Jag tycker att så länge man uppfyller den specifika hundens behov (är ju personligt och varierar från hund till hund) så är det ok. Det är ingen majoritet av folk som får spader om föräldrar inte umgås och aktiverar sina barn 24/7. Ibland får de ha tråkigt och aktivera sig själva. Så är det bara. Men om man då har en hund som faktiskt behöver mycket aktivering så ska man såklart tillgodose det för det mesta. När det gäller lydnaden så tycker jag man kan ha en dålig vardagslydnad på sin hund, så länge det inte påverkar någon annan! Bor man i lägenhet och har en hund som ylar hela natten så behöver man lösa det för respekt mot grannarna, men bor man mitt inne i skogen och det bara är en själv som lider av det så kan man göra som man vill. Så länge hunden inte är en fara/problem för andra människor :) När det gäller dina hundar. Så länge du ser till att de mår bra så är det din ensak hur mycket du kan och orkar träna dem. Det är helt ok att ha slappdagar bara hunden inte går genom taket av tristess :)

Alla hundar ar olika och ras bundna egenskaper finns sjalvklart. Men de ar fortf. individer som vi som agare kanner bast. Jag kanner nar min tik inte far tilrackligt, jag kanner ocksa nar hon ar for trott men kan inte sluta (tex ute vid havet som hon ALSKAR och vet inte nar hon ska sluta springa och ha kul) och vet nar hon inte gjort lika mycket en dag och behover mer nasta. For Ace sa behover han mindre fysisk motion men mer att tanka och kanske soka osv. Bada hamtar mig nar det ar dags att ga promenad och jag kan se att dome behover komma ut. Jag gor mer an dom flesta i detta land med mina och vanner kallar mig for en 'crazy dog lady' men det stor mig inte alls! (80% har sina hundar ute och ser dom bara nar dom matas eller en enstaka promenad). Sa jag skulle sluta tanka sa mycket pa vad andra tycker for om du forsoker hela tiden gora dom glada sa blir du sjalv stressad… fran vad jag har last har sa tror jag att du gor tilrackligt med dina, men det ar bara du som vet egentligen :) Och ja, man blir sjuk, trott osv sa nagra dagar kan man bara inte men hundar ar smarta och lar sig val efter agaren :) Hope this makes sense.

Jag tycker det med aktiveringen är väldigt överdrivet själv på forumet (med undantag för bruksraser) och tycket det är klart att det går att ta det lugnt då och då, det är inget som ska pressas på en då du känner dina hundar bäst! Om att ta det lugnare inte har någon negativ effekt på dina hundar så ser jag ingen anledning att du ska tvinga dig själv om du mår dåligt av det…

Man behöver ju inte aktivera med sporter och så, att lydnasträna under lååånga promenader ger ju bra träning, om du har skogsterräng finns massor med saker man kan träna hunden till (vi har värsta agilitybanan i skogen 😂) så det går ju att kombinera lite! Jag är också sån som känner som du men när jag inte orkar med det så tar en annan familjemedlem tag i det… (familjehund). 

Sedan har flickvännens föräldrar 2 schäfrar som får kanske en promenad runt kvarteret i månaden och resten är hemma + ingen sport eller aktivering utöver lek och har knappt ens lydnadstränats (bor i USA så det är allt tyvärr lagligt) och de är helt ok hundar, men jag tycker inte direkt det var ett värdigt hundliv då min hundsyn är annorlunda /svensk, men rent psykiskt så såg jag inget direkt skillnad på dem och en helt vanlig hund under de 2 månaderna jag har bott där, vilket förvånade mig om något då jag förväntade mig sönderstressade och understimulerade brukshundar 🤪

#3 Fast hur dina svärföräldrars hundar är avlade kan ju påverka, likaväl som om man jämför en utställningsavlad schäfer med ett tjänstehundsämne här.

jag har ingen brukshund, utan en staffe, men jag kan väl tycka att basik vardagslydnad bör man ha ett litet intresse av att ha på sin hund. inte så att hunden ska lyssna på minsta vink kunna gå lydnadstävlingsfot i flera meter, men eftersom hundar trots allt är så mycket ute bland människor och folk runt omkring i allmänhet inte är kloka kan jag tycka att man bör i alla fall ha ett sådant intresse att kunden kan gå i koppel utan att kväva sig själv, sitt, ligg och stanna (framför allt det sista så man kan få stopp på sin hund hjälpligt) och att inte ta saker utan lov/var så god eller vad man nu väljer. det sista för att det händer att man tappar saker inne, värktabletter exempelvis, som man inte vill att hunden ska stjäla och glufsa i sig. nej är väl också något som man bör lära hunden för hundens bästa, om den får tag på något ute exempelvis. men det är snarare saker som jag tycker man bör lära sin hund för hundens skull. i övrigt handlar nivån om vilken ras man valt, i mina ögon. det finns rena sällskapsraser, och då är det ju snarare upp till ägarna att vara ärliga mot sig själva och välja hund efter intresse och mål snarare än efter utseende som många idag gör.

är man inte intresserad av att tävla och träna en massa, ja då skaffar man en hund för den nivån, svårare är det inte. däremot tycker jag som sagt att viss vardagslydnad bör man i alla fall ha ett intresse av att lära sin hund.

#4 Tycker även en utställningsschäfer hade varit understimulerad av ingen aktivering + inga promenader också, men är ganska säker på att de är bruksavlade… Främst för hennes pappa vill bara ha "macho" hundar som är tuffa tuffa tuffa (de går runt med ett kedjestryp halsband 24/7 pga det, även när de inte är hemma 😡😮) Om han var medveten att det fanns utställnings/bruksvarianter av rasen är jag nästan helt säker på att han hade valt bruks iaf, man får väl hoppas att han inte visste…

Men poängen med att skriva det dock var för att ge lite kontrast, detta är ganska vanligt och socialt accepterat i USA vilken ras man än har t.ex. medans det inte alls är accepterat här, så om TS mår dåligt av att försöka hålla sig till standarn här för (icke bruks)hundar så tycker jag inte det är något fel med att sänka det lite och se på hundarna själva om hur de mår då hon känner sina egna hundar bäst 👍

#6 Lite därför skrev jag som jag skrev, aveln brukar anpassas efter vad som är eftertraktat.

Jag har en sällskapshund, vi går bara korta promenader och hon är aldrig lös men däremot är jag hemma heltid så hon behöver inte vara ensam.

Jag tycker att det är individuellt och beror på vad man som hundägare har för mål med sin hund och har för krav på sig själv.  Så länge hunden mår bra så är det upp till var och en.  Att vara aktiv inom hundsport är inget måste men en god grundlydnad är alltid bra, om inte annat så ur säkerhetssynpunkt.

Sedan kan man ju vända på frågan och tänka: Vad är bäst för min hund? Och hur vill jag att min hunds liv ska se ut?

När jag skaffade min hund var mitt stora mål att hon skulle kunna gå lös på promenaden.  Nästan varje dag får hon gå lös och hon älskar det. Men jag gjorde det lätt för mig och valde en vallhundsras som inte vill sticka iväg på egna äventyr.

Alla här på forumet älskar sina hundar och vill deras bästa. Och jag tror att de flesta brottas med tanken: Har jag aktiverat hunden tillräckligt? Är mitt lilla hjärta nöjd?  Jag har i alla fall dem tankarna. Och jag tror inte att man ska vara så självkritisk, du ser själv att dina hundar mår bra. :D

#7 De avlades inte för att vara soffliggare dock utan aktiva hundar (vet att de köptes från seriös uppfödare, annan historia om det var någon sorts BYB) så i just detta fallet förstår jag inte riktigt vad du menar??

Så länge du och hundarna mår bra så ser jag inget problem med det. Hundar är individer och olika. En del kräver mer aktivering än andra. 

Sen tycker jag generellt att man inte ska skaffa en hund om man inte är beredd att jobba.

Bristande lydnad - så länge hunden fungerar i samhället och inte är en fara för sig själv eller andra. Våra skäller, går inte att ha lös över allt osv. Men vi ser till att de alltid är i koppel eller lina där de inte går att ha lös och de får inte skälla på folk. 

Visst kan man få prestationsångest av att läsa eller diskutera med andra men du måste leva DITT liv. Det kan ingen annan leva åt dig. Du känner DINA hundar bäst. Alla har inte samma mål i livet och det kommer alltid finnas någon som har en åsikt om att du gör fel eller så. Strunta i det.

Sällskap är det jag tycker om mest. Min hund och jag kan absolut inte gå på några aktiviteter eftersom det alltid finns hundar där och min problemhund ogillar andra hundar väldigt mycket så man vill ju inte att någon blir skadad av hans beteende. Det är inte lätt att gå på promenader med en problemhund, men det är ännu svårare att gå på aktiviteter med en problemhund! Så därför gillar jag sällskap mest.

Jag tycker att om man har en arbetande ras så ska hunden få arbeta.
Annars så kan man ju aktivera rena sällskapshundar lite då och då när man kan.
I vardagen så ska hunden inte ha problembeteenden, till exempel utfall osv (utan att träna på problemet naturligtvis, dvs man ska inte strunta i den) att till exempel gå dåligt i koppel spelar ingen roll så länge hunden inte skadar sig själv

Aktivering överhuvud taget här på forumet är väldigt överdrivet enligt mig. Nån gång läste jag om en hundras att: "Den måste du gå 5h promenad med dagligen!", men vilken människa hade fått in det i sitt schema bara en vanlig vardag? Jag menar, visst man ska lägga så mycket tid som möjligt på sina hundar men de flesta har även en familj, och kanske fler djur att sköta. Man behöver kanske jobba hemma eller betala räkningar och man kan ju inte strunta i det bara för att "nämen på ett forum stod det att de skulle ha 5h promenad dagligen". 

Det är inte bara det. Det känns som om alla vill vara bättre än varandra. "Jag tränar min hund 3ggr veckan." "Men vad dåligt av dig, jag har samma ras och tränar 5 ggr i veckan!". Ungefär sådant här ser man ganska ofta. Mer eller mindre diskret, men det mesta ses som en tävling enligt min åsikt. 

Alla använder sina hundar till det dem vill, alla får träna hur mycket/lite dem tycker behövs för just sin hund och träning behöver inte alltid stämma 100% på alla individer av samma ras. 

Självklart är det ok att ha sin hund till endast sällskapshund - det är jätte många som har det! Men självklart kräver vissa raser olika aktiveringar, men sålänge hunden inte är hyperaktiv och börjar att hitta på egna "aktiveringar" så tycker jag att det är helt okej.