Ang. hundar, ensamhet, "ensamhetsträning"
Råkade på nedanstående inlägg på facebook. Gjorde att jag började fundera kring det hela. Jag är inte så säker på att jag håller med om det hela, och då det från börjat var postat i nån grupp som hette "vardagsvargen" eller nått liknande så blev jag lite mer tveksamt inställd till innehållet från början. När jag läste igenom hela inlägget och kom fram till vad personen tyckte man ska göra så lät en hel del ganska vettigt dock. Dvs jag är inte så säker på allt detta om "flocken" hit och dit, men de praktiska råden för "ensamhetsträningen" kan jag se en del nytta i. Tror rätt starkt på att det är dumt att förknippa för mycket saker med "ritualer" som alldeles för lätt känns igen och om det vill sig illa så blir det en ond cirkel och förstärkt effekt för hunden. Dvs att man har nått särskilt som händer varje gång innan man går, eller liknande hur hunden påverkas av ägarens reaktioner vid "läskiga" händelser etc. I mångt och mycket så är det ju bäst att inte göra en stor grej av saker, då har även jag märkt att hunden inte gör det. Kanske är det värt att tänka på även för just ensamhetsträningen, så att säga.
Är det nån här som varit mer "oplanerad" och oförutsägbar i ensamhetsträningen av sin hund, lite mer i stil med vad som beskrivs nedan?
Hej
När jag läser en del rekommendationer om hur man "ensamhetstränar" hundar inklusive valpar blir jag riktigt mörkrädd .
Man rekommenderar att hunden skall stängas in i andra rum ex med lydnad att stanna kvar eller med nät mellan ägaren och valpen/hunden eller med stängd dörr eller samtliga i en suggestivt upptrappning av träningen , jag läser också att valpen skall utsättas för ökad hjärnjympa och eller tom ansträngande motion för att " trötta " ut valpen före enamlämnandet , vilket kan vara mycket fysiskt/psykiskt skadande för en icke fullväxt hund/valp
Man skall även enligt rekommendationer ignorera valpen/hunden när man kommer hem .
Samtliga av dessa rekommendationer är fullständig vansinne och kan och kommer med mycket stor sannolikhet skapa problem för ägaren längre fram i hunden liv i form av kontaktsvårigheter , tryghetsbrister och eller tillitsbrist till ägaren .
Att stänga in en hund i ett annat rum för att träna ensamhetsträning är inte träning i detta, det är en förpassning från flocken och är ett av dom hårdaste straff en valp hund kan utsättas för och har ingen naturlig liknelse i en korrekt sammansatt flock grupp . Det är i valpens /hundens synvinkel en livshotande åtgärd .
Många jämför detta med att vissa individer i en flock kan visa tillfälliga avståndstagande beteenden mtill annan medlem i flocken , men det är mycket stor skillnad att omöjliggöra kontakten med ett galler eller dörr än att göra det med ett avståndstagande beteende , och det görs under inga omständigheter utan en orsak och den orsaken finns inte om man använder sig av det när man skall lämna hunden ensam .
Man straffar helt enkelt hunden för något den inte har gjort , det kan inte hunden förstå , och tvivlen på ägaren kan uppstå …. All långtidsbestraffning är endast destruktivt för relationen mellan hunden och människan .
_Valpen/hunden som inte kan vara ensam är osäker och rädd , tar man den från tryggheten genom att förpassa den från flocken ökar man denna osäkerhet och stresspåslaget ökar vilket skapar en osäker stressad hund i framtiden .
_
Samma effekt uppstår då man ställer sig utanför ytterdörren och väntar Skrammlar med nycklarna , och stannar inne , Öppnar och stänger ytterdörren , Låser, låser upp ytterdörren , Ibland går ut en sekund går in igen utan att stänga dörren bakom sig , Ibland går ut stänger dörren , kommer in igen , osv osv osv , Måste man avgränsa gör man det så att hunden är i ett rum som är vardag för den exempelvis köket . osv osv. Så det är oftast effektivare att inte avgränsa för att det " avbrottet " från vardagen ger hunden till slut dom negativa associationer som själva avgränsandet gör , och hunden går upp i stress den lär sig helt enkelt att när matte/husse börjar med detta så är det ensam som gäller , ungefär som samma association som hundar får när man tar tag i kopplet och dom vet att dom skall gå ut , fast då med possitiv association.
Valpen/hunden kan med sitt enorma luktsinne konstatera människans ” geografiska possition och tom avståndet mellan sig själv och individen som står utanför dörren och även identifiera personen som står utanför dören . . och kan inte förstå varför den inte får vara med sin ” flock” där den för tillfället befinner sig .
Hur ”tränar” man då en hund för att vara själv ?
Det handlar om att avdramatisera att hunden blir ensam och att den skall vänta på matte/husse , en hund skall inte vara ensam den skall vänta på matte/husse .
Detta gör man genom att göra en vardag av lämnandet , alltså gå ut spontant en sekund kanske två tre , genom ytterdörren , utan att ta på ytterkläder osv , ibland tar man på ytterkläder och går ut några sekunder.
Man varvar det spontana beteendet med det ” riktiga ”” lämnandet , alltså inte ett bestämt fast mönster där man tar på sig skorna ytterkläderna , tar fram nyklarna går ut och låser dörren osv
, Utan går så långt från det fasta mönstret som möjligt ,
_Går ut utan ytterkläder kommer in igen ,
_
Allt man kan hitta på som inte föregår att hunden blir ensam med ett föregående mönster . sedan ökar man tiden till kanske tio femton 20 sekunder osv osv .
Ställ dig inte utanför dörren utan gå bort en bit , hunden känner att du står utanför dörren och blir stressad av att inte kunna få kontakt med dig .
_Så man börjar mycket korta tider och helt spontant utan att förbereda något exempelvis avgränsa eller stänga in
_
_Men avgränsningen är ett föregående mönster och kan skapa problem pga att det skapar den stress som hunden associerar till att den ” kommer ” att bli ensam ”
_
När man avdramatiserar detta med den spontana biten som beskrivs ovan så överdriver man heller inte berömmet eller kontakten med hunden mer än man gör i vanliga fall när hunden spontant kommer fram då man exempelvis står och diskar . och under inga omständigheter då hunden kommer fram och skall hälsa då den varit själv en längre tid, att ignonera en hund som hälsar på sin inkommande ” flock/gruppmedlem " är totalt vansinne när det gäller flockuppbygnaden osv .
Däremot kan man ignorera en hund om den överdriver sina hälsningsfraser , exempelvis hundar som går upp i överdriven stress när man kommer hem eller hundar som hoppar osv , men denna igonering avbryts exakt samma sekund som hunden lugnar ner sig eller slutar hoppa osv osv .
En hund skall inte vara ensam , den skall vänta på matte och husse .
Jag tragglade mig igenom typ första raderna. Sånt där blaj orkar jag inte läsa.
När folk går in för att dumförklara andra direkt så kommer de som läser aldrig ändra sina vanor. De kommer bli förolämpade och vända sig till källor som mer talar för det de redan gör - vilket i sin tur kan leda till att det blir ännu värre sorts ensamhetsträning i framtiden.
Vi har aldrig ensamhetstränat hundarna. Ingen har haft separationsångest. Ensamhetsträningen kommer naturligt - man går på toa med stängd dörr, men går ut och kastar soporna, någon åker och handlar… På sommaren när vi alla varit ute på landet har det blivit ännu mer naturligt, för då kommer och går alla lite hur som hela tiden och hundarna är vana att det inte är något konstigt. För oss har det fungerat och jag kommer fortsätta så i framtiden.
Om nästa valp dock visar sig ha separationsångest.. Tja, då vet jag faktiskt inte om jag skulle behålla valpen rent krasst, för det är en avelsfråga lika mycket som skygghet och skotträdsla. Nästa hund ska bli avelstik, och separationsångest är inget jag vill avla vidare på.
Men OM jag skulle behålla valpen, då skulle jag göra precis som vanligt, fast kanske lite mer och mera medvetet.
Jag ignorerar dessutom mina hundar utan problem när jag kommer hem. Mina skor och min jacka ska av och väskor ställas undan, och sedan hälsar jag. De är helt införstådda med det och lider inte det minsta av att behöva vänta tre minuter på att få hälsa.
Som jag skrev så är nog inlägget bara värt att kommentera på om man läser hela. Jag tycker man ska kunna läsa en text utan att ta allt personligt, om jag inte håller med så håller jag inte med… jag låter ingen random person på facebook få mig att känna mig "dumförklarad" och förolämpad. Blir så jäkla jobbigt att ens vistas på internet isf så att säga :)
Det du beskriver låter i princip som exakt samma sak som skribenten ovan propagerar för. Jag tycker inte heller att det gör nått att vänta lite med hälsningen tills man kunnat hänga av sig. Det är mer en ren lydnadsgrej tycker jag och just det håller jag inte med ovanstående nått särskilt om.
Jag tycker att hon säger emot sig själv.
Man ska absolut inte göra en vana av att göra smågrejer (skramla med nycklar, gå i dörren, slänga sopor) utan man ska göra det sporadiskt… Men ändå göra samma saker.
Jag tränar också varierat. Vissa gånger går jag till jobb/skola och försvinner i ett par timmar, andra gånger går jag iväg för att slänga sopor, ibland går jag och handlar på en halvtimme, ibland går jag bara ut för att prata med en granne - men så ser ju också livet ut. Jag anser inte heller att man ska överkomplicera det hela. Gör det som behövs göras, och anpassa så mycket som det behövs anpassas. Klarar hunden att vara ensam medan du hämtar tidningen? Lämna honom. Klarar han inte att vara ensam medan du går ut och pratar med en granne? Ta med honom, platsa en bit bort om grannen inte vill ha honom där. Två veckor senare, klarar han att vara ensam medan du pratar med grannen? Lämna honom. Stressa inte, känn lugnet och se till din hund.
Klä på dig när det behövs, klä inte på dig när det inte behövs. Klä på dig i hallen, klä på dig utanför ytterdörren. Ta nycklarna precis när du ska gå, ha nycklarna i fickan. Lås, lås inte. Gör det som situationen kräver.
Jag jobbar först och främst med förväntningar, och det är därför som jag ignorerar honom när jag kommer in. Det är inte för att plåga honom utan för att kedjan ska bli 1) jag är ensam, 2) matte kommer hem 3) jag får hälsa och vara jätteglad. Då kommer stressen först på punkt två. Ignorerar jag inte blir kedjan 1) jag är ensam 2) jag får hälsa och vara jätteglad. Då ligger han och stressar medan han är ensam.
#2
Jag är inte alls förolämpad och tar ingenting i texten personligt för jag har aldrig ensamhetstränat en hund, men ANDRA kan göra det. Att öppna något som ändå är en bra text (antar att det är det då, orkade som sagt inte läsa) med något som kan stöta bort de som antagligen behöver läsa den mest av alla är ju väldigt dumt.
Folk är lättstötta. Desto snabbare man förstår sig på det, desto snabbare kan man nå ut till folk.
#3 Ja, jag upplever också det som att det är vissa motsägelser. Tack för input! Tror själv på att mycket handlar på om ens egna beteende och hur man uppför sig rent känslomässigt, och inte bara exakt vad man gör.
#4 Lugnt, trodde inte du var det heller. Själv är jag dock av åsikten att det inte är en särskilt bra strategi att försöka fjäska för alla som potentiellt kan vara lättstötta, då jag tror det bara skapar mer lättstötthet i allmänhet. Jag förstår ditt argument, men håller inte helt med. Ofta är folk lättstötta pga att de varit alltför skyddade från att bli "stötta". Jag försöker i allmänhet att inte räkna bort argument eller åsikter direkt pga att de verkar otrevliga eller motsatta mot mitt eget tänk redan från början, tvärtom händer det ofta att det är såna haranger man kan lära sig en del av i denna värld när det är så lätt att leva i sin egna "åsiktsbubbla".
Men detta är en helt annan diskussion så jag tar och släpper den nu:)
Skribenten ovan kanske är har rätt, är en idiot eller har helt fel, det jag är intresserad av är själva ämnet som tas upp!
#3 Tyckte också det var motsägelsefullt. Hon gör ju precis det som hon först säger är fel, förutom att stänga in/avgränsa hunden.
#6 Vilka grejer tycker du är särskilt motsägelsefullt? Det som han är mest motsatt verkar vara att strukturera ensamhetsträningen med att spärra av hunden i andra rum, stå direkt utanför dörren och att "trötta ut" hunden med olika metoder innan den lämnas ensam.
Som majken sa. T.ex. det där med att inte stå utanför dörren utan gå en liten(?) bit bort. Jag tror nog hunden känner när man står på andra sidan trappavsaten också.
Det hon säger om att inte skapa mönster tror jag på.
#5 Fast det är stor skillnad på att inte dumförklara och fjäska. :)
#9 Jodå, det håller jag iofs med om :) Uppfattar väl inte ovanstående lika hårt som du gjorde antar jag, mer att han har starka åsikter om särskilda tränings-/uppfostransmetoder (vare sig de är rätt eller fel). Alltså, jag förstår vad du menar dock, absolut. Det är väl mer min egna personlighet som gör att jag ser det som onödigt att linda in sina åsikter alltför mycket om de nu är starka.
Jag blir less av alla "Såhär fungerar hundar och såhär vansinniga är alla rekommendationer!" när det faktiskt inte handlar om att tex forsningsresultat visat något specifikt. Det handlar bara om en persons åsikter i det här fallet.
Jag har haft 4 hundar. De har alla varit olika med ensamhetsbiten.
Den första var helt lugn med att bli lämnad "hur som helst" och var som helst, bara hon hade något som luktade som mig hos sig. Lämnade jag tex en tjocktröja hos henne var hon lugn även på nya platser.
Den andra kunde jag inte ha några rutiner med alls, då började hon hitta på hyss direkt. Det visade sig också tydligt att det var för att hon tyckte att det var tråkigt att vara själv. Hon var inte stressad eller hade obehagskänslor av annat slag, hon tänkte bara "Nu roar sig matte utan mig, då roar jag mig själv!".
Min tredje, hon tvärt om behöver väldigt tydliga rutiner. Rutinerna gör henne trygg och avslappnad. Ju tydligare jag gör det, desto bättre för henne. Att "göra en grej av det" fungerar alltså utmärkt med henne, mycket bättre än att bara "råka gå iväg".
Min sista, hon går att lämna lite "hur som helst" bara hon fått motion först, annars blir hon också uttråkad. Där märker jag också av lite tendenser till att jag inte ska ha för tydliga rutiner utan "bara lämna" utan att göra någon grej av det, just för att hon då kan börja fundera på var det finns något roligt att tugga på.
Kort sagt: det finns många olika metoder för ensamhetsträning. Det finns många olika hundpersonligheter. Det gäller att lyckas kombinera rätt metod med rätt hund, då blir det bra, tror jag i alla fall ;)
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
Jag håller med #11, jag tror att man måste hitta rätt metod till just Den hund man har.
Jag tror att det kan ha betydelse av vilken anledning hunden blir stressad. Är det förväntningar om att få följa med? Är det stress över att bli lämnad (även om resten av hundflocken är hemma) ? Har hunden någon gång blivit skrämd när den varit ensam hemma?
3 av mina 4 har jag knappt behövt lägga ner något arbete på att ensamhetsträna, det är självständiga hundar som nöjt ligger kvar i soffan när jag går ut. Den 4:de, en rottis, har dock inte samma beteende. Han vill hänga med på ALLT, och är ständigt på alerten att få jobba, så jag tror att hans förväntning är att alltid få följa med när det händer något. Med honom jobbar jag genom att avdramatisera att jag ska nånstans genom att följa samma rutiner, dvs ta på skor och jacka, öppna dörren, gå ut, stänga dörren, öppna och gå in igen, osv osv osv.
Håller med delvis. Vi har numer en hund, men vi hade två som båda ibland har svårigheter att vara ensam. Ibland går det utmärkt, ibland inte. Jag gör som det står i texten, går in och ut, ibland låser dörren, ibland lämnar olåst, ibland i skor, ibland i snabba tofflor, ibland utan eller med ytterkläder. Går till förrådet, soporna, tvättstugan etc. De bryr sig inte! Ligger ofta kvar på samma ställe som när jag lämna dom. Lugnt och fint och det tillhör vardagen. Men ÄNDÅ vet mina två hundar PRECIS när jag ska åka iväg längre stunder. Då reagerar det med att de vill följa med, ställer sig i hallen och längtar. Blir ändå en annan stämning (kanske lite stress/bråttom för mig), nycklar som åker fram, skorna som åker på, jackan osv. Jag gör ingen grej av det men det fungerar ändå bara om jag "tröttar ut" den ena (räcker med en bra promenad) så hon sover eller iaf är LUGN när hon lämnas. Tycker ensamträning är SKIT SVÅRT. Har haft tre olika hundar och ingen av dom fungerar det optimalt med, den ena värre än den andra. Så vi undviker det här och tar med dom på det mesta. Den ena får "separationsångest" han vill ha sällskap av människor jämt, vem det är spelar ingen dock absolut ingen roll. Den andra blev uttråkad exakt varje gång. Den tredje mer stressad/orolig (ibland, ibland gick det bra).
Jag håller med personen. Så har vi tränat. Jag tror inte på att skuffa undan hunden i ett annat rum i syfte att ensamhetsträna. Tror inte det har nån som helst effekt än möjligen stresspåslag.
"Med rätt träning kan människan bli hundens bästa vän"
Blogg http://www.echosierra.se/
Instagram @historienomalf
Tycker också det känns lite läskigt att göra så. Men jag vet trots allt flera vars hundar är lugnare och tryggare sedan de började begränsa dem till ett enda rum när det ska vara ensamma.
Ingen av hundar var "problemhundar" innan heller, d.v.s. de skällde inte och levde om. Men det var uppenbart att de inte mått så bra när ägarna kom hem. Nu är de mycket lugnare. En har jag sett själv. Han kom farande som en raket och skrek av glädje förut och var stissig en långs stund efter. Nu kommer han släntrande och ser väldigt yrvagen ut. Hälsar glatt, men ingen hysteri.
Starta ny diskussion