Hej! Jag har en unghund på snart 11 månader som är en rikig ivrig och social sak. Han älskar att vara med, men jag tycker han är jätteduktig på att vara själv osv. Vi har ensamhetstränat väldigt försiktigt (började med att stänga dörren när jag skulle på toa, efter det, testade att kila ner till tvättstugan osv). Han klarar nu att vara hemma ett par timmar (längsta jag lämnat honom är fyra timmar). Detta går galant. Han gnäller tills han hör att ytterdörren går igen (har honom i köket medan vi är borta), sen går han och lägger sig och sover tills vi kommer hem igen. Sista tre veckorna har han dock verkat extra stressad när vi lämnat honom. Han har tuggat sönder saker och idag när jag skulle iväg en sväng på morgonen så skällde han (har aldrig hört honom skälla innan förutom vid lek). Funderar nu på att backa några steg igen. Tror ni att vi gått för fort fram? Han har även lagt sig till med ovanan att hoppa upp på köksbordet (aaargh, 25 kg hund på mitt nymålade, haha, nackdelen med att ha både hund och katt…) och titta efter oss när vi går, men på nåt sätt upplever jag att han blir mindre stressad när han får kika efter oss än när han inte får det. Tänker jag rätt i att jag ska backa ebsamhetsträningen? Han har även verkat lite mer obekväm vid läggdags. Han är van nu sen i somras att sova själv ute i vardagsrummet. Vi vande honom vid det sakta men säkert, genom att inte släppa upp honom i sängen, men ha dörren till sovrummet öppen (blev en del spring, men han vande sig efter kanske två-tre veckor). Efter det körde vi med kompostgaller ett tag och sedan stängde vi dörren. Det har funkat kanon. Han sover hela nätterna, kan vara nån natt ibland när jag måste gå ut och hjälpa honom varva ner, men nu har han kanske två nätter i rad stått och gnällt en del utanför sovrummet Detta gör mig lite bekymrad. Har ni några tankar/tips/ideér?