Inget fel på småhundar, gillar inte rubriken.

Däremot många som behandlar småhundar annorlunda just för att de är små, vilket jag tycker är fel. Man ska inte gå efter storlek.
Mina småhundar har samma regler som den stora kring i princip allt

Håller med #2. Inget fel på småhundar och alla är inte  skälliga. Men det finns många som är mer toleranta i sin uppfostran och behandling mot små raser vilket inte är okej.

Håller med 1# ska det givetvis stå..

För att många småhundar är små och söta och kräver ingenting, särskilt ingen uppfostran. De är ju små att det bara är att hala in flexikopplet om de skulle påbörja en bjäbbattack. 

Jag har också en liten bjäbbhund. En liten blandras som skällde på alla hundar som han passerade, hotade att äta upp till och med grannens varghund. Det allra största skillnaden är dock att jag har tränat på hans utfall. Men det är inget som går över en dag. Det tar månader, år. Min hund har gjort utfall sedan han var två år. För ett år sedan, när han var 6,5 år, kunde jag för första gången gå en gemensam koppelpromenad med en annan hanhund (och två hanvalpar på 5 mån som var lösa). Först nu kan jag gå promenader utan att hela tiden vara på spänn för om han skulle få syn på en annan hund. Först nu litar jag på att han inte vill äta upp alla andra hundar eller bjäbba halsen av sig så fort han ser en annan hund. Skulle du sett oss ute för 2-3 år sedan hade du säkert lätt fällt in oss i den kategorin, men inte om du sett oss idag. Point is, många småhundägare tränar på att få sina hundar okej vid hundmöten, men det tar tid. Jag tycker inte att man ska vara så snabb på att döma.

Och tja, en annan granne har en leonbergerblandning som mäter ungefär 70 cm i mank, praktiskt taget bor i deras radhusträdgård och skäller sisådär tjugofem timmar om dygnet. Det är inte bara småhundar.

Tyvärr är det många äldre inne i stan som har småhundar… dessa personer (åtminstone i vår stad) hanterar hundarna som deras bebisar och har inga som helst gränser. Det gnälls och skälls på allt och alla..

Håller med, inget fel på småhundar, men det är nog många som behandlar dem annorlunda än stora hundar.

Man får dock också tänka på att väldigt många små hundraser är framavlade för att larma, därför har de väldigt lätt till skall. Ingen ursäkt, men dock en förklaring :)

#4 Grattis till framgångarna med din hund! Superkul att höra 👍 Och så sjukt bra av dig att inte ge upp! 

Håller med om att man ofta ser små hundar som inte "beter sig" men vet också att många av dessa "småhundsägare" tränar hatten av sig och verkligen FÖRSÖKER! Så jag säger samma som #4, döm inte så snabbt för många försöker verkligen och hur kul skulle det vara om du själv blev satt i det "facket" trots att du kämpar varje promenad med att få det att fungera?

Absolut inget fel på småhundar,, i grunden..
Däremot är vissa småhundsägare mycket okunniga (för hade de varit kunniga, så hade de uppfostrat den lilla hunden, under samma regler som en stor)..

Vi hade en rottweiler och en mellanpudel.
Rottisen KRÄVDE lite mer.. Men pudeln fick inte gå längre fram än rottisen,, inte skälla mer, inte hoppa mer etc.

Tyvärr handlar det ofta om okunskap eller ''Men den är ju så liten!''.

På vår skola (går hundlinje på gymnasiet) så finns det småhundar, de allra flesta är hur underbara som helst.. Och vissa är lite mer skälliga och 'hoppiga' :)

#8 De kan ju vara kunniga men släpphänta pga att det är liten hund. 
Sett det mer än en gång :/ Även de som har t.ex stor plus liten hund, och den stora är jättelydig men den lilla får göra om den vill.

#9 Jo sant.. Fast om man kunnig så VET man ju att det är viktigt att uppfostra även en liten hund :O

Det handlar väl mycket om att en större hund måste man ha bättre lydnad på. En stor hund som hoppar på folk eller drar som ett ånglok blir ju ett betydligt större problem än om det skulle vara en liten. Dessutom kommer vissa beteenden mer naturligt för småhundar. Många är avlade för att tex larma med skall, och det är väl inte så konstigt egentligen om en liten hund som knappt når en till vaden vill hoppa upp för att komma högre och närmare oss? 

/en som är både storhunds- och småhundsägare

#10 Man kan veta men ändå inte göra. Inte ovanligt. 
Sett t.ex de som är jättekunniga inom kost, men själv sköter dem inte kosten (som exempel) dvs lättare att säga till andra eller köra på vissa men inte på andra.

Spelar ingen roll på storleken, Små hundar ska följa samma regler som de stora. Skulle man ha en stor hund som skäller så skulle den klassas som "farlig" och "hemsk" Men en liten hund då är den gullig och pluttig. Svårt att lyfta upp en 25kilo+Hund när den skäller än en liten plupp på 5 kg :-) Men det är inget fel på småhundar, Småhundar är underbara <3

#12
Nää, sant! :O

Ibland kan det väl vara ägare till stora hundar som orsakar att småhundar reagerar som de gör. Storleksskillnaden gör väl sitt. Min hund tål inte åsynen av schäfrar och rottisar. Detta pga otäcka utfall och en riktig attack från dessa raser. :/ Jätte svårt att jobba bort. Och visst skäms jag när hob börjar skälla ut en annan hund.

Jag skulle inte vilja lägga någon direkt skuld på hundarna. Det finns varnande raser av alla storlekar och jag har haft bra erfarenhet av oklanderligt lydiga småhundar. Jag har även haft erfarenhet av stora hundar med gräslig uppfostran. Jag har dock märkt av fenomenet många beskriver här och min helt klart partiska uppfattning är att det finns ett visst attitydproblem hos vissa småhundsägare. Många kanske skaffar en hund som inte borde och tror de enklare att skaffa en liten eller så bildas problemet för att man blir bekväm i andra situationer då hunden lätt halas in och sällan är en direkt fara för andra, jag vet faktiskt inte. Vad jag dock tycker är tråkigt är att man ofta hör väldigt många ursäkter bland dessa ägare och inte allt för sällan anklaganden mot andra hundar om varför just deras hund beter sig illa. I vissa fall är det säkert befogat men troligtvis är det inte det i många av fallen. Cynisk som jag är kunde jag inte bry mig mindre om hundägarna men jag måste erkänna att förutom att det går mig på nerverna, så tycker jag väldigt synd om deras jyckar som nog många av dem ofta hamnar i jobbiga situationer och känner sig otrygga för att deras ägare är lata eller rädda. Disclaimer: Det här är inte menat som ett angrepp på kommentaren ovan mig. Jag har ingen aning om vad den personen kan haft oturen att gå igenom. Det här var bara en allmän generalisering av mina upplevelser som råkade ha en lite dålig tajming.

Det som du kallar för fel, är det vi avlat fram - alltså hundar som larmar/vaktar för främmande/faror osv. Gener sitter djupt och inte alltid lätta att få bort.

Jag har själv svårt för skällande hundar och har alltid haft tysta (stora) hundar - men skaffade för 5 år sedan en mindre hundras som har lätt till skall. Jag uppfostrar inte dom mindre bestämt än vad jag gjort med tidigare hundar, men dom har oerhört mycket lättare till skall - det går inte att komma ifrån.

Nä, vi går knappast endast runt huset (har en mycket aktiv ras) utan i snitt 7-11 kilometer per dag, med träning, bus, mycket lösspring.

Men sen jag skaffade en ras som har lättare till skall, så har jag fått mer förståelse för människor som har hundar som larmar mycket - det hade jag inte förut 😉

Det är inte småhundarna det är fel på, utan småhundsägarna(gäller självklart långt ifrån alla småhundsägare). Tänk skillnaden på om du möter en Chihuahua och en rottweiler på gatan som utför exakt samma utfallsbeteende, vilken skulle upplevas värst? Små hundars problem är lätta att lösa genom att ta den under armen och gå därifrån, inte så himla lätt med en stor hund.
Dessutom så är många småhundar avlade för att vakta sin ägare(tempelhundar), undrar hur många som tänker på det när de köper en söt liten soffhund. Lär man sig att hantera småhundarnas vakt redan från början, på samma sätt som med en rottweiler, så skulle problemen antagligen vara betydligt mindre.

Vad är det för fel på stora hu där? Springer lösa utan lydnad och attackerar småhundar! Senast förra veckan var min lilla, som inte sa ett dyft, nära att bli söndersliten av två stora!

Det är ju knappast en fråga om hundarna utan snarare en fråga om ägaren… Som småhundsägare tycker jag att det är tråkigt att du lägger problemet på hunden och inte ägaren, som har ett ansvaret för att fostra sin hund oavsett storlek. Bra att ta med u beräkningen är även att alla hundar har olika egenskaper och vissa hundar är naturligt mer skalliga och fega och har då lättare till skall. Bara för att en hund skäller behöver det ju inte betyda att den inte får någon fostran, det är ju deras sätt att prata. Men det är givetvis skillnad på att skall och skall, att hundar skäller till kan man inte göra så mycket åt men att hunden inte ger sig är snarare en fråga om att behöva jobba med ett problem

Många kloka tankar i tråden men jag vill också inflika att det kanske också kan ligga lite i  att en del uppfödare till hundar som ingår i de s.k. småhundsraserna (som ju kanske framför allt meriteras inom utställning) inte är lika noga med mentalitetstest som man är inom exempelvis brukshundsraserna. Just småhundar är väl ofta också utsatta för buskavel där man blandat mindre bra exemplar ur olika raser för att få fram en söt liten dammtuss…

Det är nog snarare så att småhundar "kommer undan" med en massa problembeteenden eftersom de är just små. En liten hund sopar man bara undan med foten eller halar in kopplet. En liten hund som bits ger sällan skador. En stor hund måste man på andra sätt ha kontroll på eftersom det kan bli riktigt farligt och man är medveten om det.

Sen tror jag att många tror att det är lättare att ha en liten hund eftersom de är små, och så skaffar de en hund fast att de kanske egentligen inte är redo för hund alls. Jag har också en kompis som har en Chihuahua och som själv erkänner att hon inte vet hur hon ska göra för att uppfostra den, eftersom den är så liten är hon rädd att skada honom för minsta lilla.

Vad jag inte förstår med många av dessa lite slappa småhundsägare är hur de kan stå ut med allt skällandet. Stora hundar skäller ofta inte på samma ihållande sätt. Jag hade blivit tokig på om min hund, oavsett storlek, skällde sig hes jämnt och ständigt.

Jag förstår inte att man tror att så många småhundsägare är slöa och slappa - eller jo jag kanske kan förstå, för så trodde jag förr…..men nu när jag själv sedan några år tillbaka äger en ras som har oerhört lätt till skall, så har jag lärt mig att inte döma andra så snabbt.

Jag gillar som sagt inte skällande, men vi jobbar med det men det går två steg framåt och ett bak. Jag är inte den som direkt vill tejpa igen käften på min hund för att hon har lätt till skall 😉

Nu får absolut ingen av mina 3 hundar skälla sig hesa och jag bryter snabbt, men ibland vid vissa hundmöten när den mötande hunden varit mindre trevlig så är det svårare att bryta. Med flera otrevliga överfall av stora hundar i bagaget, så är sådana möten mindre kul enligt mina vuxna. Jag har slagits med hundar för att rädda mina, så ja - kommer en amstaffliknande hund kutandes så går mina i taket oavsett om den hunden gör något eller inte - för mina erfarenhet är att dessa hundar kan göra jäkligt ont.

Så snälla döm inte alla småhundsägare innan ni har alla fakta om varje person och dess hundar 🙂 Absolut finns det dom som inte bryr sig m deras hund skäller, men det finns oerhört många fler som känner sig maktlösa och verkligen vill att deras hund ska vara tyst men kanske inte vet hur dom ska göra. Min ena tik är över 4 år och inte förrän nu börjar det lugna sig med skall hos henne - men helt tyst är hon inte en hel dag (lätt till skall även vid lek osv).

#0 Träna din hund på dessa möten. För det är inte andra hundars fel att din hund blir "irriterad". 

Själv har jag inte sett ett problem med skällande hos små raser. Däremot en sjujäkla massa stora raser med noll uppfostran och med aggressioner. Tex rottisar och amstaffar. 

Det har aldrig hänt mig att en liten lös hund kommit springandes för att anfalla min hund. Tyvärr har det hänt flera gånger med stora raser.

Du har mycket fördomar om små hundar och dess ägare. Tråkigt.

Ja, det är ju väldigt lätt att skylla på andra när ens egna hund också har problem. Du kan inte ändra alla andra, däremot måste du jobba på dig egen hund och dess problem med småhundar. Jag har haft bekymmer med hundmöten med min tik sedan hon blev påflugen två ggr på kort tid som valp. Hon ser inte skillnad utan bestämde sig för att det bästa var att gå i försvar mot alla hundar. De värsta var de som gav henne någon form av uppmärksamhet. Jag kan välja att svära på alla andra och tycka att dom kan hålla kommer på sina jyckar, men det hjälper ju inte mig och min hund! Vi kan bara jobba på oss själva. Idag går det kanonbra. Det enda som behöver mer än möten med hundar som gör utfall själva, men det är fortfarande upp till mig att jobba på med min hund istället för att svära över andra. Storlek på hund är oväsentligt, blir din hund på 50 kg svår att hantera är det enbart ditt ansvar! Allt annat är som att köra bil i fel färdriktning på motorvägen och svära över att alla andra är dumma i huvudet som kör åt fel håll.

#23 Jag dömer ingen med småhundar på förhand men jag känner en del småhundsägare som självmant berättat att de tänker/tänkte så med sin hunds uppfostran.  Dock tycker jag man märker rätt snabbt om det är så att hundägaren, vare sig småhund eller storhund, faktiskt aktivt jobbar med sin hunds beteende och försöker göra något åt det. Alla som jobbar med oönskvärda beteenden ska ha beröm! Alla, oavsett med småhundar eller storhundar, som slappar med sin hunds beteenden bör få sig en tankeställare.

Hm missade visst en rad. Att TS har problem med hundmöten kan knappast läggas skuld på den mötande hunden. Visst att mina små triggas av obstinata stora, men det är ändå mitt problem. Så om TS hund triggas av småhundar, så är det ändå TS problem att lösa det.

Man kan aldrig gardera sig för om andra hundar skäller, om dom studsar osv - man kan bara försöka göra livet lättare för en själv och ens egna hund genom träning. Oavsett vart problemet ligger.

Många småhundar är avlade för alarmerande vakt och ska därmed skälla på allt och alla.

Hur orkar man ens bry sig om hur någon annan väljer att uppfostra sin hund? Hunduppfostran är lite som med städning, vi har olika trösklar. Jag avskyr hundar som tigger men bryr mig inte ett skvatt om de hoppar. Har du verkligen sådan koll på dina grannar att du vet exakt vad de gör med sina hundar? Vad vet du om deras övriga aktivering och träning? Jag fokuserar hellre på min egna hund. Springer en lös hund fram så är det en sak, då handlar det inte längre om mig och min hund utan också om en främling. Står hunden hos husse/matte och skäller så är det väl mitt problem om min hund inte klarar av det? Sen kan jag absolut förstå om det upplevs obehagligare med en stor hund som skäller och gör utfall. När jag bodde i Stockholm mötte vi en doberman och för varje utfall denne gjorde så kom hund och matte en meter närmre… Tillslut fick matte tag på en stolpe och virade fast kopplet där. Det var inte hunden i sig som var obehaglig utan bristen på kontroll. Jag fick testa att hantera min hunds bror, han väger 40 kg och när han fick för sig att dra till matte så hade inte jag en chans. Självklart blir man mer noga med lydnaden då… Min mors hund, en västgötaspets på 13 år har alltid skällt på andra hundar, när hon är kopplad. Om hon är lös säger hon inte ett ljud och bryr sig inte heller om någon. Kopplet drar igång henne och på senare år har vi helt enkelt valt att inte bry oss.

TS jag har mycket svårt att tänka mig att du har sån koll att du kan säga alla småhundsägare tar krotare promenader + har skällande hundar som får leva apa utan att ägaren bryr sig. 😕

Har själv en liten hund, som skäller, men detta är p.g.a. osäkerhet som dels går i perioder och dels åker vi på bakslag alldeles för ofta när vi möter hundar som ägaren endera släpper fram vind för våg utan att kolla med mig om det är okej, och dels har vi mött alldeles för många hundar som slitit sig från ägaren och då hamnar vi på ruta ett i träningen igen, kan gå från att hon fint går fot vid min sida när vi möter andra hundar på bara någon meters avstånd till att hon skäller oavbrutet på en hund 50 meter bort.. :( Beror även på vem som håller i kopplet, har jag kopplet så är hon lugnare än när någon annan har kopplet till exempel.

Tyvärr hör vi även till gruppen som tar kortare promenader, speciellt nu när det är vinter, men det är för vovvens skull hon är gammal och sover i 7 timmar i sträck om vi går 6km till exempel, så vi brukar ta ett par, tre promenader om dagen på ca 20-40 minuter beroende på väder och sedan kortare kissrundor på 1km typ.

Det jag menar är att alla hundar tillhör inte de ouppfostrade, även om man helst inte vill ha eller möta skällande hundar oavsett storlek. Men finns säkerligen fler än jag som tränar varje dag för att få en mer stabil hund men åker på bakslag av olika slag, har svårt att träna av olika anledningar(min hund gillar till exempel varken mat eller leksaker så får trixa med belöningar), har nyss tagit över en osäker hund o.s.v. 

Finns självklart människor som inte bryr sig också men känns fel att dra alla över en kam, något jag dock blir sjukt irriterad på är när en ensam person går ut med flera hundar, och alla skäller så fort de ser en annan hund. Detta läge gör det svårt för den personen att kontrollera alla sina hundar samtidigt, min hund blir nervös och börjar skälla tillbaka och det blir en ond cirkel. Jag undviker i den mån det går att möta andra hundar på nära håll när jag märker att min tik har en dålig dag, men många gånger är det svårt tyvärr och då blir det bakslag i vår träning.

Dessutom är ju, som många redan nämnt, flertalet hundraser avlade för att ha lätt till skall vilket gör det svårare att träna bort

Enligt en del är en liten hund ingen "riktig hund" . När små hundar är valpar och träffar en större hund tas lillen upp vilket kanske inte just då visar beteendet. När de inte lufts och den stora är lite för stark/hård i lek blir den lite rädd, om då hunden plockas upp böir signalerna till valpen skeva. Istället för att lugna ner storhund och låta lillen delta, böir lillen osäker, rädd men också lite kaxig då ägaren står i andra sidan kopplet. Sen är det jobbigare att korrigera en hund som man måste böja sig ner till marken för att röra. Småhundar är ofta avlade enbart efter utseende. Lätt till skall kanske var värt en längre päls. Många är blandraser, folk som tenderar att ha blndiaar har inte råd med en renras och/eller inte bryr sig så mycket om raser och deras historia,behov, hälsa, osv. Generaliserar nu

#32 "lätt till skall kanske var värt en längre päls"… Det finns ju de hundar som är framavlade för att vakta och larma, dvs skälla när dom upptäcker något avvikande. Mittelspitz är tex framavlade för att larma = lätt till skall. Dom är små för att vara billiga vakthund i drift och den långa pälsen med mycket underull gör att den är vädertålig. Bara för att hunden är liten och har lätt till skall innebär det inte att skallet är en oönskad egenskap som tyvärr följde med i aveln till en längre och finare päls.

För övrig så funderar jag på om ts endast ville ha igång en diskussion, kan inte se att den deltagit i diskussionen?

#32 Det sa Happys förra husse, han vill ha en "riktig hund".  :/

35 Jag ser inte dessa hundägare som ett hot eller nederlag mot småhundar. Därimot kan jag inte se varför en sådan hundletare skaffar en som skaffar sällskapsras. Det finns småhundar som jag personligen tycker är tuffare små hundar dit hör jrt men finns flera raser som har mer skinn på nosen än våra små pudlar 😉