Jag kommer aldrig bli roligare än en hund!
Ja, det är så att våran snart 6 månaders valp är MYCKET intresserad av både människor men framför allt hundar när vi är på promenader. Hon har fått leka i en rasthage med en annan hund kontinuerligt, men på promenaderna vill ja inte att hon ska hälsa på varje hund.
Tipset jag alltid får för att dämpa hennes iver när hon ser en annan hund är att "vara roligare" för att på så sätt dra hennes uppmärksamhet till mig. Men det funkar inte, hon är speciell vår lilla dam och det spelar ingen roll om jag har hennes favoritleksak, råaste köttfärsen, kastar mig på marken och skriker eller allting samtidigt. Hon är obrydd och allt handlar bara om hunden. Jag behöver nu andra tips på hur jag kan få henne att sluta bli så hets.
Det jag i nuläget gör är att ignorera och går vidare som om jag inte såg någon hund själv och ibland får jag halvt dra med henne. Ska jag fortsätta som jag gör eller har ni några andra tips?
Min hund är likadan. Nu är han snart två år och är lite coolare. Men fortsätt jobba med kontaktövningar och vill hunden fram och hälsa, försök inte göra det så jätteofta då det är belönade för hunden. Det är tipsen jag har att komma med iaf! :)
Skråmyrs blogg
We will one day, Venture to the stars. 

Tänk på att hålla stort avstånd till den mötande, finns det inte plats är det ibland bättre att vända och belöna när hunden följer med dig frivilligt. Du ska hålla så stort avstånd att valpen klarar av att fokusera på dig och det du vill att den ska göra, stor belöning för rätt beteende och så jobbar man sig sakta närmare. Tanken är att man ger hunden alla möjligheter att göra rätt medan man begränsar möjligheterna att göra fel. Behöver man hundra meter emellan till att börja med så får man ha det så tills man är beredd att kliva närmare.
Asch, du behöver inte vara roligare, du behöver köra in ett beteende som du vill ha hos din hund och sedan ställa krav på att utföra det beteendet.
Jag fick samma tips. Det funkade skitdåligt. Nu säger jag ifrån om han ej kommer på inkallning. Att ignorera mig är inte okej. Därefter finns såklart utrymme för belöning.
Jag och 2 aussies, vispvalpen och monsterFidd- http://matildashund.blogspot.se/
Jag är inte roligare än en humla, inte ens än vissa kisspölar. Hur mycket jag än försöker, så jag ropar mest godis, och så kör jag stor variation på godisar olika smakar konsistenser och lukter :) Gör egna köttbullar (utan lök) eller om jag är lat köper köttbullar, korv (utan lök), bacon snacks liknande, frolic, torkad kyckling, blodpudding, ja allt möjligt, och ordet godis är alltid något gott så det är väl tur att det lyssnas på.
Min valp på 6.5 månader är exakt likadan… Så jäkla jobbigt. Och även uppfödaren och hon som passar Eila ofta är MYCKET bättre än mig när vi träffas.
Jag tyckte allt blev så mycket lättare att lära in när min hund nådde 1 år, före de var han omöjlig mot allt och alla, när han fyllde 1 år började jag träna på hundmöten och sånt, före de testade jag skvaller och lite allt möjligt som inte funakde i längden men bara för tillfället, nu har jag nåt som funkar hela tiden konstant varje dag, han är mycket lugnare vid hundmöten och lyssnar bättre.
Kommer det en hund på vänster sida så ställer jag honom på min höger sida så jag står mellan, om han tänker göra nåt, ta sig förbi, skälla, gnälla eller blir uppspelt säger jag bara nej, försöker han ta sig förbi, korrigerar jag med benet och puttar tillbaka honom på rätt sida och säger "nej så gör vi inte." efter de säger jag "nu går vi." sen går jag bara, vill han titta så drar jag bara med honom. Att jag använder mitt ben beror på att han är en stor hund.
Behöver jag upprepa proceduren så gör jag de men avslutar alltid med "nu går vi." och bara går, det blev lättare då för honom att förstå vad det är som gäller just nu.
Han är mycket lugnare utomhus, lyssnar bättre och med denna metod lärde han sig att strunta i hundar som skäller och befinner sig i inhägnad och kan gå mitt emot en hund på andra sidan gatan, vi har kommit så långt nu att jag bara behöver säga nej när han tittar på en hund så bryr han sig knappt, slänger ett par blickar men fortsätter gå och nosa som vanligt, gnäller lite granna men gör de jag vill att han ska göra ändå.
Min unghund var likadan när han var i samma ålder som din valp är nu. Människor är idag inte alls lika intressanta men hundar jobbar vi fortfarande på. Jag har fått samma råd som dig att vara roligare men det går inte. ett grässtrå är roligare än matte oftast. Jag har däremot kört på att ignorera och gå vidare(om det går min hund slänger sig på backen eller låser benen så då står jag bara och väntar ut tills vi kan gå). Jag tror det är viktigt att vara konsekvent här. Aldrig hälsa på okända människor och hundar om man vill ha en hund som ignorerar andra. Vi hälsade alldeles för mycket på alla hundar vi mötte i början.
Jag fick höra på en av mina kurser att jag inte hade någon kontakt med min då 8 månaders valp. Den instruktören ansåg att om hunden inte lyssnade 100 % av tiden så fanns det 0% kontakt i relationen. Vissa ser värden i svart och vitt. Bäst att inte lyssna på alla funkar inte en sak finns det miljoner andra saker att testa :)
Kolla gärna in min blogg: lifeofpascal.blogg.se/
Tack för ALLA era råd, ni är guld värda!
Vi har noterat det att vår blir betydligt mycket mer intresserad av alla andra hundar om han lekt med någon, det kan ta någon vecka innan han varvar ner igen när han ser en annan hund. Annars är det som att annan hund = lekdags, vilket resulterar i att han kan både dra och slänga sig i kopplet och det accepteras inte på långa vägar här.
Annars är han lugn och obrydd vid hundmöten i normala fall.
upplever samma sak med min 5-månaders valp (å även alla andra hundar jag har haft). jag tränar passivitet varvat med allt det som # 8 skrev. att ignorera mig är inte ok. work in progress som det heter 😃