Jag har haft hund nästan hela livet, och mår mycket bättre när jag umgås med hundar (djur öht)  jag misstänker att jag har social fobi, kan inte prata med någon jag inte känner, men när jag är ute på hundpromenad och någon frågar t.ex vad det är för ras, om de får hälsa så blir det mycket lättare att prata, även om jag har med hundarna när jag träffar någon. De är väldigt läkande på hälsan och det finns ju allergivänliga hundraser, som Pudel :)

Jag brukar avråda människor med social fobi och liknande från att skaffa hundar av raser med reservation eller vakt. Hundar som lätt läser av ägarens sinnesstämmning och kan påverkas negativt/bli utåtagerande/gå in i försvar. Jag hoppas att du sökt och fått bra och långsiktig hjälp för dina problem. :) Kanske kan det vara en bra idé att i första hand diskutera detta med din terapeut/psykolog.

Tack så jätte mycket för svaren båda två! :D om någon har samma problem som mig och som har hund berätta gärna om hur det går! :)

Jag har en hel radda diagnoser, däribland social fobi och GAD även om jag är ganska välfungerande på ytan. Har haft hund sedan jag var 20, är drygt 40 nu.

Jag håller absolut med LinDajSon, skaffa en okomplicerad, öppen och tillgänglig hund! Det kan ju tyckas bakvänt att ha en social och "glad" hund när man helst vill gå och gömma sig, men de är ofta mycket lättare i vardagen.
En reserverad eller till och med lite osäker hund MÅSTE tränas mycket noga, alla hundar behöver socialisering men det är bra mycket lättare med en i grunden socialt trygg hund.

Inte för att schäfer räknas som en reserverad ras egentligen men av de två raserna du nämner tycker jag att golden låter lämpligare för generellt sett är de mer lätthanterliga, de blir heller inte lika utåtagerande OM man skulle hamna lite fel i träningen.

Jag hade även undvikit bullraserna, inte för att det är något fel på dem utan på grund av folks förutfattade meningar. Med en sådan hund kommer du förmodligen emellanåt få sura blickar och det tar i alla fall jag åt mig enormt av (jag tycker att alla stirrar på mig ändå).

Du skriver inte så mycket om vad du vill göra med hunden mer än att gå ut med den? Alla hundar behöver mental stimulans, en del mer och en del mindre. Vissa saker kan man träna själv medan andra kräver att man är flera.
En golden behöver jobba en del, hur mycket beror lite på vilken typ du väljer.
Saker som de brukar gilla att göra är framför alt att använda näsan och att apportera.
Att gå en kurs är skitbra förutsatt att man fixar det, jag tycker att det är lite läskigt men har jag med mig hunden så går det mycket bättre.
Man får försöka gå in i sin "bubbla" tillsammans med hunden.
Dessutom har man alltid något att prata om, hundägare kan babbla om sina hundar hur länge som helst 🙂.

Om man VILL så hittar man lätt folk att umgås lite lagom med inom hunderiet, nästan alla kompisar jag har numera har jag träffat genom hundarna eller hästarna.
Vi är till exempel ett gäng som tränar jakt ihop och så länge jag är med min  trygga grupp som jag känner så går det bra, skall vi däremot träna med främmande så tycker jag att det är rätt läskigt.

Jag har varit öppen med mina problem och de flesta förstår faktiskt väldigt bra hur det är. Nästan alla har en bekant eller släkting som har någon form av liknande diagnoser vilket i och för sig är rätt skrämmande men kan vara skönt, man är inte ensam.

Numera finns det en jättefördel när man skall skaffa hund mot när jag köpte min första: Internet. Det är lätt att hitta information om olika raser, uppfödare och hundsporter utan att man behöver fråga eller sitta och ringa runt.
Mitt tips när du väl har hittat en ras och uppfödare du är intresserad av är att du först slänger iväg ett mejl med lite info om dig och vad du vill ha för hund och så vidare, då är det ofta lättare att ringa sedan.
När du väl ringer så förbered dig ordentligt genom att skriva en lista med saker du vill ta upp och undrar över, jag brukar träna på samtalet innan.

För mig har hundarna betytt enormt mycket, jag måste gå ut varje dag och ha hyfsad struktur på mina dagar, träffar folk och så vidare.
Jag har gått en hel del kurser med hundarna och även utbildat mig till instruktör inom SBK och haft olika kurser där vilket jag definitivt inte hade trott för 20 år sedan!
Men för mig är det lättare när jag har något specifikt att prata om än om jag bara skall småprata om vädret.
Och som sagt, det är MYCKET lättare att göra saker när hundarna är med!

Lycka till, hör gärna av dig om det är något du undrar över 🙂!

Wow Lon, tack för att du tog din tid att skriva det här, betyder så himla mycket!! Fick svar på många frågor, skönt att allt går bra för dig iallafall! :D

Har inte så mycket råd att ge, men jag sitter i liknande sits som du, har AS och är "folkskygg" av mig.  Har alltid bott med katt innan men nu när jag bor själv i eget så har det blivit väldigt tomt så jag har velat skaffa hund en längre tid, nån gång nästa år kanske det blir av. Hade häst förut, och då var det som #4 säger, att man träffar folk igenom det Bonus, man behöver inte hålla på och småprata om ingenting (jag tycker det är jättesvårt!), utan då har man ju djuren som ett slags "säkert ämne", dom flesta kan ju som sagt bubbla på om det hur länge som helst😃

Vet inte riktigt vad jag ville säga egentligen, mest bara att jag vet hur det känns och önska dig lycka till🙂

Jag har inte de sjukdomarna (eller jo social fobi i mildare grad) som du har men har en del andra och min hund blev min räddning. Från att sitta inne jämt till att "tvingas" ut har gjort att jag njuter mer av livet samt utmanat mina sjukdomar och växt mycket med det. Jag kan med hjälp av min hund göra saker ja innan inte skulle våga. Bara det att jag nu är lärarvikarie är beviset på att jag kommit långt på två år. Och jag  har bara henne och tacka för det :)

Som flertalet skrivit - Om du skall skaffa hund så skaffa en social och ''lätt-för allt'' hund.

Jag har själv en del diagnoser och en hund som är till viss del reserverad.
Och det är en hel del jobb med hunden, han känner direkt av mig och i vissa situationer reagerar han också efter detta - ex morrar åt främlingar eller tar närkontakt med mig för att ''trösta''.

Dock har det också varit en av de stora fördelarna med just hundens reserverade beteende. Pga det har jag tvingats att jobba massor med mig själv för att kunna jobba med honom =)

Tack för alla svar, ni är så jättesnälla! 😄

Det går nog alldeles utmärkt ger du bara hunden kärlek och trygghet ska det nog gå bra:)