Absolut inget fel med det.
Lillan var 6 år när vi hämtade Roxy och fungerade kanonbra. 

Tycker inte du är egoistisk som tar hem en valp. Valpen kommer lära mycket av din tös som du har och vara stöttpelare :)

#1 Ja hade hon varit 6 år hade jag inte ens funderat över det, men hon är ju hela 12 år nu. Men jag känner också så, att båda kommer få ut mycket av varandra. Vill ju verkligen ha hennes hjälp att ge valpen en trygg och bra start eftersom hon är så trygg och stabil i alla miljöer osv.

#2 Mjo men Lillan var av större ras och de blir ju äldre fortare så att säga :)
Och hänger ju på hur hunden är också :) 

Ja jag tycker det är klokt tänkt! :)

Familjens flat var 10 när vi tog in en ny valp i familjen. Han var allt annat än glad i början men nu funkar de super bra ihop. Fick vara extra noga med egentid och att han fick sitt space utan att valpen kunde komma åt honom :)

#4 Min tik är väldigt bra med valpar så jag tror inte ens hon skulle vara tjurig. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

#5 Vår har varit bra med valpar men inte när valpen helt plötsligt stannade på heltid, dock har han alltid varit lite smågrinig :)
Gillar din hund valpar ser jag inga hinder i att skaffa en valp som kan få lära sig av tryggheten din äldre hund bär på.

Det jag tycker blir svårt med gammal hund är ju när valpen blir lite äldre och behöver mer aktivitet. Om den gamla inte orkar hänga med ut på långrundor och träning är risken att den blir lite undanskuffad. Jag har det bekymret med min gamling nu, den yngre hunden är pigg och behöver sitt men det känns lite fel att lämna 12-åringen hemma. Samtidigt, har du en hund som trivs med andra så kan den ju leva upp väldigt av nytillskottet!

Min gamling var 13 år och den yngre var två och ett halvt när jag tog hem en fyra månaders. Det fungerade bra men jag var väldigt tydlig mot valpen att den inte fick störa den äldre hunden när hon vilade osv.

#7 En hund blir dock inte undanskuffad bara för att den inte hänger med på alla promenader :) 
Vår gamla hund var med på de kortare, eller gick vi en runda tillsammans, lämnade av henne hemma igen och fortsatte gå en runda till med den yngre :) 

Absolut inte fel att lämna hemma, hundar måste inte gå med varandra exakt varje gång :) Vi människor bara som får skuldkänslor :P

Tack för alla svar! Känner mig mindre kluven nu. Jag ska åka och hälsa på min eventuella nykomling i helgen nämligen men behövde få höra lite goda erfarenheter för att lugna tankarna lite. Jag har ju min sambo som kommer hålla min äldsta sällskap när hon inte orkar med vissa aktiviteter vilket såklart underlättar det hela. Hade jag varit helt ensam hade jag förmodligen väntat med valpköp men tiden känns rätt nu.

Även med jämngamla hundar kan det ju bli så att de har olika behov av motion, så just den biten tycker jag är onödig att ta allt för mycket hänsyn till (mer än att man bör ha koll på att man kan ge hundarna den tid de behöver såklart).

Tex har jag nu en 2åring och en 5åring. Den äldre bröt benet i söndags och nu väntar en lång tid med bandage och vara stilla för att därefter bli en lååång tid med försiktig rehab osv. Den yngre ska jag samtidigt försöka hålla i tävlingskondition… Det blir lite bökigt, men förhoppningsvis kommer ingen av hundarna känna sig undanskuffade eller så. De älskar varandra och har enorm glädje av varandra även om de bara ligger och vilar bredvid varandra i sängen..

Min första hund var runt 13 år gammal, och levt hela sitt liv som ensamhund, när jag skaffade en valp. "Gamlingen" var helt underbar med valpen och var en lugn och stabil förebild och lärde valpen allt han kunde (mestadels bra 😉). Visst gamlingen var ju inte superintresserad av att leka och busa jämt men han levde ändå upp ännu mer (var en väldigt aktiv individ hela livet) när valpen kom in i familjen. Hundarna fick sen lite drygt 2,5 år tillsammans innan gamlingens kropp inte orkade mer, åldersrelaterat hjärtfel, och han somnade in hemma i min famn vid 15,5 års ålder. "Valpen" är nu min äldsta hund, fyller 8 år i sommar, och har precis som sin föregångare varit en helt underbar förebild och läromästare åt mina yngre hundar (en på 3,5 år och en på 6 månader).

Viktigt för mig har alltid varit, som TS var inne på, att hela tiden se till att varje hund får "egentid" och inte känner sig utanför. Speciellt när man har en äldre och skaffar en valp så kan det bli en svartsjuka som dyker upp, den äldre kan börja göra saker den vet är fel osv för att få uppmärksamhet vilket är bra att komma ihåg.