Jag köpte min andra hund som "begagnad". Den var strax över 1 år gammal när jag hämtade hem den, allt fungerade superbra ända från början. Hunden har alltid haft lätt för att umgås med andra människor och tydde sig snabbt till mig så snart den gamla ägarna inte var med längre. Den var rumsren men det krävdes lite extra träning i koppelgående.. Eftersom det funkade så bra för oss så ser jag inga hinder i att skaffa en vuxen hund som är i behov av ett nytt hem. Du missar valptiden där du har möjlighet till att forma hunden till det du vill men du slipper också kiss och bajs på golvet… Det är lite vad man själv vill ha, det finns charm med allt. :) 

Våra hundar är ensamma hemma om vi ska iväg till vänner en kortare stund, vi lämnar dom inte längre än 5 timmar hemma dock så ibland krävs det att vi kommer hem tidigare från en fest eller annat. Ibland passar våra föräldrar hundarna och finns det möjlighet så tar vi med hundarna dit vi ska. Vi tar bara med oss hundarna på stan om någon av oss kan stanna utanför affären medan den andra går in. Skulle ALDRIG få för oss att lämna hundarna utanför affären. Då har de det bättre hemma.

Nackdelarna med att köpa en vuxen hund är att du inte vet hur hunden haft det tidigare i livet och det kan dyka upp "konstigheter" som du inte varit beredd på. Min senaste omplacering tex, hon visade sig ha en muskelskada i ett ben som krävde rehab med hjälp av fysioterapeut för att bli bra, bland annat. Men ja, hundar är väldigt(!) anpassningsbara och brukar ta en omplacarering väldigt väldigt bra, så länge de kommer till någon som tar hand om dem på ett bra sätt såklart :) Jag tar inte med hundarna om de har det bättre hemma. Jag binder aldrig upp utanför affärer eftersom så mycket otäckt kan hända. Jag tar inte med dem på stan om det inte är för att träna på att uppföra sig bland folk, vi har roligare i skogen. Vanligtvis följer de med hem till vänner, men skulle vi besöka en vän som var allergisk, inte ville att jag tog med hundarna eller hade hundar/barn som mina hundar blev stressade av, då skulle mina hundar såklart få vara hemma då också.

#0 Min förra hund var 1,5 år när jag fick hem honom. Det var en hund som hade många problem. Han var rädd för människor, kunde inte gå i koppel, hade knappt varit ute förr. Han var inte rumsren och hade energi för 20hundar. Men så strykrädd, livrädd för händer…
Jag kämpade blod svett och tårar med den där hunden och fick en hund som lärde mig otroligt mycket om livet, och om hundar.
Han var riktigt jobbig, men blev en perfekt familjehund till slut. Har aldrig träffat en lyckligare och mer tacksam hund som älskade allt och alla till slut. Han var guld med både barn, andra hundar och katter. Så att ta en vuxen omplacering ser jag inte som ett problem om du är beredd på att vad som helst kan hända. 

Felix hänger med på nästan allt. Vi åker tåg, buss, går in på bokaffärer (när han var pyttebäbis), han hänger med till kompisar, till familj och jag går på hundvänliga restauranger med honom ;)
Ska jag åka och handla så får han stanna hemma, om jag inte bara ska springa in och köpa mjölk efter en hundpromenad, då får han sitta i bilen. 
Ska jag till andra ställen där man inte får ta med hund så får han stanna hemma.
Har honom aldrig ensam i bilen en lång stund, då har han det bättre i soffan. 
Att binda honom utanför en affär skulle jag inte göra i dagsläget. För det första så är han alldeles för social för det, han äter allting, hoppar på människor. Sen har vi en konstig tant i området som går och matar hundar, och han är söt som socker så jag skulle vara rädd att någon tog honom.

**Vill gärna köpa en vuxen hund som behöver ett nytt hem, men vad är nackdelarna? Någon som har erfarenheter? Brukar vuxna hundar ta en omplacering bra?
**Olika hundar behöver olika tid att vänja sig. Jag tog min hund när han var 7 mån(så unghund alltså) och han tog det bra, märkte aldrig att han var orolig eller så. Har aldrig hört talas om nån hund som inte vant sig förr eller senare. Nackdelen är väl att hundarna kan ha olater/varit med om saker som ägaren inte berättar. Man får gå på magkänslan där. En annan nackdel kan vara att om hunden lärt sig ett felbeteende så är det oftast svårare att lära bort det hos en vuxen hund än att lära in rätt hos en valp som är som "ett blankt blad".

**Sedan funderar jag när ni faktiskt inte tar med era hundar? Tar ni med dem på stan? Till kompisar? Lämnar dem utanför affären?
**Där jag bor får man inte ha med hundar in i någon butik alls typ, så min är alltid hemma när jag ska på stan. Lämnar han ibland utanför mataffären som ligger i ett lugnare område, max 3-4 min. Tar sällan med han till kompisar, har en kompis som är jätteallergisk och en som är lite… pedantisk och inte vill ha hundhår hemma hos sig… det är bara att acceptera att alla inte vill ha min hund hemma hos sig🙂 Brukar lämna honom hemma när vi ses hos andra kompisar också, främst av respekt för hon som är allergisk. Ska vi umgås utomhus så får hunden självklart följa om det passar, är det alkohol inblandat och jag planerar att dricka eller bli kvar sent så får han stanna hemma. När vi hälsar på familj så får han nästan alltid följa, om det tex är ett kalas med mycket folk så brukar jag och syrran komma överens så att bara en av oss tar med hund.

Tycker för övrigt att du är inne på rätt spår när funderar på ras. Tänk på att pudlar kan vara snäppet energiskare (roligare enligt mig) än tex shi tzu.

Tipsar om den här artikeln på bichon.ifokus http://bichon.ifokus.se/articles/4df24fd6d4ebea3afc000237-skillnader-och-likheter-mellan-bichonraserna?articles-1

Tack för svar! Har jag lite mer att tänka på!