/öva med jämna mellanrum.
Han här ju lugn och trygg annars. Han sover ordentligt under natten, sover i lugn och ro kortare å längre stunder under dagen. Så, han är ju liksom inte stressad i överlag. Han har bra fokus då vi tränar, älskar att göra nåt för beröm och/eller gobit. Men så fort det kommer nån, flippar han över. Visst, han är glad och social, men det blir alldeles för mycket! Tror många gånger att rasernas egenskaper krockar rejält i den herren…
#9 Jag skulle nog prova ha honom i koppel när det kommer någon på besök. Inte låta honom hälsa eller överhuvudtaget komma nära, utan ha honom kopplad så att han inte kommer åt. Detta för att vänja honom av med beteendet
Det gjorde vi under drygt ett halvår. Han fick inte hälsa eller vara nära förrän han var lugn. Han "skrek" i några timmar, ibland hann han lugna ner sig, ibland inte. De gånger han vart lugn en stund fick han komma, men besökarna fick fortsätta nonchalera honom och inte hälsa förrän han gjorde det "fint" så att säga.
Men det spelade ingen roll. Han satte igång på eget initiativ direkt han fick… Så den metoden är inte att rekommendera om vi vill ha hörseln kvar och ha en trevlig stund.
De som hälsar på är riktigt duktiga på att inte uppmärksamma hans beteende. På det sättet har vi ju hjälp. Dock verkar det inte spela nån roll, för han hetsar/stressar upp sig själv och "exploderar" utan inverkan av nån. Det är därför jag vänder mig hit… vi vet längre inte vad vi ska göra. Vi har uteslutit medicinska orsaker, vi använder adaptil, han får aktivering och är nöjd i andra lägen, förutom vid besök. Vi har provat några metoder under längre tider, men med väldigt knapert resultat…Det har gått så långt att jag funderat på omplacering om det inte varit för att han har ett stort hjärta, är otroligt snäll och världens bästa promenad och träningskompis.
Har ni provat att han inte får hälsa överhuvudtaget? Alltså, hur lugn han än blivit?
Jo då det har vi provat, fast det enda som händer är att fast än besöket har farit, han är väldigt lugn (nästan sovande) och vi släpper honom, är att går upp i spinn igen, blir otroligt glad och börjar typ "leta" besöket tills vi stoppar honom.
Våran förhoppning är väl numer att det här liksom ska växa till sig. Mest är jag ju orolig över att det i slutändan blir hälsofarligt för honom…Jag önskar att han kunde vara som när jag/vi är själva med honom, eller då vi är ute. För då fungerar det snäppet bättre. Kanske för att ytan inte begränsar och han kan rusa runt lite och liksom göra annat också. Men det är ju inte alltid vi kan vara ute hela tiden…
Det jag läste fram till hunden var 6mån gammal känns iaf för mig inte som nått konstigt alls dock. Alla valpar är verkligen inte lugna och låter sig ligga och klias/smekas lugnt hur som helst.. Min fullkomligt sket i alla tuggtrossar mm, det var bara mina händer/ben som skulle bitas sönder. Han kunde då inte "smekas" till avslappning och att tjuta till som en valp när han bet..haha, jasså man är en mänsklig pipleksak?
Men det andra, ja.. jobbigt.
Det som nån sa, ta en promenad tillsammans med besöket är nog en bra sak att testa! Min valp är riktigt tossig när nån kommer till dörren, men går vi en promenad och träffar nån, går in tillsammans så är det en helt annan grej liksom.
Hej, hur går det med hunden? Har du fått någon hjälp eller är det fortfarande jobbigt?
❤️ - Med kärlek, utan våld - Hjärta
Starta ny diskussion