Helt enig. Jag är övertygad om att konkurrensbedömningarna på utställningen är det som förstör. När man ska ha "den mest rastypiska av flera rastypiska" blir det nog lätt galet.

Håller helt med tidigare skribenter! 🌺

Då kanske det inte är ett så kontroversiellt ämne som jag trodde (eller så  hänger utställningsintresserade i andra forum).

Talas det om detta i högre instanser? Är det rimligt att tro att det någon gång kommer att avskaffas? Och vems uppdrag är det i så fall att sätta stopp? Det diskuteras mycket om dålig avel och vi ser ju skrämmande bilder från exempelvis Crufts, men så länge extremerna premieras på det sätt vi ser idag så har jag svårt att se hur man skulle kunna få bukt med avelsproblematiken…

Jag tycker inte alls att utställningar ska avskaffas, jag tycker bara att domare ska ta sig i kragen och börja döma fram de bästa hundarna, inte de som trimmats och fönats mest. Jobbar ofta för amerikanska cocker och jag kan ju säga såhär.. Dessa små hundar har elaka kärringar med sig. Första gången som jag jobbade med amerikanska cocker så fick en tants fula hund very good (inte min personliga åsikt, den var otypisk och ful och borde fått ännu mindre) och efter att hon gått ut ur ringen så stod hon och klagade och snackade skit om mig och domaren, när jag stod precis bredvid. Detta hände när jag gjorde min aspiranttjänstgöring, alltså första gången jag någonsin var inne i ringen själv.

Felet ligger inte i utställningarna, det ligger i ruttna tävlingsmänniskor som är vana att vinna och domare som dömmer fram de hundar som trimmats snyggast. Nej, utställningar behöver inte avskaffas men de behöver förändras! Problemet är att domare som Moa Persson till exempel som dömer så som man faktiskt ska inte är direkt poppis. Folk låter bli att ställa för henne för att de vet att deras hundar egentligen inte är bäst och då aktar sig andra domare för sånt.

Jag är en väldigt aktiv utställare och valde första att inte skriva här då man är ganska van att bli påhoppad av de som tycker annorlunda. 

Jag tycker inte att det är utställningarna i stort som är problemet utan att det är så accepterat inom vissa raser att de ska se ut på ett visst sätt som är osunt. Jag håller helt med om att det är fel att extrema hundar blir premierade men jag tycker att det är fel att sätta det på själva utställningen som för många är en trevlig sammankomst och precis som vilken annan tävling som helst i mina ögon, visst det är en bedömningssport, men det vet man om man ställer ut.

Det som behövs är hårdare riktlinjer på vad som acceptabelt och inte inom de raser som är drabbade av dessa extrema problem.

#4 #5 Hoppas det är okej att jag svarar er i ett inlägg, även om ni verkar ha lite olika syn på problematiken och eventuella lösningar.

Först: det är verkligen inte menat som påhopp alls, utan jag undrar uppriktigt vad argumentet är för att ha utställningar där rastypiska hundar ställs emot varandra och en vinnare utses, jämfört med att ha rena exteriörbeskrivningar där hundra hundar kan få samma pris om de är lika rastypiska (och tvärtom). Konceptet med trevliga sammankomster blir ju kvar, även om det nu skulle handla om rena exteriörbeskrivningar, och hunden blir ju bedömd efter samma kriterier egentligen, men skillnaden blir att ingen vinner. Tyvärr kommer det väl alltid att finnas domare som dömer emot vad en själv tycker oavsett vilken gren eller bedömning vi talar om, men om det inte finns möjlighet att ha den "mest rastypiska" hunden så tror jag inte att extrema avvikelser kommer premieras i lika hög grad, vilket kan gagna hundaveln i stort.

Samma argumentation kan föras (och förs!) inom exempelvis jaktprov kontra mer tävlingsinriktade working test. Om alla hundar på ett jaktprov presterar tillräckligt bra för att nå ett första pris borde de ju få det, tänker jag. Och på samma sätt, om alla nollas bör ingen vinnare utses.

Hur tänker ni att utställningar bör förändras? Vad innebär hårdare riktlinjer, och hur ska man få bukt med tävlingsmänniskorna som inte vill ställa sina hundar för domare som inte premierar extremer?

Jag tycker inte att man ska avskaffa utställningar. Jag gillar faktiskt att gå på utställning och vill göra det i framtiden, men det finns väldigt mycket som behöver åtgärdas.. Jag vill inte att det ska finnas något som heter "utställningslinjer" och "brukslinjer". Jag vill att en ras ska vara en ras. Jag vill att man ska kunna välja fritt, inte vara begränsad av vilka linjer ens hund kommer ifrån.

För mig är det domarna som har den ultimata makten i utställningsvärlden. Domare måste vara mer välutbildade i olika rasstandarderna. De måste döma enligt strikta regler och bli kontrollerade. Det betyder att man egentligen borde ha någon form av kontrollanter som oanmält dyker upp på utställningar för att slänga ett öga och rapportera hur domare egentligen dömer, och ge varningar till de domare som dömer fram extremer. De domare med ett antal varningar blir kanske sen avstängda på obestämd tid. Till exempel, dömer en domare kontinuerligt fram kortnosade hundar med knipta näsborrar, så får denne kanske tre varningar innan han blir avstängd ett tag. Gör han det sen igen (även om det är andra problem, nästa gång kanske det är en hund med andningssvårigheter en sval dag) kanske han blir avstängd under längre tid, och görs det igen kanske han blir permanent avstängd. En sådan domare har vi ju faktiskt ingen användning av.

Någon slags kontrollant behövs ju uppenbarligen, för trots de rasspecifika domaranvisningarna så vinner fortfarande den fetaste Labben, den mest kortbenta taxen och mest pälsade Aussien. Domare som dömer fram extremer är de som guidar aveln i fel riktning. Det spelar ingen roll vilka de tävlande är, en tävlande kan ju inte tjata sig till bättre pris till nästa gång, då är domaren verkligen inte lämplig för jobbet. 

Har ni sett Aussien i USA? Den ser ju helt galen ut! Nästan colliepäls, jätteskarpa vinklar, kort rygg, oerhört markerat stop, öron som börjar likna sheltieöron, rund och hög skalle. De ser inte riktigt kloka ut!

http://nhpetsonline.com/wp-content/uploads/2010/12/Herding_w1.jpg
En Aussie ska INTE stå som en Schäfer.
http://www.australianshepherd.hu/pictures/manynagy.jpg
Så lång päls och det när den är TRIMMAD.

Nä, något drastiskt måste ske med hur utställningar fungerar innan även Sveriges Aussies börjar se ut såhär, för att inte tala om alla andra raser som också lider på grund av utställningsvärlden.

Vissa raser skulle absolut må gott av att det enbart fanns en exteriörbeskrivning på utställning, då det är för mycket tävling  alla gillar att vinna ju.

Själv har jag en "bonnhund" som aldrig kommer bli en flashig BIS-hund på stora shower, så jag är inte det minsta orolig att min ras ska bli sönderavlad pga galet utseende.

Tycker inte heller det ska avskaffas. Däremot bör man ändra så att sjuka hundar inte kan få priser.

Kan man inte ha både och då? Säg att alla hundar över ett år måste ha en godkänd exteriörbedömning för att få delta i konkurrensbedömningarna. Då kan man låta t.ex. en veterinär eller hundfysioterapeut (med ordentlig bakgrund) med specialkompetens göra bedömningar utan att ta hänsyn till vad som är "normalt för rasen".

#10 Det tyckte jag lät alldeles utmärkt! Då KAN de ju faktiskt inte döma fram extremer, för de hundarna skulle inte komma igenom exteriörbeskrivningen.

#10 Fast så är det redan? Det är bara valpar som inte har konkurrensbedömning. Man måste få excellent eller very good (i brist på e-hundar) för att få gå vidare till konkurrensbedömningen.

#12 Jag tror hon menar att hela utställningsgrejen är "konkurrensbedömning", inte själva momentet konkurrensbedömning inom utställningen. Alltså att SAMTLIGA hundar över 1 år skulle vara tvugna att få en godkänd exteriörbeskrivning för att kunna deltaga i officiella utställningar överhuvudtaget. :)

#13 Fast vad tror ni att de bedömer vid den individuella bedömningen? Det är exteriören de bedömer!

#14 Nja, kanske den 'moderiktiga' exteriören kanske, medan en veterinär/hundfysioterapeut på exteriörbedömning skulle döma hunden efter funktion, med rasstandarden som guiding. Om utställningsdomare faktiskt dömde som de borde skulle vi inte ha den här diskussionen.

Taxar till exempel, blir bara mer och mer kortbenta.
Dessa superkortbenta taxar skulle inte få godkänt i en exteriörbedömning, medan mer långbenta taxar skulle gå igenom. Då har man alltså enbart funktionellt dugliga taxar i utställningsringen, och där kan domaren få välja ut vilken han/hon tycker är snyggast. 

Man får sin snygghetstävling, men inte på bekostnad av hälsa och funktion.

#15 Många domare är riktigt dåliga, tyvärr. Men de ska döma efter rasstandarden och den förändras inte, det som förändras är vad domarna tycker är fint och vilka de känner. Detta har inte med utställningskonceptet att göra, det beror på domare och kontakter. Många domare vill inte stöta sig med alla sina rasfränder, vilket är fullt förståeligt! Andra skiter fullständigt i det då de har tillräckligt med pondus för att klara det men den gruppen är alldeles för få, tyvärr.

#16 Jag vet. Till exempel, om rasen ska ha "måttligt stop". Istället för att ta den hund som har ett måttligt stop, så tar domaren och ger pris till den som har MER stop. Eller om rasen ska vara "något längre än hög" så tar domaren - istället för den som har en normalt längre rygg än höjd - den hund som har kortare rygg men som ändå inte är riktigt fyrkantig. De tar alltså gärna den hund som har "mest" av ett drag i rasstandarden, istället för den som faktiskt är närmast. Schäfrar är ett praktexemplar av detta, där väljandet av den hund mest mest 'lätt sluttande kors' tillslut har gett oss räkstjärtar till Schäfrar, istället för att bara låta Schäfrar som faktiskt har ett lätt sluttande kors vinna..

Visst måste domarna vidareutbildas, ses över, kontrolleras, men jag tror att om man hade en exteriörbeskrivning som 'kvalade in' hundar till utställningar så skulle man rätt snabbt kunna vända trenden med extremer. Behöver inte vara en permanent lösning, men skulle vara ett bra, seriöst steg i rätt riktning.

#17 Precis, och det är där det går fel. En labrador ska ha ett "kraftigt huvud" och i bedömningen av tre lika rastypiska hundar med kraftiga huvuden kommer den hund som har det kraftigaste huvudet att vinna, vilket gör den mer meriterad, vilket gör att den används mer i aveln, och därmed producerar fler bredhuvade labradorbebisar än de mindre bredhuvade konkurrenterna. Jag tror inte att det är möjligt att komma till bukt med problemet om inte själva tävlingsmomentet tas bort.

#16 & #17 Tycker också  det är det där som verkar vara problemet. Det är ju inte bara de raser som numera kan ses som osunda som råkar ut för det. Det verkar som det rastypiska överdrivs mer och mer inom i stort sett alla raser. Kan vara småsaker som längre och längre hängöron.

Tycker inte utställningar är fel per se, men som det verkar ha blivit är fel. Fokus borde ligga på att får fram friska hundar (de flesta raser har problem), mentalt sunda hundar och i sista han att BEVARA det rastypiska, inte överdriva det så en hund modell 2016 inte har så mycket gemensamt med modell 1950 eller ens 1975.

Hallgren pratar mycket om att överdriven "könskaraktär" premieras och tror att det kan vara en orsak till hanhundsaggressivitet. Det vet jag ingenting om själv, men det är ju i så fall ytterligare en sak som det inte är sunt att hålla på med.

Folk verkar glömma bort att det inte bara är rasers exteriör som påverkas av aveln. 

Jag har en sunt byggd ras som tyvärr nästan bara avlas på utställningsresultat. Detta har resulterat i att uppfödare glömmer bort eller skiter i det allra viktigaste - mentaliteten. Numer finns det väldigt många vackra, fysiskt friska hundar med mentala brister så som rädslor och osäkerhet. Drifterna har spätts ut och många känns rätt lata och tråkiga, det sistnämnda speciellt hos systerrasen som är ännu mer utställningsavlad.  

Raser som aldrig riktigt använts till något jobb verkar inte ha drabbats, problemet är väl när folk börjar avla en gång i tiden arbetande hundar, hundar med drifter, på utställningsresultat. Jag har t ex aldrig träffat en  utställningsschäfer, tollare mfl som jag skulle kalla stabil. 

Det är knappast själva utställandet som gjort hundar instabila men skillnaden är att inom prestationsavel sorteras såna individer oftast automatiskt bort från aveln medan de inom utställningsaveln används så länge de går bra på utställningar. Valparna lär såklart ärva både temperament och utseende och går således också i avel och så slutar det med att man har en överdrivet förfinad men urvattad version av hur rasen egentligen bör se ut och bete sig. 

Det här är såklart bara min åsikt och mina erfarenheter.

Jag håller fullständigt med dig. Skrev ju också att det är viktigt.

Det enda sättet att stoppa den negativa utvecklingen i utställningsvärlden är att plocka bort tävlingsmomentet. Godkänd eller inte godkänd räcker. Följer rasstandarden eller inte. Det skulle sortera ut två saker: Gravt felaktiga hundar (åt båda hållen) men framför allt skulle ingen längre tjäna något på att avla fram extremer för ingen domare skulle kunna premiera dem före de mer moderata varianterna.

Först måste jag hålla med om allt i inlägg #4. Hatten av, kunde inte skrivit det bättre själv. För det andra: Det finns rena exteriörbedömningar. De flesta rasklubbar har såna. Men dom börjar dö ut. Folk vill inte ha exteriörbedömningar, dom vill ha tävlingsmoment. Tar man bort tävlingen så kommer deltagarantalet sjunka drastiskt. Och för det tredje: Det finns INGA perfekta hundar. Det finns många kompetenta domare som man ibland frågar sig va fasen dom plockar fram. Sanningen är ju dock att allas ögon ser olika. Domaren har kanske sett något som inte du har sett, eller framför allt känt! Ögat kan luras. Det är sällan åskådarna känner på alla hundar så som domarna gör. Man måste känna på hundarna för att veta vem som är bäst. Sen har ju alla såklart olika åsikter. En domare kanske tycker rörelserna är viktigast medan en annan domare tycker att huvudet är viktigast. Har man då två typlika hundar så måste domaren bestämma sig för vilken detalj han ska titta lite extra på för att jämföra hundarna.

Som jag ser det har alla ett ansvar. Domare har ett ansvar att faktiskt inte placera sjuka hundar och extremer. Uppfödare har ett ansvar att avla på hundar som följer rasstandarden, både när det gäller exteriör och mentalitet. Och vi som konsumenter har ett ansvar att kolla upp bakgrunden till hundarna vi köper, så vi har största möjliga chans att få en frisk och sund hund. 

Jag gillar utställningar och att ställa ut, även om jag inte ställer ut just nu. Tycker inte att det borde avskaffas.

#23 Skulle inte fler ställa upp i exteriörbeskrivningarna om det inte fanns utställningar och det var det enda alternativet? Och det problem som du beskriver med jämförelse av två rastypiska hundar ("Har man då två typlika hundar så måste domaren bestämma sig för vilken detalj han ska titta lite extra på för att jämföra hundarna") skulle ju elimineras om dessa två hundar helt enkelt båda fick excellent istället för att premiera den med längst rygg eller flashigaste rörelser, eller vad det nu kan vara. Större bredd i avelsmaterialet och färre exteriöra (och mentala - tack #20 för påpekandet) avvikelser…  jag ser inga nackdelar, faktiskt.

#25 Mycket möjligt att fler skulle exteriörbedöma sina hundar, men som jag skrev ovan så skulle det inte gå att "byta ut". Det är två olika saker. De flesta jag känner, inklusive jag själv, ställer ut för tävlandets skull. Ingen konkurrens - ingen exteriörbedömning. På vissa utställningar får man ju inte ens någon kritik. Där har tävlandet tagit ännu ett steg längre, och exteriörbedömningen i stort sätt försvunnit helt. 

Det är uppfödarnas ansvar att avla på friska och sunda individer. Det är ingen som säger att de högst premierade hundarna är bra avelsmaterial. Utställningarna bedömer bra avelsresultat, det är en helt annan sak. 

Säg att man skulle ta bort konkurrensen på utställningar. Skulle lika många hundar få excellent? Förmodligen inte. Förmodligen skulle bara mycket få hundar få excellent, kanske bara en i varje klass? På så sätt skulle bedömningsskalan bli den "nya" konkurrensen, det är jag relativt säker på.

#26 Nej, jag håller med om att det inte finns något som säger att de högst premierade hundarna är bra avelsmaterial och i en perfekt värld skulle ju alla uppfödare vara kloka och ansvarstagande och inte avla vidare på en utställningschampion som i övrigt inte uppfyller avelskrav, men det fungerar ju inte i praktiken. Vi lever inte i den där perfekta världen och det är ju ett faktum att det drar åt fel håll inom vissa raser (däribland min egen) och det ligger nära till hands att "skylla på " utställningar i och med att det är den primära meritering som finns utöver arbetsprover.

Det är möjligt att det skulle uppstå konkurrens även i exteriörbedömningar och det tycker jag är en bra poäng, men det bygger ju egentligen på samma problem. Det är konkurrensen som måste bort, är min analys. I arbetande raser är detta i realiteten inte ett så stort problem, tror jag, i och med att de främsta meriterna ändå uppnås genom arbetsprover och exteriörbeskrivningen är sekundär, men inom raser som inte längre har någon typ av arbetsprov utan endast meriteras genom utställning är det svårare. Kanske borde vikten fördelas lika mellan mental- och exteriörbeskrivningar och hälsotester för dessa raser i syfte att främja en mer hälsosam ras? Jag tänker på de klassiska exemplen som mops, fralla, shar-pei, m.m. där hälsan verkligen skulle behöva sättas i fokus ett tag framöver. Det skulle ju inte drabba andra, mer sunda raser, negativt. 

Som jag har förstått det utifrån diskussionen här så verkar det huvudsakliga argumentet för hundutställningar vara att det är roligt att syssla med, men frågan är om det är värt det sett till de bieffekter som följer.

#27 Exakt, det är lätt att skylla på utställningar. Men det ÄR ju inte utställningarnas fel. Även om vi tar bort utställningarna så kommer "idiot-uppfödarna" avla på det dom tycker är snyggt framför det som är sunt. Domare som plockar fram extrema hundar kommer därför alltid föda upp extrema hundar.

Däremot kan jag tänka mig att man kan införa något slags "intagningsprov" innan hunden får anmälas till utställning. Tex att den ska ha genomgått en ordentlig hälsoundersökning med godkänt resultat först. Alltså en gång bara, innan man börjar ställa ut. En veterinär som bedömer om hunden är sund.