Det kommer bli ett väldigt långt inlägg, men det är för att det här är allvarligt och gäller min tiks liv, och min ork till att fortsätta.

Vi börjar då med min hund Rosie, en blandras tik, hon har vart skendräktig innan kanske 2gånge roch detta är 3:e gången. Hon har aldrig varit aggressiv och skadat ett djur, men hon har varit väldigt oförstående på hur hundspråk fungerat och varit lite osäker, men alltid undergiven eller förflyttat sig ifrån jobbiga situationer. Den hunden hon har slagits med är en aussie tik som flög på henne inomhus för att hon stod nära en frys när ägaren öppnade frysdörren flög hans hund på min hund och min hund försvarade sig förtvivlat och vi fick kasta oss in i slagsmålet för det flög blod, min tik hade blivit biten, detta skedde i höstas/vintras förra året, efter det har jag varit otroligt försiktig men inga aggressiva tendenser har visat sig efter det, förutom NU.

Hon löpte i våras, och slickade sig i underlivet ganska mycket efteråt, efter 2månader tog jag henne till veterinären och fick tillskott, och dom sa att hon förmodligen är skendräktig då hon hade mjölk i sina bröst.

Jag fick en valp för ett tag sen, 2månader sen ungefär. Hon var alltså förmodligen redan skendräktig när jag fick valpen, att det var påväg öht, eller att det hjälpte till.

Men nu till problemet, Hon har enligt mig blivit opålitlig, hon har ALLTID haft problem och gjort utfall emot ALLT, jag körde skvallerträning och allt släppte, alla problem försvann (efter mycket hårt arbete) och hon blev en underbar hund, hon har vart en underbar hund med små problem ett bra tag nu, men när valpen kom började hon trotsa lite, vilket är förståeligt, hon ville ha mer uppmärksamhet och tyckte han var jobbig och hon tyckte jag var jobbig som tog ut honom varannan timme men stackars hon fick inte följa med varenda gång, så hon öppnade dörrar, tjuvade foder och gjorde småsaker, dessa saker ha hon nu slutat med. Men nu när tuttarna hänge roch hon är skendräktig så har hon flugit ihop med 1½ hund, Jag skriver halv för jag hann avbryta det innan något hände. Första händelsen var när jag skulle åka till min pojkvän och grannens hund kom in i min lägenhet och min valp hälsade på henne, tydligen löpte grannens hund så hon morrade ifrån för valpen klängde på henne (inte sexuellt men det uppfattas sexuellt och hon skullesäga ifrån), valpen hann undan när han hörde morret men pang poff så stod min tik där och trodde att grannens tik var ute efter henne och dom började smågnabbas så jag ryckte tag i min hunds halsband och drog undan henne, den löpande tiken är undergiven och slutade direkt, det var inte menat till min första tik ens i början själva tillsägelsen hon gav. Det gjorde mig inte orolig, men lite mer vaksam, Så var vi hemma hos min killes mamma med deras jackrussel terrier (hane som är kastrerad på 2år) och hans mammas kompis hund (blandning mellan amstaff och spanskvattenhund, också hane och kastrerad), valpen var självklart också med, alla lekte och hade kul, men "från ingenstans" flyger min tik på jackrusseln och det blir fight, ingen allvarlig fight, jag ska avbryta fighten men min kille kliver precis framför hundarna så jag hamnar bakom och försöker gå runt men då förlyttar sig hundarna, jag hinner fram, tar tag i min tiks halsband och sätter henne ner, inge blod, och inga allvarliga bett, men ändå gnabb/slagsmål. Jackrusseln gav sig direkt och började hitta på annat, men jag höll ett hårt öga på min tik efter det. Hon vaktade även en boll emot min valp så jag tog bort den direkt,

Är det här vanligt vid skendräktighet?

Eller är hon påväg att bli som hon var förut, allt jag kämpat bort? Allt jag tränat bort? Hon har tränats som vanligt tills valpen kom, då har det blivit lite rörigt, men första veckorna var hon hos min pappa på helgerna och fick vara lös och springa av sig, träna mentalt gör jag med båda hemma, och ute, men tiken får helt klart inte lika mycket fokus som valpen just nu då hon vet hur man ska bete sig (eller åtminstonde gjorde i början..), medans valpen inte vet alls och jag msåte fokusera på att lära in allt nytt på honom.
Jag kommer inte ge upp min tik så lätt, jag kommer fortsätta med henne men om det inte blir bättre så kommer jag inte klara av det här, jag har kämpat i 5,5år nu och hon blir 6år i vinter, och om hennes beteende inte går över av träning och om det slagit om helt och inte handlar om skendräktighet kommer jag behöva avliva henne tillslut, för det är inte säkert det som håller på just nu. Nu när jag är ensam med de båda hundarna funderar jag på att sätta en munkorg på tiken när vi går ut tillsammans så jag kan känna mig helt säker ifall någon situation skulle spåra ur. 

Jag läste att man ska minska maten och öka motionen/mentala stimulansen på tiken när de är skendräktiga. Så maten är minskad, men motionen är inte ökad , eftersom jag har valpen. Jag kan låta dom springa lösa och aktivera sig själva, men jag vill inte aktivera valpen med motion ännu.

Till det andra, med valpen, han är snart 5månader och grannens tik löper. HUR ska jag avleda sexuelltbeteende? (luktande på blodet, i underlivet, samt hackande med tänderna), hur ska jag avleda det på bästa sätt? Ska jag säga åt honom, eller ska jag börja träna med honom? Hur har ni gjort? Jag hade tänkt att kastrera honom, men om han hinner bli "översexuell" innan kastering kanske kasteringen inte kommer spela någon roll (förutom att det blir valpar självklart men det är inte det problemet jag pratar om nu), Hur avleder man en ungvalp som inte riktigt förstår men ändå har dessa känslor ifrån att utveckla dom mer?

Finns det några råd, någon hjälp?