Tyvärr så tänker int ed em som avlar hemma på blandisar mer på än att dem vill ha en avkomma av sig egen hund oftst och struntar helt i att man ska bidra en ras…är nog inget man förstår nånsin:)

Jag har stött på många border-collie blandisar de verkar super poppis för tillfället. En del av dem verkar vara rena dröm hundarna medans lika många är rena skräck exemplaret. En som jag och min hund träffade på stranden var en dalmatin/border-collie som jagade skuggor hela tiden 😕 

Hemma i byn finns det en som jag är väldigt rädd för, den går fram och ser ut som den ska försöka valla både mig och min hund (den är alltid lös) men mitt i det blir det aggressiv och försöker hugga. 

Alla border-collie mixar jag har träffat har en väldigt hög energi nivå oavsett om de varit problem hundar eller inte. En del har haft vall instinkter andra inte. Jag tycker border-collie och liknande raser är dumt att korsa med andra raser. Det känns lite som att spela på lotter, kan bli rena vinsten eller förlusten.

Självklart finns det individer i varje ras som inte alltid stämmer in på sin rasbeskrivning och är lite annorlunda i sitt sätt - men generellt så gäller att t ex BC är en arbetande vallhund och varför chansa när risken är oerhört stor att få en hund som verkligen behöver valla för att må bra och inte utveckla jobbiga beteenden.

Jag hade en BC mix förr. En riktig gatukorsning. Han var en sort för sig. Så otroligt härlig hund, väldigt lyhörd och duktig. Men stressnivån var på noll, och energin var som en atombomb. 
Han hade både jakt och vallning i sig. Han vallade och sen så sprang han rakt på, men visste inte hur man stannade. 
Han var otroligt jobbig, det var mycket blod svett och tårar med den hunden. Men efter mycket träning, fungerade han. Jag kunde inte göra någonting alls som stressade honom, utan det var mest enkla trix och vardagslydnad. 
Men jag skulle aldrig någonsin igen skaffa en sån hund, hur mycket glädje han än gav mig.

Har själv en border collie som ev är blandning, import från Irland med oklart ursprung. Och nu vet jag att man inte kan utgå från ett exemplar eftersom det alltid finns undantag och min är nog ett undantag då han är extremt lugn och snäll :). 

 Tror att ett stort problem är just att de blivit så populära, konsumtion bygger ju på efterfrågan. Många köper en söt, smart bc/husky korsning utan att veta vad de ger sig in på. Korsningar brukar ju dessutom vara billigare vilket säkert gör att många tar tillfället i akt och köper en sådan blandning istället fören  renrasig som ju brukar vara betydligt dyrare.

En hund med bruksraser i sig brukar ju generellt kräva mer motion och har man en hund med bc i sig bör man låta den arbeta sig trött både psykiskt och fysiskt för att den ska bli nöjd, exempelvis köra barmarksdrag, nose-work etc. Så det kräver ju ett genuint hundintresse och kunskap :). Köper man en bruksras som sällskapshund så är det ju som uppgjort för problem och beteendestörningar.

När det gäller blandraser är det väl dessvärre även så att många tänker sig en kombination av respektive ras BÄSTA egenskaper - när det lika gärna kan bli precis tvärtom. Och av någon anledning så finns det många som tror att krävande ras x krävande ras = sällskapshund?!

Min kompis har två hundar (kullsyskon) som är BorderCollie, Collie och Polsk Vallhund. Dom är extremt snälla båda två men har en omättlig energi. Båda hundarna blir inte nog a varken fysisk eller psykisk (kan bara prata för den ena hunden från och med nu då jag känner den individen bäst) men en hunden har vi börjat träna och aktivera en del då det är omöjlig att gå i koppel med, oavsett hur mycket vi försöker trötta ut henne blir hon inte trött, hon vallar och skäller extremt mycket, speciellt när något rör på sig snabbt, t.ex. om jag eller kompissen skulle börja springa. Hon låter oss ofta inge gå någonstans utan att hon ska kolla vart vi tar vägen. När det kommer till hundmöten är hon inte sådär jätte intresserad när man är ute och går, men ov vi sitter still och en hund kommer nedstirrar hon den hunden så extremt och ger inte upp förrän vi går därifrån. Om hon möter en hund inne kan hon börja norra och följer efter den hunden. Dessa hundar är dock 6 år gamla och blev "räddade" av hennes familj då dom som egentligen skulle ha dom när dom var valpar plötsligt inte ville ha dom längre och "uppfödaren" (det var en tjuvparning) kunde inte ta tillbaka dem, så annars skulle dom avlivas. Men dom är båda två helt underbart söta hundar som även jag älskar otroligt mycket :)

Min gamla tik var blandras mellan BC och Schäfer, värdens mest fantastiska hund. När vi var ute och red sprang/gick hon fot med hästen, hon hade vall i sig, men inte så det blev jobbigt för vare sig henne eller oss.

Hon förstod liksom allt, bad man henne stanna hemma på gården när vi tog hästarna över vägen stannade hon och väntade, eller gick tillbaka till trappan på huset.

Lugn och harmonisk flicka med softast ögonen. Hon skulle blivit 12 nu, men fick somna in strax innan jul, hon hade då fått hudcancer, hon är mycket saknad <3

Kan tänka mig att det kan bli väldigt varierande valpar vid blandraser, men vår var underbar. Kommer aldrig att hitta en liknande igen.