Du behöver nog inte fundera så mycket mer över det som hände. Sådant händer, helt enkelt. Denna gång gick det lite för långt av någon anledning och han kände att han behövde "höja insatserna" från morr till ett "fejkbett". Se det bara som information och lägg upp en plan efter det.

Jag tänkte på att du skrev att du slänger ut lite godisar så han går iväg och tar dem och under tiden kan du plocka bort det han hade. Det skulle kunna vara förtjänstfullt att göra det tydligare för honom att det kommer något bättre från DIG när du närmar dig. Alltså, säg att han ligger och tuggar på torkad hud, vilket inte stod högst upp på listan. Då närmar du dig honom med något som trumfar det. Måste ju inte vara ett ben, utan kanske något gott som han tuggar i sig fortare. Ostbitar står högt i kurs här hemma till exempel. Kör byteshandel. Du presenterar ost i utbyte mot råhuden. Smask smask. Han får tillbaka råhuden. Du går därifrån. Upprepa då och då under dagen. Ett förslag på något man kan testa.

Jag blev huggen av min hund när han var runt 14veckor. Alltså huggen så jag fick sår, För att jag klappade/sträcktefram handen emot han när han hade ett tuggben. Sens den dagen och ända tills nu (15månader gammal) har vi arbetat på det, Jag ska kunna ta ben ifrån honom, jag ska kunna vara nära, jag ska kunna klappa och jag ska kunna byta ut ben (vilket jag sällan gör nuförtiden, han brukar istället få tillbaks det). Att jag gjort så betyder inte att jag inte respekterar han när han inte vill, Det betyder inte heller att jag stör han varenda gång han äter ett ben och det betyder absolut inte att jag är fysisk emot honom. När han var 14veckor och hugg mig så visste jag redan då och där att han skulle växa upp och bli en stor malle, Så beteendet för mig var inte ens i närheten av accepterat..

När Humla var valp var det bara till att glömma att kunna sitta bredvid henne när hon tuggade ben och än mindre ta i från henne benet. Jag körde med godbitar som jag slängde på henne när jag gick förbi och så småningom som jag kunde ge henne direkt från handen när hon åt ben. Gav jag henne ett ben fick hon alltid ha det för sig själv och tog hon något otillåtet bytte jag mot någonting annat. Ville skapa en förväntan "där kommer matte undrar vad hon har att erbjuda" istället för "där kommer matte, bäst att hålla koll på sina grejer". Idag kör hon upp ben i ansiktet på mig och lägger sig gärna tätt för att dela stunden med mig. Ibland faller hon tillbaka och kan stelna till någon sekund, för att sen komma på sig själv med att det inte är nödvändigt. Förstår absolut känslan när valpen förvandlas till ett monster men jag tycker du ska ta det lugnt, jobba med tilliten och inte hetsa upp dig när det händer.

Tack så mycket för svaren. Jag blev väl bara jäkligt förvånad, iom att jag många gånger gått fram och satt mig bredvid, klappat/hållt i tuggisen (men INTE försökt rycka bort eller sno den) utan nån sån här reaktion. Han brukar själv ofta släppa den om jag bara håller i den samtidigt, isf har jag ibland liksom tagit upp och tittat på den och sen gett tillbaka. Trodde jag tränade på så vis att han förstår att han får tillbaka den! Har nog aldrig tagit den utan att avleda/byteshandla eller att han själv gått därifrån och lämnat den..

"Accepterar" det såklart inte, men jag tror inte på att göra nån konflikt av det hela eller att liksom brusa upp. Jag vill alltid försöka undvika att min valp ska känna sig skrämd av mig.

Jag tog det ju lugnt även denna gång. Fick gå och hämta godis som jag dumt nog inte hade på mig, men jag reagerade inte mer än neutralt, tror jag sa typ" oj, så ska vi väl inte göra" med liksom neutral röst bara. 

Med leksaker tänker jag exakt samma, även om jag inte sett nått sånt där. De brukar han faktist i princip alltid försöka trycka upp på mig, tar jag tag så är det kampdags. Så jag tolkar det som att leksaker de vill han helst att vi ska kampa med. Han brukar släppa dem vid fötterna på mig om jag håller ut en godis. Men sliter jag och drar så kampar han ju, han släpper inte mer än för omtag då  oftast :)

Var som sagt mest att jag kände det var skönt att ventilera lite..se om andra var med om samma sak. Känns inte som värsta grejen när man läser om vad folk upplever. Men ska vara väldigt noggrann med att alltid ge en god godsak i utbyte. Ska nog även börja belöna ännu mer när vi "hanterar". Han har aldrig surnat till i nån slags hantering, men jag har väl heller inte tränat något särskilt på att det ska vara en extra positiv händelse..

Min hund är absolut inte skrämd eller hotad av mig för att jag tränat bort hans resursförsvar, Tvärtom är han mer öppen och säker med mig. Jag hade tagit tag i det, men det är väldigt viktigt för mig om jag ger hundarna ben och barn/omedvetna går fram för att sedan få ett rejält bett, Det ska jag inte ens behöva tänka på.
Resursförsvar kan leda till onödiga bett och även vaktande emot andra djur som ofta resulterar i slagsmål. Men det är också en never ending fight, Det går upp och ner även om det blir bättre, det blir aldrig helt okej oavsett vad man gör.
Jag har inte korrigerat min hund när han vaktat ben, jag har tagit allt i hans takt och har fått en hund som gått ifrån att bita mig/vakta kraftigt till en hund som kommer och lägger ben på mig. Allt bara för jag gav detta tid och försökte mig på att vara nära han,visa att jag inte var ute efter hans ben och visa att jag var en trygghet och inte en "fiende".

Jag menade absolut inte det heller #5. Menade folk som säger att "det där får man inte acceptera. Då tar man det ändå eller brottar ner hunden", typ. Jag tänker självklart träna på detta av samma anledningar som du säger. Håller med dig 100%.

Vår första valp vägrade äta de första dagarna om inte vi satt och klappade honom x). Första typ 2 åren av hans liv åt han bara om vi var i samma rum och han kunde titta upp från maten och få ögonkontakt med oss :p idag, 4 år gammal, äter han även om vi är i ett annat rum, men vi fick ta det långsamt :p med honom var det inga problem att träna in loss även med godsaker. Andra valpen vi fick hem morrade om vi närmade oss honom när han åt tuggben. Så då gjorde vi byteshadel men la till kommandot loss. Efter ett tag räckte det att vi sa loss. Idag, 3 år gammal, räcker det att vi lugnt närmar oss honom när han har tuggben för att han ska släppa det (och vill ha gos, vilket vi alltid ger som beröm). Mina och makens yngre bröder (3-8 år) kan utan problem ta saker från hundarna, hundarna släpper det dem har i munnen när någon närmar sig. Keeshonden är dessutom mycket mer samarbetsvillig när dem vill kolla hans tänder, när vi vill lägger han upp tassen på ens hand och försiktigt trycker bort handen XD Min poäng är att det känns tryggt att veta vad hundarna går för och att man inte behöver oroa sig för om barn skulle få för sig att ta saker ifrån dem (såklart sker det under uppsikt). Så jag hade tränat in kommandot loss med hjälp av byteshadel (för att sen inte behöva byta med något, min tanke där är om hunden får tag i något olämpligt när man inte har godis, tex på promenad, så ska kommandot funka med bara gos som beröm).

Tack för svaret. Jag kör förvisso "släpp" men ordet spelar ju ingen roll… tränar det hela tiden med leksaker (byter mellan 2 kampleksaker tex), har kört det även med annat men inte 100% av gångerna.. ska börja göra det. Leksaker trycker han oftast upp mot mig nu och vill kampa..

Vi var övertydliga i början och idag behöver vi sällan säga något utan dem bara släpper :). Så vi tränade med leksak, mat (så att vi kunde lyfta undan matskålen, så fick dem en godisbit sen satte vi ner maten igen - för oss smidigt då min mormor ger sina hundar ett foder våra blir dåliga i magen av och hon glömmer ofta att plocka undan matskålen när vi kommer) och diverse tuggben/köttben. Vi gör det fortfarande ibland bara för att det inte ska glömmas bort eftersom våra träffar barn ofta :)

#9 Absolut, och jag har ju faktiskt kört byteshandel också.. men ska göra det ännu mer & metodiskt. Sen så är jag sån som inte riktigt låter barn vara ensamma med (särskilt en större) hund då jag har haft bekanta som råkat illa ut även med en "snäll hund". Jag anser väl att man inte kan lita till 100% att barnet beter sig som man har sagt tex, och en hund är ändå en hund, kan ha ont nånstans, whatever. Hur lätt är det att vara 100% säker på att en hund inte nånsin skulle kunna nafsa till om den blir hårt petad i ögat eller nått liksom, inget man går och tränar in från barnsben direkt ;) Tyvärr kan ju även ett mindre nafs göra rätt mycket skada på ett litet barn. Visst är det kanske inte troligt att nått ska hända, men jag ser det själv som självklart att inte försätta barn&hund i dåliga situationer..  Anyways, tack för svaren i tråden !:)

Håller med dig om barn, vi lämnar aldrig barn ensamma med hundarna utan det är alltid under uppsikt :) (var inte så tydlig med det i #7). Lycka till med träningen!:D