Min valp är 7,5 månad, en fantastiskt mysig och empatisk liten skrutta. Vi har äntligen kunna börja ta oss ut på lite längre utflykter och promenadmässigt så tar vi kanske 3 st 20minuterspromenader för ren rastning och en längre vända på ca 45 min per dag (längre har jag märkt att hon inte orkar) sen blir det nån enstaka kissvända ute på tomten.

I veckorna så är hon på sambons jobb från ca 9-14 då jag hämtar hem henne. Under den tiden "får hon vara  med" i 1 timme på morgonen och sen har sambon 1 timmes lunch som dom spenderar tillsammans. Var lite svårt med det i början då hon har svårt att lämnas där hon inte ser husse, men nu går det toppen!!

Roligast just nu är att hon är väldigt lekfull och glad! Hon tycker mycket om att använda nosen så många korta sökövningar inomhus och på gräsmattan är högt uppskattat :)

Svårast just nu är koppelträning, ensamhetsträning hemma och lite spökålder! Sedan hösten kom är det mesta otäckt, vinden, löven, mörkret!

Har en 8månaders hane här hemma.
Jag aktiverar han med hundbrädor(hundspel? vet inte vad dom heter?), lydnad, vardagslydnad, promenader, springa av sig, ibland något spår. Var längesen sist dock..
Alla dagar ser olika ut, igår åkte vi buss (vi brukar annars gå men jag var lite lat igår) till en hundrastgård och tränade med 2 kompisar, träningen blev det inte så mycket av men vi var nog där ute i 2-3timmar, först satt vi människor å pratade, körde ett varsitt pass, och sen blev vi störda av andra hundar och människor (eftersom vi var i en hundrastgård) och då fick dom mest leka och ha sig. Annars brukar vi göra så en gång i veckan, träna lydnad i hundrastgården tillsammans. 
Jag har många vilodagar för att anpassa han även till det, Annars brukar jag släppa han och min äldre tik, låta dom leka av sig och träna/gå promenad efter det.
Jag har haft svårt med passiviteten och ensamhetsträningen samt spår eftersom jag tycker helt klart att det är det tråkigaste man kan göra… 😭 Men jag ska ta tag i detdå det är superviktigt. Är lite död i hjärnan just nu så jag kommer inte på allt vi gör eller hatar att göra 😃

Det var ungefär när min unghund var 6 månader gammal som det kändes som om vi kunde börja leva ordentligt igen :p Vi vaknade, hon snabbrastades, vi åt frukost, jag jobbade, sedan tog vi långpromenad (oftast i skogen, oftast med hundarna lösa), vilade, hon blev rastad, åt, vila, rastningsrunda, sova. Typ så. Lite lydnadsträning då och då också. Största skillnaden mot hur allt var med min vuxna var alltså att hon behövde ut någon gång extra. Långpromenaderna var (för mig, hundarna springer ju längre) ca 5km, lydnadsträning mm anpassades efter hur mycket hon orkade och det svåraste med henne har hela tiden varit rumsrenheten och gå i koppel. Nu är hon rumsren, men det var hon inte riktigt när hon var ett halvår.

Har en 9 månaders här hemma, blev 9 månader igår. 
Vi åker på rätt mycket utflykter. Tar bilen till olika miljöer både för hans skull med miljöträning och min skull så jag får miljöombyte. Låter honom balansera på stock och sten, gå i olika terräng, går promenader, kör godissök, att jag eller sambon gömmer oss och han ska leta, lättare spår m.m. Lite allt möjligt blir det. Även här ser alla dagar olika ut men det längre promenaderna blir alltid när sambon slutat arbetet om han inte arbetar länge den dagen. 

Roligast att han har sådan kamp- och träningslust (liten sällskapsras). Svårast är ensamträningen även om det går framåt.

Allt var extra svårt med Humla under den här tiden. Hennes sociala osäkerhet med människor började visa sig/blev värre. Vi hade ständiga konflikter om saker i vardagen och träningen. Jakt, utfall, aggressioner osv. Vi hade stora problem med att samarbeta och förstå varandra. Hon riktade om väldigt mycket mot mig minns jag och var allmänt obehaglig att ha och göra med. Träningsmässigt grundtränade vi mycket inför lydnaden och agility, vi spårade och lekte mycket. I träningen var hon väldigt egen och svår, i leken var hon stressig och galen. Det är klart, vi hade roligt också och hon kunde vara fantastisk, ibland, men jag var ärligt talat väldigt nära att lämna tillbaka henne till uppfödaren. Så här i efterhand är det inte svårare att förstå än att hon var för svår för mig. Jag hade vana av border collies och hade inte räknat med detta monster. Jag saknar inte den här tiden, lättad att den är över och att vi båda klarade oss levande. Samtidigt hade jag gärna velat gå tillbaka för att göra om och göra rätt.

Min lilla tjej är nu 7,5 månad och våra vardagar ser ganska ofta ut såhär: Vid 6,30 (eller när familjen vaknar) ut och kissa i trädgården Nån timma senare tar vi morgonpromenad, ca 20-30 min Sen är hon själv hemma fram till lunchtid. Då ligger hon mest och sover i vår säng. Dagspromenaden är vi ofta i skogen lös och balanserar lite på stenar och stockar, , eller så går vi i koppel och tränar på att gå fint och inte dra vid hundmöten (vi behöver nog 100 års ytterligare träning på det där 😝😅) Vi går kurs i vardagslydnad just nu.. Ibland träffar vi andra hundar och busar lite om de är i rätt storlek och sinnelag. På kvällen går vi tredje och sista promenaden för dagen. Sista kvällskissen runt 22-tiden. Rumsren har hon varit ganska länge, och hon har inga problem att vara själv några timmar.

#5 Superviktigt och bra skrivet! Det finns hundar som är skitsvåra, som är fullproppade med egenskaper som knappt går att styra, du beskriver det väldigt bra.

Elviz började följa med till skolan varje dag vid fem månaders ålder, och fortsatte följa med i tre år.
Vi tränade grunderna för allt, busade med hundar, han fick mycket hantering och passivitetsträning.
Vid den tiden var han underbar, inga problem med något (hans tonårshormoner hade inte satts i snurr ännu).

Det var fullt upp för min del, blev inte mycket till egen tid, tror dock att jag skulle behövt tränat mer passivitetsträning åtminstone när det gällde hanhunden. Jag skämde bort honom en hel del då han blev van med att jag ständigt hittade på någonting med honom. Gjorde jag inte det så blev han väldigt energisk och sysslolös, det har dock försvunnit nu när han blivit äldre tack och lov. Vid valptiden var det full rulle hela dagen från när vi gick upp ca kl 9 till kl18-20 på kvällen. Aktiveringen bestod till det mesta av godisletande, sök, lek, lydnad och små korta promenader eller att vi åkte och hälsade på någon. Jag var arbetslös när mina hundar var valpar fram till den äldsta var 2 och yngsta 1 så vi umgicks ju 24 timmar om dygnet. Fanns tillfällen då jag kände att jag ville bort en stund utan att hundarna var med hack i häl. Nu är det dock helt annorlunda och jag trivs bra i den situationen vi är i nu, har hunnit landat i mitt hundägande och tycker att dagarna med hundarna är toppen. Nog för att jag kan vilja ha valp igen ibland men nej valptiden är ingenting jag saknar, tidiga mornar, passning, aktivering rumsrenhet, det var drygt, framförallt när jag skaffade valp nr 2 så tidigt efter den första. Skiljer bara 11 månader mellan dem, så det blev att börja om igen fast med en valp som var 10 gånger jobbigare än den första hahaha. Så ja valpar/hundar kan faktiskt vara jobbiga och krävande trots att de tillhör rasgrupp 9 ;-) (storpudel) Våra kinesvalpar var ingenting i jämförelse med storpudlarna, var inte jobbigt för fem öre med dem.

Det är helt fantastiskt när man tänker tillbaka och ser hur mycket ens lilla hund har utvecklas! Har en malteser hane på 9,5 månader nu, och han börjar bli mer och mer mogen nu. Från att vara en valp med massa bråkiga hormoner och kaxig attityd (börjades vid fyra månaders åldern), till att nu vilja gosa, har mycket bättre tålamod (fortfarande dålig men vi jobbar på det), lyssnar bättre och kan ta ett nej utan att hugga. Han blir bara en trevligare vovve ju mer tiden går ❤️ Vi har gått valpkurs och Allmänlydnad. Motionen varierar från tio minuters promenader till två timmars promenader. Springa lös med andra vovvar och leka till att sova en hel dag i soffan med mig 😉 Det som var extra svårt var att få han att ta ett "nej", han högg och kaxade emot. Ett exempel är att när jag ska utanför dörren och han ska stanna kvar inne så måste jag stoppa han med handen och säger nej samtidigt. Då hugger han mot mig hela tiden och försöker ta sig ut. Eller om vi säger nej till lek så gör han samma sak, hugger och försöker bita en i ansiktet (inte på ett lekfullt sett). Även passivitets träningen var jobbig, sitta på en resturang var hopplöst, vägra sitta still, skäller för att få uppmärksamhet osv, riktigt jobbigt! Rumsrenheten tog tid, jag studerar på distans så var alltid hemma. Men jag ville lära rumsrenhet på ett pedagogiskt vis och inte med fy och skäll, så två mattor (varav en som var ny och dyr) åkte på tippen 😣