För mig är det strunt samma, bara hunden får sin aktivering så är det ok. Men man kanske inte bör ha 2 hundar på 30 kvm tex?

Min man är helt emot stora hundar i lägnhet han är som han är. Själva bor vi i hus med snart en Rottiskille.

Jag känner spontant att hus (med trädgård) är smidigare (eftersom man inte behöver ha samma hänsyn till grannar, hunden kan vara ute i trädgården osv), men som du säger så funkar ju lägenhet precis lika bra så länge man inte har en enorm hund och en pyttelägenhet, och man aktiverar sin hund ordentligt så att inomhus = vila 🙂

Förr i tiden var det vanligare att man resonerade så, men det har visat sig att hundar som bor i lägenhet , generellt kommer mera ut än hundar som bor i huset.

Jag tycker inte alls det är något fel att ha hund om man bor i lägenhet, egentligen så spelar det väl ingen roll om man bor i hus/villa/stuga/lägenhet eller ett rum på elevhem. Det viktigaste är ju  att hunden ska få leva ett så bra liv som möjligt och få möjlighet att röra på sig. " Ett bra liv" behöver nödvändigtvis inte vara att man måste bo mitt ute på landet med en stor trädgård för vara en "bra" hundägare.

Det finns raser som är olämpliga att ha i lägenhet som exempelvis har tjock päls (det är svårare att styra inomhusklimatet i en lägenhet), som larmar (inte vidare glada grannar av sådant), som vill jobba med vallning (svårt att ha får i stan) eller som vill vara utomhus mer än man själv hinner eller kan. De raserna är olämpliga, men det finns ju massor med raser som fungerar alldeles utmärkt.

#1 Jag bodde på 14 kvm med fyra stora hundar, det gick alldeles utmärkt, men brottningsmatcher inomhus var strängt förbjudna.

Jag drömmer själv om ett hus med gård, just eftersom att jag är ganska lat, och tycker att det är trevligt att hundarna kan få gå ute lite "själva" för att svalka sig på nätterna när de blir för varma inne. 

Men jag ser absolut inga problem med att ha även en varghund/grandis i en etta - så länge hunden kan ligga bekvämt, och du inte snubblar över den konstant, så tycker jag bara att det är att köra! (Sen kan väl vissa hundar tycka att det är roligt att ha lite mer utrymme att busa på, men det är ju en individfråga, och busa kan man ju likväl göra ute.)

Jag har alltid bott i lägenhet och haft hund. Inga problem. Å andra sidan så har vi alltid haft marklägenhet med stor trädgård. Det enda jag känt nu på sistone var att hunden som tydligt visade att han var missnöjd skällde/ylade en hel del. Ingenting som grannarna direkt uppskattade. Dock så är ju inte det ok även om man bor i hus. En missnöjd hund måste man göra någonting åt.

Jag kan även tycka att man inte borde ha uppfödning av berner sennen i en liten lägenhet med pytteliten trädgård. Man får ju ha sunt förnuft. Man behöver ju inte ha 4 Labradorer i en 2:a.

Så länge hundarna får det dem ska så ser jag dock inga problem i var hunden bor. För jag antar att även om hunden bor i lägenhet så får den komma ut o göra sina behov? ;) Man sitter ju inte inlåst direkt.

Hemmet är en lya och aktivitet sker ute. Det är min åsikt. :)

Äh, det där med att ha en trädgård att släppa ut hunden i är mest för den lata hundägarens skull (om man räknar bort äkta gårdsväktarraser).

Jag bor i hus, och jag älskar det! Det är så enkelt att bara släppa ut hunden, haha.
Men min hund bryr sig inte, jag aktiverar och rastar honom lika mycket när vi är hos  pojkvännen i lgh.
Det enda hunden möjligtvis saknar är att få skälla ut människor som råkar promenera förbi ;)

Vi bor halvtid i lägenheten och halvtid i vår stuga med stor tomt och damm, vi har en lagotto. Jag märker ingen större skillnad på Dolly beroende på var vi bor, hon har lika lätt att slappna av på båda ställena och hon blir absolut inte ledsen när vi ska tillbaka till lägenheten. Men sedan ser man hur härligt hon tycker att det är att strosa runt på tomten, gräva, bada och busa. Så jag hade hellre bott där heltid med henne en i lägenheten, men hade aldrig dragit mig för att skaffa hund om det varit tvärtom.

Jag tycker absolut att hundar kan vara i lägenhet, vi har haft det. Och som jag ser det som så får lägenhets hundar mer motion än att bara släppas ut på tomten. Jag menar inte att alla villa hundar får den motionen, men många.

Jag har 4 hundar i en etta, och det går alldeles utmärkt :)

Jag bor i en tvåa på 67kvm med en hund, Jag bor nära landet (det är bara bakom husen) och har tillgång till många stigar och öppna platser,men samtidigt om man tar bussen till stan är det inte superlångt dit! Tycker det här är en bättre plats för hundar än t.ex en liten tomt dom råkar få vara på största delen av dagarna. 
För mig spelar inte boet någon roll, mer aktiviteterna.

Vi bodde i hus men då hade vi ingen hund, vi flytta in till lägenhet och då skaffa vi hund eftersom tiden fanns mer till hund. Vi flytta till en marklägenhet som har liten uteplats, ingen trappa men ett trapphus. Jag ser inte felet med bo i lägenhet och ha hund. Jag tycker det är viktigt med att kunna gå i skog tyvärr finns inte jätte bra skog här men vi tar bilen få minuter så är vi i en härlig skog, annars har vi jätte fina grönområden med mindre skogspartier som vi går i jag tycker det är trist att nöta trottoarer så det gör vi inte bara ;)

Jag säger såhär: Inomhus sover och äter man. Man aktiverar/leker inte med en hund inomhus.
Sen kan jag bara se till mig själv (även om jag vet att väldigt många är så), skulle jag bo i hus med trädgård skulle min hund få komma ut på promenader väldigt sällan. Det kanske bara skulle bli en promenad om dagen bara för att det är så bekvämt att släppa ut hunden i trädgården så den får göra sina behov där.

Jag vet många hundar som bor i hus som kanske få en koppelpromenad i veckan, om ens det. Då tycker jag det är bättre att hunden bor i lägenhet där man måste gå promenad för att rasta den.

Men annars spelar det ingen roll vart eller hur man bor, så länge hunden klarar av det. Vissa hundar föredrar att ligga ute dygnet runt och då är det ju enklare med hus (om man inte har balkong). Men allt beror på hur ägaren och hunden är.

Vi hade grand danois på 55 kvm, inga problem med ytan ^^, Tyvärr trivdes hon som individ inte i lägenhet utan fick flytta till familj med hus och trädgård istället där det inte var så lyhört. :)

I slutändan kommer det väl ner till ägaren. Bor man i hus och man bara släpper ut hunden i trädgården istället för att promenera/aktivera den, så är det ju en oansvarsfull ägare, inte något som är dåligt med hus per se 😊 Som #6 säger är det väldigt trevligt att alltid kunna ha t.ex. altandörren öppen så hunden har möjlighet att vara ute i friska luften och strosa runt, sova i skuggan en varm dag eller leka lite - men det är ju en "bonus" och kan inte ersätta promenader/aktivering ☺️

Jag bor med tre hundar i en etta. Fungerar alldeles utmärkt. Skulle nog kunna ha en till hund också om det vore så. För min del sker den mesta aktiveringen utomhus i vilket fall som helst.
Men jag tror inte att alla hundraser passar i lägenhet, eller kanske inte alla individer.

Jag kan verkligen inte förstå skillnaden(ur hundens perspektiv) på lägenhet och villa, boende som boende tänker jag. Sen kan jag absolut förstå att vissa hundar inte ska bo mitt i stan pga att dom blir stressade av det eller lider av det på annat sätt. Precis som det nämnts tidigare så tror jag att villa/hus mest är bekvämt för ägaren som slipper lägga massa fokus på att hunden ska vara tyst inne och hålla på och springa i trappor varje gång hunden ska kissa.

Hade svärfars Finska stövare här under några veckor förra året och fick elaka kommentarer av en person vi mötte ute som "inte kunde förstå hur vi kunde ha en stackars jakthund i stan", för dom ska tydligen bo i skogen och vi var djurplågare som tog ifrån hunden dess naturliga miljö. Stövarens kullsyster bor dock bara några kvarter ifrån oss och har det/mår precis lika bra som svärfars hund som i vanliga fall bor på landet.
Även vår granne i trapphuset har varit hundvakt en gång åt en Jämthund och fick höra samma sak, undrar om det var samma surgubbe som vi stötte på 😮

Sen kan jag också tänka mig att vissa har argument om att hunden ska få ströva fritt på gården, och det kan jag förstå om hunden är van det. VI letar omplacering nu och skulle inte ta hem en hund som är van att få ströva runt på gård hela dagarna till vår lägenhet. Men är hunden inte van det från början så tror jag inte att någon ras skulle lida av att bo i lägenhet så länge de får utlopp för sin energi och instinkter samt aktiveras(kanske dock finns undantag i extrema vaktraser, men min åsikt är att man inte skaffar en utpräglad vakthund om man inte ska ha den till vakt, och jag ser inte poängen med att behöva ha vakthund för lägenheten…).

Jag skulle personligen inte vilja ha hund i lägenhet men det är väl mest av praktiska skäl. Jag vill kunna släppa ut hunden i trädgården så den kan kissa (går ju såklart om man har en lägenhet med tillhörande trädgård) och slippa springa ner för trappor varje gång det sker. Sen tycker jag att det är skönt med lägenhet om hunden är skällig och så man helt enkelt har många gröna ytor istället för trafik som inne i stan. Men detta beror ju såklart på området man bor i. 

Jag har inget emot att andra har hund i lägenhet, men lite synd är det ju om man har en hund med specifika behov som då lider på grund av boendet. Men jag antar att de flesta faktiskt vet vad hunden kräver innan man skaffar den, oavsett om man bor i hus eller lägenhet. 🙂

#20 Varför skulle hunden lida av boendet eftersom den hade specifika behov, om man ser det ur hundens ögon? Jag tänker om man har en stor lägenhet och är ute flera timmar varje dag så tror jag inte hunden ser skillnaden.

#21 T.ex. om man har en husky eller liknande som då inte får göra det den var framavlad till för att man bor i en lägenhet mitt i centrala Stockholm/Köpenhamn, etc. Då finns det ju andra raser som passar bättre tänkte jag. :) Men så skrev jag också OM, dvs. att det självklart inte gäller alla men det kan hända.

#22 Jag klan hålla med dig om att det finns andra raser än husky som skulle passa bättre att bo i en lägenhet centralt i en storstad. Men samtidigt tänker jag så att skulle denna ägare och husky åka till skogen 3-4 kvällar i veckan och träna drag så tror jag knappast att huskyn skulle lida av att bo så.
Jag tror mer att problemet sitter i att folk skaffar raser pga deras utseende och inte för att använda dom till det dom är avlad för.

#23 Nej det har du rätt i. Det är såklart många ägare som kan bo var som helst med vilken ras som helst utan några problem. Det handlar nog mer om ägarens inställning än platsen de bor på. 🙂

#22 Det kanske kan vara svårt att ge en husky vad den kräver även i en villa/stuga eftersom det dem behöver är att göra vad dem naturligt är framavlade av är ju inte säkert man har möjlighet till det oavsett vart man bor, och bor man i stan i lägenhet kan man kanske försöka hitta andra aktiviteter om man har en hund som kräver mycket finns ju allt möjligt man kan göra typ agility, lydnad bruks osv..

#25 Det är väldigt svårt att köra agility, lydnad och bruks med en hundras som föds med kroniska kottar i öronen och som i regel inte går att ha lösa alls. 😎De är dessutom svåra att lämna hemma ensamma och få lägenheter har hundgård eller så pass förstående grannar som uppskattar "sång". 

Vill man nu absolut ha en husky och bor i lägenhet så bör man satsa på en vuxen individ som inte är rastypisk. det är inte svårt att få tag på omplaceringshuskys, funkar en hund inte i ens spann så brukar man försöka placera om den för den kan ju funka jättebra med några andra hundar eller som ensam draghund (även om de trivs bäst i flock).

#26 Okej förstår hur du menar men jag menar mer att även om man bor ute på landet så kanske man inte har möjlighet att ge en husky vad den kräver, vissa behöver inte heller lämna hund ensam hemma tillexempel sjukskrivna/ ha hundvakt osv. Jag skulle inte heller ha en husky i lägenhet, men jag menar det kan säkert funka utmärkt för vissa.

Sen verkar det som att dom flesta tror att lägenheter bara finns i "stan", med massa asfalt och inget grönt. Jag bor i en lägenhet med åkrar runt om (har får längre bort på vägen) och bra grusvägar o skog. Jag anser att det är bättre än en villa packad tätt på en gata med en mini trädgård som hunden sitter på hela dagarna. Man får inte dra alla över en kam.

#28 Precis :) Jag har bott i en lägenhet mitt ute i landet, 20 minuter från närmaste mataffär. Men det räknades som en lägenhet. Den lägenhet jag bor nu är bara en trappa från marknivå, dessutom är det i ett väldigt litet samhälle skog och natur kryllar det av här, litet och mysigt och hundvänligt.

Jag kan säga så här, vi bodde i hus på landet och flyttade in till stan, hundarna blir lika mycket aktiverade som innan och kommer ut lika mycket (om inte mer ibland). Dessutom tycker jag att som stadshund får man väldigt bra miljöträning varje dag. Mina två hundar av raser Whippet & Border Collie/Siberian Husky är två hundar som folk tycker hör hemma på landet med tanke på vad de kräver men här hemma kör vi med - inne där ska man vara lugn och ute är det fullt ös medvetslös. :)