Tinja var, fruktansvärt enkel 😂 Hon bet inte mer än andra valpar och det var lätt att träna bort de hårdare huggen på händer och fötter, även om hon gillade att nypas i näsan ett bra tag 😉 Tog henne tre dagar för att fatta idén med koppelgående - drar jag kommer jag ingenstans.

Sen var hon ju rädd för barn och tyckte vissa människor var obehagliga, men det mognade hon ifrån. Fick även vara rätt envis med att träna på "still i famnen", men det gav med sig till slut.

Hon hade svårt att komma till ro just på natten i typ en vecka, men det löste sig av sig självt. Hon sov i öppen bur i en hage nedanför min säng.

Men med bitandet.. Alltså jag är rätt härdad från när vår förra tik fick 10 valpar, jag var 13. Labradorvalpar biter som in i helskotta! Jag hade typ 5 valpar hängande i varje arm eller hälsena.. Sen har mamma alltid roat sig åt det faktum att jag grät över ALLT när jag var liten - förutom just när det kom till djur. Jag kunde ha valpar hängandes och slitandes i håret, bli omkulltacklad av hundar, biten i lek och jag bara skrattade. Så jag är väldigt tålig när det kommer till valptänder 😃

En riktig fegis! Hon var rädd för nästan alla människor, vågade inte gå fram och hälsa, bara jag och mamma dög. Som tur är har hon blivit mycket bättre =) 

Väldigt dålig med rumsrenheten, hon vägrade att göra ifrån sig ute. Jag kunde vara ute med henne i en - två timmar utan att hon gjorde nåt men såfort vi kom in så kissade hon i hallen 😴Dock är hon även där mycket bättre nu, då och då sker en olycka men det är i princip bara när jag inte uppmärksammat att hon är kissnödig. 

Iövrigt var hon en väldigt enkel valp =) Inkallningen har alltid funkat klockrent(peppar peppar), hon har knappt tuggat på nåt inne, sover hela natten sen hon var liten, går fint i koppel och biter inte i det, aldrig nafsat eller bitit i händer(iaf inte så det gör ont), lätt med andra hundar, hon lyssnar nästan direkt när man säger ifrån till henne med mera. 

Det jag önskat jag gjort annorlunda är att jag skulle ensamhetstränat henne från början och varit tydlig för mina föräldrar med att det INTE är okej att ge vid bordet för nu tigger hon endel pga dem..

Min var nog som din. Undrar vad din är för ras? ;) Min amstaffmix som jag fick när hon var 4månader var satans säd. Hon hade valpfnatt 10ggr om dagen, bet och slet i armar/ben, hade lätt till stress och frustration. Nu är hon 1,5år och mycket bättre men fortfarande work in progress. Jag har också dåligt tålamod, och det gick inte heller att "vänta ut" henne, det deivet hon har ger sig inte. Men vi började lära in ett "stopp" kommando vid lek och använder det när hon slår över, blir säkrare och säkrare med tiden. Jag önskar att jag hade vetat mer om stress hos hund och hur man hanterar det. Hade sluppit många tårar och svärdomar…

Jag undrar hur min blir som HUND. Är nu snart 7mån. 

Fram tills framför allt 4-4.5mån ålder hade jag mer eller mindre alltid blodiga händer, totalt söndertrasade handskar. Byta mot tuggleksaker funkade inte, inget funkade just. Händerna var det enda roliga att bita i. Förutom kläderna då. Det avtog lite av sig självt.. Han nafsar fortfarande när han är upphetsad, vid lek eller när han träffar folk.. eller övertrött, eller uppspelt.

Jag undrar hur det är med en valp som INTE ska fram till allt och alla, för så är min. Random människa på gatan? JAG VILL FRAM OCH UNDERSÖKA (gärna klättra på dem också). Så har han varit, och är fortfarande med särskilt vissa människor.

Jag vill kunna leka med min hund med mina bara händer, tycker inte det är fel att göra det. När man själv bestämmer att vi ska göra det förstås, inte helt random från hundens sida..

Önskar jag börjat direkt med ensamhetsträning. Å andra sidan kom han när han var 12v, och VÄLDIGT energisk och uppe i varv.. Fick träna mycket på att kunna lugna ner sig. Inte direkt som dedär valparna man hör om som går och lägger sig och sover 2-3 h efter lite lek och rastning. Han har aldrig varit så "trött" av sig. Nu fattar jag inte riktigt hur jag ska komma vidare.. Men men, det är bara att träna.

Rumsrenheten har varit mer eller mindre perfekt dock. Gjort inne 3 ggr sen han kom vid 12v. En gång väntade jag för länge på morronen, och gick inte ut direkt när vi vaknat. Kissade på golvet. En annan var han dålig i magen och bajsade på golvet. En tredje var han bara jättebajsnödig och jag fattade inte signalerna. Annars ingen gång alls..peppar peppar. Även att sova på nätterna har gått relativt smärtfritt, kunde hända i början att han behövde gå ut en gång mitt i natten..annars sovit hela.

Mycket driv, MYCKET lek/kamplust, orädd och framåt. Det är jag glad för! Det enda jobbiga är överslag på promenader, och ensamhetsträningen nu.. Kunde jag känna att jag kommer framåt i den biten så skulle jag bli en väldigt lycklig människa. Ett litet ljus i det hela är att han faktiskt kan vänta en stund i bilen, det känns som vi kommit vidare där. Lite av sig självt har det hänt. Nu kan jag iaf gå in och handla på macken utan att han verkar bry sig nått särskilt alls. Kanske kunde jag gjort det+mer förut, men har inte velat jäkta det heller.

Fantastisk. 
Sluta bita vid ett enkelt "nej" och när han fick råa ben försvann det helt.
Behövdes inte ensamhetstränas då han inte brydde sig om att vara själv en stund, ofta gick han undan självmant när det började bli läggdags enligt honom, då gick han upp en våning och lade sig själv på mitt rum.
Extremt lätt att få rumsren. 
Inga problem med inkallning, pälsvård eller annat basic.
Gick fint i kopplet från början utan problem.
En riktigt cool valp, dock med lite humörsvängningar, men inte värre än så.
Tyvärr blev han ett monster x 1000 vid tonåren, fytusan.. Vill inte ens tänka på det ;)

Min tik (6år nu) var det förjävligaste av det förjävligaste. Hon bet mig blodig, hon sov 4timmar per 24:e timme.. Alltså under ett dygn sov hon 4timmar.. Jag höll på att bryta ihop varenda dag. 
Hon fick vara instängd i hallen (så hon såg mig) större delen av tiden, jag kunde inte ha henne vid mig förhon slutade inte hugga. Jag hade nog inte så mycket tålamod eller var ens beredd på henne 100%iga bitande. Sen fick jag också höra saker som "du skaffade en bitig ras, du får skylla dig själv, vad förväntade du dig" m.m. Hjälpte inte alls 🤪 Kan hälsa att hon vart värre som unghund när hon började göra utfall och dra i kopplet + vilja döda folk ifrån ingenstans. Nu är hon min egna lilla prinsessa, Som är lite speciell men som jag lärt mig läsa perfekt 👍

Min hane som jag fick förra året var väl inte så värst illa. Vad kan man förvänta sig av en valp? Busig, bitig, frustrerad(energi och trött samtidigt liksom), mycket glädje, väldigt klumpig, matglad. Jag hade mycket mer tålamod med honom, förmodligen för att han var en ängel jämfört med min tik.. Jag skrev även då och frågade om råd och tips om hur man fick valp att sluta bitas/naffsas och fick sammaaaa jääääklaaa respons som tidigare. "du har köpt en sådan ras, skyll dig själv, det är en piraya". Tog mig seriöst 2 veckor att få bort bitande emot mig (inte emot andra, eftersom andra inte gjorde som jag), Och har inte direkt haft problem med det sens dess. Han var som sagt väldigt enkel.

Superenkel! Åt, sov och gjorde av sig. Hade väl ett max på 5-6 olyckor inne totalt, tuggade sönder en socka, ett kollegieblock och två bh:ar. That's it :) Vände runt 6-7 månader då han blev totalt galen lagom till han skadade sig x)

Ivana och Jorun har varit rena drömmen. Det var så jag trodde att man skulle ha valp. De sov mycket, lekte, åt, kelade och gick ofta ut. Ivana gick tyvärr bort efter att man upptäckte en tumör i lymfkörtlarna och fick somna in som femåring. Jag har inte kommit över den sorgen än.

Tesla var ett monster, det fanns stunder då jag nästan hatade henne, det gick inte att kela med henne, hon var verkligen en piraya, hon drog och slet i kopplet. Hon bet hårt och inget fungerade för att bryta henne. Som tur var så var hon söt när hon sov, och efter ett år blev det hund av henne också.

Anjuska var hemsk, hon var som Tesla men envis. Dessutom led hon av separationsångest, och då jag var väldigt sjuk under den perioden hamnade jag ofta på sjukhus och hon fixade inte de fyra timmarna som husse var på jobbet. Hon fick flytta hem till uppfödaren igen till slut. Vi insåg att det inte gick. Idag är hon en jättefin hund och hon har dessutom kvalat till EM i LC så vi är omåttligt stolta över henne, trots att hon inte bor här längre.

Corinne var världens snällaste och enklaste valp, hon sov hela tiden och gjorde inte mycket och hon gillar fortfarande inte att göra något i onödan och älskar fortfarande att sova såklart. 😃 Bombsäkrare hund får man leta efter haha.

Fenna var ett litet as, kunde inte vara stilla, bet en hejvilt, bet inte sönder saker men hon älskade tugga på väggar och golvlister. Ute var hon förjävlig och var precis över allt. Jag fick tvinga henne att sova och inte leka apa överallt, vildare valp har jag aldrig varit med om. 😐 Bajsa och kissa ute var fett onödigt när man kan göra det inne! Fytusan vad jag har grinat över denna hund. 😂

Super enkel, hon varken tugga på oönskade saker hitta inga farligheter o tugga i sig ute. Sov hela nätter allt var som en dans, än idag är det så med Enja våran ända hund som varit valp hos oss. :)

Min tik var väldigt enkel, klart hon hade energi som alla valpar har men hon har varit otroligt lätt och lydig från hon var bebis, aldrig bitit sönder möbler eller liknande. Hon var dock väldigt vek och försiktig, om en annan hund kom fram och ville hälsa på henne så satt hon sig ner och kissade, lika om vi fick främmande och nån klappade henne så satt hon sig ner och kissade på golvet. Detta har försvunnit helt nu när hon blivit vuxen, nu är hon bara världens underbaraste hund, väldigt signalkänslig så henne får man absolut inte höja rösten åt, då blir hon jätte ledsen. Min hanhund har varit mkt tuffare redan som valp, ist för att sätta sig ner och kissa av undergivenhet när våra kinestanter försökt sätta honom på plats som valp så blev han ist förbannad och gjorde utfall tillbaka. Han var väldigt intensiv som valp minns jag, tog varenda tillfällena i akt att få vila/sova när han gjorde det. Än idag är han en tuff hund med väldigt mycket energi. Han vill gärna stöka och härja med våran lilla nakenhund i tid och otid så hon blir fly förbannad, det tycker han är skit kul.

Har en 11-veckors valp i skrivande stund, och hon är lätt ibland och svår ibland. Oftast försöker jag ha tålamodet för att ta de lugnt, funkar ibland. Väldigt bitig, extremt jävla bitig (ursäkta språket). Både mina händer, min jacka och kopplet är hennes offer och jag vethelt ärligt inte hur jag ska få stopp på det. Testat alla möjliga saker för att avleda men inget verkar intressant, iaf inte särskilt länge. Men när hon har lugna dagar, och periodsvis under dem lite extremare dagarna, är hon fruktansvärt go. Dock väldigt pipig och gnällig, men kelig ett tag iaf tills hon använder tänderna istället. Ska äta ALLT när vi är ute.. och då menar jag ALLT!! Fimpar, snus, mossa, små pinnar, gräs, burkar, plast, papper, sten, maskrosor.. allt! Allt som finns på marken försöker hon äta upp så nästintill varenda promenad är fylld av mina fingrar i hennes mun för att ta ut de. Hon käkade dock upp en mus igår, jag hann inte stoppa henne, så man va ju måttligt nöjd 😅 Och förbannat äcklad! Men annars har vi inte kommit så långt än 😂

Har en 11-veckors valp i skrivande stund, och hon är lätt ibland och svår ibland. Oftast försöker jag ha tålamodet för att ta de lugnt, funkar ibland. Väldigt bitig, extremt jävla bitig (ursäkta språket). Både mina händer, min jacka och kopplet är hennes offer och jag vethelt ärligt inte hur jag ska få stopp på det. Testat alla möjliga saker för att avleda men inget verkar intressant, iaf inte särskilt länge. Men när hon har lugna dagar, och periodsvis under dem lite extremare dagarna, är hon fruktansvärt go. Dock väldigt pipig och gnällig, men kelig ett tag iaf tills hon använder tänderna istället. Ska äta ALLT när vi är ute.. och då menar jag ALLT!! Fimpar, snus, mossa, små pinnar, gräs, burkar, plast, papper, sten, maskrosor.. allt! Allt som finns på marken försöker hon äta upp så nästintill varenda promenad är fylld av mina fingrar i hennes mun för att ta ut de. Hon käkade dock upp en mus igår, jag hann inte stoppa henne, så man va ju måttligt nöjd 😅 Och förbannat äcklad! Men annars har vi inte kommit så långt än 😂

Valp 1: Väldigt pigg, bitig, älskade att kampa med mina armar och busig hemma (på valpkurs var hon däremot en liten ängel!) fram till dess att hon fick en kompis (mina föräldrar har nämligen kennel så det fanns en valp sedan innan som var lite yngre) då lugnade hon ner sig en hel del. Hon var en liten mattegris. Tog nästan inga egna initiativ på valpkursen utan var lydig, skulle vara tillsammans med mig och var faktiskt inte ett dugg intresserad av andra människor än mig. Glad. Vaktig på det sättet att hon skulle alltid hålla koll på vad som hände omkring henne så hon kunde bli okoncentrerad ibland.

Jag tyckte också att det var skitjobbigt när hon bet mig och skulle ha dragkamp med mina armar. Tyckte att jag försökte med allt, gnälla högt, gå därifrån, ignorera, avleda. Blev lättad när hon fick en kompis och blev betydligt lugnare. 

Det jag ångrar är att jag slutade kampa med henne när hon blev bitig. Jag borde istället ha styrt upp lekarna. Jag var bara så glad just då innan hon blev bitig för att jag hade en hund som ville leka och ville ha dragkamp. Mina tidigare hundar hade nämligen inte haft leklust så därför styrde jag inte upp och det slutade med att jag till slut inte lekte med henne alls på ett tag.

Valp 2: 

Var inte det minsta bitig som valp. Var expert på inkallning redan från start. Glad. Belönades lätt socialt via glad röst. Var ganska kissig i en ålder när man skulle lyfta upp henne, men det gick över. Inte skällig.

Kampade inte något med henne då hon egentligen är familjens hund och de trodde att hon skulle bli bitig om man kampade med henne som min första valp blev. Det ångrar jag idag då hon inte är så leksugen. Som sagt så hade det mer om att styra upp lekarna.

Valp 1, ett monster. Gäddtänder och gick runt som en flismaskin hemma. Minns inte om rumsrenhet osv. Stenhård hund och en del uppfostringsmissar. Väldigt självständig, har aldrig haft problem med typ separationsångest eller liknande.
Valp 2, en ängel. Råkade bita mig av misstag en gång och blev helt förstörd när jag skrek till. Gjorde aldrig något liknande igen. Minns inte rumsrenhet osv.  Väldigt trygg från start.
Valp 3, ganska normal. Släpade hellre runt på saker än att bita sönder dem. Har inget minne av att han var speciellt bitig. Minns inte rumsrenhet osv. Kanske kunde varit lite mer konsekvent med passiviteten, men han är nog lite felskapt mentalt, så vet inte hur mycket skillnad det hade gjort.
Valp 4, snuttade hellre än att bita och älskade att bära omkring på saker. Har aldrig tuggat sönder något. Rumsren i princip direkt, vad jag minns. 
Valp 5, rejält bitig i början och tuggade hål på alla våra kompisar. Har inte förstört så mycket grejer dock. Blev rumsren vid dryga halvåret. Är nöjd med uppfostran av denna hund, hon är lugn, trygg och vettig i vardagen och hyfsat lydig. Lättlärd som tusan när hon var liten = lär sig både bra och dåliga saker på en gång.
Valp 6, normalbitig. Byter tänder just nu och tuggar då en del men det är inte så att hon hänger i armar och ben utan ger man henne en tuggmoj så nöjer hon sig med den. Har inte tuggat sönder någonting än. I princip rumsren sedan vi fick hem henne. Otroligt klok och lugn valp. Lite "trögare" att lära nytt än valp 5 på gott och ont (mest gott!) men finner sig i allt och är otroligt lillgammal och duktig.

Tycker jag lär mig mer och mer för varje hund jag skaffar och även om jag haft hund i snart 20 år så tycker jag att varje hund har massvis av nya insikter att ge mig och så kommer det nog vara i åtminstone 20 år till. 🙂

#13

Det var samma här =) Mina händer hade alltid nått sår på sig, mina handskar jag skyddade dem med var helt trasiga, byxorna skulle bitas i..kunde inte gå i skor med skosnören ute, för då gjorde han inte mycket annat än att leka och bita i dem. 

Ville tugga/äta allt ute.. allt utom fimpar och snus, vilket jag var tacksam för. Tur i oturen var att det finns flera harar här utanför mig, och deras bajs var det mest populära..och det är ju iaf inte giftigt.

Ingen avledning funkade riktigt iaf, förutom typ tuggben då. Fick truga honom med tuggrullar för att få honom att gå in ibland, han kunde vägra det.

Ugh en mus :/ Min försökte äta upp en gammal död fågel, men den hann jag få ut.. Mysigt värre.

Men det blir bättre med tiden med den där bitigheten :)

Vilken skön tråd att läsa - att få veta att man inte är ensam om att ha en busig valp!! 🙂🙂

Jag har en liten valp just nu, och ja hon är helt galet bitig även hon. Mina armar är fulla av sår, ruvor och blåmärken efter hennes bitande. 😮 Tycker dock att hon har börjat lugna ner sig lite nu med bitande när hon snart är 5 månader gammal, hoppas det håller i sig nu bara.  Det som inte har lugnat ner sig är hennes mani på att tugga i sig allt utomhus, allt från cigarettfimpar till portionssnus, snytpapper, hundbajs, annat bajs, j ALLT som helt enkelt går att tugga i sig. Jag är konstant livrädd att hon ska tugga i sig något riktigt farligt. 😕  Vår katt jagade hon hur mycket som helst sina första månader här trots nolltolerans från min sida.  😡Hon är en känslig liten hund, klarar inte riktigt av att hälsa på andra människor än familjen, inte heller på andra hundar, då kissar hon ner sig och ylar och skäller och blir helt märkligt skogstokig , så jag har bestämt att hon inte får hälsa alls på andra just nu och hon har blivit tydligt mycket lugnare av det. Istället får hon träffa hundar vi känner som hon får träna sig på att vara med, likaså får hon umgås med familjen och nära vänner och det klarar hon bra. Och så kommer jag att uttöka med hundar och andra människor efterhand som hon mognar och blir äldre. Detta är nog det som är jobbigast med min valp, att hon är så känslig. 😓 Hon blir rädd för så mycket, är även enormt undergiven och kissar gärna på sig även då hon blir glad eller någon hälsar på här hemma, och det är ett stort, stort jobb att få henne trygg med allt och alla situationer, men vi tränar på och det går ändå bra efterhand. Det ska nog bli en bra hund av henne också så småningom. ❤️ Har aldrig haft en sådan känslig rädd hund tidigare, och det var absolut inte en sådan hund jag ville ha heller.  😕Mina andra hundar har alltid varit genomtrygga orädda hundar, även som valpar, så detta är helt nytt för mig, och jag tycker att det är rejält jobbigt om jag ska vara ärlig. Men hon är en sådan ljuvlig liten valp för övrigt så vi kämpar på med detta. ❤️

Min första valp var en robust lugn hund som tuggade sig igenom livet och vårt hem, han bet t.o.m. sönder en vägg. Men han var lugnet själv, otroligt cool i alla lägen och var aldrig rädd för något, utan var en enormt tuff valp och även tuff som vuxen. Inget kunde rubba honom. Han slutade tvärt att tugga på saker när han var runt året, och tuggade aldrig igen på något hemma. Saknar honom något enormt! ❤️

Det jag ångrar med min nuvarande valp är att jag inte jobbade mer med MIG SJÄLV och MITT LUGN första månaderna, för det hade gjort så stor skillnad med henne. Jag började jobba med mig själv och hur jag själv hanterar saker och hur jag själv mår och hur jag själv bemöter min valp, t.ex. är jag väldigt kärleksfull, FÖR kärleksfull (!) vilket hon blev stressad av och när jag drog ner på att prata så mycket  med henne och liksom i förbifarten kärleksfullt klappa om henne lite eller klia henne lite, så blev hon mycket lugnare och även bitandet blev bättre.  Jag läste boken "Det goda hundägarskapet" av Mervi Kärki (tror jag hennes namn stavas) och jag följer en del av det konceptet och oj vilken skillnad det blev på min valp, hon lugnade ner sig med 70 %  MINST, blev mycket mer harmonisk och ja hon mår tydligt bättre och har även blivit modigare. Dock gäller det ju att hitta en harmonisk balans där valpen mår bra, det är ju trots allt en liten valp och de behöver mycket kärlek och ompyssling.  ❤️Jag önskar att jag hade läst den boken redan från dag ett med min valp. 

Men oj vad mycket jobb det faktiskt är med en liten valp, och en hel del oro och rätt många tårar och frustation haha, men ändå, åh så mysigt och roligt det OCKSÅ är. 🙂❤️

Så intressant att höra hur olika alla valpar är. För mig känns det så otroligt främmande med en valp som inte vill klättra och riva ner halsduken på personer man stannar och pratar med. Främlingar står högt i kurs, har gjort det typ från början.. Blir spännande att se om det förändras under könsmognaden osv.. 

Jag hade börjat ensamhetsträningen dag 2 om jag börjat om. Men men..