Jag får väldigt mycket funderingar och förstår inte varför ni har era hundar tillsammans? Det låter som att labben är tilltryckt och jag förstår inte alls varför den ska upp i en säng där den inte alls är bekväm, intill en hund som uppenbarligen har ett tryck på den? Och varför ska vissa saker vara OK att vakta medan andra inte är det? Jag tycker det känns rörigt och inkonsekvent hela situationen.

Jag skulle direkt ta bort saken ni anser vara just den ena hundens, för hundar förstår inte att dom kan äga en sak, eller att det är okej att vakta en sak, men inte allt annat. Det kan gå överstyr om hunden får vakta en sak men inte andra saker, antingen ta bort saken eller låt båda ha den.

#1 För att vi känner att de själva upplever att det är bättre att få vara tillsammans än isär. Mindre stressad, glada av att se varann efter att ha varit isär, leker för att få ut överskottsenergi. (T.ex. Arrak - när han gått upp i stress av att det knackar på dörren så leker han en ministund med whippen istället för att skälla etc). 

Senast nu när vi kom hem efter att de varit ensamma hemma så låg de ihoprullade på sängen såsom de alltid gjort. 

Jag vill förtydliga att det är Arrak själv som ber om att få komma upp - vi tvingar honom inte :) Han är alltid lite osäker när han ska upp i sängen, oavsett vem som har varit i den, och ber alltid "om lov" genom att sätta hakan på madrassen. Då har man alltid fått uppmuntra honom lite för att han ska våga hoppa upp. Han gör samma sak nu, fast man måste uppmuntra honom mer. 

Jag har inte sett problemet med att bara få ha en sak som han får vakta, men det kanske det är. T.ex. så har han en tröja som är hans leksakströja, och jag har mina tröjor som han inte fått röra. Jag har sett det lite så. 

Så, om du skulle ge en lösning: Inte låta dem vara tillsammans över huvud taget? 

Vill bara tillägga att Arrak är väldigt stressad (överaktiverad), vilket kan vara en enorm faktor till hans rädsla till att gå upp i sängen t.ex. Han har alltid haft svårt att ligga still på samma ställe när han är stressad, och blir överdrivet signalkänslig (kan t.ex. gå och gömma sig för att jag råkar titta på honom fel) när han är såhär stressad. Jag har inte tänkt på det förrän nu, när jag fick se alltihop tillsammans.

#2 Oj, just det, anledning till varför det har varit okej att vakta den, är helt enkelt för att han inte gör det. Har aldrig gjort det, ligger egentligen inte i honom att vakta. Att han har "tillåtelse att vakta" har helt enkelt betytt att det har varit hans, och vi lägger den i hans bädd, etc. Men vi kan ta bort den. 

Det här har endast pågått under de senaste en-två veckorna.

#3 Inlägget är inte till mig men ska bara svara på det här med att vakta saker ;)
Jag har aldrig "vaktat" mina saker ifrån valpen, jag tog istället hans leksaker/ben och gjorde dom roligare när han tog mina saker så han skulle låta mitt vara ifred. 
Min tik vaktar endast bollar och nu, aldrig innan, hon är skendräktig så hon har blivit en otrolig bitch, jag tog bort bollen direkt när hon visade vaktbeteende emot min valp och då var det problemet löst.
Ger jag dom ben brukar jag alltid hålla koll trots att min tik aldrig skulle säga ifrån och jag köper alltid två av allt så dom ska ha ett varsitt så det inte ska vara någon skillnad alls och dom inte ska ha någon anledning till att gnabbas om samma sak (men dom byter gärna benen med varandra efter halva stunden ändå).
Vi är dock människor och vi ger hundarna sakerna, medans hundar har saker, men ger man hundar lika mycket saker som vi har skulle dom få tok panik om dom var tvungna att vakta allt. Och att ta bort ett ben ifrån en individ och ge till en annan är också där en konflikt, då är det ni som anser att saken endast är den enes och inte den andres, inte hundarna. Om hunden absolut vill ha något ifred kommer den försöka ha det (menar då inte med vakt utan mer med kasta undan huvudet och försöka hinna iväg med saken). Mina hundar kan ha bara en av varje sak, visst men det krävs så mycket mer tid och ork ifrån mig och jag förstår inte varför jag skulle göra så när båda kan ha saker. 
Vaktbeteende är dock något jag aldrig skulle uppmuntra, inte ens på min tik när hon äter sin mat (hon ger upp allt direkt så valpen kör över henne), då väljer jag istället att ställa mig och vänta på valpens försök att sno och istället tränar honom på att vänta, Måste även göra så när dom ska dricka efter springturer för valpen ska absolut ligga i vattenskålen och svalka sig så tiken hinner inte dricka.

#3 Eftersom jag inte sett någon av hundarnaså går det bara att prata generellt, så du förstår min ståndpunkt. Jag tycker hela er situation låter rörig. Du har en hund som du upplever som väldigt stressad och signalkänslig. En sådan hund vill man avlasta, den ska inte behöva lösa spända situationer - någonsin. Retrievers generellt kommer överens med de flesta andra hundar, eftersom de gör allt för att undvika bråk. Det låter som om din hund agerar så, och det är vad som gör mig lite bekymrad. Är det viktigt att hundarna kan umgås så låt de umgås, men jag hade tagit över allt kommando. Ingen ska vakta, ingen ska retas, de behöver inte ens leka. De ska bara vara, och det ska vara behagligt för alla inblandade.

#5 Jag har helt enkelt sagt "låt bli dem" om mina grejer, och så gett en godis för att han ignorerar dem. Nu sitter det :) 

När vi tar ifrån whippen hornet, så har jag alltid erbjudit honom t.ex. ett revben istället, så att det blir aldrig ett helt tomt byte. 

#6 Ja, han har blivit sån (signalkänslig och lugn i sättet) efter att ha spenderat tid med whippen. Innan var han ganska otrevlig, om man säger så, bulldozrat över de andra, tagit grejer, brottat ner dem när det inte varit okej, velat leka in i förbannelsen hur mycket den andra hunden än säger nej.. Det har väl generellt gjort att vi har varit förlåtande mot den äldre, eftersom att han gjort en sådan enorm positiv förändring i den yngre. 

Så ser det generellt ut, att de är lugna och bara är alltså. De ligger snällt på varsin sovplats, eller tillsammans om de är extra trötta eller har varit borta från varann länge. Däremot när de går upp i stress, t.ex. när vi kommer hem, när vi ska ut och kissa (och vi människor tar för lång tid på oss) eller dyl, då kommer leken och ev. vakt fram. 

Skulle du anse att det är okej att ha saker liggandes framme? Om jag tar bort det högattraktiva (hornet) men lämnar framme mellanaktraktiva saker som det aldrig varit tjabbel om, som t.ex. revbenen, bollarna etc? Vi har alltid sett till att det finns ett överflöd av det som kan vara intressant. T.ex. 2 vattenskålar, 2 bollar, 2 revben, 4 sovplatser + t.ex. mattan om den är av intresse. Är det okej? Jag upplever att de båda känner sig tryggare av att ha grejer, och just för att jag vuxit upp med "resursiga hundar", så har jag hellre för mycket än för lite. Eller är det bäst att bara plocka bort allt?

#7 Grundproblemet är väl att du inte riktigt har kommandot. Du ska ju själv kunna bestämma att du har prylar framme, det är fortfarande nolltolerans på taskiga beteenden. Gör på det sätt som du tycker passar bäst, men kräv att hundarna är artiga emot er och varandra i precis alla situationer. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar för dig att ta på dig skorna innan ni går ut, det ska vara ordning och reda på era hundar under hela den tiden.

#8 Det känns som att det är det vi har gjort. Vi avbryter vaktande direkt, schabbel runt skor är inte okej (hala golv och mycket skor), lek vid hemkomst är mest centrerat runt oss, i andra hand varann. Men vi får fortsätta och bli ännu tydligare. 

Vad kan vara orsaken till alltihop? De var ju "bästa vänner" utan att göra en fluga förnär i över 6 månader innan det kommit smygande igen de senaste 2 veckorna. Hornet är över 2 månader gammalt, och whippen har inte ens haft en tanke åt det förrän nu. 

Ikväll har de legat tillsammans igen, både på golvet och i buren (som står inomhus, avtagen dörr), och labben har inte haft en tanke i världen om att ligga i sängen, utan hoppar upp lika självklart som han gjort innan allt drog igång.

#9 Det finns säkert massor med svar på din fråga. Det kan vara så att hundarna aldrig varit helt bekväma med varandra i alla situationer, kanske det inte alls gynnar de att de är en konstgjord flock som inte gör allt tillsammans varje dag.  Kanske finns inga problem alls, ni läser in saker som inte finns och förstorar bekymren, kanske är hundarna ouppfostrade och ofina i sitt sätt att kommunicera. Kanske är den dominante hunden sjuk, eller frisk. Det går inte att svara på vad som är orsaken, är det ett stort problem så tycker jag att ni ska söka hjälp av någon i er närhet.

En sak som jag tänker på är att du i första inlägget beskriver att det inte varit en konfliktfri relation ens från start, men i dina senare inlägg beskriver du det som att de varit bästa vänner i ett halvår. Jag får inte riktigt ihop bilden av vad som händer eller har hänt, fundera igenom och se hur svårt de egentligen haft att ha en helt avslappnad tillvaro tillsammans det senaste halvåret.

#10 I början var relationen långtbifrån konfliktfri, men problemen försvann sakta men säkert och efter någon månad har de varit, som jag beskrev, som bästa vänner, utan några problem. Det är det som har gjort oss så förvirrade, eftersom att de i princip i en handvändning regresserat till hur det var alldeles i början.

rekommenderar att lyssna på vår bästa vän avsnitten som handlar om aggression, där tar dom upp lite av dessa frågor:

avsnitt 1

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/593139?programid=4834

avsnitt 2

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/595129?programid=4834

tanken är väl att dom blev ovänner igen p.g.a. att flocken särades på ett tag och att de gjorde att dom var tvungna att började om från början med att göra upp vem som bestämmer och vad som tillhör vem etz, lite så spekulerar jag.

#12 Det som gör att jag tvekar lite över det, är att de var särade en vecka i oktober, och sen 3 veckor över jul (båda gångerna utan trassel när de sammanfördes), innan det här kom i maj, när det bara var isär 5-6 dagar. Men det kanske kan bli så ändå?