Jag vet inte riktigt vad andra skulle svara men hunden har redan gått över gränsen och är en fara mot dig och potentiellt andra, jag skulle nog  gått till veterinär och avlivat hunden.

Lyssna på din sambo och mamma.

Vid vilka tidigare situationer har han bitit dig?

Har han ont någonstans? Problem med synen? Problem med hörseln?

Du skriver att han haft mycket problem med öronen, har han det fortfarande eller är han 100% botad? Om han har ont i öronen och du böjer dig över och ska pussa han på huvudet så kan det vara en orsak till att han högg för att han trodde att det kanske skulle göra ont och försvarade sig.

Är han helt frisk i övrigt?

Vad är det för raser i hunden?

#3 Ts säger att hon blivit biten fler gånger än den gången, men jag håller med om att hon kan kolla upp att hunden är helt frisk fysiskt innan hon gör ett beslut om avlivning.

Jag har själv inte hund men har ändå viss erfarenhet. En hund som biter på det sättet känns opålitlig och förvisso är det hittills bara dig han bitit, och du har klarat dig rätt bra.

Kanske är det för att du är närgången med ansiktet (du verkar vara biten i ansiktet några gånger) som gör att han biter, och det är kanske skillnaden mot övriga som kanske inte böjer sig ner och skall pussa?

Oavsett, en hund som biter så skulle jag inte behålla. Det känns bara som en tidsfråga innan det går illa för dig (bara det att du inte vågar ha den boende hos dig säger väl allt att även om du älskar den så kan du inte ha den kvar). Dessutom får du tänka på att en dag kanske den bitar någon annan. Din sambo och föräldrar kanske klarar det, men det kan vara ett barn som inte klarar det.

Om hunden inte kan gränserna och vet sin plats är det nog läge att avliva. Det är ett tufft beslut även om det gäller den man älskar, men det kan faktiskt också vara det bästa beslutet för den man älskar.

Du kan ju inte ha en hund som är farlig för dig och jag tvivlar starkt på att det på något vis är ditt fel.

#6 Hon har klarat sig rätt bra men att behöva åka in för att sy stygn flera gånger för att hon blivit biten är allvarligt och det kan ske något värre än så som du säger.

AnneN:

Han har inte problem med synen vad jag vet, han har haft kroniska öroninflammationer i flera år men inte haft besvär sedan några år tillbaka, kanske 3-4 år. Han har ibland problem med huden, såsom huden på hans pung och han slickar på det och det blir rött och irriterat och han får gå runt med tratt på huvudet tills det läkt. Det kan mycket väl vara en anledning till att bitit mig därför att mitt ansikte varit nära hans öron, han är väldigt rädd om dom. Tidigare situationer han bitit mig är också när jag böjt mig över honom, tagit bort fästingar, och en gång när jag skulle slänga en kudde på min sambo när vi låtsasbråkade, då hoppade han upp på mig och bet mig i underarmen.

Fialialej:

Det är norsk älghund (gråhund), schäfer och lite dalmatin i honom.

#9 Bör du inte göra en ny hälsokontroll på honom hos en veterinär då? och sen rådfråga med en veterinär angående avlivning? fortfarande ska en hund inte bitas så du behöver åka in och sy, det kan ske något värre och det är inte ditt fel.

#9 I så fall hade jag dels låtit veterinären göra en nogrann koll så han inte fått tillbaka problemen med öronen (inte alltid man ser det utan att titta längst in i örongången), kollat synen och om det kan finnas smärta i leder (inte ovanligt på gamla hundar) och framför allt sluta böja dig över hunden!

Jag vet att det är svårt. Men det kanske finns någon bakomliggande sjukdom som gör att han gör på detta viset. Tänk om han anfaller någon annan? Jag skulle med sorg i hjärtat avliva han. Det är ju inte bra för både han eller dig att du är rädd för han.

#11 Man måste ju kunna få böja sig över sin hund ska man vara rädd för det resten av livet? då tror jag inte hunden är en fara för alla som inte är medvetna om det som kan råka ut för någonting.

#6 Det här handlar inte om en hund som "inte vet sin plats" , det är mycket mer komplicerat än så & sådant strunt för man bortse från i dessa lägen.

TS, jag skulle kolla upp hunden helt fysiskt,, synd att hunden är en blandis - för jag skulle rekommendera MH eller BPH starkt, kan vara bra att få en djupare inblick i hundens beteenden i olika situationer.. 

Jag vet en hund som plötsligt högg sin ägare i ansiktet, visade sig ha jätteproblem med en molar (tand).
Att den enbart hugger dig är även det skumt, men då är inte hunden körd i alla fall.
Omplacera till en riktigt hundkunnig människa skulle säkert gå.

Vill bara börja med att säga att jag förstår dig. Har funderat både en och två gånger på avlivning av min stora kärlek, men alltid känt att jag ska ge honom en chans till, inte ge upp osv. Min hund är visserligen betydligt mindre (5 kilos) men han har bitit mig massor med gånger, genom åren… han blir tio snart. Det var en rätt lång period när jag var rädd för honom (då ska tilläggas att jag aldrig varit rädd för en hund innan, varken morrande rottweilers eller andra, men en hund som är oförutsägbar… det är läskigt oavsett storlek), innan jag lärde mig hur just han fungerar och hur jag kan undvika att bli biten. Han har alltid varit osäker och han kan  bitas helt utan förvarning. Nu spelar de eventuella orsakerna till min hunds "bitskhet" inte någon roll här men… 

Om jag ska ge dig råd… det är ju naturligtvis bara du och din familj som känner honom som kan ta något beslut… men jag ska göra ett försök ändå:

Nummer ett: Kan han ha ont någonstans? Har du kollat upp honom hos veterinär sedan senaste händelsen? Ser han som han ska (tänkte om han blev rädd/överraskad när du böjde dig över honom)? 

Nummer två: Kan det vara så att han (som många hundar och absolut som min hund) uppfattar att du böjer dig/pussar honom som ett hot? Min hund har t.ex. stort behov av att bestämma själv och han har stort behov av att man respekterar hans "egna kroppszon" (dvs. stort integritetsbehov). Han myser på hans egna villkor… men "gud nåde" den som tar sig friheter och ex. pussar på honom när han inte valt det själv, eller ens då ibland (han är rätt galen) . 

Nummer tre: Har du frågat en hundpsykolog om råd och tips (och nu menar jag inte vilken idiot som helst som beslutat att kalla sig för hundpsykolog utan en utbildad, som använder mjuka/snälla metoder och som är ansluten till IMMI: http://www.immi.nu)? 

Nummer fyra: Om du känner att du prövat allt, att du inte orkar mer, att du är rädd för din egen hund m.m. och att du beslutar dig för att avliva. Kom då ihåg: Det är inte att svika honom, det är ok, glöm inte att du älskat honom i tolv år trots allt. Det är ett fruktansvärt jobbigt beslut att ta, men glöm inte (om du bestämmer dig för att avlivning är det bästa för alla): Ett djur som är dött lider inte. Det är mer alla runt omkring (och mest du i detta fall) som lider av att en hund går till anfall… 

Vad du en beslutar så önskar jag dig lycka till. Förstår vad du går igenom och förstår hur du resonerar. Har varit där själv som sagt (både en och två gånger) med min älskade galenpanna. 

Mvh/Chinesecrestedlover 

Ps. Att han bara biter dig. Min hund är absolut värst mot mig, det är bara mig han bitit… Tror en förklaring till det kan vara att man är den som gör mest "skit" om ni missförstår mig rätt, tar till veterinär, plockar fästingar, rensar öron m.m. Tryggast att gå på den som är en närmast dessutom, lite som med barn som beter sig finfint på dagis eller hos mormor men är "ungen från helvete" hemma… ds.

Jag skulle inte omplacera en tolvårig hund med de besvär som beskrivs. Som utomstående skulle jag inte tycka att det vore ett dugg konstigt, egoistiskt eller elakt att låta hunden somna in. Sedan förstår jag att det känslomässigt känns svårt att "beröva livet" av honom som du skriver, men jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv. Hunden har haft ett långt gott liv.

Dessutom tror jag att det är svårt att få något bra svar här på ett internetforum för ingen av oss känner hunden. Din mamma och din sambo tvekar inte, och jag tycker att det säger en del. Det är bara ni som kan ta beslutet - men vad det än blir så gör du inget fel. ❤️

Allvarligt talat. Hade någon av mina hundar skadat mig så illa hade jag åkt till vetirinären och avlivat skrället så fort jag förmådde. Skulle det nu vara så att han har ont och det gått så långt att hunden beter sig såhär illa är något troligtvis så fel att hunden blir avlivad oavsett. Jag hade aldrig någonsin litat på hunden igen och relationen mellan mig och den hade bara blivit stadigt sämre. De flesta här inne vet hur långt man kommer med en hund man inte litar på.

#17 Kanske lite hård ton att kalla hunden för "skrället" ?

Jobbig sits!!  Har han aldrig morrat eller på annat sätt visat avståndstagande innan han bitit? Inga signaler?

Jag har inte kollat upp honom sen senast hos veterinär, men tycker det är definitivt en bra idé. Ja, jag är rädd att han ska göra något värre mot mig, jag är väldigt ledsen över att mitt ansikte är förstört och min hand saknar känsel och kommer få nedsatt funktion. Nästa gång kanske det är ännu värre och han attackerar halsen eller ögat. Eller om han anfaller min mamma, jag vet inte hur jag skulle kunna leva med att det.

Tidigare när man har varit och pillat på honom med öron eller annat som är ont har han morrat, när han var runt 3-5 års åldern, då fick han tillrättavisningar och nu har han helt slutat morra och biter direkt istället.

Jag tänker även att det kanske är mig det är fel på mestadels. Min sambo är en väldigt respektingivande människa, även för andra människor, han är en typisk alfahane, medan jag är mer flamsig och oberäknelig som person. Kanske är min hund osäker på just mig, det skulle inte förvåna mig, för att han är aldrig så mot honom.

Att omplacera en tolvårig hund med såna här problem, om jag ska vara helt ärlig så tror jag han skulle må bättre av att bo med någon väldigt hundkunnig människa som har mer tid med honom och bor kanske på en gård, men inte ofta man hittar sådana människor. Jag tror inte han skulle sakna oss så mycket, utan skulle trivas att få ligga under ett träd hela dagarna.

Precis som Chinesecrestedlover beskriver om sin hund så har min hund också stort integritetsbehov, han vill inte att vem som helst går och petar på honom. Allting ska ske på hans villkor. Och som jag sa tidigare är han inte en särskilt kelig hund.

#20 Jag tycker du bör avliva hunden av det jag fått läsa här, jag förstår att du har ångest och mår dåligt av det men det är inte ditt fel och det är för din och andras säkerhet också om folk i din närhet bekräftar att dem tycker att hunden ska avlivas är det ännu en anledning till varför du bör göra det!

Hunden är gammal, har ont, och du kan inte lita på honom helt, att avliva är det skonsammaste för både dig, dina närstående och hunden

jag tror du måste känna själv vad som är rätt för dig Du vet, att det enda du kan göra är att låta hunden somna in, (annars hade du inte ens tänkt tanken eller skrivit detta inlägget) det är det mest kärleksfulla du kan göra mot den hunden Gör det som är rätt och ha inte dåligt samvete för att du måste ta det svåra beslutet

Jag har suttit i en liknande sits, både med egen hund och min bästa kompis hund som även var min daghund. Jag blev aldrig så illa biten och jag behöll min hund tills jag fick ta bort henne av andra anledningar när hon var 12. Och ja, det var förjävligt men… jag kände lättnad. Lättnad att inte alltid vara på min vakt, att inte alltid ha ögon i nacken och såvidare. Jag har lovat mig själv att ALDRIG sätta mig i den sitsen igen. Min kompis hund var alltid lite "knepig" mentalt, främst försökte han bita andra hundar men det hela eskalerade och när han var i tioårsåldern så reagerade han även på folk. Att det inte hände en rejäl olycka berodde bara på att vi verkligen hade järnkoll och att han hade munkorg på sig ute. Det är något av det värsta jag gjort, att avliva den hunden - matte klarade det inte - för någonstans kändes det naturligtvis som att det var vårt fel, att vi inte räckt till. Samtidigt inser jag nu efteråt att det är något vi skulle gjort långt, långt tidigare. Din hund har redan bitit dig riktigt illa och ÄVEN om det är något fysiskt fel på honom så tycker jag att du ska låta honom somna. Om en hund reagerar såpass mycket så kan det mycket väl hända igen om han får ont någonstans och det tycker jag inte att du ska riskera. Att omplacera en såpass gammal hund tycker jag inte heller är ok så… låt honom gå.

Han är 12 år skriver du så han är en gammal pojk nu.
Hur har de andra händelserna gått till när han har bitit och hur gammal var han då?

Gammal hund kan få sjukdomar, smärtor, sämre syn och hörsel.
Borrelia?

När min förra hund fick borrelia fick hon psykattacker, alltså hon var en social glad människoälskande hund men blev totalt ändrad, bet, skällde och skulle attackera. Men efter behandling blev hon sitt vanliga sig igen.

Jag förstår dig, man älskar sin hund oavsett vad hunden kan ställa till med.
Men om jag vore du skulle jag ta hunden till veterinären så de får gå igenom honom ordentligt, blodprover, klämma, känna osv
Oftast bara sjuka hundar som beter sig på det sättet.

Om veterinären inte hittar något och detta är ett problem för er, kan ni alltid ha i tanken att han är 12 år, gammal man, inte länge kvar.

Hej igen!

Du skriver; "Tidigare när man har varit och pillat på honom med öron eller annat som är ont har han morrat, när han var runt 3-5 års åldern, då fick han tillrättavisningar och nu har han helt slutat morra och biter direkt istället." 

Vet inte vad du menar med tillrättavisningar… men tyvärr är det så att det ofta kan bli fel just vid såna tillfällen du beskriver. Att en hund morrar är en varning eller snarare ett avståndstagande. Den berättar bara att i den här situationen/just nu vill jag inte ha dig såhär nära, jag litar inte på dig eller liknande. Att i det läget tillrättavisa… tyvärr leder det ofta till just det du beskriver att hunden "hoppar" det steget där den varnar/säger "backa" och istället går direkt på steget efter dvs. biter direkt. Hunden lär sig helt enkelt att det inte hjälper att varna och säga "backa" utan för att få bort "hotet" (dig i det här fallet) så måste den ta till steget värre och bitas. 

Sedan skriver du om att din sambo är mer respektingivande/"alfahane". Tror inte på att man behöver "visa sig stor" för att en hund ska lyda etc. däremot… vad som kanske eventuellt kan vara fallet här. Han har bitit dig tidigare, har du efter det "kommit över det" eller har du varit lite osäker på honom, hur han ska reagera? Om du inte känt att du kunnat lita på honom helt och varit lite "spänd" så kan han ha läst av det… 

Min galning😉är en väldigt känslig hund som är extremt bra på att "läsa" av hur man är/känner sig. Han har t.e.x. haft några av sina värsta "utbrott" när jag varit irriterad/stressad (inte på honom, men det vet ju inte han). Under tiden jag var rädd för/osäker på hur han skulle reagera så kunde alla andra i min familj hantera honom bättre än mig, han blev som tokig så fort jag närmade mig. När jag sedan blev av med "de kalla kårarna längs ryggen" jag känt och blev mer säker på att jag klarar detta så är det inte så längre. Han kan bli tokig ibland (absolut inte som förut) men då vet jag hur jag ska göra och jag är inte rädd för honom. 

Han blev väldigt hjälpt (trots sin osäkerhet) av att kastreras också. Först testade jag med chip och när det blev en enorm skillnad på honom, så då blev det kirurgisk. 

Mvh/Chinesecrestedlover

ps. #17 "Jag hade aldrig någonsin litat på hunden igen och relationen mellan mig och den hade bara blivit stadigt sämre." Här skulle jag säga att det beror väldigt på om man är villig att kämpa för relationen eller inte. Relationen jag har med min hund har blivit bättre med åren, inte sämre (trots att han bitit flera gånger). Jag har lärt mig hans individuella signaler och behov och ju mer jag lärt känna just honom, ju bättre relation.  "De flesta här inne vet hur långt man kommer med en hund man inte litar på." Förstår inte riktigt vad du menar med detta… Har som sagt en hund som är oberäknelig och inte går att lita på till 100 % (han var värre förr, men han kan ändå tvärvända i humöret fortfarande) ,men vi har kommit väldigt långt i vår relation trots det och jag vill inte byta ut honom för allt i världen. Han är väldigt speciell och är absolut inte som andra hundar och det är inte många som förstår honom så bra som jag. ds.

Varför vill man ha kvar en hund som upprepade gånger har bitit en väldigt illa ? Vill man riskera att stå där den dagen hunden kanske biter någon annan ?

En hund lider inte av att få somna in.

#27 det är inte enkelt, för vissa älskar sina hundar oavsett vad de gör, attackerar, biter, osäkra, utfall, reserverade, skälliga osv man ska inte "TÄNK OM" ingen kan förutspå framtiden.

De har lyckats ha honom i 12 år utan att han har bitit någon annan förutom TS så kanske detta handlar lite mer om relationen mellan hunden och TS. Någonstans vid något tillfälle kanske något hände så hunden inte känner tillit för TS längre.

Även som en annan skrev, morra är en varningsignal och ska aldrig tränas bort däremot när en hund morrar mot en ägare kanske man ska ställa sig frågan, VARFÖR morrar hunden mot mig och sedan jobba på det istället.

Det första allra viktigaste är att kolla upp hos veterinären att hunden är frisk/sjuk, är hunden frisk då kanske det är tillitsträning mellan TS och hund som gäller.

Eventuellt ta kontakt med en väldigt duktig hundpsykolog - David Selin.

Man ska aldrig ge upp på sin hund när den beter sig på ett "dåligt" sätt utan man ska ta itu med saken och ta reda på varför det händer.

Skulle det nu vara att hunden är sjuk så kan det snällaste vara att låta honom somna in, för en hund ska inte gå runt och ha ont eller känna sig trött och sjuk.

#28 Man ska visst säga "tänk om" för det har skett fler än en gång att den där hunden har fått henne att få åka in och sy stygn, bara sånt kan bli riktigt illa om ett sår blir infekterat kan man bli riktigt, riktigt sjuk. Och biter hunden på fel ställe är det helt uppenbart vad som ska ske, om hon som äger hunden är rädd kommer det inte gå om hennes mamma och sambo och dem andra tycker samma sak då är det verkligen bekräftat. Dessutom få skulle vilja ta en 12 årig omplacering som kan vara farlig, men som du säger det är bra att göra en hälsokontroll om allt ser fint ut tycker jag inte man bör gräva djupare i detta utan bara avliva hunden. Jag brukar tycka man ska vänta med avlivning så långt det går men i detta fall tycker jag inte man ska få TS att må dåligt av att möjligtvis avliva sin hund.

#29 Självklart får hon avliva sin hund om hon vill, det är hennes hund.

Jag skriver bara vad jag hade gjort om det vore min hund och bara lite om mina egna åsikter om att för att må lite bättre, då är det skönast att ta reda på varför hunden beter sig på det sättet.

Att avliva sin älskade hund är svårt och man mår väldigt dåligt efter och tänker ofta - kanske fanns det något jag kunde ha gjort - och nu pratar jag om egen erfarenhet.

För att undvika den känslan så kanske man ska göra allt man kan innan man tar beslutet att avliva, och det beslutet tycker jag personligen man inte ska ta för hastigt.

Hon verkar må dåligt att tänka tanken att avliva sin hund även om hon innerst inne vet att det eventuellt är det rätta att göra, då kan man ge henne lite tips om vad hon kan göra för att minska på den dåliga känslan.

Och om det nu skulle visa sig att hunden är fullt frisk, vilket jag tvekar på, så kan ett alternativ till avlivning vara träna tillit mellan hund och ägare samt ta kontakt med hundpsykolog, fungerar ändå inte det eller till och med hundpsykologen rekommenderar avlivning då kan man säga - Jag har gjort allt jag har kunnat.

Tänker: om det vore pga att hunden har ont, skulle den inte bita andra åxå, och inte bara ts?

Du har ju två alternativ: 1. Ta hunden till veterinär för ordentlig genomgång. Åtgärda ev fysiska fel. Samt, Därefter ta kontakt med en duktig hundbeteendevetare som kan hjälpa dig klura på om det ligger något mentalt bakom som går att jobba med. 2. Avliva hunden. Personligen tycker jag du ska ge hunden en chans genom att gå igenom steg ett innan du tar till avlivning.

Han är farlig för dig och för omgivningen, spelar ingen roll om han beter sig så pga sjukdom eller inte, det låter som en ohållbar situation och personligen hade jag övervägt avlivning för allas bästa.

#33 Håller med, ska man riskera folks liv? nej… det kan bli riktigt fel biter hunden i strupen nästa gång kan det handla om liv och död. Det kan också ske andra riktigt otäcka scenarion, hunden är gammal också jag tycker faktiskt man måste tänka på sig själv i denna situationen och dem omkring sig.

Att avliva hunden hade varit det bästa för dig själv, dina närstående och hunden. Han är 12 år, kanske har ont och är inte bara en fara för dig utan för alla runt om. Kan han bita dig kan han bita andra, och då kan det gå riktigt illa. Om han nu är frisk fysiskt, så är han ändå inte det psykiskt. Att låta honom somna in är det bästa du kan göra för honom enligt mig, ibland måste man tyvärr släppa taget om det man älskar. Förstår att det är tufft, men vad du än tar för beslut så hoppas jag att allt löser sig för er!

Om jag ska vara helt ärligt tror jag definitivt att det handlar om tillit mellan mig och min hund och vid nåt tillfälle har han förlorat sin tillit gentemot mig och jag har inte lyckats hantera det på korrekt sätt. Att träna bort morrningen är absolut något vi inte borde ha gjort, det vet jag nu. Det är lätt att vara efterklok och därför kan jag inte låta bli att anklaga mig själv att allt detta är mitt fel, därför känns det heller inte rätt att avsluta hans liv på grund av mina misstag. Jag lever i sådan skuld redan och jag vill verkligen göra det som är rätt. 

Just nu litar han och jag inte på varandra, min tillit till honom har kommit tillbaka efter andra gånger han bitit mig, tids nog,  men så slår det plötsligt till igen och tilliten är borta. Jag är rädd för honom, så fort han kommer i min närhet fryser jag till. Jag har alltid älskat djur, särskilt hundar, och aldrig tidigare varit rädd för dom, men nu varje gång jag ser hundar så känner jag mig ängslig.

#28 Du förstår exakt hur jag känner, men jag vet också att jag inte kan basera beslut på känslor, varav jag frågar er. Ett annat djur till mig dog förra året, han blev sjuk och magrade av. Jag gjorde allt jag kunde efter att jag visste vad det var för fel, tvångsmatade honom var tredje timme i en vecka, men han klarade ändå sig inte. Jag har haft fruktansvärda skuldkänslor efter det här, tankar som "om jag bara hade upptäckt detta tidigare, om jag bara hade gjort mer". Jag vill inte känns så med min hund nu, jag vill göra allt i min makt för att göra rätt beslut. Om jag vet att han är sjuk och mår dåligt, då vore det ett självklart val, men han är ju förövrigt så pigg och kry, glad när han är ute och springer efter bollar och pinnar. Ska jag bara ta bort hans liv för att jag inte kan hantera honom? Förstår ni hur jag resonerar? Om det är jag som är problemet så är det jag som måste tas bort från ekvationen, inte han.

Precis som #31 säger, varför biter han bara mig?

#25 Kan de ha borrelia i flera år? För det här beteendet har hållt på i alla fall fem år, fast i början var det när jag höll på att pilla på honom, med öronen och dylikt. Det är de senaste åren det har eskalerat. Sen 2012 har han bitit mig 4-5 ggr.

#36 Det är ditt beslut som sagt, han kanske bara biter dig men tänk om han börjar bita någon annan? är det för sent den gången han kanske råkar bita någon i halsen? och om du ska omplacera honom måste du vara ärlig om hans problem, för kan du verkligen behålla honom själv när han har visat sig opålitlig?

Det måste vara en helt ny sorts sjukdom i så fall som gör att hunden attackerar en specifik person. Det tror jag faktiskt inte ett dugg på. Jag hade avlivat direkt. Det är INTE ditt fel och du ska INTE ha dåligt samvete. Du ska kunna leva utan att vara livrädd för att bli ihjälbiten. Ja det kan du faktiskt bli. Du har fått ditt ansikte förstört. Låt hunden somna in med gott samvete och lev ditt liv.

Jag känner faktiskt lite grann som du TS redan vet vad du vill du verkar inte alls vilja avliva din hund och sen bör du inte ta ditt beslut utav vad du får för svar på forum gå efter vad dem som står dig nära säger och gör ett beslut av vad du tror kommer gå eller inte, det här handlar inte om att du gjort något fel en "normal" hund ska inte bitas så man måste åka in och sy flera gånger om.

Ja, borrelia kan sitta i flera år och kan påverka psyket, som det gjorde på min hund hon blev helt knäpp och hade hon inte bitit en annan människa hade vi inte tagit det på allvar, vi hade tur i oturen att detta var en snäll granne, skinnet gick upp och han fick blåmärke men ändå, han blev lika förvånad som vi men det visade sig att hon hade en massiv borrelia infektion/inflammation eller vad det heter.

Vet ej hur länge hon hade haft det.

Jag skulle gissa på att det kan vara en blandning mellan någon sjukdom och kanske brist på tillit mellan hund och dig.

Min hund har aldrig bitit mig som ett anfall men jag kan ge exempel som där det säkert finns människor som avlivar sina hundar för.

Man kan ej leka med min hund, hon går upp i varv otroligt snabbt. Vet ej hur många gången jag fått ett bett i rumpan, bröstet och armen, senast var i min arm och jag har fortfarande ärret kvar, stort och fult, men vi lekte och hon skulle fånga pinnen men tog tag i min arm istället.

För inte så länge sedan när vi var ute tog hon sats mot en hund när jag inte var beredd och jag bröt min hand.

När vi hade 2 hundar hamnade de i slagsmål ibland och när man råkade vara i vägen kunde man lätt hamna mellan munnarna på hundarna eller få sig ett hugg av misstag när man skulle sära dem.

En hund säger ifrån och när de gör det på ett hund sätt kan det gå illa.

En annan jag känner skulle pussa sin hund och hunden sa ifrån men tanden fastnade i hans näsa och näsan punkterades, blod överallt och fult ärr på näsan, hela ansiktet såg blåslagen ut ett bra tag efter det.

-------------

Personligen tycker jag du resonerar mycket bra, du vet egentligen vad du borde göra och du är medveten att det även kan handla om tillit mellan dig och hund.

Jag är van vid osäkra hundar och deras beteende och om de biter betyder det oftast 1 eller 2 av 2 saker - Tillitsbrist eller/och sjukdom.

och om nu allt är riktat enbart mot dig… det säger sig självt.

Men kolla ändå upp hunden, 12 år är gammalt, kanske har dålig rygg, börjar få stela leder, infektioner osv… så mycket som kan påverka.

Min förra hund började få sina problem vid 8 års ålder - rygg och leder, vid 12 var hon som en stel pinne, gick på smärtstillande och anti inflammatiorisk hennes sista år nästan varje dag. Petade man henne på bakbenen, alltså tryckte för hårt eller när man borstade henne osv där så kunde hon vända bak och morra i värsta fall nafsa till, men detta var innan vetten så när vi gick dit röntgades hon och detta upptäcktes med atrit eller vad det heter vid nedre ryggen och då fick hon sina piller och det blev bättre =)

Lita på magkänslan TS. Du behöver inte känna skuld, det är inte ditt fel att hunden har ont eller vad det nu är som orsakar detta. Jag vet att det inte är lätt att ta beslut, men magkänslan vet vad du ska göra. Kram. 🌺

Har inte läst alla svar men jag tillhör de som inte skulle avliva en hund enbart för att den bitit mig som ägare. Om jag får gissa så har hunden kvar minnesbilder från när den hade problem (smärta) och att han kopplar det till dig/hantering. Han förväntar sig kanske att vissa saker ska göra ont eller kännas obehagligt och biter för att ta sig ur situationen. Ett rätt vanligt fel är att man korrigerar hundens varningar, vilket inte alls tar bort obehaget utan enbart lär hunden att okej, det fungerade inte och så testar den nästa steg. Så fort hunden bitit och vunnit (fått det avstånd som hunden ville ha) så har den lärt sig något och belönats för sitt beteende. Jag har själv en oberäknelig hund som jag fått jobba enormt mycket med. Det tog tid innan jag kunde se ett mönster i hennes beteende men när jag väl gjorde det så förstod jag att hon inte alls var så oberäknelig som jag först trodde. Sen har jag utifrån det jobbat med våra problem. Hon kunde tex vara helt lugn när jag klippte klorna för att helt plötsligt bestämma sig för att nu räcker det och sätta sig i armen på mig. Hon kunde bli förbannad och hugga åt alla håll för att jag flyttade lite på henne för att göra plats i sängen. Vid besök ställde hon sig vid dörren och när jag skulle öppna så flög hon på mig osv. Det finns många exempel men alla var kopplade till att hon skulle göra något som hon inte ville. Hanteras, flytta på sig mm. Vad du ska göra… Hunden är gammal och du är rädd för den vilket gör att jag tycker att avlivning är det snällaste. Vill du inte avliva så tycker jag att du ska försöka förstå varför och när hunden biter. Vad utlöser det hela? Sen skulle jag träna på vissa situationer och kanske undvika vissa? Jag skulle ha munkorg på honom bland människor, dumt att ta risker och jag skulle definitivt gå igenom honom hos en veterinär. Min hund är inte ens två år och jag kan inte förstå att vi haft de problem som vi har haft. Tydliga ramar, mycket träning och förståelse har gjort henne till en annan hund. Hon är som sagt ung och jag har aldrig varit rädd för henne men hade hon varit 12 år och gjort mig så rädd att jag inte ens vill bo med henne så hade hon fått somna.

Jag skulle låtit hunden somna in och komma till de sällajaktmarkerna där han aldrig mer behöver känna att han behöver försvara sig genom bett och anfall. Lyssna på mamma och sambo. För att träffa dem båda ska vara avslappnande och trevligt och inte nervöst och spänt för att du oroar dig för vad din hund kan göra när du är hos mamma. Middag hos mamma bör ju vara energipåfyllning & inte med en klump i magen. Lycka till med vad du än beslutar dig för. ♡

#36 Vet du, du ska inte behöva leva sådär. Jag tror inte att du någonsin kommer kunna lite fullt ut på den här hunden igen. Känn efter i hjärtat, tror du det? Om svaret är nej så ska du inte ha kvar honom. Du vågar i dagsläget inte ens ha honom hemma, och jag förstår dig.

Att han bara biter dig just nu är ingen garanti för att han kommer fortsätta med det. Och om han skulle bita någon annan en dag, säg vem som helst, vad skulle du säga till dom då? Att du trodde att han skulle nöja sig med att bara bita dig? Att det var synd att det var just de som kom emellan? Han har inte bitit dig en gång, han har bitit dig flera gånger. Och illa.

Att omplacera en hund som är så gammal, med de problemen som han har kan vara svårt samtidigt som jag undrar om det verkligen skulle vara det bästa för honom och för dig. Jag tror du tänker att han säkert kan få det mycket bättre någon annanstans, och att du helt har lagt över skulden för hans beteende på dig själv.

Vi hade en liknande hund i vår bekantskapskrets, han var omplacerad för fjärde gången hem till den personen pga liknande beteende. Han var väldigt självständig, sökte inte kontakt men var nöjd om han fick nån uppgift. Vi tränade en del sök tillsammans bla. Han gav inte heller någon varning innan han högg. Den nuvarande ägaren kände att det var ju deras fel, de hade ju tagit på sig den här hunden för att rädda den från avlivning och behövde väl bara jobba mer med honom. I början gick det bra men sen började han göra utfall mot folk som var på besök och ägaren fick isolera sig totalt för det gick inte att ta hem folk.En dag när de var på promenad slet han sig med kopplet (runt 30kgs hund) och jagade efter ett barn på cykel. Då kände ägaren inte längre att hon vågade ha kvar honom.  Att omplacera en gång till kändes inte rätt, så det fick bli avlivning.

Jag var inte nöjd med detta, jag kände att han ändå fungerade bra när han var hos mig och jag sa till ägaren att jag ändå hade kunnat se att han hade fått bo hos mig ett tag för att testa hur det hade fungerat. Ägaren förklarade då för mig att hon aldrig skulle våga sätta någon annan person i den situationen - att vara fånge i sitt eget hem, att vara rädd för sin egen hund och vad han skulle kunna göra. Dessutom, hur skulle det kännas för henne om han faktiskt bet mig? Jag förstår hennes beslut, inte just då men nu flera år senare förstår jag det. 

Jag tänker inte säga till dig vad du ska göra - där tycker jag att du ska lyssna på dig själv, din mamma och din sambo. Men jag tycker inte du ska känna att du misslyckas om du avlivar honom. Gör som personer här har sagt, hälsotesta honom för tex fästingsjukdomar. De kan vara luriga. Men om de inte hittar något, om du inte känner att du vågar ha kvar honom, då kanske det är dags att han får somna in.

Har inte läst alla inlägg,  men jag skulle inte ha avlivat INNAN jag har tagit reda på orsaken. Det finns alltid en orsak till att hundar biter.

Att hunden bet dig nu när du närmade dig honom med ditt huvud visar att det är ett beteende från dig han inte kan hantera. Frågan är måste du pussa honom?

Hur har de andra situationerna sett ut då han bitit dig?

Om hunden tar det aktiva i en bett dvs han kommer fram till dig för att bita då är det allvarligt. Är det dock tvärtom dvs om någon som närmar sig honom som bli biten, dvs tränger sig på honom, då hade jag inte sett lika allvarligt på det, även om det såklart är oacceptabelt.

Du skrev att han brukade morra tidigare men blev tillrättavisad, så nu varnar han inte utan hugger. Han har helt enkelt fått lära sig att varna får man inte göra och blir det för spänt då hugger man, för man vet inte hur man annars ska hantera situationen. Men gjort är gjort…

Om du ska avliva, jag skulle ALDRIG ge rådet över nätet, fattar inte hur folk kan göra det då en text är väldigt svart och vit. Beslutet ska bara komma från dem som har träffat hunden, inte någon självutnämnd hundexpert på nätet som lätt dömer ut hundar från ett inlägg på ett forum som har stor variation i hundkunskap. Avlivning är slutgiltigt, finns ingen ångerrätt, så beslutet måste komma från en själv annars kommer man må dåligt när man börjar ifrågasätta om beslutet verkligen var rätt.

Jag hade funderat på vilka situationer som utlöser betten och är det situationer jag kan undvika dvs låta bli att pussa osv så kanske det räcker. Han har kanske inget behov av att bli pussad på osv.

Som jag förstår från texten så slutar han efter några få bett? Om det var ren aggressivitet så hade han inte slutat. Han kan bara inte meddela sig på annat sätt då han inte fått lära sig ett. Sen att det blir så illa att han väljer tänderna, det är verkligen olyckligt.

Men valet är ditt, känner du att du inte kan hantera detta så omplacering till någon som vill ha en "tjuren Ferdinand" som trivs bäst att filosofera under ett träd eller så låter du han somna. En sak är säker du ska iaf inte vara rädd i ditt eget hem.

Men känner du att du vill arbeta på detta så försök se mönster då han hugger, fundera på vad du kan göra för att inte utsätta honom för dessa situationer. Räcker det bara att ge honom utrymme, eller borde man ha munkorg på vissa stunder. Han är ju ändå snart 12 år, hur krasst det än låter så lever han inte för länge till, varför inte ge han en fin sista tid (om han ändå är frisk) utan krav (undvik även barn), låt han bara vara?!

Men en hälsokoll låter vettigt som ett första steg.

Jag har läst lite av vad de andra skrivit och jag föreslår att du gör en rejäl koll på hela hunden för att se om hunden har ont.

Tänk på att aldrig luta dig över honom eller vara nära med ditt ansikte (med andra ord inga pussar eller kramar, endast klappa) det kan vara en god idé att inte klappa huvudet för har han haft ont i öronen och dina händer gjort det värre någon gång (du kappade då han hade ont) då kan han relatera din hand med smärta.

När du ska tex klippa klor eller liknande eller måste kolla ögon/öron så sätt på honom en munkorg som du gett godis i (köp en munkorg som är helt nät (bild) och sätt godis längst inne i den så han själv får stoppa in nosen (stäng den inte!) och gör så många, många gånger tills han vill stoppa in huvudet (då är den klar att användas). Genom att använda munkorg så kan du känna dig trygg med att han inte kan bita dig samtidigt så om han gör ett försök så kan du lättare tänka vad du gjorde då han ville bitas.

Om veterinären hittar något och det kan åtgärdas så kan hunden bli bra eller inte, men testa göra vad jag skrivit och helt enkelt se om det fungerar. Gör det inte det så är nog avlivning det bästa för din säkerhet

Eftersom hunden bara biter dig och inte andra så låter d ju inte som att hunden biter ursinningslöst. Men en sån hund går ej att lita på. Med tanke på åldern så hade jag nog valt att avliva.

Tycker det är skrämmande att så många rekommenderar avlivning på en gång. 

Jag tror tyvärr att det är ägaren i det här fallet som tyvärr har skapat den här situationen och den biter bara henne just för att han kanske inte förstår vad hon vill, eller känner o-tillit pga hennes egna osäkerhet runt honom och rädsla. I kombination med tillrättavisningar vid varningar och mycket hantering vid smärtan i öronen. Jag tycker inte alls det är konstigt att hunden biter 'oprovocerat' och 'helt galet'. Sen att hunden är gammal och får mer och mer krämpor kanske?

#48 Hundar som är normalt funtade i huvudet bits inte på det här viset. Tycker det är oerhört fräckt att lägga över skulden på TS, man ska kunna vara runt hundar utan att ha doktorerat i ämnet hund utan att bli allvarligt biten. Hunden är ju helt uppenbart i ett mentalt bedrövligt skick, skuldbelägg inte TS för det.

Snälla skyll inte på ts hon verkar ju redan ha ångest precis som #49 säger så ska hunden inte bitas oavsett! ni förstår väl själv vad som kan hända om hunden biter på fel ställe? eller om det blir infekterat såret? 

Självklart kan man göra en hälsoundersökning och se om det är något fysiskt som orsakar detta men fortfarande om det är Ts hund blir det svårt för henne att ha en hund som är en potentiell fara för henne, det är upp till Ts att göra ett beslut jag hoppas hon kommer lyssna på dem som känner henne och hennes hund. Ts kanske också borde rådfråga med en veterinär om vad veterinären tycker om avlivning om hon beskriver sin situation med hunden!

#48 Och jag tycker det är skrämmande att man vill ge TS dåligt samvete för att hon funderar på att ta bort sin 12-åriga hund för att den biter henne i ansiktet och riskerar att skada henne ordentligt. Det är ju inte ett otänkbart scenario att det är ett av TS ögon som ryker nästa gång. OM man skulle vilja omplacera, vem skulle vilja ta en 12-årig jycke med den problematiken? Hur länge ska hon vänta, varför skulle man vilja utsätta sin hund för en eventuell omplaceringscirkus om problemen skulle återkomma i nästa hem? Vem skulle vilja ha de skuldkänslorna om hunden allvarligt skadad någon annan i nästa hem?

Även om man anse att TS har skapat situationen, vilket inte alls måste vara fallet, håller helt med Majken i #49 i det fallet, hur tycker du att hon ska lösa situationen? Man KAN inte gå runt och vara rädd hela tiden, det är ju inte ett vettigt liv. Det är inte heller ett vettigt liv för en jycke att omgivningen går runt och rädd för den hela tiden.

Det är jäkligt enkelt att döma utifrån. Sitter man i röran är det inte så jäkla enkelt.

#18 Refererade till min egen hypotetiskt bitande hund som "skrället". #26 Jag personligen hade inte litat på en hund som bitit mig så att jag fått sy totalt 18 stygn i ansiktet samt brutit min tumme. Visst man älskar väl sin hund, men FÖR MIG är det ett på tok för dyrt pris och uppenbarligen är där något som gör att det inte fungerar mellan ägare och hund. Jag hade gett bort den till någon den fungerar med eller avlivat den på stört. Efter så många attacker (även om det blivit bättre) så hade jag inte betalt det priset, nästa gång är det ögat, halspulsådern, ett finger eller i värsta fall ett barn. Hunden litar uppenbarligen inte på sin ägare vilket gör hunden farlig.

Så en hund får aldrig uttrycka smärta eller på något sätt? Allt är hundens fel eller? Det är alltid fel i huvudet på en hund när den säger ifrån? Vad i hel**** har ni för inställning? Det är ett djur, en levande varelse, inte en robot. 

Det är klart en hund ska uppföra sig men jag tror absolut inte hunden är sjuk i huvudet för att den biter i det här fallet. 

Nej jag tycker inte TS får skylla sig själv eller liknande, jag tror bara att hon omedvetet har fått honom att bli så här, inte med mening.

Har man en osäker hund och är rädd själv, klart som fan att den inte litar på en då? Eller??

Blir så trött, för i hästvärlden, neh om en häst sparkar till en gång, då är det ingen som ba "nu slaktar vi hästen" eller om den bockar och stegrar sig. Nej man tar tag i problemet. Hittar bakomliggande orsaker. Kallar in veterinär och equi-terapeut osv. Går igen om hästen, Går igen om miljön där den vistas. 

Eller så gör vi i mitt stall i alla fall. Det är ingen som rekommenderar avlivning på en  gång för att hästen helt plötsligt beter sig illa från ingenstans. Suck.

Det är lite skillnad på att bocka lite och splitta en läpp och bryta ett finger. Om en häst skulle göra samma mängd skada per kilo djur så hade personen varit död.

#53 Skulle du behålla en hund som huggit dig flera gånger? inte småhugg utan rejäla sådana, händerna, underarmen och t o m i ansikte där TS fick sy tre stygn,Såhär beskriver ts en av sina upplevelser: jag böjer mig ner för att pussa på honom. På ett ögonblick har han bitit mig i ansiktet och i handen.  Jag springer och kollar mig i spegeln och min överläpp är kluven och trasad, kollar ner på min tumme och den är bruten, alltså vriden åt fel håll. Det här var inget litet bett, ingen varning, utan han bet hårt, så pass hårt att mitt ben gick av på mitten och mitt ansikte fick sys med 15 stygn.

Självklart får en hund uttrycka smärta, men är detta ett vanligt sätt? nej jag tror inte det utåtagerande hundar som kan skada folk är en fara nu har hunden bara skadat TS men vilka fler kan det bli om hunden reagerar på något? 

Om ts är jätterädd för sin hund och ingen annan  i hennes närhet vill ha hunden hur ska man göra då? omplacera en gammal hund till någon helt okänd(om nu någon ens vill ha hunden??) då lär hunden bli jättestressad av det, jag vill in till det sista inte avliva en hund  jag har faktiskt aldrig rekommenderat någon att avliva en hund första gången är nu när jag läste den här tråden. Jag tycker Ts ska rådfråga med en veterinär när hon förklarat allt som skett, jag tycker inte det är upp till oss att avgöra och det har jag skrivit innan!

#53 Du har inte förstått att ibland är det snällaste man kan göra att låta en hund somna in. Hur lång tid ska hunden behöva leva med den här stressen som får honom att hugga mot ansiktet på sin ägare innan man eventuellt hittar och kan ändra på det felande? Hur många dagar, månader ska den här gamla hunden behöva ha det så? Det lär ta tid att förändra det här beteendet, det är inte nytt och plötsligt och det är inga små skador det handlar om. Ska hunden behöva känna sig tvungen att hugga för att freda sig själv många gånger till?

Det är klart att en hund får visa smärta, det är klart att en hund får morra, men vad gör man när det inte är hanterbart under tiden man gör en eventuell utredning? Ska man lämna bort en 12-årig jycke till främmande människor för utredning? Vad vinner hunden på det?

#53 "Eller så gör vi i mitt stall i alla fall. Det är ingen som rekommenderar avlivning på en  gång för att hästen helt plötsligt beter sig illa från ingenstans. Suck."  "neh om en häst sparkar till en gång, då är det ingen som ba "nu slaktar vi hästen""

Men det här handlar inte om en gång.

"han har huggit mig flera gånger, jag är en tjej i 20 års åldern, men aldrig min sambo, min mamma eller andra. Det har inte varit småhugg utan rejäla sådana, händerna, underarmen och t o m i ansikte då jag fick sy tre stygn," skriver TS redan i #0.

Som hundägare är det snällaste ibland att låta hunden somna in. Det är ett tufft beslut, men det är också ett beslut vi alla vet med oss att vi kommer behöva göra i framtiden när vi blir med hund. TS vågar ju inte ens ha sin egen hund hemma hos sig efter senaste gången. 

Hur många i ditt stall har en häst kvar, som de inte litar på till den grad att de inte vågar ta hand om den själv utan låter någon annan göra det? Inte så många, eller hur? 

"Nej jag tycker inte TS får skylla sig själv eller liknande, jag tror bara att hon omedvetet har fått honom att bli så här, inte med mening."
Jag håller med dig, jag tror också mycket kan handla om TS uppfostringssätt. Men i detta fallet har det gått för långt, och det bästa för alla inblandade vore om hunden fick somna in.