Känner en korsning som är 50% amerikansk bulldog och 50% engelsk bulldog. Så mysig! Lätt att träna om man har motivation, men han är fortfarande envis. Så charmig, alla som inte är rädd för honom älskar honom! Han bryr sig inte om främmande, men dem han känner ÄLSKAR han! Kryper gärna ner där det är varmt. Bulldogar är speciella (på ett charmigt vis!), när han fått förtroende för en så älskar han en verkligen, men innan dess är det noll intresse. Dess charm och allmänna personlighet förstår man nog inte förrän man varit med en bulldog i minst några timmar, helst några dygn! (Och gärna fått ett förtroende från hunden:)) En bulldog som jobbar är fantastisk, dem klarar det, likväl som att de klarar långa promenader, förutsatt att dem är i en sund kropp och kan andas!

Ambull är som TS är inne på inte godkänd av SKK. De har helt klart en sundare exteriör än engelsk bulldogg (vilket väl iofs inte är särskilt svårt att åstadkomma) men tyvärr dras de flesta bullraserna med en del sjukdomar och defekter, framför allt vad gäller HD/ED samt hud- och allergirelaterade problem.

Varit kär i rasen sen jag såg Den otroliga vandringen ca 1000 gånger som liten, min favoritfilm.
Tyvärr har de jag träffat och hört om inte varit så trevliga, enstaka har varit fantastiska men det känns som rasen är lite allt eller inget.
Antingen fantastisk eller hemskt.

Tack, alla! Jag älskar mentaliteten hos engelsk bulldog, men skulle aldrig vilja ha en "snörvelhund". Plus att den numera är för stor då. Vore mina förhållanden annorlunda skulle jag nog kolla upp den här amerikanska ordenligt. Fasiken, tänk om man siktar in sig på en 25-kilos och får en 60-kilos… Fast så illa är det väl inte. Måste ju gå att se på linjerna vartåt det barkar.

Ha ha! Tänk vad vansinnig min bekant skulle bli om jag kom med en sån där 60-kilosklump. Nästan så det lockar lite. 😂

#3 Disney-filmen? Den såg jag aldrig, tror jag. Nu blir jag sugen. Får nu göra en utflykt till en viss bukt. 😉

Om jag dessutom ska ventilera mina fördomar ;-P så är det inte helt sällan en viss typ av människor som föder upp liknande raser och de imponerar inte direkt. Nu syftar jag inte på köksavlade shitbulls utan renrasiga ambull, OEB mfl. Även av de som utger sig för att vara seriösa, och för all del är betydligt seriösare än shitbull-aveln, avlar ofta på ledfel, allergier, kasst immunförsvar mm. Dessutom är det lite si och så med temperamentet och mentaliteten på många av hundarna - och en dålig bullhund kan bli en total katastrof. Synd, för de är ju definitivt sundare i kroppen än de flesta FCI-godkända raserna av den typen.

Hade en vän som hade en ambull i 3-4mån, hunden hade ett stort köttsår på huvudet, diverse ögoninfektioner och ett par allergier. Stresskliade också, hon avlivade den då det inte gick att få bukt på det hela ich hunden led mer än vad den mådde bra. Helt ok hund ändå, skällde en del men kvicklärd och mysig, fällde en hel hel del

#5 Ja, det kan jag faktiskt tänka mig att det är så. Man får nog vara mycket noggrann om man köper en sådan ras.