Jag tycker inte den har ändrats speciellt mycket men han blev tryggare och kändes lyckligare av hundsällskap vilket såklart gjort vår relation bättre.

Jag har nog blivit lite mer beskyddande mot henne. Hon är väldigt tålig och låter valpen ta sig en massa friheter. Bl.a. blir det ofta jaktlekar som jag uppfattar som rätt våldsamma - från valpens sida 😮Jag trodde att en valp skulle vilja hålla sig lite på mattan om det finns en äldre hund i hushållet, men nej… inte i detta fall.

#2 valpen testar gränserna mot den äldre länge. Så har det varit hos oss. Jag har nog fått en starkare relation till den äldre hunden båda mina ggr jag skaffat valp igen:))

#3:  Hur mycket är "normalt" att den äldre hunden tål från valpen? Den här valpen försöker t.o.m. att jucka på den äldre hunden när de tumlar omkring. Hon dyker ner i den äldre hundens matskål så att hon blir så störd att hon inte kan äta när valpen är i närheten. Jag måste ta in henne på toa och ge henne maten där för att hon ska äta nåt. Valpen försöker ta den andra hundens ben när hon tuggar på det, men om den andre försöker göra samma sak så fräser valpen ifrån. Om jag ligger och läser på soffan kommer valpen dit, men släpper inte dit den äldre hunden, utan beter sig som att "nu har jag matte för mig själv och du får sitta för dig själv där borta i fåtöljen". Jo, så ser det faktiskt ut.

Ja, relationen har ändrats. Den har blivit om möjligt ännu bättre, men det beror nog till stor del på att min äldsta hund blivit mycket gladare nu när vi har unghunden också.

Ja, jag inser helt plötsligt hur duktig och mogen han faktiskt är och den insikten har gett oss en liten extra kick i både träningen och vardagen 😃

#4 jo den "gamle" får tåla en hel del, men inte allt. Hos oss får båda lära sej att matskål är helig. Man tar inte mat från varandra. Det kan stå mat framme, ingen rör den andres. Sen får dom själva klara ut vems ben och leksaker som är vems, bara det finns till båda. Jucka får ingen göra på någon. Man får vara ganska tuff mot valpen så den inte tar över, speciellt om den andra är lite äldre. Min var 14 år när valpen kom. Men han bestämde alla 3 åren till han levde💖

Jag anser oxå att det är viktigt att den gamle får sin egentid. Även om valpen tar mycket tid. Så den inte känner sej undanskuffad:)

Nu har jag iof inte två hundar på heltid eftersom labben bor hos mina föräldrar men har märkt stor skillnad dem gånger jag har båda hundarna hemma hos mig eller båda är hos mamma och pappa eller när vi är på landet på somrarna och båda är med. Nu är ju båda dessa äldre hundar (labben Gletta 12 år och puff/pudeln Fjant 14 år) och dem har träffats till och från sen de var valpar men var inte förrän för nästan 3 år sedan Fjant flytta in hos mig permanent (är annars min kompis hund).

Gletta är inte helt förtjust att dela för mycket tid med annan hund, hon tycker Fjant kan vara lite jobbig (speciellt om de ska vara hemma själv tillsammans, något hon annars inte har problem med) och hon kan inte slappna av på samma vis för hon måste ha koll så hon inte råkar missa något ätbart som Fjant kanske kan råka få om hon inte är där. Mattid blir superstressat även om man separerar dem och Gletta slukar tuggsaker på tre sekunder och ligger sen och suktar efter det Fjant fått för han är långsam. Dessutom är Gletta lite "mesig" och vågar inte säga ifrån om Fjant snor något. Nu anser ju Fjant att Gletta är hans så Gletta är den enda hund han tillåter att slika ur samma skål som honom och jag har fått öva med Gletta för att hon ska ta för sig lite mer.

Ute på promenader och man möter andra hanhundar och de går och hälsar på Gletta blir Fjant skogstokig och ska attackera (går man själv med honom eller de andra hundarna inte hälsar på Gletta bryr han sig oftast inget alls eller bara ska fram och hälsa en kortis) så blir helt klart annan dynamik med dem båda. Och på Gletta märker man att hon vill inte bo med annan hund på heltid och därför kommer mina föräldrar vänta tills hon gått bort innan vi skaffar en ny hund. Fjant är mer van för han har bott med diverse andra hundar till och från under sin uppväxt så med honom kanske det skulle gå att skaffa valp (han har själv haft flera kullar så han har ju en del vana från valpar).

Om man då ska se relationen till mig så blir ju Gletta betydligt mer "på" och helt klart mer stressat försöker komma till mig för lösningar av "Fjantproblemet" och betydligt mer tiggig på mat och väldigt mycket mer krävande av uppmärksamhet (annars är hon mer som en katt). Fjant bli som sagt jobbigare vid hundmöten på promenader och han som normalt sett aldrig skäller inne hemma kan sätta igång om en annan hund jag passar börjar skälla. Även han kan bli ännu mer "mammig" än vad han redan är.

Idag har vi varit på besök hos en person som är mycket kunnig vad gäller hundar och deras beteende. Han observerade hur de interagerade och sen sa han "allt jag sett är helt normalt beteende. De här kommer ni inte att ha några problem med". Det var ju skönt att höra.

Enligt honom får valpar ta sig i stort sett vilka friheter som helst med äldre hundar. De fattar att det är en liten valp. Men när valpen blir 5-6 månader blir det annat ljud i skällan, och då börjar den äldre hunden lära valpen hur man är en riktig hund. Och då kan den ta i ordentligt.

Allt helt normalt hittills alltså 🙂

Jag har ju tre hundar på vardagarna och två egna som jag alltid har.
Var något kämpigt när omplaceringen kom till oss, efftersom han absolut inte kunde något. Nu tre mån senare är han som vilken lydig jycke som helst.

Jag tycker det är fantastiskt med fler än en hund! Enda nackdelen är koppeltrasslet, min daghund är lite flängig i kopplet.. Men så fort han slutar flänga så kommer det inte vara några större bekymmer med trassel.
Konstigt nog är hundarna mer lyhörda inför mig när de är i flock, de lyssnar fantastiskt och är mer säkra. 
Och vad jag älskar att betrakta min grupp, det är så fränt! 
Elviz är ledaren, han är äldst, mogen och tryggast. Men också den som helt klart bestämmer och uppfostrar de yngre.
Harley,(näst äldst) som f.ö har mognat på sig ordentligt sen vi introducerade trean, är lekfarbror och funkar som en vägvisare. Han har mycket tålamod.
Sedan trean, Pricken som är yngst och valpig är helt enkelt gruppen "valp", han följer de andra två och är imponerad av allt de gör, han tar efter mycket.

Hmm, är heelt frälst. Kan inte vänta tills jag får en nummer tre på heltid.
Annars, när jag bara har mina två så är det inget mycket grupp/flockdynamik.
Tycker två är smidigare än en hund för det mesta.

Nej. Nu är har hon visligen lagt till med hjälpa matte med säga ifrån om vissa saker så man kan väl säga att hon fostrar sina systrar. Hon säger även till att katten inte får klösa på möbler. Hon kommer alltid vara nr 1 här :)

Labben här blir märkbart avundsjuk. Hon i sig är väldigt kelig och kan komma fram och buffa på en, men det blir värre när vi passar henne och en annan hund, ändå är dem bästa vänner! Om man ropar på den andra hunden så kommer hon också och vill ha all uppmärksamhet, ställer sig gärna ivägen för den andra hunden så att han inte kan komma fram rakt till oss, utan måste gå från sidan! Någon gång har det hänt när man kliar henne och den andra hunden kommer, att hon har morrat, men då får hon en tillsägelse! Tror hon blir avundsjuk, den andra hunden träffar vi inte lika ofta, så tror hon känner att vi blir mer exalterade då?