Beror på i vilket sammanhang. Lekmorr bryr jag mig inte om. Däremot är hon lite för vaktig vilket jag inte riktigt gillar. Då säger jag till.

Ja, min hund får morra - han måste ha rätt att få uttrycka sig, och om han vill morra för att tex uttrycka sin rädsla eller för att be om mera utrymme så är detta ok för mig =)

Absolut - hellre en hund som morrar och varnar, än en som biter direkt. Jag har en hund som inte tycker om främmande hundar och morra får hon göra - hennes sätt att säga "att kom inte för nära mig " - men inte gapa (hon har lätt till skall). 

Lite beror på omständigheter- Hon får muttra när dom käkar ben, för att visa hon vill vara ifred med sitt ben - men hon får inte muttra i soffan, sängen osv då båda hundarna ska kunna vara där. Men hon är verbal över lag och vet ganska väl vad som är okej och inte okej, även om det glöms bland.

Hon har aldrig någonsin morrat åt mig, viket kanske ska påpekas då hon inte är vaktig gentemot mig.

Hon hade ett helsicke häromdagen då hon låg och käkade ben och en närgången fluga retade gallfeber på henne. Mycket morrande, smälla ihop tänder mm blev det - lönlöst företag, för flugan brydde sig inte😃

Ja. Vill hellre ha en hund som morrar/varnar först än hugger direkt… (Har läst att det kan bli en konsekvens om hunden inte tillåts morra, men jag kommer tyvärr inte ihåg var jag läste det.)

Ja absolut, jag tycker det är bra att han säger till när något inte känns bra.

Självklart ska hunden få lov att varna. Har den något att säga så finns det en anledning till det. Hellre en hund som morrar än en hund som inte säger något och plötsligt hugger ur tomma intet utan förvarning. För morrandet är ju en varning, något som kommer innan det att hunden blir så "trängd" att den biter. Om det inte är lekmorr då vill säga, då kommer det mest troligt inte att efterföljas av bett ;P

Däremot så kan jag se det som att om min hund morrar så är han otrygg, och planerar att ta till hårdare tag om han inte får "sin vilja igenom". Och då kan jag känna att det är hög tid att fundera över varför hunden morrar och eventuellt träna/hjälpa hunden så att situationen känns bättre för hunden och att morrandet alltså inte behövs.

Tex om min hund morrar när jag närmar mig matskålen då han äter, då är det ju konkurrens. Jag bryr mig inte om morrandet i sig, däremot så höjer jag ögonbrynen över att min hund inte är trygg med att jag går runt matskålen. Därför lägger jag då energi på att träna hunden i att bli trygg med mig/andra människor runt matskålen trots att han äter. När han då blir trygg så försvinner morrandet per automatik. Morrandet är ju liksom bara ett "symtom", det finns alltid en bakomliggande orsak. 

Likaså om hunden morrar vid tex hundmöten. Då är det ju inte morrandet som är "problemet" utan det är ju ett symptom av att min hund är otrygg i mötet med den andra hunden. Då lägger jag energi på att träna så att min hund inte längre behöver vara osäker vid hundmöten.

Detsamma gäller vaktande av bostad. Om min hund morrar när han hör ljud utanför så vill jag ju inte stänga av morrandet, det hjälper ju inte hunden något (riskerar bara att snabbt blåsa upp till skall istället). Utan istället jobbar jag med att hunden ska bli trygg med att höra ljud runt omkring bostaden utan att känna att han behöver reagera på det.

Morrandet är hundens sätt att kommunicera, och det vill jag aldrig ta ur en hund. Däremot kan orsaken till morrandet vara något jag vill lägga energi på att rätta till.

Tycker det är självklart att en hund ska få morra. Ser inga problem med hundar som uttrycker sig med ljud. Förstår inte varför de inte skulle få morra. Får man en hund att inte morra så kan det ju sluta med att den hugger till på en gång istället för att varna med morr först,

Ja, absolut. Som flera föregående skrivit på ett bra sätt vill jag att han varnar innan han markerar.

Om min hund hade morrat så hade hon fått göra det för då hade jag kunnat lista ut vad som var fel och försökt lösa det

Här får hundarna alltid morra - morr är aldrig något problem i sig.
Hunden måste få utöva sitt kroppspråk & kunna varna, annars kan det bli riktigt farligt.

Ts vad är ditt svar?

Jag lät mina hundar morra vid lek och varning.

Ja

Ja! Ser morr som 100% positivt, en ickeaggressiv varning.

Tyvärr är min hund lite för snäll, han varken morrar eller visar tänderna. Biter visserligen inte heller utan genomlider det jobbiga/obehagliga istället och det känns som att det skulle gynna honom att våga säga ifrån. I synnerhet nu när vi får barn så hoppas jag att jag kan få honom att förstå att han får lov att säga ifrån när något blir jobbigt. Det är lättare att lära ett väldigt litet barn att hunden ska få vara ifred när han morrar än att lära ut mer subtila signaler. Morr är ju väldigt tydligt.

Min hund morrar när hon ser djur på tv:n och det får hon göra.

#11 Som # 13 första mening.  Vad menar du vid lek o varning. Vad skulle de annars vara?

#15 Menar bara vad jag skrev.  Förstår inte vad du inte förstod?

Den får morra vid lek o varning när får den inte morra??

Tex vid hundmöten.

Men då är de ju en varning oxå.  Den visar att den inte vill ha kontakt med hunden på ett vänligt .

Att varna då det finns fog för det är ok. En hund 50 meter bort är inte anledning till att varna och inget jag tillåter eftersom jag inte utsätter mina hundar för fara.

Nu har det inte varit ett problem. Men det är en situation då jag inte hade tillåtit morr.

Ja. Jag tillåter det eftersom det ingår i hur en hund kommunicerar, och morrar hunden så lär det finnas en orsak till varför.

Då är de inte ett hund möte om den är 50 meter bort.  O varför skulle en hund göra de? De är ju för att komunisera de hörs ju inte s långt.

#22 Det blir ett hundmöte när man passerar varandra.

En del hundar morrar så fort de ser en annan hund. Har svårt att tro att du inte känner till det ;)

Nej någon sån hund har jag aldrig träffat.

Ja, absolut. Både som lek och som markering/varning.

Morrar han vid tillfällen där det inte "behövs" så försöker jag få honom att förstå att det inte behövs.

Jag har träffat en sån hund som morrar åt en viss hund på så långt avstånd att dom precis ser varandra.

Min hund morrar på kvällen då han har dålig sikt, på andra hundar.
Det får han göra, han säger bara till mig. Han är inte hundaggressiv & klarar hundmöten galant.

#24 Märkligt.  I vårt område finns det gott om hundar som både morrar och skäller på både hundar och människor.  Skulle varit skönt att bo där du bor så man hade sluppit det.

Ja, lekljud, morrprat och tricket "morra" är bara kul, har en riktigt pratglad vovve utan glädje- eller frustrationsskall till mina örons glädje ;-) Hon får till en viss gräns morra pga vakt, osäkerhet m.m.. jag hör när det börjar gå för långt, bryter och gör så hon klarar av det (be henne va tyst, lägga sig eller ger mer avstånd beroende på situation). Oftast så hinner jag skvallerträna (belöna) innan hon börjar morra. Hon vaktar aldrig grejer eller är grinig/trött på människor, men vissa hundkompisar och de är ju en del av deras språk. Ett litet morr och den andra hunden visar respekt. Men man får ju ha lite koll på det. :-)

Ja, i alla lägen.

Ja, min däremot är mycket trygg med mig så här förekommer endast lekmorr. Andra hundar låter jag morra oavsett anledning om det skulle vara så, morr är en viktig signal och är något man har att lära av, inget man skall försöka tvinga bort, då skapar man sig bara problem.

Beror på situationen, senaste morrningen var nyss över en socka.

Absolut

Men hur kan du höra de om den är 50 meter bort? Här finns hundar i flexi som flyger ut i kopplet skulle föredra  ett morr. Då de inte finns något hot i de.

#34 vem frågar du?

Jag hör utan problem morrningar 50 meter bort och ser det.

Dig Hera  på 50 meter? Då har nog ja exstremt dålig hörsel  o är näst intill blind för jag ser inte ett morr mer än lite i ansikts uttrycket.

Ok.

Naturligtvis. Jag uppmuntrar att de uttrycker sig vokalt, ifall jag någon gång skulle missa signaler (av någon anledning), så att jag vet.

Kan någon annan se en hund morra på 50 meter ? Eller höra?

#39 varför har du fastnat på 50 meterna?  Det var inte avståndet som var poängen utan agerandet. Vi kan ta 10 meter också, poängen var att jag inte hade tillåtit morrande vid möten.

Ja, har endast hört honom lekmorra dock vilken han ofta gör när han är glad. Hade föredragit ett varningsmorr över anfall alla gånger dock.

I många fall tillåter jag morrningar då det är deras sätt att kommunicera. Däremot kan jag ibland be hunden att bli tyst. T ex om det låter i trapphuset, hunden har fått påpeka att det är någon där och jag säger att det räcker - lugnt. Samma när vi är ute, då vill den äldre gärna påpeka att det går hundar eller människor en bra bit bott, kan tolerera att han morrar för att uppmärksamma mig (även om jag ofta settdet iinnan honom) men sedan vill jag att han blir tyst och inte hetsar upp sig/låser sig och börjar skälla. Jag ber honom ignorera hunden/människan när han väl fått "säga till". Lekmorr, avståndstagande morrningar osv hat jag inget emot.

Absolut inte mot mig eller mot annan människa, mot andra hundar är det oftast ok.

#43 Varför då? På vilket sätt är det inte okej mot människa och hur skulle du reagera om hunden morrade mot dig eller annan människa?

Vid de flesta tillfällen tillåter jag morrande men jag tillåter inte att hon vaktar MIN mat när JAG äter. Då räcker det med att jag säger till henne att vara snäll (med glad röst) eller lockar och pratar med någon av katterna (som hon vaktar för/mot) så slutar hon och blir glad mot dom istället. Oftast om jag sitter i soffan och äter och någon av katterna hoppar upp i soffan lyfter hon bara lite på läppen och börjar inte ens morra. Sånt tillåter jag inte.

Har hon ett ben tillåter jag att hon morrar och så brukar jag slänga till någon godis när jag går förbi eller så. Bara för att visa att jag inte kommer ta hennes mat.

Nu har jag en hund med väldigt mycket resursförsvar och det är mycket mitt eget fel men huvudsaken är att man lär av sina misstag och tänker om. För två år sen kunde jag inte vara i samma rum som henne och kolla på henne utan att hon morrade. Jag kunde inte ens ta vattenskålen som står brevid hennes matskål när hon åt. Nu viftar hon på svansen och äter även om jag klappar henne. Tar jag vattenskålen reagerar hon inte ens. Klappa henne medans hon äter på ett ben gör jag inte för då vaktar hon fortfarande men så länge jag ignorerar henne så är det inga problem.

Hon lekmorrar mycket men det gör jag med när vi leker, hon och jag. Så det är helt klart tillåtet.

Annars morrar hon inte. Det kan hända ibland att hon morrar mot någon människa hon tycker verkar lite otäck men det brukar räcka med att man säger till henne att gå någon annanstans.

#44 Så du hade tillåtit att din hund morrade och morrade mot en människa som inte är ett hot? Tex en vän?

En som går förbi mot promenaden?

#46 Va? Vad var det för påhopp? Jag har inte påstått något sådant alls. Jag frågade #43 en fråga om hur hon resonerade. Eftersom #43 tycker det är okej att hennas hund morrar mot andra hundar men inte mot människor. Jag förstår inte varför det ena är okej och inte det andra och då undrar jag hur hon resonerar och vad hon menar att hon skulle göra åt saken i respektive fall.

Men för att vara artig och ändå svara på din fråga. Min hund (eller någon hund) morrar inte utan orsak. Även om vi människor inte upplever människan/hunden/mötet som hotfull så gör ju uppenbarligen hunden det. Annars hade den inte morrat. Jag tycker inte det är "okej" att min hund ska _behöva_ morra mot varken människor eller hundar. Det innebär inte för mig att jag inte tillåter min hund att morra i dessa situationer, det är fortfarande viktigt att min hund får informera mig och omgivningen om att den känner sig hotad. Men det innebär för mig att jag hjälper min hund att må bra i situationen. Där och då kan det hända att jag ber människan backa, eller ber hunden backa/gå undan eller ställer mig mellan. Helt beroende på situationen. Sedan tänker jag igenom vad som hände, varför morrade min hund? Sedan jobbar jag utifrån orsaken som jag kom fram till  och försöker behandla problemet. Morrandet är aldrig problemet, det är ett symptom på ett problem, ett kommunikationsmedel. Tex kan det vara ett symptom på att min hund upplever obehag kring den människan, dess handling eller människor över lag, och då är det min uppgift att ändra min hunds syn på människan/människor. 

Mitt mål är att min hund ska vara så pass trygg i sig själv att han aldrig behöver morra. Med det inte sagt att han inte får morra när han inte är trygg, det är viktigt att han får lov att kommunicera, särskilt då han är otrygg. Jag tror aldrig att det målet är helt möjligt att uppnå, men det är ett mål som gör att jag ständigt jobbar för att få min hund tryggare och tryggare i fler och fler situationer. Att göra hunden trygg så att morrandet inte behövs men fortfarande är tillåtet att använda gör att jag kan lita på hunden mer. Tex så vet jag att han inte längre tycker det är jobbigt när man närmar sig matskålen, hunden mår bättre och människor/barn runt om honom går säkrare. Men jag är fortfarande trygg med att _om_ han känner sig trängd så är inte kommunikationen borta (eftersom jag aldrig begränsat hans möjlighet att morra), utan han vet fortfarande att man kan ta till morr för att få hjälp ur en situation. Tex då 2åriga systerdottern råkar tränga honom, då har han möjlighet att morra så han kan bli räddad/få hjälp ur situationen, men han har då fortfarande lååångt kvar till att behöva försvara sig.

#47 Det var frågor och inget påhopp.

Om en hund morrar på en vän till mig, så skulle jag fråga mig själv varför. Min ena hund fungerar inte alltid med barn och kan morra i vissa lägen, men då ser jag till att separera barn och hund så hunden får vara ifred.

En hund morrar sällan  utan anledning och även om det är en nära vän till en sjlv hunden muttrar åt, så kan det vara så att hunden känner sig osäker med denne person. Då är det mitt jobb att låta hunden få vara ostörd, för att inga olyckor ska ske.

#48 Sättet du skrev på gjorde att det lästes som ett påhopp av mig. "Så du hade tillåtit att din hund morrade". En fråga formulerad som ett påstående som jag aldrig yttrat, dvs du la ord i munnen på mig som jag aldrig sagt/skrivit. Jag hoppas du respekterar hur ditt sätt att uttrycka sig tolkades även om det inte var din avsikt, jag svarade ändå på din fråga så jag hoppas du är nöjd med mitt svar.

#49 Håller med. Min relation till människan har ju ingen betydelse, det är ju hundens relation till människan som är av största vikt i frågan. Och jag håller med dig om att det är mitt jobb att hjälpa min hund, inte bara för att undvika olyckor utan även för att skydda min hund som upplever en jobbig situation.

#50 Och Jag hoppas du accepterar min förklaring till att det inte var ett påhopp.

Och ja, ditt svar var bra.