Jag tycker inte att det är något konstigt alls. Det är väl så de flesta kennlar funkar. Man "chansar" på en valp som man behåller och hoppas på att den valpen så småningom utvecklar de karaktärsdragen man önskar sig. Vissa saker kan man ju ana redan på en valp. Utseende, proportioner, föremålsintresse, sociala färdigheter etc. och som erfaren uppfödare så tror jag att man i alla fall har lite koll på hur en valp kan tänkas bli :) Personligen hade jag önskat att alla uppfödare meriterade sina hundar. Oftast sker det med hanen, men inte med tiken vilket jag tycker är tråkigt. Nitas morsa är t.ex. inte meriterad alls… men hon har hyfsade linjen.. Det hade nog inte dugit för mig när det är dags att skaffa nästa hund. Båda föräldrarna bidrar ju till genetiken. Om inte en uppfödare sparade och "chansade" på valpar så tror jag att aveln skulle bli jättedyr. Då skulle de ju i princip behöva köpa in sina avelsdjur som vuxna för att veta om det var något att ha…. eller så har de slängt bort 1-2 års tid på en hund som inte är "perfekt" för aveln. En normal människa skulle inte ha råd att köpa hund.

Jag förstår inte riktigt. Hur skulle de annars göra?

Det är inte alls konstigt, rättare sagt vanligt att man gör så. Man är i kontakt med en bra uppfödare/kennel & man väljer en valp tillsammans med uppfödaren som man "tror" sig passa till avel/utställning. Sedan får man "jobba" sig fram & då menar jag att man får ställa ut hunden i valpklass & sedan fortsätta uppåt & går det dåligt så går det dåligt & då finns det inte så mycket att göra. Man chansar alltid när man införskaffar nytt blod & det gäller i princip med alla djurslag.

Det kvittar väl så länge hundarna har det bra och får alla sina behov tillgodosedda? Det spelar ju ingen roll för hunden att deras ägare funderar på att avla på dem eller inte.

Man får ju tänka på att vettiga uppfödare inte avlar för att få fram en fin hund utan för att föra rasen framåt, det är inte alltid enkelt att avgöra vilken hund som kommer att bli lämpligt avelsmaterial så att ha ett par att välja mellan är säkert inte så dumt så länge hundarna har det bra.

Det med att man inte ska avla på hunden för tidigt är dels för man ska låta hunden utvecklas och då ser man vilka egenskaper hunden och om den kan tillföra rasen något. Men även att vissa genetiska sjukdomar visar sig inte förrän efter något år och avlar man för tidigt finns det en risk att man för dessa sjukdomar vidare. 

Det finns fodervärdsavtal, att uppfödare säljer hunden till en lägre summa men har rätt att ta ett visst antal kullar på hunden. Oftast har uppfödaren krav att man ska delta i utställningar etc. för att få hunden meriterad och se om hunden har det som "krävs". Men jag ser inget problem att en kennel har flera hundar så länge dom får det som dom kräver. 

Den sista frågan förstod jag inte helt, så låter bli att svara på den :)

Nu syftar jag inte på uppfödare som behåller valp/valpar ur kullen, utan att man på kort tid köper in flera valpar från olika kennlar med förutsättning att använda de i avel 2-3 år senare. 

Vad är det som gör det mer okej att köpa på sig flera valpar och planera avel med dom när det är flera som fått mothugg när de berättat att deras (alltså _en_ valp) är tänkt till senare avel? Jag har sett fler som fått till svar att de inte ens ska tänka på avel och parning med den hunden förren den växt på sig och man riktigt kan utvärdera den, bara för att den är av topp linjer så betyder det inte att just den individen eller kombinationen tillför rasen något.

#6 Återigen, det kvittar väl så länge hundarna har det bra och får all den uppmärksamhet och omsorg som de behöver? Det är ju svårt för oss att svara på din fråga när inte vi har varit med i den första diskussionen. Bara för att man köper en valp tänkt till avel så betyder ju inte det att man kommer att avla på den. Det beror ju helt på hur hunden blir när man växer upp. Är man en seriös uppfödare avlar man inte på icke-fullgott material även om man har köpt in tänkt avelshund och den inte håller måttet.

Köper man flera tycker jag det låter som att man håller på att starta upp en kennel och då tänker jag att man är väldigt insatt i rasen, har en bra hundöga och en mentor. Det är inte samma sak som att inse att ens fyra månaders valp som bara var till sällskap från början är helt underbar och bara måste få valpar. Men som någon sa, det är svårt att kommentera utan att ha läst trådarna.

Personligen håller jag med de flesta av er här på det mesta, men jag blev lite förundrad hur en person kan få sådana mothugg om en valp. Kan tillägga att den valpen var tilltänkt avelshund från första början och alltså inget som ägaren kommit på i efterhand, så för mig känns det ju lite mysko hur det kan bli sådana reaktioner över en hund medan det är okej med flera.

#8 Bara för att man köper in flera hundar så betyder det dock inte att man har koll även om man givetvis hoppas att personen/personerna har det, men jag håller helt klart med att man mest troligen håller på att starta upp en ny kennel eller åtminstone byter ut blodet i sin avel =)

#9 Reaktionerna du beskriver beror kanske mer på personerna som reagerade än på själva händelsen som de reagerade på?

Så länge ägaren inte använder hunden i avel om den när den växer upp har fysiska eller psykiska fel, så ser ja inge konstigt med att köpa en eller flera  valpar som är tilltänkta till avel-hur annars skulle man som uppfödare göra.

#10 Mycket sant! Därför skrev jag ut frågan här där det, antagligen, är lite mer varierade åsikter och tankegångar =)

#11 Instämmer!