en fästing mitt på snoppen, var ju lagom roligt att försöka ta bort

Alltså, åh, ja! Norrlänning som jag är så är/var jag livrädd för fästingar när jag flyttade ner till Småland. 

Än har jag sluppit en enda fast fästing på mig, och Arrak hade inte en enda på en månad efter att vi flyttade ner, så jag slappnade ju av lite. 

Men sen. I oktober… Jag känner bara något hårt när jag klappar om honom efter en promenad. Vad är det här? Fästing. -ar. Fästingar. 10-15 stycken. 

Helt hysterisk sliter jag fram fästingplockaren, och kammar igenom hela hunden med skakande händer. När jag känner mig klar, att jag inte har missat något, så tvingar jag min bästa vän att kolla igenom hela hunden igen. 

Åh fyy, vad äckligt det var! Nu för tiden är jag något mer blazé, men åh. 

Och så nu. I år. Så upptäckte jag älgflugor. Ny skräck.

Ibland äter han bomull från gosedjur och då måste jag dra ut dom där små stråna ur hans rumpa när han bajsat…

Rullat i bajs är ju mäkta oönskat…

Förra hunden hade när vi kom in ngt i munnen. Jag öppnar munnen på vovven och ngt trillar ut på golvet i den mörka hallen. Tänder lampan och ser då att det är ett råtthuvud som vovven hittat o tagit med sig in! Tog med hunden och sprang till husse som fick städa hallen! 😖 Kan också tillägga att morgonen efter hittatsdes resterande delar av råttan i trädgården. Vår duktiga katt är en riktig råttfångare, på gott och ont ❤️

Japp, snigelhälta har man ju råkat ut för :) Äckligt är det att pilla bort och hunden ser så otroligt äcklad ut när hon står där med en tass i luften!

Annars är det absolut vidrigt när flera fästingar satt sig på samma ställe, av någon anledning är det en miljon gånger äckligare än när de sitter en och en. Blörk.

Sniglar på hunden har jag aldrig varit med om, däremot sniglar helt inlindade och fast i fullpälsad angorakanin, är bara fram med saxen som gäller!

Det är inte så mysigt när Fjant rullat sig i bajs, speciellt inte när han har kläder på sig. Inte helt mysigt heller med Gletta när hon hittat något stinkande oidentifierbart att försöka tugga upp innan man lyckats gräva det ur munnen på henne (och speciellt då om det är något som stinker rutten fisk).

Annars är väl hanhunds kissdoften något jag har svårt för (vet inte varför för hankaniners kissdoft gillar jag) och riktigt jobbigt då med en hanhund som läcker och speciellt när han hade urinvägsinfektion och kissa ner hela sängen och mattor (är glad när jag upptäckte att Virkon S tar bort doften).

Humla har bajsat sovandes en gång, tror hon var nyss fyllda 2 år. Jag skrattgrät lite när det hände för det var så äckligt och konstigt på samma gång. Hon låg med rumpan i höjd med min haka och helt plötsligt klämde hon ut två pluttar (tänk älgbajs) som, tack och lov, hamnade på golvet! Efter den händelsen tog det över en månad innan jag slutade gå igenom sängen varje morgon…

När valpen (snart 5 månader) bajsar inne och får för sig att äta upp det. Hon kom och tuggade på något, som jag trodde var skräp då hon är expert på att hitta något hon inte ska äta. Jag stoppar in fingret i munnen på henne för att få ut skräpet, som då visade sig vara bajs. Härligt! Hon kan visserligen göra det ute också om man inte är snabb nog att plocka upp men aldrig är det någon annans bajs hon är intresserad av?? Sedan vill hon gärna pussas efter sina skitbeteenden.. nej tack känner jag bara..

människobajs! det är det vidrigaste jag vet. Felix älskar det. han rullar sig i det, riktigt gnuggar in det och sen äter han det. det värsta är när folk använder papper och han glatt går runt med det i munnen. vist nöden har ingen lag men blääääää!

Jag säger som #10. Joggarbajs är det absolut värsta. Förra hunden rullade sig i det. Det är faktiskt bättre  att de äter det. Kommer inte mina hundar på inkallning vet jag att de hittat en hög med bajs.

När dem hittat kattbajs, rullat sig i det och man senare på kvällen klappar dem och får bajs på fingret 😓😓😨😨

Hahah jag skrattade när jag läste 🤐😃

Det absolut värsta var när familjens hund hade rullat sig i rutten fisk när vi var iväg och fiskade en gång. Det värsta var att vi hade ca 30 min bilfärd hemåt, och trots att vi körde med fullt nedvevade rutor hela vägen så stank det så mycket att man höll på att kräkas. Badade honom två gånger när vi kom hem men man kunde fortfarande känna lukten… Annars brukar han mest rulla sig i kattbajs. 

Asko är ingen rullare, tack och lov! Det äckligaste han har dragit med sig in är en fästing, det tyckte jag dock var fruktansvärt äckligt. Vi har inte mycket fästingar alls här (än) så man är inte direkt van att plocka dom.

Nikka har rullat sig i snigelslem, det var till och med värre än bajs (jag hatar också sniglar). Det gick bara inte att tvätta bort så jag fick klippa bort det. Tänk er själva en labbe som är fläckvis klippt, hon såg helt skabbig ut :-P En av mina tidigare hundar hade varit hos veterinären och fixat analsäckarna, efteråt lade vi oss och sov en stund. Mulen låg som vanligt under mitt täcke, i knävecken. Jag vaknade till för att det kliade på mitt ben, stack ner handen och - KLADD! Hon hade läckt bajs i hela sängen, inklusive sig själv och mig. Sen kan jag inte hjälpa att jag tycker att det är döäckligt med döda fåglar, i synnerhet när de varit frysta och tinade några gånger. (För att inte tala om harar, de blir alldeles slemmiga.) Inte så bra när man har en jaktlabbe… ;-)

Benji är galet förtjust i människoskit 😟 Kommer han inte på inkallning, ja då är det skitfest någonstans i skogen… 

Som tur är har han inte smittat av sig på Tinja! Hon tar inget äckligt i munnen, och rullar sig inte heller i äckliga saker.

ALLTSÅ ATT FOLK ENS HITTAT MÄNNISKOBAJS UTE GÖR MIG HELT UPPRÖRD. Jag sitter å skrattar, jag har då aldrig hittat människobajs ute, Men jag har stött på joggare som satt sig rakt upp och ner framför mig och kissat…

Jag äcklas av ganska mycket, Min tik tömde nyligen analsäckarna på mig. Jag hade ett par byxor kvar (resten var i tvätten) och tiken la sin svans rakt upptryckt emot mitt ben så jag lyfte försiktigt ner svansen så hennes anus helt enkelt inte skulle pressas emot mitt ben, Men det var ju såååå perfekt att tömma analsäckarna, rakt på mina enda rena byxor. Usch vad less jag vart.
Min valp gillar att spy och sen vilja äta upp det igen 😉 Det är även kul att försöka äta tikens spya när jag springer och försöker torka upp efter henne.
För några år sedan skedde något suuuuper äckligt som (tacka gudarna) jag slapp, Jag och min vän var ute med tiken, det var den första april (självklart) och tiken plockade upp en pinne. Vi bad henne släppa pinnen eftersom hon tuggade på den, Tillslut tog min vän ut denna "pinne" ur hennes mun och vi båda insåg att det var en fryst kattbajs, Och jag grät av skratt (förmodligen för jag inte tog i den).
I våras skrattade jag och filmade/fotade min tik som så fint rullade sig i gräset, när jag kom hem hade hon kattdiarré över hela sidan av halsen… Så jag fick svälja mitt skratt och duscha hunden.

Nej jag har heller aldrig hittat människo skit ute men däremot har hundarna det. Inge roligt när hunden kommer utspringandes från skogen med hela nosen brun full i stinkande folkskit!

Annat som är äckligt är om hundarna nån gång varit dåliga i magen och man kommer hem från jobbet och hela lägenheten stinker. Har slutat med att jag själv spytt.

Spyor, råa ben och klövar är något som inte är speciellt ovanligt att hitta i sängen.

#16 Var glad du aldrig hittat det. Gletta gillar också att äta det (som andras hundar som svarat verkar göra) och Fjant kan få för sig att rulla sig i sig (speciellt om det är mer diarreig konsistens på det). Hade helt förträngt det så lägger till det på min lista över äckliga saker.

Man kanske ska börja ge joggare bajspåsar? Så dom kan plocka upp efter sig själva 😂
Beklagar alla som upplevt människobajs utomhus, själv hade jag nog sålt hunden eller lämnat den i skogen om den kom luktandes av mänsklig avföring 🤮

Inga problem med otrevliga saker som fastnar i tassarna men däremot stora problem med fästingar som sätter sig överallt. Som någon har nämnt ovan hittade jag en fästing precis vid hålet till snoppen, på fisringen men även fästingar halvvägs ner i örat. Att ha en fästing i örat är ju inte så äckligt, men svårt att komma åt. Likaså med fästingarna som sätter sig vid ögat, svåra att komma åt så smärtfritt som möjligt. För att inte tala om det äckligaste av det äckligaste, när man har långhårig hund; diarré! Lagom mumsig när hela baken är full i bajs! Eller när det har bajsat en halvlös korv som fastnat i pälsen påväg ut och jag missar det, hunden sätter sig och ja, ni kan nog lista ut att bajskorven då är utsmetad överallt! Sen har jag varit ganska skonad, min förra hund bet iof sönder sina fästingar och lämnade blodpölar lite här och var men det tyckte jag inte var så äckligt, bara jobbigt att ta bort, speciellt när fästingen hunnit torka in i golvet….

Oh yes, människoskit är poppis, det är då man inser nackdelarna med att ha en skäggig hund… Jag begriper inte varför en del har med sig dasspapper ut i skogen, kan de inte ta med en bajspåse också då?! Eller åtminstone försöka gräva ner skiten, lägga en sten över eller nåt?? Som tur är bor vi vid en sjö, så länge det är hyfsat varmt är det bara att låta hundarna simma runt en stund (fördelen med badglada hundar).

Jodå med pälshund får man hitta en del saker.. För ett år sedan hittade jag en daggmask!!! I Lolas päls… snacka om panik man fick. Och det händer att hon är dålig i magen och då sitter allt i pälsen.. superskoj på morgonen att stå och tvätta rumpa.. blä!